Nära döden upplevelse

Hej hej!
Idag har jag haft en bra dag, ja jättebra dag. Jag skriver mer om dagen längre ner i inlägget.

Nu då jag sitter och skriver och egentligen hela dagen, så har jag tänkt mycket på min pappa, min fina pappa. Vi har tänt ljus för honom och han har fått finnas här lite.

Det är Tio år sedan min pappa valde att inte finnas hos oss mer.
Tio år för mig, att jag fått tänka efter varje gång då jag velat ringa pappa, kanske då jag behövt lite snickarhjälp, tio år!
Jag vet att min pappa inte ville lämna oss. Jag vet att han kämpat, kämpat för att orka, men han fick se sig besegrad, utav vad undrar man ju då? Medicinerna han fick är jag säker på gjorde så att han inte orkade mer, orkade inte kämpa mer.
Han skrev i sitt brev att det var som något tagit över hans kropp.
Ja så otroligt onödigt och ledsamt.
Det hade inte behövt att hända, nej inte om han fått hjälp, hjälp som han bad om.
Han väntade på sin tur, ja så han fick vänta, min och våran kära pappa och våra barns morfar <3

Min pappa var en stark trygg person, och min pappa, våran pappa. Han fanns alltid där.

Min pappa skulle velat vara med och se sina barnbarn bli stora och vuxna och se dom klarar sig så bra allihop.
Han älskade verkligen sina barnbarn, och dom älskade honom, eller gör rättare sagt.

Det är faktiskt så, det är jag helt säker på att han egentligen ville finnas kvar, kvar här hos oss som tyckte så mycket om och älskade honom.

Nu till ett beroende som dom flesta har, ja och det smygs in i snart allt vi stoppar i oss.

Jag bestämde mig, nu igen, ja för vilken gång i ordningen? Jag har ingen aning.
Jag har slutat med socker, igen.
Efter två dagar den här gången så åkte jag dit, ja jag kunde ju inte låta bli.
Regementet i Falun och choklad fontän, ja jag var ju bara tvungen att testa, det såg ju iallafall jättegott ut.
Jag tog två Melon bitar och så hade jag choklad på. Jättegod melon, men godast utan chokladen tror jag faktiskt :) Haha det var med andra ord så där gott haha, helt onödigt!!
Jag vet att jag är duktig då jag väl bestämt mig, så nu minsann.

Från den kvällen efter choklad fontänen så blir det fruktsallad och liknande som godis här hemma hos mig :) Det fixar jag!! Ja jag tänker låta lite kaxig, men det är för att jag vet att jag kan :)
Det är ju totalt onödigt och rentav dumt för mig att äta godis och fika, då jag ju vet att jag klarar mig ändå, urdumt av mig!!
Jag kan ju inte heller röra på mig för att kunna gå av mig onyttigheter, nej det går ju inte alls det.
Nej det gjorde jag förut :)

Nu till något som både kan vara farligt och som känns skrämmande då det händer.
Ja, det är när jag sätter i halsen, ja det kan hända oavsett om jag äter eller bara får mitt eget saliv i halsen. Hur det går till fattar jag inte?.
Det kan då trots att jag tuggat jättemycket, eller om det bara är saliv eller vatten bli så att jag sätter i halsen.
Jag måste då försöka vara lugn och försöka andas vilket ju inte går, så då får jag ge upp.
Jag får bara låta det vara, och så tänker jag att ja om det inte går över så dör jag nu, ja så tänker jag faktiskt.
Ja så får jag lov att tänka, för jag orkar inte oroa mig och bli rädd varje gång.
Även fast det är jätte otäckt, ja det är verkligen som en nära döden upplevelse.
Det händer inte jätteofta, nej det gör det inte, men alldeles för ofta tycker jag.
Det är riktigt otäckt och tårarna rinner, men sen som ett under, då släpper det och jag kan andas lite mer och mer. Väldigt konstig känsla det är.
Jag brukar åka iväg en bit om jag sitter vid köksbordet så jag blir själv, ja dom runtomkring mig vet ju inte hur dom ska göra, oavsett om jag sagt att dom inte kan göra något.
Nej det skulle inte hjälpa att trycka på bröstet eller så, nej jag måste vänta ut det bara, trots att både jag och dom runtomkring mig tycker det är jätte otäckt.
Jag ska till min doktor, min neurolog i veckan, så jag ska försöka komma ihåg att berätta och prata om just det här.

En dag i veckan så var jag till Falun för lite magnetkamera röntgen.
Jag vet inte hur jag och doktorn bestämt, mest han :) Endera två eller en gång per år.

Jag behövde inte få kontrast i armen den här gången!!Jag vart så glad och lycklig!!
Yes!! för mig som är svårstucken som tusan, och tycker det är jobbigt med nålar.
Nu är dom ju extra duktiga på röntgen måste jag säga, ja dom har aldrig behövt leta efter mina ådror, nej faktiskt aldrig.
Inte nog med att dom är bäst på att ge kontrast, dom är ju bäst dom som jobbar där också.

För länge sen då jag inte hade fått min diagnos ännu, så fick jag en röntgen tid.
Tiden jag fick var flera månader framåt och jag fick panik!! Jag ringde och grät i panik.
Jag blev kopplad till en man (Anders), som försökte lugna mig.
Jag visste inte vad som var fel på mig och jag behövde få röntga mig typ NU!!
Han ordnade en tid kommande vecka om jag minns rätt och fick mig lugn.
Det var veckor med ångest där och då, ja fy så jobbigt att inte veta vad jag hade för fel, varför kroppen inte fungerade, varför jag inte kunde gå??
Jag har kommit ihåg honom sedan dess och tycker att han är bäst, så enkelt är det, iallafall bäst för mig.

Jag har röntgat mig så otroligt många gånger under alla sjukhus år. Ja sedan jag var 21 år och lite före det, massor av gånger totalt, men röntgat olika delar då haha :)
En av alla dom gångerna fick jag någon slags panik ångest, fy satan vad hemskt det var.
När jag väl ligger där så ska jag blunda, och då medan jag blundar sätter dom över en mask över huvudet. Ja bara då när jag ska röntga huvudet så gör dom så.
Jag blundar verkligen under hela undersökningen, för jag är rädd för att få panik om jag ser att jag är instängd.
Jag vill inte ha lurar med musik, eller jo det vill jag ju egentligen, men dom trycker och gör ont.
Det är också för trångt där under masken, det får inte plats.

När jag får kontrast brukar det ta en timme totalt, men den här dagen tog det kanske 20 minuter bara lite drygt, yes liksom!!.
Det låter högt i maskinen för dig som inte gjort en sån undersökning, det liksom knackar och låter högt i olika takt och dovhet, behöver egentligen lurar, men det går inte.

Hela helgen som varit har vi hoppats på sol. Igår var det ingen sol men ganska varmt, så Rebecca passade på att putsa mina fönster på utsidan, så skönt att få dom rena.

Imorse såg det lovande ut, men nej då.
Jag köpte blommor på blomsterlandet i Borlänge, då vi for förbi när jag skulle på röntgen häromdagen.
Jag ville plantera ner dom i lådan bredvid postlådan, som jag hade tänkt.
Vi har sen i Fredags ändrat från dag till dag, inte lika mysigt att plantera då det är dåligt väder, men idag skulle det iallafall ske.
Fy satan vad kallt det var idag, helt fel dag för att plantera, men vi gjorde klart det ändå!
Jag var dessutom så spastisk att jag inte kunde ens böja mig lite framåt eller åt sidan, nej det gick inte att ens försöka plantera själv.
Nej Rebecca fick bli den som fixade till lådan, men det kommer fler planteringar, ja hur många som helst faktiskt.

Ja tänk så jag älskar att vara ute och greja, det jag inte kan själv kan ju någon hjälpa mig med så det blir bra. Ja att pyssla och greja är verkligen bland det roligaste jag vet :)
Nu har jag förhoppningsvis inte tagit mig vatten över huvud eller vad man kan säga.
Nu har jag massor att rätta, så jag får förbereda mig på en sen kväll :)
Jag hoppas att ni har det bra och att ni mår bra, vilket tjat haha :)
Kram kram