Terry Evans!

Hej hej!
Nu var det ju ett tag sedan jag skrev igen, så vi backar bandet lite :)
Ja det var några dagar sedan jag och Gert tog oss en tur till Fanthyttan och Terry Evans.

Under åren som varit så har jag gillat honom, och jag har sett på de okända varenda gång, inte nu dom senaste åren kanske, men innan dess.
Ja varenda Måndag ? (tror jag att det var) så satt jag som klistrad vid TV:n.
Det var spännande och jag tyckte att det var så bra då det var han, och inte någon av dom andra medierna. Nu gillar jag att han pratar Engelska, men det var inte bara det, nej han verkade bara bäst tyckte jag.
Nu tillbaka till våran kväll.

Jag vill börja med att berätta att du som läser förstås som vanligt med alla mina inlägg inte behöver tycka eller tro som mig, nej absolut inte. Jag skriver bara från mig själv, så fortsätt tycka som du gör, vi är alla olika :)

Innan det var dax så satt vi utanför i solen och drack lite kaffe, vi var väldigt förväntansfulla, ja mest jag då :)
Gert har förut varit skeptisk till allt onaturligt och inte trott, men efter ganska många saker som hänt, och som han sett eller hört så har det gått över. Fortfarande så letar han ju förstås naturliga förklaringar, men han har blivit lite som mig, att -Nu  är det någon som vill något, och så har vi inte tänkt så mycket mer på det.

Han är verkligen så bra tycker jag, och väldigt trevlig också.
Han stannade till vid mig och hade mycket att säga, ja jag önskar att jag spelat in det han sa, för sen då vi for därifrån så var det liksom borta, ja då kom vi inte ihåg.
Några saker kom vi ihåg, men det var verkligen bara några :)

En jätte spännande kväll hade vi och som var intressant och rolig. En upplevelse helt klar!!

Jag och Gert var ju till Cassels för ett par månader sedan, på en stor seans med mycket människor, jag tror 300 stycken om jag minns rätt.
Den här kvällen i Fanthyttan var det bara ett femtiotal, och jag tyckte det var lite mysigt att vi inte var så många.

Det har hänt riktigt mycket här och även då vi bodde i Smedjebacken, och några gånger händelser som till och med jag blivit rädd. Jag och vi har börjat vänja oss, och det får ju vara så här som vi har det, men det hade varit skönt att veta vem det är som vill säga något,  så den får lite lugn och ro.
Mina assistenter som är här och hjälper mig, kan tycka att det är jätte obehagligt att vara i tvättstugan och källaren här. Marielles hundar går inte ner dit.
Jag har en bok där jag skriver upp alla spökerier, och dom har blivit många.

Efter skriverier om Terry, ja jag gillade och gillar han verkligen, det var stort faktiskt, stort att få åka dit och vara där liksom.
Men efter att jag skrivit om den kvällen och den händelsen så blir det ju svårt att fortsätta med något alls haha :)

Men jag gör väl som vanligt, jag låter händerna sköta jobbet.
Det är sent nu och jag kommer att behöva tid sen för att rätta allt jag skriver.
Orden flyger ju fram, så det blir mycket stavfel, och ibland helt fel ord till och med.
Det är ju mörkt och jag halvligger i sängen, så fingrarna kan vara lite på fel ställe på tangentbordet, och då blir det fel ord kan jag lova.

Jag ska skriva lite om min kära kateter som jag skrivit om massor av gånger nu.
Jag har haft den sedan 2013 och jag älskar den!! Men inte så mycket då den krånglar :)
Bilden nedan visar själva kopplingen där jag byter påse.
Det syns tydligt att det är avlagringar eller vad som kan bli, det ska ju vara helt klart annars om det är bra. Jag har ju använt en ny sorts kateter som det inte ska fastna lort på, ja bakterier menar jag.

Jag har haft så mycket krångel med den del som sitter inne i urinblåsan, det ska alltså inte fastna något på, men det gör det minsann, alldeles "kläggigt" kan det vara då vi tar ut den.. När det är så, så kan man ju förstå varför det tar stopp ibland, och att jag får urinvägsinfektioner.
Jag fick tips om den katetern av en person som läst på min blogg att jag hade problem, och på gyn i Falun har dom hjälpt mig att få såna.
Nästa gång ska jag ha en helt vanlig har jag tänkt, ja jag tror nästan att det varit sämre efter att jag bytt till den som ska vara bäst.
Men men, nu har jag fått testa och tänker byta tillbaka för att se om det blir någon skillnad.

Till er som inte vet så har jag en kateter som heter suprapubis kateter, den fungerar som så att den går utifrån magen och in i urinblåsan, ja alldeles under naveln kan man säga.

Mina nerver lever sitt eget liv och bestämmer över mitt liv, dom lägger sig i kan man säga.
Dom har bestämt att förmågan att öppna och stänga från urinblåsan när den är full, eller om det är
stopp, har slutat fungera.
Även om jag har fullt inne i min urinblåsa på grund av att min kateter inte fungerar som den ska, så kan alltså min kropp strunta i det. Den tänker inte tömma sig den vanliga vägen som den ska och borde då det inte fungerar. Nej den förstår inte alls hur den borde fungera, knepigt det här :)
Då min kateter är fungerande så blir ju min urinblåsa aldrig full, nej då töms den ju automatiskt i påsen under hela dagen, det gillar jag bäst!! :)

Jag har på sista tiden haft ganska jobbigt med den,  det har blivit stopp så att urinen ibland kommer vanliga vägen och ibland ur hålet på magen. Ja det är inte roligt alls då den krånglar. Det är lite som ett lotteri det där, att inte veta vart det kommer ut, eller ens om det kommer ut?
Det beror alltså på mina nerver. Ja faktiskt så har det hänt också att det inte kommer någonstans. Då kan det bli farligt om urinen går upp i njurarna, så då behöver jag hjälp ganska snart.

Jag hade problem för lite mer än en vecka sedan och ringde då till pallitativa teamet som gjorde en utryckning.
Katetrar har jag hemma och hon jag pratade med kom snabbt hem till mig, ja jättesnabbt tycker jag.
Nu behövde hon inte komma så snabbt, men hon var ledig just då och kunde åka till mig :)
Vi har bestämt att dom ska hjälpa mig istället för att jag ska åka till Falun varje gång, och nu då det blivit ofta så har jag förstås åkt ofta.
Jätteskönt att få känna mig lugn, att veta att jag kan få hjälp och slippa sitta på en akuten i Falun då det är helg, att slippa oroa mig, underbart härligt! Lyx!!

Nästa gång ska jag till Falun för att byta en sista gång där, då ska jag köpa med en blomma till den bästa sköterskan som alltid hjälper mig då jag behöver.
Hon har förbarmat sig över mig i flera år nu och hon ska gå i pension snart, ja inte jättesnart, men hon har förvarnat mig om det..
Jag vill ge henne en blomma som tack för all hjälp och trygghet hon gett mig under flera år. 
Jag får från och med nu ta hjälp här hemma istället, vilket ju känns super bra.
Dom kommer ju hem till mig då jag behöver hjälp, också och det är ju fantastiskt, att kunna ligga i i sin egen säng här hemma under tiden dom byter.
Härligt känns det att veta att jag framöver kan få hjälp här hemma.
Tack igen Maria för att du tipsade om dig och er, så jättesnällt!!

Jag och Rebecca vi var på regementet i Falun och skulle äta en dag efter att jag varit till urologen.
Vi behövde utesluta om det var något tok i urinblåsan som kunde göra så det krånglade.
Doktorn där kollade in i min urinblåsa med en liten kamera och kunde inte hitta något tok alls.
Jag fick se jag med, häftigt vilka grejer dom har!
Han var väldigt duktig han som gjorde undersökningen, proffs skulle jag kalla honom.
Han hittade inga stenar så varför katetern "kläggar" igen sig och det blir stopp vet vi fortfarande inte.
Nu tillbaka till regementet :)
Jag skulle ta pannkaka på en tallrik och lite lasagne på en mindre assiett :)
Ja lasagne med jordgubbssylt haha , virriga jag liksom.

En kväll då vi skulle åka och handla så följde Melina med då hon ju också behövde fylla på kylskåpet.

Jag och Gert skulle få besök av våra vänner från Fagersta, och dom hade ju beställt smörgåstårta! Självklart så skulle vi göra en sån,  så lite till det var vi tvungna att köpa. 

Jag bad Melina om hjälp att hälla i räkor, ja ni ser ju hur mycket hon gillade det :) 

Nu räcker det väl? sa hon efter typ varje skopa, nej påsen måste vara full sa jag gång på gång haha :)

Ja till slut blev det en full påse, men hon vill nog helst slippa göra det fler gånger.

Gert hämtade våra Fagersta vänner och sen möttes vi upp på loppis, precis som vi gjort två gånger tidigare. Jag åkte rullstol dit och mötte dom :)

Vi gick på loppis för att sen fika vid fiket på gammelgården med en varm macka,  och sen gick vi på marknad. Efter marknaden så åkte vi hem hit och käkade smörgåstårta. 

Ja just så här har vi gjort ett par år förut, och dom vill ju gärna att det ska vara lika, underbara människor vi har i vårat liv.

Som vanligt tar jag lite kort  :) 

Om någon helg ska Ingemar, en av våra vänner från Fagersta komma hit och vara med oss hela helgen. Ja han vill sova över två nätter och inte bara en :) 

Ingemar

Härliga intensiva dagar blir det då :) Ja, det kommer att bli så roligt så, och jag får se till att baka något innan, då han älskar bakverk :)

På tal om bakverk så beställde jag lite olika formar och strössel här för ett tag sedan, så nu ska här snart börjas bakas, när vädret är dåligt ute, ja då ska jag passa på att vara inne och hinna med :)

När vädret är soligt som det ju varit i flera veckor, ja då vill jag varken laga mat eller baka, nej då vill jag sola!!

Nu till något roligt, eller kanske inte?

Jag snarkar!! Ja jag har skrivit om det förut, men gör det igen.

Jag har verkligen aldrig snarkat vad jag vet. Nej jag har sovit tyst.
Nu sedan några år tillbaka så har jag sovit bara på rygg, ja bara på rygg.
Jag snarkar inte varje natt, men ibland väcker jag Gert.

Han fick putta på mig för några dagar sedan till och med, fy då så jobbigt, jag vill ju inte snarka och hålla någon vaken.
Men trots att jag ju tycker det är jobbigt att jag stör, så tycker jag att det är lite kul, jag snarkar liksom haha :) Extra mycket då jag är lite snörvlig förstås, men det känns som det var flera år sedan sist.

Jag och Maria pratade lite häromdagen, ja vi pratar ju förstås hela tiden. Men nu tog vi ett riktigt djupt men enkelt prat.
Maria tog en hel hög med människor som använder sig av härskartekniken, psykopater och narcissister, och jämförde dom med en fästing. Hon är klok hon kära Maria.
Så enkelt är det ju faktiskt, men i självaste livet är det inte alls så enkelt.
Som fästingar.
Ju längre dom får sitta, ju större blir dom, alltså ju längre dom får vara kvar ju mer kraft och starkare blir dom. Fy så otäcka dom är!!

Jag vet, ja jag vet, för jag har levt med en.
Länge sen nu, men jag tog mig ur det förhållandet som inte var bra alls, nej fy då.
Sedan efter det, några år senare så träffade jag en till, ja hur är det ens möjligt?
Den här gången förstod jag ganska snabbt att det inte var riktigt riktigt.
Nej jag förstod att han först försökte höja mig till skyarna, han berättade att jag var så bra och fin och ja allt var bra.
Jag föll, ja det gjorde jag, för jag var definitivt inte van med den uppmärksamheten som jag då fick.

Efter kanske ett par månader, ja jag tror inte det var längre, kanske kortare,  då började det komma in saker han sa. Han sa saker som gjorde att jag började tvivla på mig själv, han försökte trycka ner mig.
Men nej minsann!!
Jag visste hur det inte skulle vara,  och med hjälp av Elenor ( min vän) så visste jag.
Jag frågade henne om en situation jag varit med om, som jag inte gillade alls. Hon sa direkt det jag trodde, att det inte alls var bra.
Jag kände då att jag var mycket starkare än han, så jag avslutade det vi hade.
Han tog det rätt bra, ja vi skildes som vänner och kan än idag prata med varann utan bitterhet eller ilska.
Nu vet jag ju och har lärt mig massor av alla år med skit, ja jag måste säga att det var skit, väldigt mycket elakheter iallafall.
Allt det jag varit med om kommer jag att ta med i min bok, ja minsann där kommer jag att lämna ut mig, ja inte helt kanske, men det kommer att vara terapi för mig, och orden kommer bara att strömma ut, lika som dom gör nu.
Jag är lite osäker på hur jag ska börja boken, men jag känner att jag snart ska köra igång, vad väntar jag på liksom?

Tillbaka lite till Terry Evans.

Då vi var i Cassels så fick han kontakt med min mormor, som genom honom förmedlade några olika saker till mig, en av dom var att jag skulle skriva den där boken.
Ja hur kunde han veta det liksom, att jag varit på väg i flera flera år. Jag ska verkligen försöka få fart på mig nu framöver.
Jag skulle allra helst vilja skriva på skrivmaskin haha, för då vet jag ju att orden inte bara försvinner. När jag skriver i datorn så kanske datorn går sönder, då är ju allt borta, och hur gör jag då?
Ja jag ska reda i det där, kanske till och med lära mig något nytt :)

Ja jag förstår då inte hur jag kan skriva så många rader, på så ganska kort tid, orden bara strömmar ur mina fingrar, det är inte klokt. Det är ju verkligen en gåva jag fått.

I början då jag blev sjuk så vart min högra hand dålig ganska fort, det är ju min skrivhand också.
Jag kände att bloggandet skulle ta slut då jag inte kunde använda hela handen. Men jag lyckades hitta en lösning, ja det går nog lika fort nu som då fast jag inte kan använda mer än pekfingret på höger hand. Jag är otroligt tacksam för det, verkligen tacksam.

Nu ska jag försöka ge mig på lite rättning, eller faktiskt mer rättning än någonsin tror jag :)

Men det gör jag imorgon så jag hoppas att ni alla mår bra och har det bra.

Kram kram från mig