Viktigt att synas!

Hej hej! 

Nu äntligen tar jag mig tid för det som verkligen är roligt, att skriva ett nytt inlägg! 

Det är så roligt att dela med mig av det jag gör på dagarna, och kanske inspirera någon?
Jag har efter det här inlägget nästa redan på gång, så jag ligger lite efter. 

Men jag vet ju att då jag väl sätter mig och har tid och tyst runtomkring mig så går det undan haha :) Ja nu har jag ju aldrig bråttom på något sätt, men mina fingrar skriver i rasande fart, dom känns lite stressade iallfall :)

Jag skrev ju sist att min nya rullstol fungerade så himla bra ute i snön, och det gjorde den, men?
En dag så började den att låta, knackande ganska högt ljud, även då jag stod helt still?
Vi var på plantagen, jag hade kört rullstol på gångvägar dit, då jag inte kunde komma in i bilen. Nej det kan bli så ibland, att rampen inte vill åka ut. 

Det blir antagligen blött där inuti under rampen som är under golvet, som fryser då det blir kallt och då fungerar ingenting. 

Inte roligt alls, men så är det, och då får man ta till andra lösningar som jag gjorde här. 

På vägen upp på berget där plantagen ligger så larmade displayen om "bad cable", "tilt error", "module error" och en till som jag inte minns. Jag förstod att det inte var bra. 
Då Maria (min assistent) började höra ljudet inne i affären, så beslutade jag att åka hem, och jag åkte så snabbt det gick. Gert och Maria fick göra det sista i affären, att betala och packa blommorna så dom inte skulle frysa då dom kom ut. 

På vägen hem för mig kom jag till en brant uppförsbacke, jag och rullstolen slirade fram och tillbaka, lite hur som helst, ja jag liksom sladdade haha :) 

Ett under att jag kom upp haha:) 

Det var två personer och en hund som samtidigt gick uppför backen, dom fick akta sig lite då jag kom sladdande, och dom var beredda på att skjuta på. ( Dom frågade om dom skulle hjälpa till )

Ja herregud så man får vara beredd. Nu tillbaka till min hemresa som fick gå snabbt hem. Jag kom hem, Gert var ju redan hemma och han sopade av all snö som fanns överallt på rullstolen. 
Jag åkte in och ställde ifrån mig rullstolen i rullstolsrummet som vi kallar det rummet. Dagen efter så ringde jag Borlänge för att felanmäla rullstolen och berättade allt, allt som den varit konstig dagen innan.

Här nedanför min nya rullstol som gick sönder, den jag vanligtvis kan stå i också :)

 

Nästa dag så ringde en kille från hjälpmedelscentralen, han som kom brukar vara här om något krånglar, och tänkte komma förbi då han ändå var i Ludvika. 

Jag hade spelat in ljudet och alla felmeddelanden hade jag tagit kort på. 

Då han skulle starta den, så ville den inte alls starta. Han fick ta med sig stolen och ringde nästa dag för att tala om att det var som han trodde, det hade kommit in snö som blivit vatten som runnit och gjort så att det blivit typ kortslutning.
Jag har en alldeles ny rullstol, som dessutom är gjord i Sverige, men ingen har tänkt till, nej dom är inte vattentäta alls. Jag och andra i rullstol kan och ska väl då egentligen inte vara ute och åka på vintern, nej jag skulle behöva vara hemma, ja typs så är det. 

Men jag tänker och vill inte vara hemma bara, nej jag behöver åka ut och åka, att åka vartsomhelst och få se, intryck och ja allt på vägen och bredvid. 

Min gamla rullstol hade jag i ungefär sju år och det var aldrig sådana problem med den, mer än att den var halkig ute. Den bara fungerade och fungerade, men den var äldre.

Här nedan min gamla :)

 

Ja det är inte alltid att nya grejer är bättre bara för att dom är nya, nej i det här fallet är det verkligen inte så.
Niklas som han heter som kom och hämtade min rullstol bytte någon slags el grej under rullstolen. Det kommer antagligen bli så någon eller några fler gånger, men jag håller tummarna för att den håller sig bra. 

Dom killar som åker runt och hjälper och servar rullstolar är helt fantastiska!! Jag är så glad att dom finns, ja jättetur att dom finns!

Nu till några av mina vardagssysslor, jag gillar kanske inte alla lika mycket, men dom är helt okej :) Det jag gillar minst är nog matlagning haha :) och någon sån bild har jag inte fått med. 

Här har det bakats. En dag för någon vecka sedan så ropade Melina nerifrån och undrade om inte sladden till den lilla frysboxen vi har där nere inte skulle vara i ? 

Jo det ska den säger jag, men då kom Gert på det!! Att han glömt sätta i den efter att han fixat det han behövde kontakten till. 

Melina satt i sladden till frysen direkt förstås, men!?
Det innebar, ja jag testade faktiskt, och bullarna som låg där i och blivit omfrysta, dom blev inte alls så goda, dom torraste torraste. 

Nej det var bara att kasta dom jag hade och det var några påsar. Jag bestämde mig då för att baka nya, och saffransdeg och bullar går ju enligt mig jätte bra att baka året om. 
Dom här bullarna blev inte torra någonstans, och Gert får inte dra ut sladden mer, nej om han behöver en kontakt så får han ta en annan :). 

Det blev både släta bullar som ju mina tjejer tycker bäst om och några med och utan russin i :) En bra bullbakardag helt enkelt!!

I kartongen med ägg var det två stycken ägg med dubbelgulor i :) 

Här nedan ett ägg :)

Maria fixade med allt runtomkring mitt bak :)

Det är en lyx för mig att få hjälp med allt jag behöver hjälp med :)

En annan dag bakade jag "blåbärsmuffins med crunch" som jag skrivit av i min receptbok. Det jag märkte i receptet var att jag tydligen glömt att det borde vara socket med i receptet, men jag uppskattade lite och det blev 3 dl till slut haha :) 

( Dom blev jättegoda med lite vaniljsås till )

Det kom upp en påminnelse på facebook, där jag var taggad i hennes text i hennes inlägg.

Marianne, ja det är så ledsamt och så jäkla onödigt att hon skulle bli sjuk och inte klara av det, fy då!! Hon skulle fylla år och jag hade skickat ett paket till henne som aldrig kom fram till henne, utan kom tillbaka till mig. (Jag har skrivit om det förut)

Jag har paketet i källaren kvar, jag har inte orkat öppna det. 

Där inuti finns ju ett stort Gratulationskort med mycket text och säkert en clown ritad av mig :) Ja bara jag skriver här känner jag att jag blir lite ledsen. Käraste Marianne, det känns tungt, jag tänker på henne och är så glad att vi hann träffas, och att jag fick vara hennes vän. 

Ja det är ju så att vi som sitter i rullstol har svårare att bli friska om vi får corona, ja så säger min doktor och så blev det ju för Marianne. Våra lungor orkar kanske inte med, ja jag blåstränar så mycket och ofta jag kommer ihåg det, för att mina lungor ska vara så starka som det går. Men man kan ju inte säkra upp sig, det som sker det sker ju liksom, man får ta en dag i taget och så hoppas jag på att inte bli sjuk.

Nu några bilder från  sommaren 2018, här hemma hos mig och Gert  <3

Rosen fick jag av henne då hon kom hit, och som jag hoppas ska kunna trivas hos oss länge.

Ja det är härligt att ha minnena iallfall, så att man har något liksom. 

En dag ganska nyss så bestämde jag mig för att gå ner i källaren och iallfall plocka ihop och få ordning i ett av förråden jag skrivit om nyligen. Det gick jättebra och det blev ganska mycket i en slänghög :) Jag är liksom på gång :)

Här nedan är det Rebecca som får vara mina både ben och händer, ja hela kroppen faktiskt haha :) Jag kommer inte ända in så jag sitter alldeles utanför och bestämmer haha :)

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev så har jag ju hunnit med ganska mycket. Jag har sytt lite också, eller rättare sagt så har jag mätt, klippt och nålat, syningen fick Rebecca lov att göra.

Jag skulle sy nya gardiner till gästrummet som passade mer i färg än dom jag hade där.

Jag nålade fast reflexband på min nya bästaste åkpåse också, när vi ändå hade symaskinen framme :)

Jag är noga med att synas då jag är ute och åker, och jag tycker att fler med mig ska tänka på det.

Det är ju helt omöjligt att se människor där ute i mörkret då det faktiskt är många, väldigt många som inte har någon?. 

Jag skulle vilja ha ett gäng med reflexer som jag skulle kunna ge alla jag möter som inte har en, det vore något det!!

Jag planterade några blommor också en dag, några nya och någon gammal som fick ny jord.

Min ormbunke behövde "röjas" lite, alltså ta bort allt det som var torrt, vilket var ganska mycket. 

Den fick ny jord ganska nyligen och mådde toppenbra efter det, tills nu då den känns som den har det tråkigt haha :), Men alla blommor har tagit stryk nu då det varit så mörkt ute lång tid, säger personalen på Plantagen, så nu vill jag ha vår och sommar så dom får må bra igen :)

Ja jag blir ju också att må väldigt bra då solen kommer fram.

Här nedan planterar jag lite, kaktusen var så vass, ja vilka taggar den hade!! 

Maria tipsade om en kökstång, så det fick det bli och det fingerade utmärkt. ( Hon har planterat många kaktusar så hon visste hur man skulle göra :)

En blomma jag hade som stod bakom en gardin mådde inte bra, nej den fick jag kasta. Maria skulle vicka ur blomman och då upptäckte hon den här i jorden. 

Jag vet då inte hur den kunnat leva där i krukan, kanske åt den rötter av blomman så det var därför blomman dog? Ingen aning alls.

Det blev lite jobbigt där för Maria, hon hade helst haft den kvar där i krukan medan jag ville slänga ut resten av jorden ute på backen. 

Det var kallt då så den fick antagligen dö, ja jag skulle tro det, och visst är ju det ledsamt, jag ville ju inte heller döda den egentligen, men jag ville inte ha den där i krukan tills det blir vår och sommar. 

När vi pratade om det jag och Maria så kom jag ju på att jag räddade dom från att drunkna då jag var liten. 

När jag var på väg till eller från bussen och det regnade så var det  många maskar som krupit upp på grusvägen där jag gick. Jag plockade upp maskarna och gick en bit in i skogen där jag släppte ner dom. Ja om dom inte skulle drunkna så kunde bilar köra på dom, ja jag var rädd om dom helt enkelt. Nu var jag tydligen inte så rädd om just den här, kanske borde jag väntat att ta ut den??, men nu är det för sent.

Nu har jag lite jobb framför mig, att läsa igenom och försöka rätta all text :) Men jag vill gärna göra det klart idag så jag kan köra igång på nästa :) 

Jag hoppas att du mår bra och har det bra trots den här tiden vi är i nu.

Kram kram