Vad höll jag på med?



En härlig tid är på ingång :)



Hej hej!

Jag hoppas att alla haft en bra lugn påskhelg.

Jag har en kartong i källaren med hönor och tuppar jag sparat, många sedan jag var liten, men en del nya finns också där i. (Jag fick en ny varje påsk av min mormor).

I år kom det inte upp en enda, nej dom fick faktiskt bo kvar i källaren, kanske dom kommer upp nästa påsk? Troligtvis inte haha :)

Jag minns då jag var yngre, då skulle påsk gardiner upp, dukar på borden och alla andra påsk grejer fram?? Vad höll jag på med då, ja det kan jag ju undra idag??

Påsken är ju över på nolltid, ja så känner i alla fall jag, så nu för tiden blir det inte just något alls.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så planterade jag några penséer och påskliljor, det fick bli min påsk det, och jag känner mig supernöjd med det.

Nu vet jag att många ja säkert jättemånga älskar påsken och vill göra allt det jag inte vill, och det är klart att dom/ni ska göra det, alla tycker vi ju olika :)

Ja nog om påsken :) 

Jag skriver lite istället om en bokad tid jag hade till min doktor förra veckan.

Den blev ändrad från att jag skulle till Falun för att träffa honom, till att få en telefontid, samma dag och samma tid, passade ju jättebra.

Jag backar bandet lite, ja man brukar ju kunna säga så, alltså vi backar till lite dåtid, innan jag fortsätter :)

Första gången jag träffade honom, min doktor, så grät jag i en timme, ja kanske längre.

Min man Gert var med och min syster var med mig dit, jag var så orolig över hur allt skulle bli?  Både jag och dom jag hade med mig frågade doktorn om olika saker, men han kunde inte svara egentligen på något, och han kunde egentligen inte lugna mig alls.

Nej fy då vilken sjukdom!! 

Det som var värst då tyckte jag var ju att doktorn inte visste något, han kunde inte säga hur just jag skulle bli, om jag skulle bli ett kolli liggandes någonstans på ett vårdhem??

Det tyckte jag var det värsta, att ingen specialist i världen skulle kunna berätta för mig hur jag skulle bli, hur det skulle gå för mig??

Ja jag kände det verkligen som att mitt liv kanske skulle ta slut där och då? 

Ingen doktor i världen kunde hjälpa mig!?!

Så mycket tankar snurrade runt i mitt huvud!

Stackars läkare som får träffa alla möjliga människor, och just i det här läget så fick min doktor lov att träffa en orolig superledsen Nina! 

Jag blev inom mig efter inte allt för lång tid fast besluten att fixa det här, att jag inte tänkte ge upp utan fight, nej minsann, min kropp skulle få sig en match, på riktigt!!

Sen en tid efter den gången vid doktorn så blev/kom det en vändning, absolut inte direkt, men till slut så accepterade jag min situation. 

Jag har nästan vad jag kan komma ihåg nu inte varit så under ytan igen som jag var just då, nej jag har mått bra, oförskämt bra.  

Ja det var lite dåtid, nu tar vi nutid och samtalet vi hade för några dagar sedan.

Han berättade för mig att jag ju är i riskgruppen (corona) och att jag ska vara försiktig.

Jag är inte riktigt i riskgruppen på grund av mina mediciner jag äter som man ju kan tro, nej det beror på att jag sitter i rullstol. 

Jag har så mycket svårare att bli av med det som sätter sig i lungorna.

Helt rätt har han ju förstås.

(Jag skrev ju häromgången att jag börjat blåsa i en flaska och tänkt göra så i resten av mitt liv liksom, ja det tänker jag och jag gör det också.)

När jag berättade för min neurolog om flaskan så sa han direkt att det är jätte bra, och om han tycker det också så är det ju det. Sån tur att jag redan börjat med det så mina lungor håller sig starka och friska.

Vi pratade runt lite om mediciner lite hit och dit och han säger ju så kloka grejer, men direkt han sagt det så är jag "lost", ja på riktigt liksom.

Jag kan inte komma ihåg!!, nej det går bara inte, jag skulle behöva spela in varje samtal med en doktor tror jag tamesjutton :)

När vi var klara, eller iallfall inte hade mer att prata om, så bestämde vi oss för att höras av i början av Oktober då jag senare samma månad ska få min bromsmedicin. 

Vi ska höras för att kolla upp lite då och se om jag behöver skjuta fram det(bromsmedicinen) lite grann, med tanke på corona.

För inte allt så länge sen så kom Gert hem med varsin semla :) Han köpte en chokladsemla till mig som älskar choklad. 

Jättesnällt verkligen, men såå mycket choklad som det fanns däri, nej det fanns inte en chans att kunna äta upp den!! En tredjedel orkade jag, men sen kastade jag resten.

Jag hade först tänkt spara till senare, men jag hade inte velat ha senare haha :) 

Nej den var god men i det maffigaste laget :)



Marielle och Billie kom förbi en dag, dom hade köpt en ny bur till bilen som skulle sättas ihop och så fikade vi lite :) En mysig stund, som alltid då dom kommer förbi :)

Några dagar innan påsken så var jag och köpte några krukor och blommor för att fixa påskpresenter. Varsin blomma till mina döttrar, och varsin blomma till granntjejerna (skriver om dom lite längre ner).
Aloevera fick mina döttrar och jag planterade om dom så dom blev lite stadigare än som dom var då direkt från affären.
Jag tänkte mest på att dom inte skulle vingla ikull, för då blir det ju jord överallt.
Jag hade också köpt en ytterkruka för ett tag sedan som jag ville köpa en blomma till, som min syster skulle få då hon fyllde år häromdagen.
Jag planterade om den jag köpte och hoppas på att den kommer att växa sig stor och fin, det blev inget kort på den, men en garderobsblomma i en enligt mig fin grå ytterkruka :)

Här nedan är det en Aloe som jag försöker få lite stadigare.
Så tråkigt tycker jag då jag köper växter, oavsett vart, så har dom baske mig ingen jord, nej jag kan inte förstå ens hur dom överlever tiden i butiken?
Nej flera gånger och oavsett växter så har dom bara så dom kanske orkar leva tills någon tar över och köper dom.
Många som köper blommor planterar ju förstås inte om dom heller, nej jag är nog extra noga jag har jag fått förstå haha .) Ja jag planterar om och vill verkligen att blomman/växten får alla förutsättningar att överleva :)

Som jag tror jag skrev sist då jag planterade en annan växt var att jag ju verkligen inte vill kasta någon som inte mår bra, nej jag vill ju göra allt, eller ha gjort allt först.
Kan vara en av anledningarna till att jag är rädd om dom, på riktigt liksom.
Nu har jag aldrig hållit på riktigt såhär förut, nej det har jag inte, men nu då jag ser att mina blommor växer och blir riktigt stora, ja då förstår jag ju att jag iallfall gör något rätt!!

  

Jag har ju några åtaganden varje år, inte jätteofta, men ibland känns det som att det är ganska ofta :)
Vi har ju några vänner som bor i Fagersta och en av dom, Eva, fyllde 70 år i Söndags på självaste påskdagen.

Eva hade tänkt ett riktigt kalas den här dagen, men det gick ju inte med all virus som finns nu.
Men smörgåstårta ville hon ha iallfall, precis som vanligt :)
Ja dom alla, ja våra vänner där borta, dom vill alla ha det lika som det varit förut, och smörgåstårta har det varit.
Från början var det inte mer än till Ingemar (en annan vän) jag gjorde till, men umgängeskretsen har växt haha :)
Ja om jag orkade och hade råd så skulle ju dom alla där på boendet (dom har egna lägenheter) få en då dom fyller år, ja tänk så härligt det hade varit att kunna ge till dom alla.

Jag tycker inte att det är så jätteroligt att göra smörgåstårta, det krävs ju både ingredienser som ska bli röror och så ska jag få till det till en tårta till slut :)
Självkritiska Nina, ja det är jag det haha :)
Men som Maria sa nu den här gången, att jag ju inte är någon smörgåstårtsbakare egentligen, nej faktiskt inte :)!
Dom blir ju godkända varenda gång så då får jag ju faktiskt lita på det :)
Jag bakade lite fika den här gången, hon äter bara sockerfritt, så lite såna bakverk fick jag nu träna på, och dom blev säkert bra dom med :)

Banan och äppel muffins :)

Någon påse med kladdkakemuffins fick hon också, så dom andra kan ta av dom och låta hennes fika vara haha :)
Nu till självaste kalasandet, dom skulle nu fika i omgångar, tre och tre, dom hade fixat det så bra så. Dom är så duktiga, och försiktiga.
När "mamma" Nina ville ta kort på dom så sa Ingemar bestämt ifrån, nej inte nära varandra!!
Just ja, det hade jag ju kunnat räkna ut själv och tänkt på, men nej, jag tog kort på en och en istället och det gick ju jättebra.

En av dom som bor där och som vi träffat flera gånger kom fram och berättade att han förut en gång smakat på en kladdkakemuffins (som jag bakat), och det var den godast han ätit.
Det absolut godaste fikat någonsin han ätit!! Haha :) Ja ni förstår ju hur glad jag blev då <3



  

Nu till våra supersöta och gulliga och snälla grannbarn. Ja deras föräldrar är ju supergulliga dom också, så självklart har dom här töserna att brås på.

Jag mötte dom på stan med sin pappa häromdagen och barnen är bara så genuint lyckliga och spralliga, och jag blir så glad av dom.

Jag hade redan köpt dom varsitt påskägg som jag fyllt med  godis och en peng, som jag tänkt gå dit med nu då det var påsk, så det var roligt att träffa dom lite innan.

Dom blev så glada och nu är ju vi, jag och Gert dom bästa grannarna :) Förstås :)

Dagen efter att vi varit dit med påskäggen och en blomma så knackade det på, och där utanför stod dom båda med en så fin bukett till mig!!

Inte nog med att jag fick blommor, jag fick ett så fint armband också, ja ni ser ju :)

  

Jag hade tur som hade en jättepassande vas till dom och jag kunde inte låta bli att titta på dom mest hela kvällen, så glad jag var!! Och är förstås!!



En till dag kom Marielle hem hit, men för att städa bilen inuti den här gången:)
Billie (hunden) hade koppel på, men satt lugnt på grässlänten och väntade.
Det spelade ingen roll om kaninerna rörde sig inne vid dom eller om det kom någon annan hund.
En väluppfostrad Billie kan man ju säga helt enkelt :).
Jätteskönt om vi skulle råka ha dörren öppen lite och hon knatar ut, då behöver man bara ropa hennes namn så kommer hon, det är skönt.

Vi hade en bortplockardag häromdagen vilket kändes riktigt skönt.
Vi skulle tvätta golvet och sen olja in det innan all pollen kommer har vi tänkt, då vi är klara liksom.
Annars vill vi ju vänta till allt pollen blivit klart, och det kan ju komma länge om man har otur.
Dagen innan hade vi fixat baksidans altandäck, tvättat då :) När man tvättat behöver det ju torka några dagar beroende på väder och vind innan man kan olja.
Ja hur tänkte vi när vi skulle ha två stora altaner/terrasser? Ingen aning haha, men glad är jag över dom, även om det blir ganska mycket jobb då och då.
Vi får avvakta några dagar och hoppas på bra väder, sen blir vi färdiga med allt :)

Jag skriver ofta om att vi gör det och vi gör så, ja ni förstår ju att jag inte gör något av det jag skrivit om nyss, nej det kan jag ju inte. Jag kan ju göra något annat jag, eller titta på och vara sällskap förstås :) Om han nu vill ha sällskap? Jodå det brukar gå bra det.

Marielle hade gått på lite tur med Billie en dag <3

Härligt kort tycker jag att hon tog, med den himlen!

Melina kom hit igår för att hjälpa mig att föra över alla kort jag hade i datorn, hon förstår inte hur många det kan bli på så kort tid mellan gångerna ? :)

Jag knäpper ju kort varenda dag, så jag förstår ju iallfall haha :)

Hon förde över alla kort till en extern hårddisk har jag lärt mig att den svarta lilla lådan är :) Där finns massor av kort, så jag hoppas att den inte går sönder, nej då blir det inte roligt :( Men jag ska ju inte tänka det negativaste :) Men då det gäller maskiner och sånt, ja då är det helt utanför det jag kan, och då känner jag ofta att det blir krångel och svårt då jag ju inte kan fixa problemen själv :)

Nu ska jag sluta för idag, orden tar ju aldrig slut då jag väl ska skriva, men nu är det mina händer som börjar domna lite.
Jag sitter vid köksbordet och har armarna på armstöden vilket känns skönt, men det blir lite galet på något sätt, kanske det klämmer på något så jag blir att domna i fingrar och händer.
Jag ska rätta lite senare och så kan det bli vilken tid eller dag som helst som jag lägger ut det på.

Jag hoppas att ni mår bra och har det bara bra.
Kram kram