tisdag 23 november 2021

Kommer jag att tordas??

Hej hej!
Ja nu har det gått några dagar sedan sist jag skrev igen :) 
Som vanligt hänger jag inte med alls i den här tiden, i den här rasande tid som jag märkt att jag lever i.
Som jag ibland önskar, ja jag önskar att jag kunde stanna, ja vad skönt om det hade gått!!

Jag gör väl som vanligt, jag bara skriver det som huvudet ger till mina fingrar :)

Jag vill börja med att varna dig som är lika spindelrädd som mig, jag vill varna dig att det kommer en bild på en av dom som fått sätta livet till i våran källare. 

Den här veckan har jag inte gjort så mycket, eller jodå, jag har ju hållit mig sysselsatt vilket jag ju alltid gör, men kanske inte sådär extra mycket sysselsatt som det kan bli ibland :)

Vi hade förstås en tid en dag att passa, och det visade sig vara just den dagen jag tydligen hade extra mycket energi :)

Den dagen så hade jag en tid till mödravårdcentralen för att göra ett cellprov, jag och Maria tog färdtjänst på vägen dit. Jag hade ringt dit för att påminna om att jag behöver låna en lyft, och så behövs lite extra tid just då jag kommer, eftersom det verkligen inte går att skynda på. 

När jag kom dit och satt i väntrummet så blev det min tur ganska direkt, och vilken rolig stund det blev där!! 
Tre av dom fyra personer som jobbade den här dagen kände jag igen, två av dom sedan jag väntade och fick Marielle och gick på mödravård i Ludvika, och en av dom hade jag i Smedjebacken då jag väntade Melina!!
Ja Marielle är 28 år och Melina 23!! Jag var 23 och 28 då jag fick barn så ni kan ju räkna efter haha :)
Det var inte bara jag som kände igen dom, nej dom kände faktiskt igen mig med :) 

Ja tänk så härligt att dom kan jobba fast dom är pensionärer (hon som jag hade i Smedjebacken är inte pensionär än på ett långt tag), och vad härligt att dom vill! 
Eftersom dom rycker ut fast dom är äldre så måste dom ju verkligen tycka om sitt yrke, fantastiskt härligt!! Otroligt härliga kvinnor!!
Ja många skratt blev det och att ta cellprov var ju en baggis :)  
Nu är det ju det vanligtvis också, men mycket roligare nu den här gången blev det ju.


Efter att jag haft en härlig stund med många fina möten där, och när vi var klara, så tog vi oss en prommis till stan. Ja en sväng på stan för att äta lite lunch, och därefter så bestämde vi att vi behövde få mer luft, så då gick vi hem.


När vi kom hem så började vi baka, ja jag vet då inte hur jag tänkte? 
Jag tänkte inte alls på vad klockan var då vi började?
Jag hade ju liksom kunnat tänka på att jag kanske behövde göra något någon annan dag också?  
Ja ja, den här hjärnan säger jag bara!!
Jag skrev nog ganska nyligen om min hjärna och att jag än en gång frågade min doktor då jag var dit sist om den. 
Han säger att jag inte är eller håller på att bli dement, utan att det beror på min sjukdom som gör att min hjärna är hjärntrött. Ja jag får lov att vänja mig och alla runtomkring behöver få veta hur läget är just nu. Inget allvarligt läge än, men jag vet ju inte alls hur och när det ändras till det sämre eller förhoppningsvis till det bättre :)
 
När jag bakade "Lisens mazariner" i dubbel dubbel sats, ja det blev så mycket mazariner bakade, så Maria fick lov att bli kvar här ganska länge, inte alls meningen då jag började baka haha :) 
Lisen är en tjej jag jobbade med på Intersport i Fagersta, det var hennes goda recept, enkla mazariner som inte är som riktiga mazariner :)
Det var jätte länge sedan jag gjorde såna här, smeten är gudomligt härlig haha :) Mycket smör och ägg och grädde där i :)
Jag skrev ju här sist då jag la ut massor av bakbilder att jag skulle sluta med det, sluta lägga ut bilder då jag bakar, men det vart inte långvarigt :) 



Det var ju inte bara så att baket tog en stund, nej sen skulle det ju svalna och packas i lådor innan dom kunde åka ner i frysen :) 
Vi (rättare sagt Maria) täckte över och fixade till så att dom skulle få svalna i lugn och ro haha :) 
Gert var på hockey han, så när han kom hem var det dax att hjälpa mig lite med det sista. 
Det blev fika till killarna i laget och ett gäng till oss också att ta fram om vi eller någon blir sugen :)


Fars dag, ja det var det ju förra helgen. Tre av våra fyra barn kom förbi för att Gratta Gert lite <3 
Ja för Gert är ju inte den dagen något speciellt, men självklart blir han ju glad förstås :) 
Vi hade först besök av Melina, hon sa direkt hon kom att jag kommer lite tidigare jag :)?? 
Vi fattade ju ingenting vi :) Oj det kanske var hemligt säger hon då haha :) 
Det gjorde förstås ingenting, men Marielle och Simon kom förbi lite senare dom.
Melina hade med sig blommor och bakelser, och sen kom dom andra med paket :) 
En fin dag att få se dom nästan alla :) 
Oliwer bor i Stockholm han, så det var lite långt för att bara komma förbi på lite fika :)
Det är jätteviktigt för mig att man kommer till oss så kommer man om man har lust tid och ork lite, ja det ska inte kännas som att man måste, nej aldrig aldrig måste man!! 




Jag glömde ju skriva att lilla Billie var med också på farsdags fikat :) 
Som vanligt, ja nästan varje gång hon kommer hit så hoppar hon upp i mitt knä :) Marielle tog kort och hon ser helt galen/arg ut haha :)
Jag har aldrig sett henne arg på riktigt och har svårt att tro att hon kan bli det. 
Lite sur blir hon ibland säger Marielle, men det är inget jag märker heller :)


Nu till något helt annat :)
En dag så for jag ner i källaren för att få lite inspiration. 
Jag är ju långt ifrån klar där nere, det har liksom varit på vänt skulle man kunna säga.
Jag verkligen älskar våran nedervåning och jag är så nöjd över mina val av tapeter, gardiner, färger och ja allt faktiskt. jag menar inte alls att skryta, nej minsann, jag är bara så glad och nöjd helt enkelt!!
Jag kan bara sitta still och känna liksom, ja medan huvudet jobbar så bara känner jag in rummet liksom, det lät väldigt flummigt, men så är det :) Det kommer bilder nedan.


Den här dagen var det Maria som fick ha tålamod, ja medan jag säger lite till höger, lite lägre osv..
Ja jag kände verkligen in rummet, och tavlan som jag köpte på loppis kommer att få bo där nere på väggen, lite synd då jag inte är där så ofta, men fint blir det iallfall. 
Jag behöver tyvärr ta ner skåpet jag satt upp, men det kan inte hjälpas. Hålen efter skåpet blir som tur är bakom tavlan, ja jag gillar verkligen inte hål, och inte dom bakom heller egentligen. 
Men men, ibland tänker man och gör fel, då får man bara stå ut med lite hål där bakom :)

Jag trodde att jag skulle kunna få vara där och det får jag ju, men! 
Dom här stora, ja nu har dom största tagit fart och kommit in i våran källare, ja lite varstans och då går det ju inte!! Nej det går inte!! 
Jag känner mig så fjantig, men det går verkligen inte!!
Jag fick ett kort som Rebecca tog här nere på en av dom stora, det syns inte kanske hur stor den är då kameran är längt ifrån, men den är groteskt stor!! 
Det värsta är att det inte bara är en, nej dom bara dyker upp varstans :(
Jag kommer nu att lägga till spindelkortet, men kommer att skrolla vidare snabbare än kvickt!!
Om du är rädd så skrolla förbi snabbt du med :) 

Så jäkla äcklig!!
 

Spindelfobin kan jag inte klara ut själv, som jag gjorde med sprutorna, nej det kommer inte att gå! 
Om jag vill något väldigt gärna så kan jag ju, ja så brukar jag tänka om mig själv, men det här är något helt annat! 
Och då är frågan, törs jag ens tordas?? 
Jag kommer behöva den allra bästa terapeuten, någon som orkar med mig, det kommer att ta tid, det kommer att gå långsamt. Fy då!! 
Jag vet verkligen inte om jag törs, jag måste ta en riktig funderare, ska spindlarna ta över nedervåningen?? Ska dom göra så att jag inte kan vara på den mysigaste våningen? 
Ja så många frågor jag kan ställa till mig själv. 
Vi får se vad jag beslutar, det är ju jätte jobbigt att vara rädd också, och som jag varit såå länge, i säkert över fyrtio år!! Kanske är dax att ta över mitt liv nu?  Som sagt, vi får se??

Här eller där?? Ja Maria fick hålla upp så jag kunde känna av och se :)


En annan dag så kom Marielle och Billie förbi då hon behövde få hjälp att tvätta och torktumla en kappa hon fått sås på när hon skulle leverera mat från restaurangen där hon jobbar till ett ställe. Locket satt inte på ordentligt. 
Hennes nya fina kappa fick sås på sig som var fet syntes det.


Vi stoppade in den i tvättmaskinen efter att ha läst på mitt gamla "husmorstips papper" som jag har sittande i städskrubben :) Fläcken gick bort!! Så skönt!!
Som ni ser nedan så visar Billie inte sig från sin finaste sida haha :) Haha!! 
Vilken min?? 
Hon var förstås den härligaste lilla tjejen idag med :)


Då Marielle gick ner till tvättstugan nere i källaren så följde Billie henne ner?? 
Det gör hon aldrig annars, nej fy så läskigt hon alltid tycker att det är där nere. 
Jag var tvungen att skynda mig att ta kort så jag har bildbevis :)
Men hon var lika snabbt uppe igen :)


När jag ändå är inne på fläckar så ser ni här nedan att Gert försöker att göra rent taket, men det går inte!?
Jag såg härom eftermiddagen när jag var i köket att det var några fläckar i taket i vardagsrummet, varken jag eller Gert förstod först vad dom kom ifrån? Men sen kom Gert på det! 
Dagen innan skulle han ta en ny nässpray sort som han aldrig tagit förut, så han sprutade först bredvid för att se att det kom något, och ja, det gjorde det tydligen!? 
Ja den strålen som tydligen kom, for rakt upp i taket?? Ja hur det gick till kan man ju undra?? 
Vilken sprutt liksom?! Och i dom "spruttarna" så var det mycket smörjande olja verkar det som nu då man tittar upp! Ja vad säger man haha :)


Ja det gick inte bort, men det får lov att vara så nu då ett tag, och sen ringer jag någon som kan hjälpa oss, en målare då förstås. 
En målare som kan och vi inte behöver ens fundera, ja så får det bli, men inte just nu.
Nej nu har vi lite annat att lägga pengarna på, som bilarna tex??
Fy så otroligt tråkigt att lägga så mycket pengar på, men så är det och inget att ens bry sig om.

Jag och Melina for till Borlänge för en vecka sedan, det var då det hände, men vi förstod inte riktigt vad det kunde vara?
Bilen har låtit högt länge, men nu började det skramla under bilen och vi tittade på varandra? 
När det låtit en stund så slutade det att låta och vi for vidare och tyckte det var skönt att slippa det skallrande ljudet :)
Vi tänkte inte mer på det, förrän Gert sa att vi inte hade någon ljud dämpare eller rör kvar? 
Vart hade vi gjort av det liksom? 
Jag är tacksam och glad att ingen bil var i närheten bakom när det skallrade, då vet man inte hur det gått? 
Jag hoppas att ingen körde på det vi tappat? Men det var ju så stort och mycket så det måste någon ha sett tänker jag, och hoppas jag. ( Men vi tänkte inte alls på att vi tappat något? )
Men jag kan tro att om den blev liggandes på vägen, så fick någon stanna och flytta det eller ta med det. Det är både dubbel och enkelfil mellan varven med staket mellan, så då när vi åkte hem såg jag ingenting som kunde höra till min bil. Imorgon får vi ett nytt och då sitter det ordentligt och är inte rostigt. Nog om det nu :) 

Vi ska lämna in min bil också för att göra en underredsbehandling igen. 
Ja våran bil kommer ju från USA och där har dom inte så mycket snö och slask, vilket då gör att bilen inte är utrustad med material/skydd som behövs för att inte rosta. 
Ja det är verkligen inte billigt att ha bilar som man behöver hjälp med varje år., men det är ju så bra att vi har den!! 
Att bara ha färdtjänst, nej då kan vi ju aldrig bara komma på att nu sticker vi/nu åker vi dit!!  
Den ger mig och oss frihet, frihet att åka vart vi vill, när vi vill, det är lyxigt!!

Jag sitter allra bäst i köket då jag ska skriva, ja både då jag skriver i bloggen och till boken.
Det blir ofta väldigt stökigt under tiden jag håller på (till boken), det blir massor med papper och grejer som jag behöver ha nära för att komma ihåg saker sedan förr då jag skriver till boken.
Gert kom med ett riktigt bra förslag, att jag ska köpa ett skrivbord/bord och sitta i träningsrummet där det finns plats och där jag kan bre ut mig hur jag vill :)
En toppen idé och så får det bli!! 


Jag fyllde på medicin häromdagen, det är när man fyller på och trycker ur tabletter som man ser det, som man ser hur många tabletter det är på bara ett par veckor?? 
Vilken tur jag har som ändå kan få till mina dagar så bra som jag kan, tack vare mina mediciner!


Det här kortet kom upp som ett minne häromdagen. 
Finaste bästa mysigaste Stina, som kunde sitta i mitt knä hur länge som helst. 
Finaste finaste Stina <3



Nu har jag lite rättning framför mig och sen får jag känna mig nöjd med min dag.
Kram kram till dig från mig!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar