Totalt jäkla hjälplös!!

Hej hej!
Ja hur ska jag börja idag?? Jag tror att det kan vara många som undrar hur allt gått för Gert så jag börjar med det idag :)
Som jag ju skrivit om flera gånger förut så har vi haft det väldigt jobbigt här hemma hos oss i ungefär fem veckor, ja herregud så många dagar och timmar det blir då man tänker efter.
Gert har haft mer eller mindre konstant smärta i fem veckor. Dygnet runt, Vem kan leva med det?
Ingen ska behöva leva med den smärtan, ingen alls tycker jag. Det är inte mänskligt!!
Vi lever liksom nu på 2018 tiden, och det finns hjälp att få.

På promenad på Falu lasarett

Två diskbråck hade han, kotorna ovanpå varann längst ner i ryggen, fy då vad dom har orsakat  mycket smärta, stackars stackars Gert.
Lite synd om mig har det varit mitt i allt, ja faktiskt så har mitt hjärta fått känna hur det känns när den man älskar mår dåligt och har sån värk, värken från "hell" liksom.
Ja mitt hjärta har gjort så ont och magen, hela jag har känt mig slut och hjälplös då jag inte kunnat ta bort värken från han hur gärna jag än velat. Jag har blivit att må så illa flera gånger så jag trott att jag skulle kräkas av hans smärta. Jag har varit med om mycket, ja det har jag, men absolut inget värrä än det här i smärta. Det har varit helt olidligt för honom att ha så här ont som han haft i flera flera veckor.
Jag har ringt och jag har ringt igen, till olika ställen, och till samma igen.
Dom har någon generell regel om att det kan börja läka ut efter sex veckor, 90% av alla diskbråckspatienter gjorde det så för.
Röntgen gjordes inte heller tyvärr, och då tidigast efter sex veckor (och flera månaders kö efter dom sex veckorna man först väntat) och bara innan operation. Hallå!!??
Liksom, vakna upp känner jag, hur kan det vara möjligt, människor kan vilja ta sitt liv av den här värken. Tyvärr är ett ord jag fått höra av både läkare och sköterskor nu, och jag ser rött alltså!!
Utan röntgen så kan ju ingen doktor veta exakt hur det ser ut där inuti, och alla har ju olika fel.
Det hade kunnat vara en tumör som satt och klämde och som då kanske velat sprida sig och sen vara för sent då man inte fått hjälp i tid, ja många om finns det. Nu ska man ju inte tänka det värsta, men man måste ju få hjälp då man behöver det!

Jag har känt mig så hjälplös, så ensam och så himla värdefull. Ja faktiskt så har jag känt att allt jag försökt och alla jag pratat med har hjälpt Gert att få hjälp till slut.
Till slut så fick Gert en magnetkamera undersökning, mycket tidigare än man annars skulle få.
Jag och vi har haft en kvinnlig doktor som hjälpt oss bra faktiskt, ja hon var människa där inne och jag fick henne att förstå att det här inte var bara lite värk man kunde ta bort med en ipren.
Nej morfin och flera andra preparat har han fått stoppa i sig utan att det hjälpt, nej värken fanns där ändå.
Nu har han opererats och redan samma kväll så kunde han sitta!! Han kunde sitta på sängkanten berättade han då han ringde till mig!!!

Jag har bott kvar på patienthotellet med honom några dagar  men självaste operationsdagen så skulle han sova på avdelningen så då sov jag hemma istället.
Jag måste berömma dom som jobbar på patienthotellet på Falu sjukhus, vilken himla bra hjälp vi fått av dom alla där, vi är så glada över allt.
Dom hjälpte mig en gång då jag gråtande kom till dom efter att fått besked om att vi skulle vara tvungna att gå till akuten igen för att få mer mediciner till Gert. Det kunde ju inte kunde vara sant då han ju låg inne kan man säga, fast på patienthotellet. (Avdelningen var full)
Dom löste det och jag och vi behövde inte gå till akuten.
Jag hade haft oturen att prata med en sköterska som ringt fel person och fått fel svar, ja ganska mycket fel blev det.
Jag är stark, skitstark egentligen, men när allt som det faktiskt gör ofta krånglar, ja då blir jag inte ledsen alls egentligen. Arg, skitförbannad, trött och så jäkla besviken blir jag ju egentligen, men det blir gråt istället och förtvivlan, inte roligt att det blir så, men ibland händer det.

Ja herregud så jag skulle kunna skriva både ros och ris till personalen där vi varit på olika ställen, men jag tror inte att ni är så intresserade av det :)
Ja nu är vi hemma och Gert kan sitta!! Han har inte ont!! Bara i operationssåret då, och det är ju ingenting för honom då han nyss haft det värsta.
Det viktigaste är ju förstås att han inte har ont. Efter en operation så kan han få börja fungera igen, vi båda kan börja fungera, ja jag känner nu att jag behöver landa i det här, efter all smärta som funnits i så många veckor och dagar.
Vilken kämpe jag haft här hemma ska ni veta, herregud så han kämpat!!
Mitt hjärta och min mage har fått sig en rejäl omgång dom här dagarna, ja så mycket så jag vet att den/det lever.

Väntar på skjuts hem, sittandes!!

Vi åker färdtjänst och Gert kan sitta :)

Nu har Gert haft hjälp av mig och som jag ringt runt, men alla har inte en sån person till hjälp, det finns många många som får lov att klara av allt själva.
Dom flesta har respekt för läkarna och det har ju jag också förstås, men ibland så.
Ja i vårat fall så fick dom lov att lyssna på mig, dom fick lov att förstå att det var så illa som jag sa och som Gert höll med mig om.
Här nedan några kort då han och jag gått runt lite på patienthotellet :) Fram och tillbaka har vi gått, tur dom hade en lång korridor :)

Rebecca har det varit som fått skjutsa fram och tillbaka och fixat med allt. Melina har skjutsat någon gång också och varit så snäll då hon kunnat. Många färdtjänstresor har det blivit också :)

Det är ju inte så bara för mig att sova över, nej jag behöver ju en lyft också som kan lyfta mig :) Och duschstol och så allt det vanliga som alla behöver :)

Rebecca har varit en klippa nu med stort tålamod, så himla snäll.

Mycket packning behövs då jag ska sova över :)

Maria har lika mycket tålamod hon med, men hon har inget körkort, så det blev enklast om Rebecca kom. Maria har fått ta över här hemma nu så Rebecca får vara lite ledig :)

Jag är så tacksam och lycklig över att vi har dom i vårat liv.

Rebeccas Johan som hjälpt oss med gräset och hämtat kvistar och stora grenar som Gert sågat ner innan han blev sjuk. Det har blivit liggande på våran baksida på altanen, så det är ju underbart snällt att han ville köra bort allt. En grej mindre för Gert att behöva tänka på som han ju inte kan fixa själv.

Gert blev sjukskriven några veckor och då är det vila som gäller. Inte vila vila kanske, nej men promenader kommer det att bli. Men med vila menar jag att han kan göra det som faller han in, eller det jag skulle behöva hjälp med kanske haha :) 

Skruva upp något där eller fixa något där haha :) Han kommer nog iallafall inte vara sysslolös alls :)

Jag har varit sjuk största delen av mitt liv så jag vet hur det är, och hur jobbigt det är för att få hjälp.
Man måste strida, ja det måste man, och dom gånger jag slipper det så blir jag nästan gråtfärdig och talar om hur glad jag är över att slippa strida. Ja herregud så det tar på krafterna.
Varför kan inte doktorn bara lyssna och tro på en?? Varför dra alla över en kam??
Jag förstår att många överdriver och kanske rentav ljuger, men dom får ju inte tro att alla är likadana, nej det får dom faktiskt inte.
Man har rätt att blir trodd på, man har rätt i att bli lyssnad på, ja så är det faktiskt.

Jag tycker ingen ska gå själv till doktorn, nej alla borde ta med sig någon, det är allas rättighet tycker jag. Det är så viktigt att man kan få hjälp då man själv är sjuk och inte orkar.

Nu då Gert varit så sjuk och haft sådan värk så förstår han många av mina bekymmer.
Nervsmärtor jag har som han haft liknande nu, och kan förstå hur det känns för mig.
Jag gillar det inte, nej fy då så nervsmärtor kan vara och är.
Hemskt hemskt men jag har haft mina i så många år nu och jag får medicin som tar udden av det onda tack och lov. Jag vet inte hur jag skulle klara mig annars, Nervvrak minst hade jag varit.
Min nervsmärta går inte alls att jämföra då det var som värst för Gert, nej verkligen inte, inget slår hans värk.

Ja herregud så många jobbiga dagar vi haft, men så många bra dagar vi kommer att få. 

Hans fot och lite upp på benet känns inte bra, det är som förlamat vilket det kan bli då man har fått någon nervpåverkan, så vi får hoppas att det försvinner, annars får han lov att bara ta det och göra det bästa av det förstås, och det är något vi är bra på båda två :)

När jag åkte färdtjänst hem för några kvällar sedan, innan jag beslutade mig för att sova kvar där på hotellet så fick jag en känsla som jag fick en gång för ganska många år sedan. 

Nina hm Nina, det är jag som är Nina!!.

Jag hittade på mig själv, igen liksom! Det var en stark känsla, och väldigt konstig.
Då jag fick den förra gången så berättade jag om den för min vän Elenor och hon blev alldeles rörd, ja jag med, för det var stort.
Det är stort nu med förstås, men mest konstigt att man helt plötsligt känner igen sig själv, som om jag inte funnits nu igen, vilket jag ju verkligen tyckte att jag gjort.
Det här låter säkert helt rubbat för många, men hoppa över det då, eller känn efter om du verkligen vet vem du är, från hjärtat liksom.

Ja hörrni ni som orkar läsa till hit, nu ska jag snart skriva om något annat än sjukdomar :)

Jag kan ju helt enkelt säga att det blev ett sjukinlägg idag :) Jag ska bättra mig till nästa gång jag skriver :)

Nu till något helt annat haha :) Något helt oviktigt :)
Något jag började fundera över för någon dag sedan :)
Varför finns det inte smör på tub??? Det finns ju kaviar, majonäs mjukost och massa fler säkert på tub, men inte smör??
Det borde det ju verkligen göra, jag skulle då kunna bra på en smörgås lätt som en plätt :)
Ja tänk om bregott mellan fanns på tub, ja det vore väldigt smidigt tycker jag ibland då jag skulle vilja fixa lite lätt :) Men men vem vet, en vacker dag kanske ??

Nu till mina ben lite.
Jag har världens starkaste ben, men jag kan inte bestämma när dom ska vara starka??
Nej dom gör precis som dom vill och dom beter sig som dom vill också, inte alls alltid så bra.
Nu är det mest hemma som dom blir spastiska och starka, ja då finns inget som kan stoppa dom tror jag faktiskt. Då jag är ute och åker och har tagit min medicin, ja då är dom lugna.
Det är mest på morgonen och kvällen som dom är som dom är :) Vi kan skratta gott åt dom då dom håller på, och det är verkligen enda sättet, att skratta åt eländet :)
Men trots allt så gillar jag dom, långa slanka ben, ja det har jag faktiskt, långa, men slanka haha vet jag inte varför jag skrev :) och trots att dom inte kan gå, så har jag ju dom med mig.
På tal om att inte kunna gå. Jag drömde en dröm här en morgon, ja jag tror att det var på morgonen.
Jag hade lite brådis till något så jag gick på ganska fort. Lite hackigt gick det, men framåt kom jag . Efter ett tag kom jag på att jag ju inte kunde gå, den lilla detaljen hade jag glömt, men uppenbarligen så kunde jag gå lite, ja iallafall i drömmen.
Jag får hoppas på att det var en sanndröm, ja tänk om jag helt plötsligt skulle kunna gå igen, jippi liksom :)

Nu blir det lite hoppigt märker jag då jag ju vill skriva om så mycket olika saker :)
En morgon häromdagen så vaknade jag med en full kateterpåse :)
Ja den såg ut och kändes helt sprickfärdig faktiskt :)
Det brukar inte bli så här fullt, men ibland så händer det ju.
Om jag inte tömmer så blir jag kissnödig och kissar på mig vanliga vägen. Det finns förlängare som man kan ta till på natten, men jag tycker att det är onödigt då det händer så sällan att den blir full, nej jag får ha lite koll :)
Jag har en flaska bredvid sängen så det gick ju att råda bot på, jag tömde i den bara tills det var dax att vakna :)

För några veckor sedan hände något så hemskt. Marielles ena hund Tyke dog.
En olyckshändelse och hans liv gick inte att rädda.
Lilla (ganska stor var han i kroppen ) lilla fina Tyke <3 Marielle och en vän hade bokat en resa som skulle ske ganska nära inpå som hon valde att åka på vilket jag också kände kunde vara bra.
Hennes älskade finaste Tyke finns inte mer, så sorgsamt och jag blir så ledsen då jag tänker på min sängkamrat. Ja jag hade hand om honom ganska många gånger och dagar, och då sov han bredvid mig i  Gerts säng och Gert fick flytta ner i källaren han :)

Stina och Billie ( Marielles andra två hundar ) fick vara hos mig och Melina några timmar en dag innan Marielle skulle ut på resande fot.
Gert har ju haft så ont så han har inte kunnat gå ut med hundarna, så det blev Melina som var här några timmar den här dagen :)

Lite inhandlingar behövdes innan avresan, så hon tog en tur till Borlänge

Hon skulle åka till Canada och äventyra sig lite, modig är hon verkligen. 

Melina med Billie och Stina <3

Nej nu måste jag rätta och sen sova. Jag har sovit så dåligt och så lite nu i flera veckor så inatt hoppas jag på en bra natt :)
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra.

Kram kram från mig :)