Jag hade fullt sjå att överleva!

Hej hej!
Här hos mig har allt varit bara bra sedan sist jag skrev ett inlägg.
Vissa dagar har det inte blivit något gjort alls, medans andra dagar har varit lite fullspäckade.
Hockeyn drar igång den här veckan. så nu blir det baka av.
Ja för er som inte vet eller läst om mig förut så är jag a lagets konditor haha :) Nej då inte på riktigt, jag är alltså inte en konditor, men lite fika får dom varje match iallafall. Jag tycker att det är roligt att baka.
Jag kan ju inte hjälpa till med något i ishallen som Gert kan göra, så om det jag kan göra är baka, ja då blev det automatiskt så.
Gert har ju sagt att det inte behövs förstås, och nej det gör det väl kanske inte, men det gillas iallafall av killarna:)
Jag varierar mig inte så mycket då det gäller mitt bak, nej jag gör det jag kan, och jag svävar inte ut så mycket. Nej det skulle vara strösslet eller formarna till bullar eller muffins som jag kan sväva ut på, men inget annat.
Nog pratat om det nu haha, men jag gillar verkligen det, att baka.

Nu till det här valet som jag skrev om förut, herregud säger jag bara.
Jag blir helt slut då jag lyssnar och jag förstår ingenting knappt.
Eller så är det så att jag försöker lyssna och/men försöker inte ens förstå, nej det är jobbigt med politik tycker jag. Skitjobbigt!!
Nu har jag ju lite tänkt att det ju kanske vore bra om jag skaffade ett parti, ja det vore faktiskt superbra, och kanske skulle jag få ganska många röster, men det är bara ett krux.
Kruxet är att jag bara vill prata om dom för mig viktiga sakerna, allt det andra kan dom andra få besluta om, beroende på då vem som sitter på den posten då förstås haha.
Ja jag förstår ju att det inte skulle bli så professionellt då om jag inte är med på allt. Nej så är det ju, men jag skulle nog få rätt många väljare iallfall, många fler med mig tycker lika, att det är tråkigt och svårt. Plus att jag tänker lite sunt och har hjärtat på rätt ställe, ja det skulle ju ge några extra väljare.
Hur som helst så var jag ju inte med för er att välja på i år, kanske något annat år :)
Jag har ju förstått att det finns många små partier som är pyttesmå, så helt omöjligt är det kanske inte haha :)
Ja ni förstår väl att jag skämtar då jag skriver, men lite bra hade det ju varit.

Jag har ju köpt en "tork" som jag kan torka grönsaker och frukt i, ja jag har köpt den till våra kaniner mest då faktiskt. Jag tycker att det är jättehärligt att kunna torka morötter och lite annat gott som dom kan få lite av nu till vintern. Mycket jobb är det dock och det blir väldigt lite av det man stoppar i, men gott tror jag att dom kommer att tycka. Det kommer mest bli morötter då äpplen och bananer är söta och inte så bra för kaniner.

Dom här dagarna sedan sist så har jag haft Så förbaskat ont i höften några gånger, ajajaj!!
Jag har det lite då och då, nerver som gör så förbaskat ont. När det blir så då jag ska lägga mig på kvällen så får jag ibland sova med kläderna på, då törs jag inte röra på mig alls då det känns så ont och hemskt.
Fy då så jag hela tiden gruvar mig för nästa gång, dom onda gångerna bara dyker upp, så jag får försöka att vara beredd hela tiden.

Min massör Elin hjälper mig och trycker där det liksom börjar, men trots att hon gör allt som går så gör det så där ont ibland.

Jag fortsätter med ondhet, Gert har haft så ont i ryggen i över en vecka. Han kan inte sitta, nej det går inte, och i bilen är det värst. Han får stå, gå och ligga, vilket ju är tråkigt och frustrerande.
När vi skulle till veterinären häromdagen så var han ju tvungen, ja jag hade ju kunnat byta tid, men han tyckte inte det, och kämpade på.
Han var till en massör en dag och en annan till en kiropraktor, så nu skulle det väl ge sig hoppades jag och vi förstås. Men nej det blev om än värrä och han har haft hemsk värk.
Han fick en tid till kiropraktorn i slutet av veckan igen, så nu får vi hålla tummarna :)
Hemskt att ha ont i ryggen, ja det är förstås hemskt att ha ont någonstans över huvudtaget.

Vi for alltså iväg, se bilder nedan med Gert och hans onda rygg, jättejobbigt för honom att sitta ens och bilfärden dit och hem var hemsk för han.
Vid veterinären så fick han försöka först att hålla medan dom skulle klippa klorna, för att jag sen tog över lite :)
Vi åkte iväg till veterinären med dom båda nu innan vintern för att få en liten hälsokontroll på dom. Bruno är ju gammal, ja 9 år och Mimmi 6, så dom är inga ungdomar någon av dom.
När det sen blir kallt så kan man ju inte ta in dom om man behöver till veterinären, så jag ville att vi skulle få det gjort nu innan.Nu kan dom ju bli sjuka när som helst, men det är skönt att få kolla upp dom lite.
Vi har ju inte haft dom så länge och vet ju inte hur det är med tänder och så, så det var skönt med en genomkoll :) Våra älskade fina kaniner. Bruno som är äldst gör sig inte på bild, nej så tufsig som han ser ut, så är han inte alls på riktigt, men supersöt ser man ju iallafall :)
Båda var friska men Bruno hade en tova bak vid rumpan som behövdes rakas av, så det fixade dom på nolltid.

Vi har jätteduktiga kaniner som var så snälla och duktiga så.
Vi är glada för att dom som haft dom innan oss, att dom har tagit så bra hand om dom innan dom kom till oss, så skönt och så enkelt att ta över då efter någon annans bra jobb.

Nu tillbaka till lite gnäll om våra olika smärtor här hemma :)

När jag ändå håller på att gnälla lite så har jag precis nyss blivit av med mina munnsår, för att få ett nytt, men på andra sidan?? Hur är det möjligt??
Ja ja jag har ju vanan inne kan jag ju säga, men det är så svårt att dricka kaffe och att äta Men det värsta, Att borsta tänderna!! Då gör det så förbaskat ont i munnsåret.
Men men herregud, det är verkligen inget att gnälla över vet jag ju, dom brukar ju gå över efter en vecka ungefär :)

En kväll i helgen som var, så var vi ut och käkade på China med Rebecca och hennes man Johan.
Jättegott och trevligt var det.
Jag gjorde som vanligt, friterad kyckling med sötsur sås, min absoluta favorit.
Dom andra tog mongoliskt dom, säkert jättegott också, men inget slår min mat.
Jag känner att det blir lika som med smörgåsbord för mig, för rörigt liksom, jag menar för mycket olika på tallriken:)
Ja jag vet ju att man inte behöver lägga på så mycket olika, men nej det blir inte bra alls för mig.
Jag tog det säkra liksom :)
Jag beställde in en halv portion vilket var bra, ja jag orkade inte ens äta allt det.
Nej jag orkar inte äta så mycket, men mätt blir jag iallafall. Synd att kasta om jag tar en stor portion.
Vi tog lite kort på varann haha :)

Nu till något som jag som inte är tekniskt lagd precis förstår.
En fundering, som blev fler när jag började fundera på det.
Jag funderar hur det var förr i tiden, ja inte så långt tillbaka, eller jo ganska långt kanske haha.
Tillbaka tills då jag var ung.
Då fanns det telefon linjer som man ringde på.
Jag ska berätta här och nu att jag inte förstår alls hur det går till nu.
Förut var det lite enklare, då fanns det telefonlinjer i luften.
Ja så mycket kan jag förstå varför det fungerade, alla linjer/trådar gjorde så att det fungerade :)
Nu har jag ingen förklaring på hur rösterna kunde höras i någon annans telefon, men så var det bara. Inget jag tänkte alls på då :)
Hur man sen kunde ringa till andra länder? Ja det har jag ingen förklaring på alls hur det gick till?
Men men nu är och behöver man inte ens en sladd??
Hur kan man ringa då?
Och när man har tex runkeeper på, så vet den ju hur jag gått och hur fort, det finns till och med en rullstols symbol jag kan välja? Det syns till och med vart jag åkt?
Ja nu finns det knappt några telefon linjer kvar, och jag vill inte att tekniken ska gå så himla snabbt, jag vill stanna tiden så mycket det går. Ja jag vill backa lite så jag och alla andra hinner med.

Jag tycker förstås att det är jättebra att kunna ringa och nå den man behöver få tag i, jag tänker mest då barnen var yngre och jag ville kolla så att allt var bra, på min tid så gick ju inte det.
På min tid var det telefonkiosker på stan man ringde ifrån, det finns inte nu??
Hade man bestämt en tid för att mötas, ja då kom man då, det gick ju inte att meddela att man var sen.

Jag skulle önska att man inte behöver vara så anträffbar hela tiden, att man ska svara i telefonen, alltid, nu gör inte jag det alls.
Nej om jag inte har tid eller inte orkar eller faktiskt inte vill, nej då svarar jag inte.
När jag var sjuk 1991, då bestämde jag mig för att inte svara om jag inte orkade eller ville, och så blev det och har varit sedan dess.
Jag hade cancer och fick starka mediciner, cellgift. Jag var inte alls sugen på att prata i telefonen kan jag lova, nej det ville och orkade jag inte.
Jag hade liksom fullt sjå att överleva då, hur kunde det då vara viktigt att svara i telefonen?
Ja det är faktiskt sedan dess som jag inte svarar om jag inte kan eller vill, sunt och skönt tycker jag. Konstigt och dumt tycker en del andra och alla får tycka som dom vill förstås :)

Nu var det mest min mamma som ringde, och självklart ville hon bara veta att allt var bra, men fy så jag inte ville prata i telefonen då.
Då jag inte svarade så kom hon förbi efter jobbet, och trots att jag talade om många gånger att jag inte orkade svara då det ringde så förstod hon aldrig det.
Nej, så det där med telefonen är oviktig för mig om jag gör något annat.
Nu förstås om mina barn ringer, ja då är det ju inte oviktigt, nej då svara jag jämt om jag kan.
Men inte alla andra alls, nej då ringer jag upp när jag kan och vill istället.
Det kan låta konstigt i andras öron, ja jag förstår det, men jag känner att jag måste göra så som jag gör utan att få dåligt samvete, jag ringer upp senare.

Nu tillbaka hur det var förr med tekniken.
Förut fanns det faxar som man bara tryckte in telefonnummer på displayen och så kom texten till mottagaren??
Mysko hur gick det till? Papperet skickades ju inte, det var bara texten??
Ja jag kunde inte förstå det då och kan inte förstå det nu heller, men superbra var det då jag jobbade och faxade och fick fax. Då var jag på SJ biljettförsäljning och sen golvfirman.
Det är så otroligt mycket som gått alldeles för fort fram tycker jag, jag hinner inte med alls.
Telefoner, TV apparater, hushållsmaskiner m m :) Ja listan kan göras lång.

Nu till något mer sedan jag var ung eller till och med liten tror jag.
Bildminne.
Jag har nog haft det sedan jag var liten, jag har massor av bilder i mitt huvud, bilder tex på hur det såg ut överallt där jag var. Faktiskt så kan jag komma ihåg tex vad jag hade på mig då jag var här eller där, då genom att jag sett kort. Jag minns alltså kortet, och jag skulle inte kommit ihåg vad jag hade på mig för kläder om jag inte sett ett kort på mig :)
Jag kan ofta känna vilken gåva jag fick med så mycket bilder i mitt huvud, men det kan också bli lite jobbigt. Jag skulle vilja slänga bort några, ja en del hör inte hemma i mitt huvud och har inte gjort på många många år. Men men, jag kan och får ju inte bestämma det taskigt nog.
Nu verkar det som att det inte är fullt alls, nej kanske aldrig jag vet inte, men det hade varit skönt att bestämma själv vad som skulle bli kvar.

Förra helgen så var Rebecca och hennes familj till Jönköping för att hälsa på bekanta.
När hon kom tillbaka så hade Alice och Elsa köpt kolor till mig i Gränna då dom var där.
Jättesnällt och gott :)
Muggen på kortet fick jag av tjejerna en annan gång:)

Ja nu har jag egentligen massa mer att skriva, men jag ger mig för idag iallafall och spar allt det till mitt nästa inlägg.
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra förstås.
Kram kram