Hej hej!
Ja nu ska jag plåga er med lite av det jag skrivit om förut många gånger, ja alldeles för många, men ändå så skriver jag om det igen, en gång till??.
Jag hann inte!! Jag tordes inte!! Nej inget av dom alternativen blev det!
Jag och Gert hade varit en sväng till Fagersta för att lämna tillbaka en topp jag köpt på en klädaffär "Tuvalie"några dagar innan.
Då vi kom dit så upptäckte vi att dom stängde tidigare än vi trott nu i Corona tider. så vi hade åkt i onödan. Vi fick ta en tur en annan dag, då man hade bara sju dagars öppet köp :)
Nu tillbaka till där jag började, vi var alltså ute på tur till Fagersta.
Vi var på väg hemåt från Fagersta och vi tog inte stora vanliga vägen hem, nej vi for en mysig väg vi båda gillar bättre :)
När vi nästan var i "Sörbo", ja alldeles innan Sörbo så såg jag i ögonvrån!!
Jag hoppades att det skulle vara nå lort i taket bara, men nej, den var på väg mot mig!!
Faan!! (tänkte jag) Du måste stanna säger jag till Gert, nu säger han? Ja nu direkt!!
Med bestämda steg kom den mot mitt håll, alldeles för fort!!Den hade siktat in sig på mig, jag på riktigt kändes det!!!!
En svart stor med alldeles för många ben!!!
Ja jag skulle kunna skriva hur många utropstecken som helst, det var hemskt!
Om jag kunde tagit ett kort, och om jag kunnat, hur skulle jag ens få in den här utan att se den liksom?? Nej fy då!!
Gert hörde och förstod vad det var frågan om och var så snäll så han stannade så fort han kunde och dödade den med fingrarna, bara sådär.
Är den verkligen död??
Jodå den var det, och han behövde en våtservett eller något att torka av sig med?
Om jag hunnit tänka lite innan så hade han ju kunnat döda den med servetten, men nej det var på liv eller död just där och då.
Ja nu har jag skrivit av mig om den hemska upplevelsen, och jag känner mig lite lagom sugen på sommaren som jag ju egentligen älskar.
Det är nu alla vaknar till, och det är nu dom bestämmer sig, för att inte bo här får jag hoppas! :)
Ja dom får isåfall lov att skylla sig själva om dom tänkt bo här inne, ja då kan dom inte få leva mer, synd nog för dom då.
Ute förstår jag ju att dom får lov att bo, ja där kan jag inte lägga mig i känner jag.
Tänk så knepigt det är, att jag inte är ett dugg rädd för nästan något djur förutom spindlar, och tack för det måste jag säga. Att vara rädd för fler djur än dom, ja det skulle verkligen vara jobbigt, det räcker gott och väl med den fobin jag har känner jag :) Det finns många arters spindlar så jag har nog att göra med dom och vill inte blanda in någon mer fobi :(
Det är ju inte så att jag kanske "gullar" med skalbaggar, grodor sniglar eller andra djur, men dom blir jag absolut inte ett dugg rädd för, knepigt hur det kan vara?? :)
Men glad för det är jag, väldigt glad verkligen!!
Nu till något helt annat :)
Maria ringde en dag från en affär på stan, hon hade hittat en spegel som hon kände på sig skulle passa i trappen ned här hos oss. Jag och Gert for dit och jag slog till.
Maria fick hålla upp på lite olika ställen, stående och liggande, ja ni vet ju hur det kan vara? :) .
Den fick bli ståendes, och jag tycker att det blev jättefint verkligen. Precis det som behövdes.
Gert fick ta fram skruv och sen var det klart :)
Vi har passat på att fixa lite vår här hemma dom dagar det varit fint ute, ja lite ute blommor och pyssel.
Jag hade sagt till Gert att jag inte skulle köpa några penséer i år, nej det var ingen idé eftersom dom ju dör, och innan dom dör blir långa och fula haha :)
Men vad gjorde jag? Jo jag köpte väl förstås ändå, vita visserligen bara, men det blev ett gäng :)
Jag fixade på altan, utanför vid trappan och så förstås vid lekstugan och vid postlådan.
Dom lever så länge dom lever, och när dom blir fula får jag slänga dom och invänta pelargontiden, den är efterlängtad kan jag säga.
Det var så fint då vi skulle plantera när vi tittade ut, men såå himla kalla vindar, inte alls skönt, men fint blev det iallfall :) Det blev inget kort taget på penséerna, men det kommer nog i ett annat inlägg kanske ? :)
En annan dag så skulle jag plantera om en blomma inne i köket som inte verkade må bra, nej den gjorde verkligen inte det då jag skulle ta loss den från jorden.
Den hade verkligen inga rötter, så att den ens levde?? Ett mysterium!
Jag tänkte försöka med konstgjord andning, men fick med viss hjälp av Rebecca slänga den, ja hon förklarade vänligt med bestämt att det nog faktiskt inte gick att rädda. Haha :)
Nej då bestämd behövde hon inte vara, jag fick vara bestämd mot mig själv kan man ju säga istället :)
Jag ska tillägga för er som inte vet, jag har så svårt att slänga blommor som lever, jag vill verkligen inte det. Men nu gjorde jag så, och så tog jag en annan blomma som behövde lite mer plats att få ta över platsen efter den som dog, den som fick lov att dö :(
Utanför våran ytterdörr gjorde jag fint då vi flyttade hit, men nu behövde väggen lite ändring :)
Lite "recond", och då menar jag pyttelite ändring :)
Det kommer bli fint då pelargonerna i lådan under fönstret växer sig stora.
Jag får vänta kanske till slutet av Maj innan det går att plantera dom ute :)
Bilderna nedan, den gamla bilden med vitt fönster och den andra med diagonalt fönster det nya recondade :) Blir fint framåt sommaren.
En dag for jag och Maria till stan för att göra några ärenden.
Vi passade på att ta en fika ute i solen, åh så skönt det var.
På espresso house, jag kallar det för coffe house jag där har dom så gott kaffe, ja deras helt vanliga bryggkaffe tycker jag är riktigt supergott där hos dom.
Maria tog en smörgås, men till mig fanns ingen haha :) Nej det var bara såna med klet eller något på som jag inte tycker om, jag tog en chokladmuffins jag :)
Jättemysigt att bara sitta där i solen utan någon tid att passa eller något annat vi skulle göra.
En dag hade vi lite pyssel för oss, eller mest jag då haha :)
Jag bestämmer och Maria flyttade allt eftersom jag sa :) Jag blev riktigt nöjd då jag var klar och kommer att vara ett långt tag framöver.
Jag hade beställt några t-shirts som jag passade på att prova då vi mest hade funderingar vart sakerna skulle stå eller inte stå :)
Kaninerna, ja Bruno 11 år och Mimmi 8 år ligger inne i stugan och myser i solen, det gör dom ju helt rätt i :) Dom är riktiga livsnjutare dom båda <3 Dom passar på då solen är framme :)
Maria skulle hämta korgarna som hänger på lekstugan och då tog hon med sig Mimmi en stund till mig.
Ja vad säger man, KÄRLEK med stora bokstäver, som jag älskar dom där små!! Så himla mysigt att få ha henne en stund men herregud så Mimmi tappar päls nu!! Jag var helt full, ojojoj så vi behöver borsta dom, så dom inte slickar i sig allt.
Nästa dag så kom Maria hit och hade gjort en!!
Nästan likadan, men mindre, den fick kaninerna på stugan, passade perfekt tyckte jag.
Hon kan hon den där Maria! <3. En krans gjord av mossa och videkissar, så fin är den :)
Jag fattar inte hur hon gör, jag kan inte och har aldrig ens kunnat göra en midsommarkrans till barnen på midsommar, nej jag kan verkligen inte.
Maria har gjort många olika kransar här till mig, flera har jag uppe året om och en del göra hon till jul :)
Ja som jag älskar våra kaniner, svårt att förstå hur det kunde bli så, men svårt att älska dom, nej det var det inte, inte alls!!
När våra kaniner blir äldre och sen inte finns kvar hos oss så har vi bestämt för att renovera stugan. Det har ju invändigt inte gjorts något sedan 1994 då min pappa byggde den. Jag minns det som igår nästan, då vi var till målaraffären för att köpa färg som jag skulle måla inuti med :)
Ljusgul lasyr på väggarna och vitt i taket. Inte helt tokigt än idag, men dags för lite nytt är det nu.
Nytt golv och nu färg på väggarna ska det bli sen då innan vi tar något beslut om hur framtiden ska se ut i lekstugan!? Om det ska komma några nya vi kan ta hand om, eller om vi inte ska ha fler kaniner helt enkelt?
Men ett enkelt beslut kommer det nog inte att bli, nej vi är ju så glada att kunna hjälpa kaniner att få deras sista tid/år så bra som det bara går.
Ja vi får se hur det blir när den dagen kommer, vi får ta en dag i taget och leva på och njuta av Bruno och Mimmi nu när dom har det som allra bäst :)
Ja då jag nu blev att tänka på min pappa så var det 11 år sedan igår, elva år sedan han valde att inte finnas kvar med oss längre <3
Han finns förstås med i våra tankar och jag tänker på honom varenda dag, ja jag tror minsann att han finns med mest hela tiden för mig.
Melina la ut detta kort på Instagram som jag lånar ( Men det var jag som tog den för ett gäng år sedan. )
Min och våran pappa, mina barn och min systers barns älskade morfar finns inte mer.Jag saknar honom så mycket och jag önskar att han fått må bra i sitt liv, att han fått hjälp så att han orkat. Det viktigaste är att han nu får ha det bra var han än är, och att han slipper all oro och ångest <3 Sorg och saknad av en underbart snäll och fin pappa och morfar <3
Jag hoppas att du och ni har det bara bra och att ni mår bra förstås.
Kram kram från mig till dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar