Lyckligt lottad!!

 



Hej hej!
Idag så kan hända att jag skriver lite mindre än jag brukar, ja vi får se hur det blir när jag är klar förstås :)
I mitt förra inlägg skrev jag om som vanligt många olika saker och händelser, en sak av dom var min hosta. Att jag var och är så glad att jag kan hosta igen!
Ja jag kan hosta, inte jättebra, nej men mycket bättre än innan.
Innan vad då kan man ju undra då?
Jag är helt övertygad om att det är bättre på grund av all min träning. Alla rörelser och övningar, små små saker som verkligen har betydelse, ja jag är stup säker på att det gjort skillnad för mig.

Att hosta så att slemmet kommer upp, nej det går och gick inte, nej det kan jag inte alls.
Jag åkte till doktorn häromdagen efter en knepig natt med mycket ljud från luftrör och lungor.
Super bra doktor som ringde infektion i Falun för säkerhets skull, och dom tillsammans bestämde en medicin till mig så det inte skulle bli värrä.
Jag fick börja med att andas i en "maskin grej", jag har gjort det en gång förut, för att det skulle bli lättare att andas.

 



Cortison sen i tre dagar, och det kändes direkt jag tog det första dagen att det blev bättre.
Antibiotika en vecka, och sen får jag hoppas att jag känner mig lite mer frisk :)
Jag känner ju stor skillnad nu mot före medicinen, så jag är nog frisk snart tror jag.
Jag fick restriktioner hur jag skulle göra om inte medicinen skulle hjälpa och jag skulle bli sämre, jätteskönt att veta hur vi ska göra då, ifall att.
Jag är hemma och tar det bara lugnt, ja ut har jag ju varit lite, så jag får lite luft i alla fall men inte så att jag träffat någon. (Jag solade på altan).

 

 



Det var länge sedan jag var förkyld, ja flera år sedan nu faktiskt.
Jag har faktiskt undrat hur det kan komma sig att jag inte blivit sjuk på så länge?
Har tagit upp det med min doktor men inte fått något svar förstås, ingen vet ju så klart.
Jag har tänkt lite att mina mediciner kanske gör så att jag inte blir sjuk så lätt, men vad vet jag? :)

Då jag varit sjuk förut så har det kommit på tal att jag kan få låna en speciell hostmaskin, en maskin som hjälper mig då jag inte kan själv. Det har inte känts aktuellt förrän nu, så jag ska forska i det så jag är beredd tills nästa gång, för förkyld och sjuk blir man ju lite då och då, i vanliga "normala" fall.

Nu till "Livet", ja jag skrev också i mitt förra inlägg att solen och att sola var livet, och visst är det så, men bara en liten del av livet. En liten del av mitt liv.
Det allra och enda viktigaste i mitt liv är ju mina älskade barn, ja dom är ju mitt liv, dom betyder ju mest i hela världen.
Om man tänker sen på vad som är livet så skulle jag kunna räkna upp precis hur mycket som helst. Jag börjar med fåglarna som kvittrar, humlorna som surrar, regnet som luktar så där, ja det luktar liksom Grebbestad!!.
Tända ljus, kaniner som skuttar glatt och sprätter med bakbenen, Billie(Marielles hund) som jagar "frisbeen", och grillen som luktar grillat.
Ja jag skulle ärligt kunna skriva så mycket och långt, men jag tror att ni förstår hur och vad jag menar.
Det finns så mycket att vara lycklig och glad för och över.
Den där farbrorn jag mötte häromdagen tex, som lyste upp och hejade så glatt där han satt på rullatorn i solen. Den utländska kvinnan som sken upp i ett stort leende då jag sa hej och log.
Jag kan rada upp, jag känner då jag sitter här och skriver att det vill komma fram massor av mer exempel, men jag försöker mota tillbaka, ni förstår ju ändå.

Ja dofter och upplevelser, hörsel och synen är ju det som hjälper till att få mig att må bara så bra som jag mår.
Jag känner mig lyckligt lottad över att jag har förmågan att ta till mig alla känslor och upplevelser, så att jag sen kan omvandla allt till glädje. Och till Kärlek förstås!!
Att jag har förmågan att älska livet och dom runtomkring mig.

 

Nu till lite snigel snack igen haha :)  Skrolla ner om du inte vill läsa :)
Den här snigeln Bob, han har nog inte mått bra, nej han har totalt vägrat att äta sedan Maria åkte, i en och en halv vecka har han låtit bli maten.
Då jag ju vet att han äter ganska mycket, så har oron infunnit sig, tänk om han dör?

Han är i alla fall social, ja en riktig social kille som gillar att jag har honom i handen så han kan krypa lite.





Det han gillar mest  är att duscha i handfatets stråle, inte för låg sprutt, nej lite lagom :) När jag har han där i vattnet så får han själv välja om han vill in i strålen, och det vill han.

 

 



Han är för härlig verkligen, ja jag är helt fascinerad av honom och jag vill anse mig som en riktig kompis, vet inte om han tycker lika dock :)
Kärlek, ja kärlek och omtanke har han verkligen fått, då jag haft han i min hand och klappat på honom eller duschat under kranen så har han varit lite nyfiken och framme, men sen så fort jag lagt ner honom till sig så har han bara legat där, i timmar :(

 



Kärlek har han fått iallafall och sällskap, jo minsann det är ju inte alla som sitter och ser på tv med sin snigel :) Det är nog mer vanligt med en katt kanske? :)

Han har ju som ett smörgåsbord att välja på, men nej han har inte ätit. Det godaste han vet är sötpotatis men inte ens det? Han har bara åkt över maten och lagt sig till rätta någonstans?

Idag körde vi hem honom till Maria som kom hem från USA igår, jag måste medge eller erkänna eller något att jag kommer att sakna honom lite :)

Ja det kommer jag att göra, men jag hoppas att han äter nu då hon är hemma och det blir som vanligt för honom :)

 



Nu har jag skrivit klart för nu med sniglar, kan vara skönt för dig som tycker att det är lite äckligt kanske?

 



Nu nya i orange färg :)



 

Nu till en reflektion, ja jag och Rebecca pratade idag om hur det skulle bli om min feber håller i sig?

-Då måste du berätta att du har MS när du ringer säger hon till mig?!

 

Ja hon har ju så rätt,  jag säger nästan aldrig det, jag tänker aldrig ens på att jag har det, eller jo ibland, men såå sällan!!

Jag brukar bara berätta att jag sitter i rullstol, om jag ska boka bord eller något annat säga så för att veta att jag kommer in.

Nu menar jag inte att jag ska berätta att jag har MS om jag ska äta på restaurang, nej då inte alls.

Jag menar att jag ju inte tänker på att jag sitter i rullstol heller, inte förrän det är just en bokning eller så, då tänker jag till och vet vad jag behöver göra och säga.

 

Nej jag har nog kanske inte riktigt brytt mig om att jag har min sjukdom, nej jag kanske faktiskt mest skiter i den, ja om jag ska vara ärlig så kanske det är så.

Jag är verkligen inte min sjukdom, nej det är jag inte, att det blivit så är inget val jag gjort, nej det har bara blivit så.

I början då min kropp blev underlig och helt knäpp så ville jag ju veta allt om varför jag inte fungerade mer, men det gick över ganska fort faktiskt. Ja nästan direkt jag fått diagnosen och förstått att inte ens en doktor kan svara på mina frågor.

Nu vill jag inte höra något alls egentligen, nej jag tänker som så att om det är något bra som händer i forskningen tex, ja då ringer min doktor och berättar. Ja så tänker jag.

 

Om jag mest hela dagarna eller ens en gång om dagen skulle tänka på att jag har MS och sitter i rullstol, nej det skulle verkligen inte göra att mina dagar bra.

Nej jag fortsätter som hittills bestämmer jag, och bara tar dagen som den kommer.

Vi är riktigt bra på just det, att ta dagen som den kommer och inte stressa.

Nej stressen har gått bort för länge sen, den får inte ta sitt fäste här, nej den är borta för all framtid, den vill jag inte ha!!

 

Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra.

 

Nu har jag lite rättning framför mig innan jag är klar :)

Kram kram