Så otroligt sorgligt och ledsamt!!

Hej hej!
Jag skriver några rader nu, just ikväll för att jag känner mig ledsen och behöver skriva av mig lite.
Min fina vän Marianne finns inte mer, nej jag fick se på en gemensam sida att hon gått bort i sviterna av "Corona". Käraste snälla fina Marianne.
Många tankar och massor av känslor.. Ja så kommer det att få bli ett tag framöver nu.

Jag skickade ett paket till henne för ett par veckor sedan lite drygt har det nog blivit nu, hon fyllde år och jag ville överraska henne.
I det stora paketet låg det fler små inslagna paket, även det stora paketet hade jag  slagit in med fint inslagspapper :( Käraste Marianne <3

Jag hade köpt dalahäst muggar och servetter så att hon skulle tänka på mig lite då hon drack kaffe :) Hon fick dom vad jag tror aldrig.
Dom ligger nog på ett postkontor och väntar och har gjort, medans hon kämpat på mot sjukdomen och allt som hörde den till.
Jag blev lite orolig då hon själv skrev på facebook ( såg jag senare ) att hon skulle läggas in på sjukhus, jag skrev till en anhörig och en vän till henne för en vecka sedan ungefär, men fick inte svar förrän igår.
Jag förstår ju förstås att inget är viktigare än att finnas där för henne, men det visste jag inte då, att det var så illa:(
Nu kom Corona som ett brev på posten känns det som, den ryckte bort mina ben lite grann, så hemskt och så sorgligt. Hon var inte gammal alls, några år äldre än mig bara, hon hade massor av år framför sig och vi som skulle ses snart igen, hon ville ju komma tillbaka hit till Dalarna.
Jag kommer aldrig att glömma henne och allt roligt vi sagt och skrivits om.
En riktigt fin vän, ja hon var verkligen en fin vän, och såna växer inte på träd precis!
Nu när jag skulle börja rätta det jag skrivit så har Mariannes vän skrivit till mig och berättat lite hur det varit. Hennes son tar studenten idag, käraste nån så jobbigt han måste ha det <3 Tänker på honom och hoppas att allt går bra för honom i hans liv, men det känner jag mig säker på.

Innan jag nåddes av det sorgliga beskedet så hade jag redan skrivit ganska mycket, så det kommer här nedan.
Det kan efter mina första rader nu verka hurtigt, men det beror ju då på att jag skrev det innan :)


Jag har säkert visat förut, säkert flera, kanske många gånger hur jag åker runt när vi flyttar på mig :)Min lyft, ja jag bara säger det, vad vore jag utan den?
Jag slipper kämpa med varje förflyttning. Jag har älskat den från första lyftet, från den första gången så har jag aldrig varit rädd, nej inte ens fast det kan bli lite svajigt ibland haha :)
Min "Uno" liksom, ja han heter faktiskt så :)

Jag köpte först några pelargoner i Fagersta då jag och Gert var dit härom veckan, och jag planterade dom ganska på direkten.
Sen häromdagen så for jag och Rebecca upp till plantagen där jag köpte fler, som jag nu planterat ner :)

Jag brukar köpa pelargoner på marknaden som alltid varit kraftiga och fina, men nu blir det ju ingen marknad :( Nej nu får jag hålla till godo med färrä och inte alls lika kraftiga, men förhoppningsvis fina och att dom håller sig fina under sommaren nu.
Jag brukar köpa många, ja faktiskt jättemånga, men i år skalar jag ner lite :)
Ja jag klarar mig med färrä än jag brukar förstås, även om jag helst skulle vilja ha tio, tjugo stycken till haha :) Ja ni förstår att jag ÄLSKAR Pelargoner!!
Jag passade också på att plantera om några blommor innifrån som blivit jättehängiga, dom fick lov att få lite konstgjord andning. Ja jag tänkte lite så, hade ingen aning om, om det skulle gå, men ja jag  vill ju tro det.
Jag vill som jag  skrivit förut inte slänga blommor som lever, och det gjorde dom här två, men dom hade tappat massor med blad som blivit gula. Nu fick dom ny jord och varsina växtpinnar, så nu blir det lite fart får jag hoppas :)

Jag och Maria var ner i källaren häromdagen, jag är ju i planeringstagen och har varit ett tag nu :)
Det är så roligt så roligt, men samtidigt jättesvårt!
Jag vill ju få till det så som jag har bilder i huvudet, men tack och lov för det, alltså bilderna i huvudet!!
Maria hade köpt påslakan till sig som bara var såå fina tyckte jag!
Jag frågade vart hon köpt dom och så berättade hon för mig, "Cellbes".
Jag gick in på den sidan på datorn men då var dom slut :(
Nästa dag kom Marias påslakan till mig?? Nej NEJ!!Det var verkligen ingen tanke på att jag skulle ta hennes, men hon kände inte att hon ville ha dom, så jag fick lov tacka och ta emot.
När jag gick in och kollade på den sidan hon köpte påslakanen på så fanns där gardiner, ja det var ju klart att jag behövde ett gäng med gardiner!
Ja så nu kommer det att bli så fint där nere, ja jättefint!!
Nu behöver du som läser det här inte alls tycka som jag :)
Men det förstår ni ju redan, men jag  gillar det tyget och mönstret, det är ju huvudsaken eftersom jag ska ha det här hemma hos oss :)
Här nedan kollar vi både tapeter, tyg och sänggavel :)

På väg ner ::)

När vi varit nere och filurat lite så tog Maria fram symaskinen, det var dax för lite uppfållning av byxor. Maria fick ställa sig på en stol och så märkte jag upp hur långa dom skulle bli :)

Ett par av byxorna var lätta, och ett par var dom "krångligaste" svåraste jag mätt upp någonsin tror jag haha :)  Men bra blev det till slut då Maria sytt. Samarbete verkligen, på hög nivå :)

Förut då jag var frisk så kunde jag filura och klura ut hur jag skulle göra för att det skulle bli som jag tänkt, men det var då det! 

Ja verkligen då!! Hur kan det vara så att huvudet helt enkelt vägrar, det total vägrar!??!

Jag lyckades iallafall att tänka till så gott det gick, men det är sjutton inte lätt nu för tiden!!

Det är nästan omöjligt att förklara hur det blir då huvudet inte orkar, jag brukar känna att jag ger upp innan jag ens försöker. 

Jag orkar liksom inte försöka fundera eller tänka ut något, nej min hjärna är helt trött, ja med stora bokstäver!! Det hör ju till min sjukdom så det är bara att tacka och ta emot typ :) Ja jag har accepterat att det är så som det är, men det är ändå inte roligt då jag känner att jag inte ens orkar försöka vissa saker. Men men, det kunde varit värrä, ja minsann det kunde det verkligen varit :) 

Vi håller på här hemma, eller rättare sagt Gert, håller på att fixa ventilerna nere, se till så att det inte är fritt fram för vissa djur att ta sig in. Det är fru Gustavsson (Jag) som bestämmer, ja faktiskt så måste jag få göra det, det är viktigt.

Maria upptäckte något glittrande på väggen i vårat gästrum där nere den dagen vi var där och filurade. Jag förstod precis vad det var, snigelslem eller vad vi kan kalla det :)

Jag visste det bara för att min andra vän och assistent Rebecca förklarat hur det sett ut på deras altan när sniglar åkt runt där.

Gert fick i order haha ;) att kolla upp ventilerna, och visst var det lite fritt fram att ta sig in och ut där.

Gert fick köpa tätt metallnät och sätta fast i dubbla lager och sen silicona runtomkring så det inte går att komma in :) 

Nu är jag inte ett dugg rädd för sniglar, men jag vill inte ha dom inne hos oss, nej inte ens på besök :) 

Jag vill INTE ha några djur med "massor" av ben där nere heller, nej jag vet att det finns några, men jag vill verkligen inte inbjuda att fler kommer in. Nej Nina spindelpolis har typ satt gränsen för hur det ska vara :) 

Till helgen så kommer  våra snickare och ska sätta in ventilation här uppe, och då förstår ni ju, metallnät likasom där nere, om inte så måste dom vara stängda och då spelar ju inte ventilationen någon roll att vi har haha :) 

Lite "ställigt" kan det nog säkert låta, men jag har världens bästa Gert som inte blir sur eller arg på mig, han kan säkert bli lite irriterad, men han visar det inte haha :) 

Här nedan visade han mig hur han gjort så jag visste att han inte lurades haha :)

Nu ska jag strax rätt och göra mig klar för läggdax.
Jag måste bara berätta för er som inte läst på min facebook, berätta om ett sånt fantastiskt härligt inköp jag gjort!!

Den kom idag och jag är så otroligt nöjd, nästan så jag önskade att det var höst redan, så att jag kunde få krypa in i den mysigaste härligaste, att slippa frysa!!
Jag skrev i mitt förra inlägg om den, men nu är den här på riktigt, och jag älskar den, ja det kommer jag att göra tills jag dör, det är jag säker på!!
Vi ska sy på reflexband bara så jag syns också, det är viktigt, jätteviktigt!!
När Gert kom hem och såg den så tyckte han att det var lite som en sovsäck, ja visst har han rätt i det. Det var inget jag tänkte på alls då jag packade upp den.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta mitt inlägg idag? Både stor sorg och glädje över vanliga vardagliga saker som hänt sedan sist jag skrev.

Jag har så mycket saker att vara glad och tacksam för, och jag har lite fullt sjå med det faktiskt. 

Jag har så mycket kärlek inuti mig som bara vill bubbla ut liksom, svårt att förklara, det går inte om du själv inte känt lika som jag gör. En sån stor kraft på något sätt, helt överväldig känsla som inte går att säga med ord, nej jag kan iallfall inte. 

Men även om jag inte kan förklara den med ord, så är det en härlig känsla, den bästa!! 

Jag önskar att alla skulle kunna få känna den lika som jag kan.

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.

Kram kram