Det fick vara nog nu!

Hej hej!

I Söndags var det första advent, ja tänk att hösten bara försvunnit, att den gått i sån rasande fart så den tagit slut? 

Jag har bakat lussebullar, ja ganska många bakade jag för ett par veckor sedan. 

Jag hade tänkt att baka fler lussebullar i Lördags, men det blev inga bullar då, nej jag kollade på skidor  istället :)
Ja tänk, nu är det skidsäsong, och det är ju bland det roligaste jag vet.

I söndags så ringde Melina för att fråga om vi hade några bullar kvar? Nej dom var slut:( 

Inte så konstigt alls då vi alla älskar saffransbullar, av alla de slag.

Jag sa till henne att hon väl kunde köpa några då, eftersom hon ville ha då det var första advent.  

Men nej, det var inte samma sak :) Nej det har hon ju alldeles rätt i!!

Nu har jag och vi bakat igen, ganska många fler blev det. Dom blev inte snygga någonstans, men supergoda blev dom och det är ju det viktigaste.

Marielle och Maria kom förbi en sväng på sena eftermiddagen och fick med sig varsin påse :)
Ja jag kommer att behöva baka snart igen känner jag, dom får ju inte ta slut igen liksom.

Maria och Marielle :)

Nu tillbaka till det jag började med, det är det inte bara hösten som gått snabbt, nej varenda månad, varenda vecka, dag och timme rusar fram!

Jag hinner inte med alls det jag tror att jag ska hinna, nej fler timmar behöver jag, varenda dag behöver jag några extra. 

Jag tänker då jag känner så här ibland på alla dom som har tråkiga långsamma dagar, tänker på att dom känner att det aldrig blir kväll så dagen tar slut. 

Tänk så olika vi är alla, ja faktiskt så känner vi och tycker så olika.

Jag är glad för att jag känner som jag känner även om det är frustrerande samtidigt, jag får ju göra det jag inte hinner någon annan dag eller när det passar. 

Jag behöver ju aldrig känna att dagen gick så fort så det är för sent för det jag tänkt mig hinna, nej det hinns en annan dag.

Jag önskar att jag kunde få smitta ner min glädekänsla till många många.

Som ni ju vet och som jag skrivit om flera gånger så finns ingen stress här hemma hos oss mer, nej det var många år sedan nu, och inuti mig finns ingen stress alls heller. 

Om jag vill göra något speciellt så spelar det ingen roll när, bara att liksom. 

Den jag frågar får bestämma när det passar att vi gör det jag kommit på att jag vill göra.

Jag är glad att jag inte stressar mer, dom runtomkring mig och oss tycker nog också att det är väldigt skönt. 

Jag har haft så mycket stress förut innan jag blev sjuk, och jag vet vad den gör med mig. 

Stress både runtomkring mig och inuti mig. 

Då jag kunde gå lite fortfarande så totalvägrade benen att gå om jag var minsta stressad, nej då vägrade dom, och det var då jag bestämde mig för att det fick vara nog nu.

Jag fick lov att bestämma mig för att lyssna på kroppen och vad stressen gjorde mot och med mig.

Jag vill inte befinna mig eller vara med någon stressad person, nej då kan det lätt smitta av sig trots att jag kämpar emot, nej jag väljer bort dom situationerna. 

Nu då jag inte kan gå mer så spelar ju stressen ingen roll just på benen, men inuti mig.  

Jag vill och kan bestämma mig för att slippa den, och så gör jag, jag slipper den.

Nu finns ju positiv stress också, ja den gillar jag desto bättre. 

Jag hade en period innan jag blev sjuk som jag jobbade på fyra jobb samtidigt, ja fyra olika jobb. Mina barn frågade ofta på kvällen. Vart ska du jobba imorgon mamma?? 

Ja, en del dagar så var jag på ett ställe på förmiddagen för att vara på en annan på eftermiddagen :) Det hände att kunder blev förvirrade då jag var överallt liksom haha :) 

En tjej frågade om jag hade en tvilling syster? Nej sa jag, det har jag inte.  Men sa hon, jag köpte färg på golvinteriör i Fagersta häromdagen? Ja det var jag som var där, jag jobbar där också :) 

Och just då var jag på granngården i Smedjebacken :)

En annan kollade på sulor på Intersport i Ludvika med mig på förmiddagen, och skulle senare till granngården för att väga sin hund :) Men va fan. är du överallt du?? Haha :) 

Ja jag kunde ju inte komma ihåg alla kunder förstås, men det blir ju enklare för kunden som har en expedit, medan jag hade många kunder på en dag, och ibland massor :) 

Den stressen älskade jag, och mitt i allt så öppnade jag min strandkiosk, ja många bollar i luften måste jag erkänna att jag hade, men jag fixade det. 

Min Marielle ställde upp i kiosken då ju jag hade andra jobb, men jag kom alltid och löste av henne så hon fick komma hem i skaplig tid. Hon tyckte att det var måttligt roligt att vara där :)

Kiosken var öppen då det var fint väder och så länge som det fanns badande gäster där, så ibland blev det lite sent, men så himla roligt.

Jag är så stolt över mig själv och Gert, att vi snickrade, målade, fixade så att jag fick den precis som jag ville. 

Att jag följde min dröm och såg till att få med mig kommunen på min idé så att jag fick hyra en plats av dom nere vid sjön. 

Dom var väldigt generösa och jag behövde bara betala en symbolisk summa i hyra per år. 

Ja vilken tur att jag följde min dröm, och att jag lät den finnas tills det inte gick mer, tills jag inte kunde gå längre.

Om jag fått var frisk så hade jag haft den kvar är jag säker på, ja den behövdes faktiskt. 

För att få en levande badplats så behövs lite service också.

Ibland kom badande som inte visste att jag hade en kiosk, och blev sugna på något. 

Då dom inte visste att jag fanns där så hade dom inga pengar med, men det ordnade vi alltid förstås. Ibland kom dom förbi där vi bodde med en slant, eller så fick jag pengar då vi möttes på byn haha :) Ja det hände med en person att han och jag råkade mötas på affären och han tog fram en tjuga till mig, jag hade ju gärna bjudit han på den, men han mindes. (Jag hade glömt det faktiskt.)

Ja jag hade ju bara öppet fina dagar, så man visste inte i förväg.

Det var nog det enda med kiosken som var lite jobbigt, att ha jour.

Är det solväder eller blir det? 

I snitt så hade jag öppet elva dagar per sommar, ja ni förstår ju hur många dagar jag hade kunnat haft öppet i somras om jag haft kiosken kvar? 

Vilken sommar vi hade i somras!! 

Otroligt vilka fina dagar det hade varit med massor av badande gäster :)

Nu till lite toalettprat, ja ni vet ju ni som läser det jag skriver att jag bjuder på det mesta. 

Jag känner att jag alltid kanske kan hjälpa någon på något sätt, genom att inte ha några tabuer här i min blogg.

Ja nu minsann :)

Iskallt på toan!! 

Ja nu är det ju inte kallt på toan alls egentligen, men jag som världens fryslort, ja jag tycker det kan vara riktigt ruggigt på toan. Tur jag har många filtar som jag kan ta till.

Jag har skrivit om allt möjlig både pinsamt och inte, så jag skriver om det här också. 

Ja vem vet, kanske är det någon som kan bli hjälpt av att jag delar med mig, det är ju en av anledningarna till min blogg, att kunna hjälpa.

Jag kan inte gå på toaletten på vanligt vis, nej jag har ingen koll eller känsel kvar som gör att jag vet då det är dax. 

Jag råder bot på det med hjälp av microlax, ja varannan dag får jag mixrolax, och dom dagarna så blir jag oftast sittande ganska länge på toan, och det är då behöver jag filtar :)

Ibland räcker det inte med ett microlax, nej jag brukar försöka känna efter och gissa/ tro. 

Jag kanske är klar, eller jag kanske behöver ett till? 

Vad tror du? Ja mina assistenter har det inte lätt, hur ska dom kunna veta?? Haha :) 

Inte jag heller, så då får jag chansa.

Jag kan inte kissa på vanligt sätt heller, men som ni kanske läst så har jag en kateter som heter suprapubis, det är en slang utifrån magen in i min urinblåsa. 

Den är guld värd för mig, så himla nödvändig.

Ja jag har fått till allt så bra, förutom alla urinvägsinfektioner som dyker upp titt som tätt. 

Det är lätt att få det då man har en sån kateter som jag har, svårt att slippa undan.

Jag var till en doktor härom veckan som jag aldrig träffat förut. Hon var så himla bra, ja jättebra.

Jag undrade om jag skulle kunna få ta ett B vitamin prov, och det tyckte hon absolut, och några fler prover hon ville ha för att ha lite koll på mig.

Jätteskönt att få lite koll, och jag vet många med Ms har dåligt med just B vitamin i kroppen, så därför ville jag få veta.

En annan doktor jag har tycker inte att det är så nödvändigt, varför vill jag det? 

Ja han har inte varit sugen på att veta hur jag ligger till. men han är bra på många andra sätt tack och lov :)

Min nya doktor ringde upp mig efter att hon fått provsvaren för att berätta hur dom såg ut.

Lever och njurar och något mer som jag inte minns vad det var såg bra ut, allt var bra förutom B12.

Jag skulle få B12 medicin som jag kulle ta tre månader, en om dagen.
Andra dagen efter att jag tagit medicinen så hade jag en jätteobehaglig känsla i kroppen, mest på magen och på några ställen på ryggen. Under skinnet liksom.
Inga utslag eller svullnad, nej bara obehagligt som tusan.
Det stacks, brände och kliade samtidigt och som att jag frös på dom ställena också??
Maria sa då jag förklarade att jag kanske var allergisk mot den medicinen?
Jag läste på den och en av tusen fick så som jag har så jamen visst!?.
Klok hon var som kopplade ihop det, och jag tog allergitablett både den dagen och en till innan det gick över. Ja hur det kan vara och bli.
Jag fick ringa till doktorn så jag kunde få en annan medicin istället. Ja jag vet att det nog är sammansättningen av medicinen jag är allergisk mot så jag får få en annan istället :)

B12 tabletter

En kväll följde jag Melina till Borlänge för att gå på kupolen, och för att ta en sväng på Ikea också.
Jag upptäckte ganska snart att jag glömt min mobil hemma då den låg på laddning, men det gjorde inget alls.
Det var så skönt och befriande att inte ha sin mobil, ja det kommer alldeles säkert ske fler gånger, men då med vilja :)

Tänk så vi är alla, nästan alla, och fler blir det ju vartefter. Vi är beroende av våra telefoner, ja vi är faktiskt det. Så knepigt det blivit, jag gillar det inte alls egentligen, men att ha med sig banken hela tiden känns rätt bra kan jag tycka.
Ja mycket är bra, men fy så mycket som inte är bra, som dom flesta inte tänker på.
Att vara beroende av en telefon liksom?
Nej jag vill verkligen inte vara det, jag protesterar!!

Nu till något helt annat :)

Jag måste skriva lite mer om mina värmepåsar jag skrev om här sist, sådana som vi klistrar fast där jag behöver :)
Som ni ser så har jag inhandlat några stycken, ja jag vill ju slippa frysa nu i vintern :)
Kanske finns någon mer än mig som fryser??
Nu har jag ju sytt och har många vetepåsar som jag kan ta till också, men dom kallnar ju ganska fort och dom kan man ju inte åka runt med under jackan i kylan, nej det blir för klumpigt .
Dom här jag klistrar fast värmer många timmar, jag behöver inte oroa mig för att frysa även om jag ät ute i flera timmar, nej dom är helt underbart bra!!
Om det är någon som är intresserade så finns dom att köpa lite varstans, jag hittade mina första på Biltema.
Jag har köpt på apoteket, sportaffärer förr om åren, men nu har jag köpt från Engelsons katalog, dom finns på nätet också. Dom kostar 10 kronor styck om man köper tio förpackningar.
Lite dyrare annars. För mig är dom lätt värda det, och vem vet, kanske för dig med?

När man som jag ätit penicillin både då jag har och har haft urinvägsinfektion, och i förebyggande varje dag så kommer den smygande.
Ja man kan få svamp på flera ställen och medicinen har sett till att jag har fått det rejält i munnen flera gånger.
Det har varit så jobbigt och det har gjort så ont i munnen. Medicinen jag får mot det är ett medel man ska ha i munnen tills man inte kan ha det kvar längre, för att då svälja ner det.
Ja jag har gjort det här ganska många veckor totalt, varje kur är på tre till fyra veckor, fyra gånger om dagen.
Ja jag har svårt att svälja mediciner som är flytande, men nu måste jag oavsett, jag vill ju inte ha ont i munnen och inte heller ha konstig smak.
Nej fy så ont jag haft, i hela munnen, usch då. Hur kunde jag ens äta eller dricka något alls undrar jag så här efteråt?
Jag började nyss med en ny kur, så det är bara att gilla läget och se till att man har vatten bredvid så man kan svälja en klunk med vatten efter medlet.
Blä!! säger jag om medlet, men jag vet ju att det hjälper, så det är bara att svälja och stå ut.

En dag i veckan så åkte Rebecca för att hämta några paket till mig, ett av dom var tapeterna!!
Om det kommer att bli fint??
Jo minsann jag är säker på att det blir hur fint som helst.
Jag har jämt, eller iallafall många år tyckt att det är så fint då folk har randiga tapeter.
Men trots att jag tycker det är jättefint så har jag inte tordats?
Ja varför det kan man ju undra efter som jag ju törs tapetsera med blommiga och mönstrade tapeter??
Hur som helst, nere i gillestugan så kommer det att bli randigt, och jag känner mig så säker på att jag valde rätt färg.
Jag har köpt alla andra tapeter genom att titta på datorn, ja det är ju verkligen chansningar, men så bra och nöjd jag blivit.
Spännande det ska bli och så otroligt roligt att få börja göra fint där nere också och inte bara här uppe.
Ja gästrummet där nere har jag ju fixat redan, men det är bara det rummet.

En sak som både jag och Gert blivit helt blinda av, vi ser det inte ens någon av oss tror jag.
-Våran trappa ner, ena väggen!!
Ja herregud, i flera år har den sett för taskig ut och vi har haft många olika planer på den.
Nu har vi spånskiva bitvis och reglar som syns, ja inte snyggt någonstans. men vi har väl vant oss med det verkar det som :)?
Eftersom vi inte har kommit någon vart med den, så har vi bestämt oss för att sätta upp plankor, ja gamla plankor i olika bredder. Det kommer att bli fint och det kommer att passa in här hos oss.
Det är ju en viktig grej för mig, att det vi gör ska vara vi liksom, ja kanske mest jag då.
Gert är ju också med och tycker, men han är modig och litar på mitt omdöme, tack och lov haha :)
Ja jag vill ju gärna kunna bestämma och det mest för att jag får bilder i huvudet hur det ska bli att se ut då det är klart. Såå roligt!!
Jag ville bli inredningsarkitekt då jag var yngre, ja på riktigt ville jag det, men jag visste att det inte skulle fungera här hemma i våran lilla stad.
Nej jag visste att jag skulle behöva bo i en stor stad, så det gick bort, jag ville och vill inte bo på ett stort ställe, nej fy vilken stress, varje dag, nej liksom.

Det var auktion härom helgen som jag inte kunde gå på. Jag hade lite annat, så jag valde att avstå. Han som har auktionen hade lagt ut lite bilder på det han skulle sälja och då  hittade jag en grej som det stod mitt namn på, ja NINA med stora bokstäver :)!!
Jag skrev till honom och frågade om jag kunde få lägga bud, och det fick jag.
Jag vann!! Jag är så glad och lycklig över den, och den blev inte alls dyr ens.
Det är vagnen närmast ifall någon undrar och inte känner mig :)

Nu till lite syning :)

Då vi har bytt fönster i hela huset så har måtten på gardinerna slutat att passa :) 

Ja vi måste fålla in varenda hissgardin så att det blir att passa. Sex centimeter på varje sida, ja det är ju sådär lagom roligt.

Vi sydde iallafall klart alla hissgardiner, och så hade vi två längder som behövde kortas av. 

Inte då beroende på fönstren, nej ibland finns det bara 2,5 meter långa färdigsydda, och då blir dom för långa. Längderna skulle vi ta nästa dag bestämde vi.

När vi skulle stänga av och packa ihop för dagen så kände Rebecca att pedalen, under pedalen var det jättevarm, man kunde inte hålla i ens för då skulle man bränna sig. 

Maskinen och pedalen fick vila sig för att jag skulle ringa "symaskinstället" och fråga efter helgen.

Jag ringde efter helgen och fick lämna in den för eventuell reparation. 

Jag har en gammal Husqvarna symaskin som varit min farmors, så det är tur att han och den affären finns här och att han är duktig på även gamla maskiner, tur för mig :)

Han som reparerar och servar ringde upp mig för att berätta att han inte hittade något fel på den. 

Han och hans fru som äger affären är så snälla så, så han hittade på en annan pedal till mig så vi kunde byta jämt tyckte han. Han tänkte nog på mig och att jag skulle slippa oroa mig över pedalen.

Ja han var så snäll, och inte behövde jag betala även om det ju tagit tid av han. 

Han tycker att jag ju servar min symaskin där, så det liksom ingår? Supersnällt av han och dom, verkligen. 

För länge sen då jag jobbade på en golvfirma så handlade dom av mig där, och det kommer dom ihåg fortfarande, så det känns lite grann som att vi känner varann :)

När jag fick den "nya" pedalen så sydde vi klart det vi hade på vänt, det är lika bra så man slipper fram med symaskinen lite då och då.

Jag mäter, nålar och stryker, medans Rebecca syr för det mesta, ibland Maria också :)

Förra någon helg sedan så var jag till folkets hus på lite loppis. Rebeccas tjejer stod och sålde grejer för att tjäna lite extra pengar tills dom ska åka bort sen. 

Det var lite dåligt med folk mot vad det brukat vara andra gånger dom stått där, så lite trötta blev dom då det inte fanns något att göra :)

Jag hade med en påse med lussebullar, så dom och jag fick lite fika :)

En dag då Maria var ut för att städa lite i lekstugan till kaninerna så kom hon med Bruno, så att jag kunde få hålla i honom lite. Herregud!! Så mycket kärlek alltså!!
Det är nästan så jag börjar gråta då jag tittar på korten Maria tog på mig, ja herregud så jag älskar dom där kaninerna.

Förra gången hon fixade till kaninerna så var det Mimmi hon tog med till mig. 

Ja dom är helt otroligt mysiga dom där fina kaninerna.

Jag råkade ha samma tröja på mig med båda kaninerna och eftersom dom har samma färg så är det inte lätt att se skillnad på dom <3 Älskade kaniner.

När hon eller Gert städar till dom så gillar dom det inte alls, nej fy så vi förstör för dom, ja jag tror faktiskt att dom tycker så haha :) Dom får fullt upp med att göra i ordning så som dom ska ha det :)

Här nedan är det våran gamla Bruno som är 9 år. Precis så glad som jag ser ut är jag. Lyckorus känsla!!!

Här är det jag och Mimmi som får mysa, ja iallafall jag :) Mimmi är lite mindre än Bruno och tre år yngre.

Jag är så glad att vi adopterade just dom här kaninerna, jag är glad att just dom här kaninerna har haft ägare innan oss som har handskats med dom så att dom är vana. Jag är så glad att dom inte är rädda utan nyfikna och så otroligt snälla. Ja vi hade tur, super tur!!

När vi bytt gardiner så har ju en fönsterputs varit på sin plats, så det har vi gjort. Maria och jag fixade och pysslade till så det skulle bli fint igen. Ja jag ändrar inte mycket alls då jag fixar till lite, nej alla saker har ju liksom sin plats :)

Mina inlägg blir mer och mer bilddagboksaktiga :) 
Ja jag knäpper ju så mycket kort på vad jag gör på dagarna, så det blir automatiskt att jag delar med mig till er av dom.

Jag tar kort lite då och då varje dag och lägger in dom i ett kommande inlägg, för att kunna komma ihåg vad jag gjort och vad jag kanske ska skriva om. 
Ja det är jättebra för mig att göra så, för då jag har fått så dåligt minne så skulle det nog bli riktigt rörigt annars.
Nej nu har jag någon timmes jobb framför mig med rättning ;)

Jag hoppas att alla har det bra och att ni mår bra.

kram kram och så hörs vi alldeles säkert snart igen :)