Ingen idé!

Hej hej!

Det tål att upprepas! 

Ja det är inget alls jag brukar säga, men just idag då jag var ute och åkte, då kom dom orden till mig på väg hemåt. 

Ja jag fick lov att stanna och skriva upp just dom orden, så att jag inte skulle glömma dom :)

Det är så konstigt, att så konstiga ord och meningar kommer ut ur mitt huvud, det är liksom inte mina ord. 

Nu till det som tål att upprepas.

Det är ingen idé att du tutar eller vinkar till mig då jag är ute och åker. 

Nej, jag ser inte vem du är iallafall, och vad jag kanske minns efter att du vinkat eller tutat, så kan det vara färgen på din bil, men inte ens det kan vara säkert haha :)

Nej jag kan vinka och se glad ut tillbaka trots att jag inte vet vem du är, men att du känner mig förstår jag ju eftersom du vinkar eller tutar, och att jag känner dig :) 

Ibland, väldigt väldigt sällan ser jag dig :)

Ja ett hopplöst fall är jag och jag har skrivit om det här flera gånger, så det fick bli lite repris ifall att inte alla vet än :)

Varför jag skriver om just det nu igen så beror det på att jag var med om det just idag, det vinkades för fullt och jag såg bara att någon vinkade :)

Jag är inte stram, nej inte alls, men jag ser inte in i bilar! Nej det gör jag faktiskt inte.

Inte nog då att jag inte ser in i bilar, jag är dessutom totalt ointresserad av bilar också, vilket ju gör att jag inte har någon koll alls på vilken bil det var som det vinkades i eller tutades från :)

Ja med det sagt så om du hejar på mig då jag är ute och far, så tro då inte att jag är stram, sur eller vad eller hur det nu kan se ut :) 

Jag är inget alls mer än lite fundersam vem just du var?

Tyke <3

Jag mötte en tjej en dag som jag inte knappt pratat med sedan jag flyttade från Gonäs vilket var, ja jag var sjutton då jag flyttade och nu är jag 47, ja tänk 30 år!

Jag har mött henne och vi har sagt hej och lite så har det ju varit några gånger under årens lopp.

Jag var på väg hemåt och mötte henne så jag stannade till så vi pratade lite. 

En jättesöt hund hade hon som gillade att bli klappad på, så det gjorde jag förstås. 

När jag slutade så visade den tydligt att jag skulle klappa mer :)

Det blev en lång stund, och till slut så började det regna lite, så då började jag dra mig hemöver.

Hon är en tjej som får börja träna på att säga nej, jag är säker på att hon kommer att börja träna på det på riktigt nu efter vårat samtal.

Jag önskar att hon får känna att hon får finnas, finnas på riktigt, så himla viktigt!

Jag har ganska nyss slutat med penicillin som jag ätit i en vecka, nu igen.
Ja fy så jag ska behöva att ha urinvägsinfektion stup i ett.
Jag har nu fått hjälp av min doktor, som tagit hjälp av infektionskliniken i Falun, så nu ska jag äta en tablett varje kväll, i ett halvår till att börja med.
Såå skönt känns det.
Först då jag var på apoteket och fick se vilken tablett jag skulle få, blev lite orolig och tänkte att det kanske var den sorten jag hade skrivit må illa på.
Jag har ju testat dom flesta sorter så jag visste iallafall att jag skrivit något på förpackningen
När jag kom hem så kollade Rebecca i medicin skåpet, och där stod mådde inte illa!!
Jag har alltså sparat just den burken eftersom jag gillade den.
Nu medan jag ätit penicillin i en vecka så har jag mått illa och på kvällarna har jag verkligen mått illa.
Jag hade tänkt att ja ja lite illamående då jag ska sova får jag stå ut med, men nej fy så jobbigt det hade blivit.
Nu har jag tur hoppas jag, att jag får må bra trots medicin varenda kväll, ja förutom mina andra medicin jag tar mot spasticiteten och nervsmärtan jag har.

Nu har sommaren tagit slut hemma hos mig, det känns så sorgligt tycker jag då sommaren enligt mig aldrig dök upp på riktigt.Bättre lycka nästa år liksom :)
Några pelargoner ska få bo hos mig till nästa sommar, men många fick hamna i komposten.

Vi röjde bort allt på altanen och mattan dammsög vi och hängde upp på tork över bordet, den var inte blöt, men lite fuktig. Jag ska ha den i ett förråd i källaren och då vill jag ha den helt torr först.

När Rebecca kom en dag så hade hon med sig en bok hon trodde att jag ville titta i. Om jag ville?!! När jag bläddrat lite så kom en bild på Ludvika folkdansgille upp, och där var både min pappa och min mamma! Ja det var en sån fin bok så nästa dag så köpte jag en egen bok på Globe.(bokhandel) 

Jätteroligt att ha :)

Ja nu från en bok till en annan skulle man kunna säga :)
Jag blev intervjuad i våras någon gång av Clara Fritzon, och häromdagen fick jag tidningar hem i brevlådan från henne med ett gulligt litet brev.
Det var jätteroligt att få se i tryckt form och inte bara i datorn där jag läst det förut.
Jätteroligt och jag tycker att hon skriver jättebra, formulerar sig så himla bra.

Ja som varenda vecka så går dagarna i rusande fart, inte klokt hur snabbt jag tycker det går. Det är liksom fredag och helg hela tiden känns det som. 

Nu är jag ju glad att det blir helg så pass ofta så att Gert kan vara hemma med mig och inte behöva jobba, men ändå.

Nu till något jätteroligt, iallfall för mig :)

I flera års tid så har jag och Ingalill sagt att vi ska kunna gå och fika en sväng, men det har inte blivit av, inte förrän nu.

Ingalill är min sjukgymnast som jag gått och fått hjälp av i många många års tid. 

Det började nog då jag var runt arton trodde vi båda.

Hon har följt mig och allt jag varit med om, ja i sjukväg då. 

En gång av mina höftoperationer så var hon så snäll att hon kom hem till mig för att hjälpa mig med rörelser och stretch. 

Ja det är nog så att det är runt trettio år sedan det med. Herregud vart tar alla år och dagar vägen?

Jag vet att jag ville gå till henne då jag blev sjuk i Ms och ringde henne, men kom på i samma stund som jag ringde att det ju inte skulle gå. 

Hon och hennes man hade "Ludvika sjukgymnastik" och för att ta sig dit så var det några steg, några futtiga steg. Det gick inte, jag kunde inte ta mig upp! 

Jag minns att jag grät i telefonen, mest frustration, men besvikelse förstås. 

Hur som helst så har vi känt igen varann länge och nu blev det dax, jättemysigt och så roligt att få sitta och prata, lite hattigt kanske, men såå roligt. 

Deras barn som då förr i tiden var små har nu blivit över fyrtio, ja en kille var 41? Hur gick det till? Ingalill ser ju ut precis så fräsch och fin ut som alltid.

För ett gäng år sedan så gjorde dom om sitt badrum och kom då in till mig på mitt jobb. 

Jag jobbade då på en golvfirma som gjorde badrum, och alla möjliga jobb.

Jag hade nu då vi fikade fortfarande deras ritning över badrummet i mitt huvud, ja ni förstår ju hur arbets skadad man kan bli??

Vi var på BK och fikade så jag visste att jag kom in, men det var kanske inte ett jättebra val då det var så rörigt där och hög ljudnivå. 

Men men, nästa gång så ska jag bjuda hem henne för lite uppertone träning :) 

Jätteroligt att jag får visa henne den då den kommer framöver.

Jag har ju beställt hem en, men det var ungefär två månaders leveranstid, så jag väntar. 

Om jag väntar och längtar!! Men den som väntar på något gott heter det ju :)

Då vi fikat klart och hon kom hem så skickade hon kort på deras badrum och jösses säger jag bara!

Jag mindes inte att dom hade samma kakelsort som jag och Gert hade hemma vid oss, men hur plattorna satt, ja det mindes jag tydligt. 

Jätte superfint var det och jag är glad att jag hjälpte dom till det resultatet. 

Killarna som gjorde deras badrum var inte så jätteglada på mig på den tiden, nej Nina hade för mycket idéer som var krångliga och som tog tid :) 

Ja så var det nog faktiskt, men jag levde mig in i varenda badrum liksom, eller kök förstås :) 

Jag älskade att göra det jag gjorde, en dröm för mig att få hjälpa till hos andra.

Om jag sammanfattar våran fika så var det fantastiskt roligt och många minnen dök upp.

Då jag kom hem kände jag mig jätte slut på något vis, jag klarade mig från den värsta regnskuren och hann in innan. Härligt med härliga människor, och Ingalill är verkligen en härlig människa.

Jag är en riktig ur och skur människa jag :)

Vi har fått många såna här svampar i gräsmatten helt plötsligt :) Dom ser lite roliga ut så det var därför jag tog kort, för att visa :)

En dag då jag och Rebecca skulle åka iväg så såg jag en lång mask på backen.
Ja det ser man ju ofta om man tittar, men jag kom på hur jag var då jag var liten.
Jag plockade upp dom från vägen och la dom i gräset på sidan om vägen istället.
Jag ville inte att dom skulle drunkna i en pöl eller att någon körde över dom.
Jag sa det till Rebecca.
Menar du att jag ska ta upp den, säger hon och är på väg direkt, ja om du vill, säger jag.
Nu var masken lång och slingrade sig så Rebecca tyckte att det var jätte svårt och äckligt,  så hon tog ett blad :)
Ja som ni förstås så överlevde masken iallafall ett bra tag, och sen vet vi ju inte mer.
Helt galet och är hon helt dum i huvudet tänker ni kanske??
Ja jag är nog det då, något gammalt som kom upp. Som ni ju dom allra flesta vet så är jag inte lika snäll mot alla smådjur, nej spindlar tex, dom får inte överleva för mig. Taskigt, jag vet!

Vi har fullt att göra och pyssla med här hemma och jag älskar det.
Vi har ju bytt fönster och fått hjälp utvändigt så att det är klart, men inte invändigt än.
Gert och jag beställde virke från Sörbo såg, och vi skulle få brädorna i början av den förra veckan.
Det tyckte vi var jättebra så att Gert skulle hinna måla innan dom skulle på plats.
När Gert inte hört något i slutet av veckan så ringde han för att kolla upp lite, och då visade sig att han som gör det mesta, han hade fastnat i hyveln.
Många stygn blev det, men fingrarna klarade sig. Pust vilken pärs för han som behöver sina händer!!
Vi ringde våra snickare och flyttade fram så att Gert hinner måla och allt blir klart, inge roligt att stressa ihjäl sig precis.
Vädret har inte varit så stabilt nu i några dagar och det krävs en strykning till innan dom är klara :) Nu är lite av det dåliga vädret mitt fel, det är några spindlar som tyvärr fått lov att dö, och då får man ta lite regn :) :)
Det dröjer nog någon eller ett par veckor då innan vi kan få pyssla upp gardiner och få göra fint.
Jag har varit i källaren  flera dagar i rad nu, bara för att åka till vårat ny fixade rum som äntligen börjar bli klart.
Det saknas bara en spegel nu, sen är jag helt nöjd, jätte roligt att kunna få känna sig så nöjd och glad över ett projekt man tog sig an.
Nu kommer fler projekt vi ska ta oss an, men då här uppe, rullstolsrum, hall och vardagsrum, ja det blir grejer det :)

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni försöker leva efter vad ni vill eller känner, och inte efter någon annans vilja.

Kram kram