Sedan sist jag skrev så har vädret varit soligt, ja helt onaturligt varmt och soligt.
Några dagar har varit lite kallare, och till och med regn. Ja till och med, det har inte varit ett moln på himlen på flera veckor, så man blir alldeles chockad av lite dåligt väder :) Vad man blir bortskämd och van med det fina soliga vädret.
Åh vad alla växter och djur behövde regn, mycket mer än det som kom, men man får vara glad för det lilla :)
Ja jag älskar ju att sola så mig går det ingen nöd på alls, men jag förstår ju att det inte är bra då det inte kommer regn alls på flera veckor.
Jag har haft några kvällar som blivit nätter. Både Gert och jag är jätte kvälls trötta, vi brukar lägga oss runt tio.
I flera nätter har klockan varit både 01 och 02 innan jag släckt för kvällen?
Jag har ju skrivit mycket och varit upptagen med det.
Det mesta har berott på det förstås, men lite konstigt att vara vaken så länge är det allt.
Jag har gjort något jag gör ibland och som jag tycker är viktigt.
Jag har skrivit både kort och brev för hand. Det tar det ganska mycket kraft av min högra hand,
den handen fungerar ganska dåligt, så jag fick skriva några stycken om dagen.
Jag kan ju inte skriva många på en gång, till skillnad mot då jag skriver på datorn :) Då använder jag alla fingrar på vänster hand och bara pekfingret på höger hand. Jag har fått till ett bra skrivande, i snabb takt när jag skriver på datorn.
Det blev ett helt gäng med brev till slut som jag skickade iväg, det är roligt att överraska i brevlådan ibland. I brevlådan får man ju bara reklam och räkningar nu för tiden :)
Jag gillar riktiga kort och brev jag, det blir så mycket mer på riktigt då, personligt!
Nu till något jag faktiskt är jätteglad över :)
När vi var och handlade häromveckan så gjorde vi dagens gärning.
Dagens gärning!!
Ja det gjorde vi verkligen på Ica, där i kassan.
480 kr är väl inget man tänker man ska ge bort sådär, men ändå så tänkte vi och var beredda på att göra det.
Vi stod i kön som bara växte, jag förstod att det var krångel för en man i kassan, kassörskan parkerade hans kvitto och tog nästa kund.
När vi var närma så stod mannen kvar där och såg bedrövad ut, hans kort fungerade inte mot banken, det fanns ingen kontakt.
Jag kände igen mannen, men inte alls så jag kunde placera honom. Han var skäggig och kanske en lite större mage än jag mindes honom :)
Jag sa till Gert att nu tänker jag göra en god gärning och Gert sa bara ja visst.
Jag frågade mannen om jag kunde hjälpa honom på något vis, och då berättade han att han ju hade problem med kortet, som jag ju då redan hört då dom pratat.
Gert gick och betalade ut honom, och jag var beredd på att inte få tillbaka pengarna.
Mannen hade försökt få tag i sin syster medans han stod och inte visste hur han skulle kunna lösa ut sig. Hon hade inte svarat men medans vi var kvar i affären då ringde hon upp honom.
Mannens syster swishade hela summan till mig vilket vi inte hade trott, nej vi gick in med att rädda honom så att han kunde få komma hem med sina varor.
Jag sa till honom att jag hette Nina så hans syster skulle kunna kolla att hon skickade pengar till rätt person, och då kände han igen mig direkt <3 Åh det är ju du Nina!!
Ja vi kände igen varann och det var härligt att kunna hjälpa honom.
Vad gör man om det skulle gälla en själv liksom?
Jag är så glad att vi gjorde det där lilla, vi hjälpte en man i nöd kan man säga.
Han hade också köpt frysvaror som behövde komma hem.
Jag är glad och stolt över mig och min kära man, även om det ju var jag som uppfattade situationen. Jag är så glad att Gert förstår så bra och bara litar fullt på mig <3 Älskade Gert <3
I vanliga fall så är det Gert som brukar ha koll på datum och årtal, den här gången var det jag som kom på, om än lite sent haha :)
Vi hade förlovnings dag den 4 juni, jag kom på att det kanske var den dagen, men jag kom inte på det förrän på kvällen :)
Vi har glömt båda två ibland, ja flera gånger :) Till och med våran bröllopsdagen i Oktober :)
Men den av oss som kommer ihåg bäst är faktiskt Gert.
Jag har svårt att komma ihåg det mesta nu för tiden, och just årtal går helt bort, jag kommer inte ihåg. Datum är lite lättare :)
Min sjukdom känns i just det här fallet rätt taskig faktiskt, jag minns ju allt gammalt, ja jag har ett fenomenalt minne då det gäller gammalt.
Jag kan se framför mig hur det såg ut här och där, ja det är inte klokt så jag minns.
Hela mitt huvud är som ett album, massor med bilder har jag där inne :)
Väldigt mycket onödigt kan jag tycka, men jag kan och får ju inte bestämma själv vad som är viktigt haha :)
Min sjukdom snor minnet, ja faktiskt så stjäl den mitt minne.
Jag har inte alls godkänt det, jag har inte ens sagt att jag kan låna ut lite minne, nej den gör precis som den vill.
Ja jag gillar det inte, men vad ska jag göra mer än att streta emot, ingenting.
Och att streta emot är ju ingen idé alls, nej det kostar bara energi och den tänkte jag då inte ge till sjukdomen, nej den behåller jag.
Det är mycket jag inte tänker ödsla bort på onödiga saker, nej jag tänker behålla så mycket som det går.
Jag skrev ju förra gången om att jag inte visste hur jag skulle kunna spara allt jag eventuellt skulle skriva. Jag skrev att jag helst velat skriva på en skrivmaskin, men Gert hittade på hur man kunde göra.
Gert hittade på, på "youtube", hur man överför filer till ett usb minne, så nu kan jag :)
Men vad händer om usb minnet går sönder eller slutar fungera?
Ja en gång för många många år sedan så började jag faktiskt att skriva på en bok.
Jag hade skrivit massor, som sen försvann, ja bara sådär så var allt borta.
Det var jättelänge sen, men efter det så orkade jag inte börja om igen.
Alla formuleringar minns jag att jag varit så bra på, jag hade fått till allt så bra, men allt var borta!!
Nu till något helt annat :) Inget som har med något alls att göra, men bara ett uttryck som jag faktiskt gillar :)
När tjejerna var små och sen då dom blivit stora och idag vuxna så har vi fortsatt säga samma sak.
Om det är någon som är dum tex så säger vi att han eller hon var ju ingenting att hänga i julgranen :)
Ja Melina sa det häromdagen, så jag skrev upp det för att skriva några rader om det.
Haha :) Jag vet inte vart det kommer från, men det låter bättre att säga så än att säga att någon är dum eller knäpp :)
Lite roligt tycker jag att det är :)
Jag har säkert redan skrivit om det, men det var isåfall länge sen.
Jag har ju en kropp som är allt annat än normal :) Ja så är det faktiskt.
Nu gillar jag den iallafall, ja så är det ju.
Jag blir spastisk, väldigt spastisk kan jag bli. Då blir jag endera skakig som tusan, eller så blir jag helt rak och spänd.
Häromdagen tex så höll jag på att skaka ur min rullstol, ja kraftigare spasm än den här har jag aldrig haft.
Jag trodde aldrig det skulle ta slut, men till slut gav det sig tack och lov.
Jag var alldeles andfådd efter och jag och Rebecca var i chock :) OJOJOJ !!
Jag var ganska rädd för att bli helt ledlös av dom så jag började försiktigt. Jag blev inte ledlös alls, men jag fick ont i huvudet, gud så jobbigt det var den period jag testade.
Jag slutade med tabletterna och försökte få doktorn att ge mig något annat.
Det fanns ingen som var bättre sa han, nehej ?? men jag behövde ju få testa något annat!?
Jag var utan medicin ett bra tag för att sen göra som doktorn tyckte, jag skulle testa samma medicin igen, som jag fått ont i huvudet av. Motvilligt från mig kan jag lova.
Gud så bra det blev, ja herregud, jag fick livet tillbaka och jag fick inte ont i huvudet!!
.
Jag fick samtidigt en sorts tablett mot mina nervsmärtor, ja dom var grymma. Jag visste inte att det kallades för nervsmärtor det jag hade, det tog säkert upp emot ett år.
Jag tänkte aldrig på att det var en smärta riktigt, även fast det ju var hemskt obehagligt.
När jag till slut förklarade för doktorn ordentligt, så var det nervsmärtor jag hade :)
Jag hade brinnande ben dygnet runt, ja det kändes som att det skulle börja brinna när som helst.
Jag fick titta på dom ofta på dagarna för att kolla om det pyrde.
Nu då efter att dom varit heta så har dom istället blivit fulla. Ja inte fulla fulla, utan totalt hel fulla med vätska så dom kan spricka när som helst.
En väldigt jobbig känsla faktiskt, och jag skulle önska dom brinnande benen nu faktiskt.
Men jag får ju inte bestämma, nej kroppen spelar mig ett spratt och bestämmer över mig.
När jag började äta den tabletten mot nervsmärta för flera år sedan så gick det värsta brinnande över, jätte skönt verkligen. Den tabletten hjälper mot mina fulla ben också, men absolut inte helt.
Nu då jag haft mina mediciner i flera år så vet jag hur kroppen fungerar och hur den jäklas med mig.
Jag känner oftast när jag behöver ta medicin, då har kroppen visat genom hoppiga ben eller som nu fullspäckade. Jätte svårt att förklara hur det känns, helt omöjligt och jag önskar att ni aldrig får känna dom känslorna jag har, nej det är bättre att jag tar dom nu då jag ändå är van, haha :)
Ibland dom senaste veckorna kan jag ha märkt på kroppen att den inte mår bra och behöver medicin, då har det kanske gått två timmar över tiden, ja över den tiden som jag brukar ta den.
Ja då blir jag alldeles rådlös, att det ens går??
När jag då efter att ha kommit på att jag är sen med medicinen så tar jag medicin direkt, men då är det lite för sent, nej då hjälper den dåligt.
Men nu händer det inte så ofta alls, oftast så är det tvärtom, att jag behöver ta tabletterna lite tidigare än normalt/vanligt.
En dag för någon vecka sedan så var vi till Melina för att hjälpa henne på sin vind :)
Gert hjälpte mig upp med rullstolen, och där hade vi några timmars fixande.
Sen efter vinden fick Gert flytta ner mig till deras lägenhet en stund innan jag åkte hem igen.
En annan dag var Marielle hit med hundarna, och Tyke njuter i skuggan på altanen med oss.
Dom andra två får vara i kanin inhägnaden, ja nu då vi inte har några kaniner så får det bli hundar istället :) Stina och Billie blir det som får vara där :)
Tyke vill inte vara där då Marielle inte är där, så det är därför han är med oss på altan :)
OJOJOJ så mycket ord och meningar som bara kommer ut genom mina fingrar :)
Jag är glad och lycklig över dom faktiskt, om dom inte varit som dom är så hade det inte blivit många rader, och definitivt inget bloggande, nej det hade fått gå bort.
Innan jag slutar för idag så måste jag bara skriva om det jag gillar allra minst.
SPINDLAR!!!
Två spindlar på samma dag!!En som kom dinglande på sin tråd ute på altan i vinden, den kom mot mig och jag ropade - Hjälp mig Hjälp mig!!!! till Lisa som inte först förstod :)
Hon räddade mig i sista stund :) Pust!!
Lite senare på dagen då jag var ute och åkte och Gert cyklade bredvid mig då hände det igen!!
Den kröp i mitt hår och jag såg den i ögonvrån.
Fy vilken äcklig det var. Jag drog i mitt hår på vänster sida med min högra hand och då rasade den ner. Då fick Gert vara min räddande ängeln, och han tog bort den, dödade den menar jag.
Han tyckte också att den såg äcklig ut.
Ja två spindlar på mig på samma dag, ja den första hann som tur var inte komma på mig, men den var verkligen på gång.
Nu till kanske det värsta
Dagen efter upptäckte Gert en stor i källaren i hallen där nere, den största han dödat sa han , FYYYY usch och blä!!"
Vilken himla tur att jag inte var där nere då :)
Nej nu måste jag rätta och vara klar för idag.
Jag hoppas att ni alla har det bra och mår bra.
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar