Jag har inte orkat!

Min favoritglass:)

Hej hej på er!

Nu var det ett tag sedan, ja alldeles för länge om ni frågar mig.

Självaste livet kom emellan lite känner jag.

Det fungerar inte alls för mig att sätta mig för att skriva om jag inte har huvudet med mig, nej jag behöver vara i nuet, här och nu liksom. Jag kommer tillbaka om det lite längre ner :)

Så tråkigt!! Jag skrev i mitt förra inlägg om att min vän gått bort.

Jag skickade ett paket till min fina vän Marianne då hon skulle fylla år. 

Paketet blev inte uthämtat förstås då Marianne var svårt sjuk och avled  av sviterna efter Corona.

Jag fick en avi häromdagen där det stod att jag fått ett paket från mig själv?!! :( :(

Jag förstod på direkten, men fy så tråkigt det kändes, så sorgligt och det blev så på riktigt liksom. 

Paketet står på en stol i köket fortfarande, jag har inte känt att jag orkat öppna det. Jag vet ju vad som är där i och så har jag skrivit på ett stort grattis kort med röda rosor på där inuti. 

Det kommer nog att få stå där ett tag till, tills jag känner mig redo för det.

Man kan, ja ni som brukar läsa det jag skriver kanske trott att jag tagit semester från mitt bloggande?
Det skulle jag också kunnat tro då jag såg att det var ett bra tag sedan sist.
Men nej, jag har inte alls tagit semester, jag har helt enkelt haft fullt upp med självaste livet.

Jag har känt mig lite både glad och sorgsen dom senaste veckorna, livet är så himla skört.
Ja jag tänker då på min fina vän Marianne som inte fick leva vidare, så sorgligt.

Nu då solen skiner så består mitt liv väldigt mycket av solen, ja då vill jag ligga och lyssna på en podd medan jag solar. I några timmar, ja faktiskt så brukar det bli tre timmar om det är fint.
Jag gör som vanligt, jag smörjer mig med solskyddsfaktor 30 och sen solar jag :)

Gerts äldsta son Simon kom förbi hos oss en dag, han bor vanligtvis i Jönköping så det blir inte så ofta vi ses :) Jag och Gert skulle iväg så vi hann inte ses lång stund alls :(

Ni som brukar läsa det jag skriver vet ju att jag gillar att plantera och fixa till fint.

Jag köpte ett gäng nya taklökar som jag planterade en dag :)
Rebecca frågade en dag förut då jag planterade pelargoner om jag mådde extra bra då? (Hon såg det på mig, jag var som i harmoni haha ) Jominsann så bra jag mår!! Extra bra!!
Det är så rogivande och härligt med växter och att ge dom ny jord så dom kan ta sig och växa sig större, ja det älskar jag!! 

Maria är den som oftast fixar planteringar på både bak och framsidan, det tar sig och blir så fint så!!

Jag skulle INTE ha någon rabatt eller liknande, nej det skulle jag inte haha, det var liksom bestämt :) Nu har jag knappt annat än det, då jag tänker efter :)

Gert är den som mest får kånka på alla jordpåsar som behövs :)

Jag har legat lite på latsidan ett längre tag, men nu så. 

Rullstolsträning, gymmet och rörelser med hjälp av Trevor Wicken  på "The Ms gym" sidan på datorn. 

Ja det är vad jag ska göra varje vardag iallfall, inte allt varje dag, nej jag får variera så det inte behöver bli så tråkigt.

På helgerna får jag vila eller slippa kan jag ju säga att jag tycker det känns som haha :)

Jag behöver också stå några dagar i veckan, det är också träning för mig. 

Det finns att göra, ja hur mycket som helst :)

Härligt att kunna sitta ute och göra övningar.

Mina lupiner, dom växer och är så fina så, det är bara synd att dom inte blommar hela sommaren, det hade ju varit så himla fint om dom gjort det.

Korten ovan är en vecka gamla, kortet nedan är nya. Växterna bara exploderar!!

Jag var till Melina en dag och hälsade på, inte bara henne, nej jag fick mysa lite med Gunnar och Sigge också.

En dag for vi till Borlänge vi alla tre. Minnet är ju som det är, så jag minns faktiskt inte ens vad jag skulle köpa då haha :)
Jo men nu, jag skulle ju till en guldsmedsaffär för att byta lås på ett halsband som en av våra vänner i Fagersta fått av någon på hennes 70 års dag.
Det var ett för litet lås så hon hade svårt att knäppa. Fick jättebra hjälp och när Eva som äger halsbandet fick det tillbaka så kunde hon knäppa.
En rolig dag blev det iallfall, det minns jag :)
Min sjukdom eller så är det kanske medicinerna som gör att mitt huvud inte är riktigt som innan.
Nej minnet tycker jag är det som känns svårast.
Jag har jättebra minne bakåt i tiden, allra bäst långt bakåt i tiden, men det som hände igår eller tidigare idag??
Jag tappar ofta tråden också då jag ska berätta något, då orkar jag inte ens tänka på vad det var jag sa nyss liksom. Låter inte så jobbigt, men faktiskt så är det det, jag vill verkligen inte att det ska behöva vara så, men men. Nu är det ingen idé att vara irriterad över det, nej jag gillar läget och accepterar förstås att det är som det är. Jag är rätt bra på det faktiskt :)

Utanför våran ytterdörr brukar lortiga eller blöta skor bli stående. Jag gick på stan en dag för någon vecka sedan och då hittade jag den, mattan!!

Våra älskade livsnjutare!! Ja som jag älskar dom här två!!
Dom är så härliga och gör inte många knop då det är så varmt, men njuter ja det gör dom!
Dom slänger ikull sig vartsomhelst och ligger gärna precis bredvid varandra.

Marielle och hennes sambo for till västkusten en vecka nyligen.
Dom var till Grebbestad en sväng också, där hon och vi varit varenda sommar sedan hon var bebis tills för ja, jag vet då inte haha :)
Dom där åren liksom, jag minns inte alls, men ganska länge sedan var det. En lyx att kunna åka till stugan var det varje sommar. 

Marielle tog många fina bilder på Billie,  jag delar med mig av några :) Här nedan:)

Förra året kom Gert på att han ville ha en pergola på våran altan på baksidan.
Det blev inte av då, men nu har vi en där.
Våra snickare kom förbi hos oss och slängde ihop en pergola?? Ja på några timmar, tre tror jag, så hade vi en!?? Så snabbt!!

Dom hjälpte oss också att få ventilation i vårat hus, ja nu så får vi luft framöver.

Snickarna funderade lite och kom fram till att vi ju inte har mycket mer dom kan hjälpa oss med, nej dom har ju varit här och fixat med det mesta, och vi är så himla nöjda och glada för att kunna få hjälp.

Nu ska jag och vi försöka få till det så det blir fint och mysigt, men det blev riktigt mysigt med lite "tak" över bordet :)

Här hemma hos oss har dom mina det jobbigt, ja ibland flera gånger om dagen. 

Getingar och humlor, ja det är dom jag skriver om nu. Jag vill inte att man ska slå ihjäl dom, jag vill och tycker att man ska ta ut dom jag :) 

Ett glas och ett papper är det som behövs, och mod, ja det är inte alla som gillar mitt sätt :) 

Jag är glad att dom gör som jag vill, men man kan ju undra varför jag är som jag är haha :) 

Spindlarna dom ska dö liksom, men andra djur vill jag att dom ska få leva, riktigt elakt låter det ju, men det kan inte hjälpas! 

Jag är glad att jag bara har en fobi, att det bara är ett djur jag är rädd för, annars hade det blivit jobbigt. Det räcker gott med att vara rädd för en sort, usch, men så onödigt jobbigt det är egentligen att vara rädd för något över huvud taget!!

Naturen måste få ha sin gilla  gång, men inte alls roligt, bara sorgligt.
I lekstugan med kaninerna så bor en liten mus, ja Gert har bara sett en liten.
Så länge det bara varit en och inte massor så har vi låtit den vara kvar där, den har både fått mat och sällskap av kaninerna :)
Men en dag så kom han in och berättade.
Den var så liten, så liten.
Gert såg något konstigt i gräset ute vid kaninerna och där var den, en liten mus unge.
Den kröp till ett ställe och blev kvar där, den rörde på sig den dagen, men nästa dag kunde den inte krypa långt alls.
Gert la in den i lekstugan vid ett ställe där han vet att musen(antagligen mamman) springer ut och in, så kanske den lilla skulle klara sig. Dagen efter så var musungen borta, skönt för då tror vi iallfall att någon annan mus tagit hand om den. Nu kanske den dog men vi gjorde det vi kunde.
Ja dom flesta av er som läser kanske tycker att det ju vara är en mus, men ja visst, men ett litet liv.
Jag kände och känner så mycket för dom flesta djur.
Det ser ut på bilderna som att den är död,  men nej då den levde då, men var svag och rädd alldeles säkert.

Jag ska nu bara skriva om ett så roligt och härligt möte igår kväll. Vi satt ute på altanen och hade ätit gott. Vi satt ute länge och då kom min lågstadielärare gående förbi (hon har bekanta ovanför oss). Hon är så härlig Solveig, ett riktigt energiknippe!! Ja jag får så mycket energi av henne och hon är bara så fantastiskt härlig!! Det är så roligt att hon minns mycket sedan jag var liten, jätteroligt!!

Bästaste Solveig!!

Ja nu har jag skrivit på så mycket att jag behöver ha ett bra tag på mig att rätta.
Jag hoppas att ni alla haft en fin midsommar och att ni mår så bra det bara går.
Kram kram

Så otroligt sorgligt och ledsamt!!

Hej hej!
Jag skriver några rader nu, just ikväll för att jag känner mig ledsen och behöver skriva av mig lite.
Min fina vän Marianne finns inte mer, nej jag fick se på en gemensam sida att hon gått bort i sviterna av "Corona". Käraste snälla fina Marianne.
Många tankar och massor av känslor.. Ja så kommer det att få bli ett tag framöver nu.

Jag skickade ett paket till henne för ett par veckor sedan lite drygt har det nog blivit nu, hon fyllde år och jag ville överraska henne.
I det stora paketet låg det fler små inslagna paket, även det stora paketet hade jag  slagit in med fint inslagspapper :( Käraste Marianne <3

Jag hade köpt dalahäst muggar och servetter så att hon skulle tänka på mig lite då hon drack kaffe :) Hon fick dom vad jag tror aldrig.
Dom ligger nog på ett postkontor och väntar och har gjort, medans hon kämpat på mot sjukdomen och allt som hörde den till.
Jag blev lite orolig då hon själv skrev på facebook ( såg jag senare ) att hon skulle läggas in på sjukhus, jag skrev till en anhörig och en vän till henne för en vecka sedan ungefär, men fick inte svar förrän igår.
Jag förstår ju förstås att inget är viktigare än att finnas där för henne, men det visste jag inte då, att det var så illa:(
Nu kom Corona som ett brev på posten känns det som, den ryckte bort mina ben lite grann, så hemskt och så sorgligt. Hon var inte gammal alls, några år äldre än mig bara, hon hade massor av år framför sig och vi som skulle ses snart igen, hon ville ju komma tillbaka hit till Dalarna.
Jag kommer aldrig att glömma henne och allt roligt vi sagt och skrivits om.
En riktigt fin vän, ja hon var verkligen en fin vän, och såna växer inte på träd precis!
Nu när jag skulle börja rätta det jag skrivit så har Mariannes vän skrivit till mig och berättat lite hur det varit. Hennes son tar studenten idag, käraste nån så jobbigt han måste ha det <3 Tänker på honom och hoppas att allt går bra för honom i hans liv, men det känner jag mig säker på.

Innan jag nåddes av det sorgliga beskedet så hade jag redan skrivit ganska mycket, så det kommer här nedan.
Det kan efter mina första rader nu verka hurtigt, men det beror ju då på att jag skrev det innan :)


Jag har säkert visat förut, säkert flera, kanske många gånger hur jag åker runt när vi flyttar på mig :)Min lyft, ja jag bara säger det, vad vore jag utan den?
Jag slipper kämpa med varje förflyttning. Jag har älskat den från första lyftet, från den första gången så har jag aldrig varit rädd, nej inte ens fast det kan bli lite svajigt ibland haha :)
Min "Uno" liksom, ja han heter faktiskt så :)

Jag köpte först några pelargoner i Fagersta då jag och Gert var dit härom veckan, och jag planterade dom ganska på direkten.
Sen häromdagen så for jag och Rebecca upp till plantagen där jag köpte fler, som jag nu planterat ner :)

Jag brukar köpa pelargoner på marknaden som alltid varit kraftiga och fina, men nu blir det ju ingen marknad :( Nej nu får jag hålla till godo med färrä och inte alls lika kraftiga, men förhoppningsvis fina och att dom håller sig fina under sommaren nu.
Jag brukar köpa många, ja faktiskt jättemånga, men i år skalar jag ner lite :)
Ja jag klarar mig med färrä än jag brukar förstås, även om jag helst skulle vilja ha tio, tjugo stycken till haha :) Ja ni förstår att jag ÄLSKAR Pelargoner!!
Jag passade också på att plantera om några blommor innifrån som blivit jättehängiga, dom fick lov att få lite konstgjord andning. Ja jag tänkte lite så, hade ingen aning om, om det skulle gå, men ja jag  vill ju tro det.
Jag vill som jag  skrivit förut inte slänga blommor som lever, och det gjorde dom här två, men dom hade tappat massor med blad som blivit gula. Nu fick dom ny jord och varsina växtpinnar, så nu blir det lite fart får jag hoppas :)

Jag och Maria var ner i källaren häromdagen, jag är ju i planeringstagen och har varit ett tag nu :)
Det är så roligt så roligt, men samtidigt jättesvårt!
Jag vill ju få till det så som jag har bilder i huvudet, men tack och lov för det, alltså bilderna i huvudet!!
Maria hade köpt påslakan till sig som bara var såå fina tyckte jag!
Jag frågade vart hon köpt dom och så berättade hon för mig, "Cellbes".
Jag gick in på den sidan på datorn men då var dom slut :(
Nästa dag kom Marias påslakan till mig?? Nej NEJ!!Det var verkligen ingen tanke på att jag skulle ta hennes, men hon kände inte att hon ville ha dom, så jag fick lov tacka och ta emot.
När jag gick in och kollade på den sidan hon köpte påslakanen på så fanns där gardiner, ja det var ju klart att jag behövde ett gäng med gardiner!
Ja så nu kommer det att bli så fint där nere, ja jättefint!!
Nu behöver du som läser det här inte alls tycka som jag :)
Men det förstår ni ju redan, men jag  gillar det tyget och mönstret, det är ju huvudsaken eftersom jag ska ha det här hemma hos oss :)
Här nedan kollar vi både tapeter, tyg och sänggavel :)

På väg ner ::)

När vi varit nere och filurat lite så tog Maria fram symaskinen, det var dax för lite uppfållning av byxor. Maria fick ställa sig på en stol och så märkte jag upp hur långa dom skulle bli :)

Ett par av byxorna var lätta, och ett par var dom "krångligaste" svåraste jag mätt upp någonsin tror jag haha :)  Men bra blev det till slut då Maria sytt. Samarbete verkligen, på hög nivå :)

Förut då jag var frisk så kunde jag filura och klura ut hur jag skulle göra för att det skulle bli som jag tänkt, men det var då det! 

Ja verkligen då!! Hur kan det vara så att huvudet helt enkelt vägrar, det total vägrar!??!

Jag lyckades iallafall att tänka till så gott det gick, men det är sjutton inte lätt nu för tiden!!

Det är nästan omöjligt att förklara hur det blir då huvudet inte orkar, jag brukar känna att jag ger upp innan jag ens försöker. 

Jag orkar liksom inte försöka fundera eller tänka ut något, nej min hjärna är helt trött, ja med stora bokstäver!! Det hör ju till min sjukdom så det är bara att tacka och ta emot typ :) Ja jag har accepterat att det är så som det är, men det är ändå inte roligt då jag känner att jag inte ens orkar försöka vissa saker. Men men, det kunde varit värrä, ja minsann det kunde det verkligen varit :) 

Vi håller på här hemma, eller rättare sagt Gert, håller på att fixa ventilerna nere, se till så att det inte är fritt fram för vissa djur att ta sig in. Det är fru Gustavsson (Jag) som bestämmer, ja faktiskt så måste jag få göra det, det är viktigt.

Maria upptäckte något glittrande på väggen i vårat gästrum där nere den dagen vi var där och filurade. Jag förstod precis vad det var, snigelslem eller vad vi kan kalla det :)

Jag visste det bara för att min andra vän och assistent Rebecca förklarat hur det sett ut på deras altan när sniglar åkt runt där.

Gert fick i order haha ;) att kolla upp ventilerna, och visst var det lite fritt fram att ta sig in och ut där.

Gert fick köpa tätt metallnät och sätta fast i dubbla lager och sen silicona runtomkring så det inte går att komma in :) 

Nu är jag inte ett dugg rädd för sniglar, men jag vill inte ha dom inne hos oss, nej inte ens på besök :) 

Jag vill INTE ha några djur med "massor" av ben där nere heller, nej jag vet att det finns några, men jag vill verkligen inte inbjuda att fler kommer in. Nej Nina spindelpolis har typ satt gränsen för hur det ska vara :) 

Till helgen så kommer  våra snickare och ska sätta in ventilation här uppe, och då förstår ni ju, metallnät likasom där nere, om inte så måste dom vara stängda och då spelar ju inte ventilationen någon roll att vi har haha :) 

Lite "ställigt" kan det nog säkert låta, men jag har världens bästa Gert som inte blir sur eller arg på mig, han kan säkert bli lite irriterad, men han visar det inte haha :) 

Här nedan visade han mig hur han gjort så jag visste att han inte lurades haha :)

Nu ska jag strax rätt och göra mig klar för läggdax.
Jag måste bara berätta för er som inte läst på min facebook, berätta om ett sånt fantastiskt härligt inköp jag gjort!!

Den kom idag och jag är så otroligt nöjd, nästan så jag önskade att det var höst redan, så att jag kunde få krypa in i den mysigaste härligaste, att slippa frysa!!
Jag skrev i mitt förra inlägg om den, men nu är den här på riktigt, och jag älskar den, ja det kommer jag att göra tills jag dör, det är jag säker på!!
Vi ska sy på reflexband bara så jag syns också, det är viktigt, jätteviktigt!!
När Gert kom hem och såg den så tyckte han att det var lite som en sovsäck, ja visst har han rätt i det. Det var inget jag tänkte på alls då jag packade upp den.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta mitt inlägg idag? Både stor sorg och glädje över vanliga vardagliga saker som hänt sedan sist jag skrev.

Jag har så mycket saker att vara glad och tacksam för, och jag har lite fullt sjå med det faktiskt. 

Jag har så mycket kärlek inuti mig som bara vill bubbla ut liksom, svårt att förklara, det går inte om du själv inte känt lika som jag gör. En sån stor kraft på något sätt, helt överväldig känsla som inte går att säga med ord, nej jag kan iallfall inte. 

Men även om jag inte kan förklara den med ord, så är det en härlig känsla, den bästa!! 

Jag önskar att alla skulle kunna få känna den lika som jag kan.

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.

Kram kram