Jag vill inte svara då det ringer :) :)

Hej hej igen!!

Ja nu skriver jag igen :) 

Jag har haft lite mycket egentid här hemma så då passar jag på att skriva.

Jag kan inte skriva om det inte är lugnt runtomkring mig, nej då kommer inte några ord eller meningar alls ut i mina fingrar :)

Den allra bästa tiden att skriva är då jag är helt ensam, ja då känns det enklast, så då passar jag på!

Men om Gert är hemma och ska titta på en fotbollsmatch på tv:n tex, ja då får jag verkligen egentid haha :) 

Ja fotboll tycker jag är tråkigt, och kan ju då passa på att göra det jag tycker om. 

Jag har ju köpt ett skrivbord och en hurts för alla mina papper, så känslan att åka in där, ja den är nästintill obeskrivbar haha :)
Jag älskar att ha mitt lilla "kontor", att slippa ha massa papper och annat på köksbordet. 

På mitt kontor gör det inte så mycket om det är lite rörigt, nej det får det faktiskt vara. 

Jag märker ju av hur mycket skönare det känns då köksbordet är tomt och jag kan duka lite fint om jag vill. Bara att slippa plocka undan ens grejer så fort man ska göra något, det är superskönt.

Det var Gert som förut tyckte jag borde ha ett skrivbord, och så rätt han hade!!

Ställbara ben köpte vi också vilket ju är superbra, då kan jag sitta precis så där jättebra, så bra som det går liksom. 

Ja ni hör ju, det hörs att jag är jättenöjd och lite stolt över att det blev så himla bra.

Här nedan borrar Gert hål i skivan för att sätta fast min "kontaktgrej" som jag ville ha där.

Den är inte så snygg, men väldigt praktisk, och jag når till den!! 

Kontakter vid golvet är ju för mig helt omöjligt att nå till, så den här lösningen blev den bästa :)

Vi har förut gjort så på fler ställen också, så att jag kan nå själv, superbra!!

Nu till något helt annat.

Runt jul så upptäckte jag en knöl på min hals, ja den gjorde inte ont alls, men den kändes när jag tog på halsen. 

Inget jag gör så ofta tydligen, för om jag gjort det så hade jag antagligen känt den isåfall då den var mindre. 

Jag tänkte att jag skulle ringa sjukhuset efter helgerna och så blev det. Jag ringde och fick en skötersketid på sjukhuset för bedömning.

Jag blev undersökt och sköterskan hämtade en doktor som kände sig rätt säker på att det var en sköldkörtelknöl, han sa inte knöl, men jag tolkade in det så.

Då den doktorn "bara" var en akut doktor så fick jag en tid till min husläkare två timmar senare.

Vi åkte hem för att plocka bort julen (det mesta var redan klart, men det skulle ner i kartonger för att sen hamna i förrådet igen ) för att sen åka tillbaka till sjukhuset.

Väl där så fick jag ta prover, och doktorn skulle ringa mig dagen efter då svaren antagligen kommit

Min doktor ringde, hon ville lugna mig lite sa hon, (men jag var helt lugn) .

Nu till lite bakomliggande historia. En historia som gör att man lättare kan förstå.

Då jag var ung, 1991 (21 år) så hade jag cancer, det har jag skrivit om många gånger. 

Den sortens tumör jag hade (Hodkins) satt mellan lungan och hjärtat och hade växt sig väldigt stor. 

Hur som helst, den sortens tumör var en lymfkörtelcancer och kan sprida sig i hela kroppen, eftersom man har lymfkörtlar överallt. 

Min tumör satt sig så att det inte blev en knöl som kändes, den satt bakom/innanför revbenen. 

Men nu då jag fått en knöl som skulle kunna vara en lymfkörtelknöl så var doktorn snäll så jag fick ta extra prover, ifall att.

Det var om något det som jag kände kunde vara oroande, att jag efter trettio år skulle få tillbaka den sortens cancer.

Mina provsvar som hon gav mig var lugnande då det gällde cancer sorten jag hade förut (dom vita blodkropparna syns det på), men sköldkörtelprovet var som hon sa "skyhögt". 

Ja det var tydligen ändå inget som verkade alarmerande utan hon skulle skicka en remiss så jag får komma till Falun där dom kan ta prover på knölen eller göra ultra ljud/röntga? 

Ja jag ska inte vara doktor nu utan dom kan ju bäst förstås. Men då jag ju varit sjuk så mycket under mitt liv så kommer jag säkert lägga mig i lite haha :)

Just eftersom jag haft min cancer förut så fick jag också göra en lungröntgen, jättebra och skönt att dom kollar upp mig lite extra nu känner jag.

Det är ju och har faktiskt varit så ända sedan dess, att jag blivit lite mer orolig då jag känt något i kroppen som inte varit som det brukar. 

Helt normalt att jag blir att känna så förstås tycker jag, men lite jobbigt ibland har det faktiskt varit. 

När jag tex började bli sjuk i den sjukdomen jag har nu, MS, så började tankarna först snurra på det värsta förstås, att jag hade en tumör i huvudet och liknande, beroende på vad jag kände inte fungerade som det skulle.

Jag tänker lite såhär nu, att då när jag var så ung, och sen varit sjuk i så många år, ja då hade jag nog faktiskt behövt någon slags terapi. 

Ja lite hjälp att komma vidare enklare från allt det jobbiga jag hade varit i. 

Nu har det ju gått bra för mig i alla fall, men lite redskap att ta med mig på vägen hade inte suttit fel. Det hade hjälpt mig så att allt blivit lite enklare, ja det skulle jag nog faktisk tro att jag behövt. 

Men jag vet inte hur psykiatrin fungerade då, jag hade nog kanske inte kunnat få hjälpen jag behövde då? Nu har dom kommit betydligt längre med det mesta vilket jag är jätteglad över, så att dom som behöver kan få hjälp.

Nu blev det som en hel bok om min knöl och min förra sjukdom, och fortsättning följer då jag vet mer. 

Nu får jag vänta på en kallelse, och sen får jag se vad doktorn tror och tycker. 

Det kommer att bli bra och vilken tur att det finns hjälp att få!!

Efter samtalet med läkaren så pratade jag med Maria i telefonen om vad doktorn sagt, och sen när vi lagt på så gjorde jag det, ja jag bara gjorde det!!

Jag ringde 90200, ja det numret går till Telia, och jag kan såhär efteråt knappt fatta vart det rycket kom från?

(Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag lånade mina barns mobiler för att ta kort, ja men nu ska jag ju slippa det, nu borde dom vara nöjda framöver haha :))

Mitt i eller kanske i början av samtalet så sa jag helt ärligt, att någon av mina döttrar skulle fått ringa istället för mig!! 

Jag skulle ta så många beslut, först den nya telefonen (som jag redan tittat ut) mest på grund av storleken då jag inte vill ha en stor telefon. 

Sen skulle jag välja abonnemang och sen skulle jag välja bindningstid, ja och så flera andra val skulle jag bestämma?? 

Nej fy så dålig jag är på sånt där, nu talar jag visserligen om det på direkten så dom vet, den stackarn som svarar. 

Den här killen hade bra tålamod, ja det måste jag säga, men det tog "bara" tjugo minuter av hans tid,  och av min får man inte glömma, ja så fick det lov att bli haha :) 

Han sa då vi var typ klara att telefonen skulle komma samma dag som jag pratade med honom, men hallå liksom?? 

Nu kom den inte på kvällen tack och lov, jag pratade ju med han vid halv fyra, och då hade jag ju varit kunglig om dom kört ut den så på en gång till just mig. 

Jag fick meddelande att den skulle komma nästa dag?? 

Det verkar ju också helt galet??  Så bråttom kan det väl ändå inte vara? 

Är alla och har alla såna krav på att få det man beställt så himla snabbt?? 

Orimligt och galet tycker jag. 

Jag kan förstå att man vill ha, men herregud samma dag eller redan dagen efter?? 

Nej jag är ju född i dåtid, och då fick man vänta, ja förresten så gick ju inget att beställa då, och inte fanns det några mobiler heller haha :) Ja så gammal är jag, och jag älskar det!

Jag är verkligen glad över att ha levt på den tiden

Ja på den tiden så fick man ringa eller skriva brev till just den där killen man var intresserad av, ja SÅÅ pinsamt det kändes att ringa, jag hade särskilt en kille som det var mest pinsamt att ringa till.

Det var ju då oftast hans föräldrar som svarade då han inte var hemma, men dom var förstås jättesnälla då jag ringde. 

Jag skrev brev till någon också, haha det hade varit roligt att läsa vad jag skrev?? 

Det var mycket som var så mycket bättre då kan jag tycka, men samtidigt så vet jag ju inte hur roligt jag skulle tycka det var utan google? 

Det är mycket som är lätt och enkelt nu, men så sårbart kan jag känna. 

Det känns ju hur som helst ändå skönt att jag vet hur det var då, och att jag fanns då.

Nu tillbaka till min nya mobil, det var ju inte bara det liksom?? 

Haha, nej Melina fick förbarma sig så att det blev bra och rätt. 

Det är ingen idé att jag ens testade att få igång den, att säkerhetskopiera och sånt, nej det kan jag verkligen inte:) 

Jag och Gert har sån tur att alla våra barn är duktiga på teknik grejer, verkligen supertur då ju inte vi kan alls vi :) 

Jag hade skrivit av alla mina kontakters telefonnummer för säkerhets skull, och så skrev jag av lite anteckningar , ja jag har ju lite dåliga erfarenheter av att byta telefon om man säger så.

Nej det blev jättebra att hon hjälpte mig. Allt följde med från den gamla till den nya?? Jag fattar inte hur det går till? Jag hade skrivit av allt i onödan!!, men men :)

En sak av dom bästa med min nya mobil är att jag kunde med Melinas hjälp få till det med så att min just nu absolut favoritlåt blev ringsignal, efter lite både möda och besvär haha :) 

Jag hade redan själv fixat en annan låt som "ring/väckarklocka" och det kunde jag lösa själv, jominsan till och med jag kunde!!

Kruxet nu är ju att jag inte vill svara då det ringer!! 

Nej låten är så himla bra så att jag hellre lyssnar på den än att svara :)

När hon ska överföra allt mellan telefonerna så testade hon min manuella rullstol, vilket ju gick hur bra som helst :) 

När Melina var här och hjälpte mig med telefonen så kom Simon för att hjälpa oss med våran gamla tv :)

Vi tog fram lite fika först men kom sen på att vi ju alla behövde lite mat, så mat blev det i form av pizza :) 

Vilken härlig eftermiddag och kväll vi fick!! Dom båda hjälpte oss med tv och telefon och dom hann med att umgås lite också, en superhärlig stund!! Mysigt att få rå om barnen lite.

Något vi inte visste jag och Melina var hur man gjorde bankid på den nya mobilen? 

Jag tänkte gå in på banken nästa dag och ta hjälp där, men då kunde Maria (min ena assistent). Hon hade gjort det alldeles nyligen själv så hon visste. 

Ja och så var det också fixat och klart!!

Så tacksam för all hjälp jag som faktiskt är totalt både ointresserad och okunnig. 

Om jag ville väldigt gärna så hade jag nog löst det själv, men nej det är för krångligt för mig :)

Vi tog oss en snöig promenad en dag en dag, och det var superhärligt och så skönt att få luft! 

Rullstolen fick vi parkera innanför dörren på några handdukar när vi kom hem, så den kunde rinna av där. 

Det fick då bli min manuella rullstol några timmar innan det blev läggdax :)

En dag så hade jag fått två paket för uthämtning, åh vad förväntansfull jag kände mig!!

Jag hade tagit oss råd att köpa några nya kastruller och en stekpanna.

Några av dom vi hade, hade varit med oss på tok för länge, så nu var det dax!

Så roligt och så fina var dom tyckte jag!!

Jag och Rebecca städade mitt ljus skåp! Ja jag har ett gammalt skåp jag ropat in på en auktion som jag verkligen älskar, och i skåpets nederdel finns förvaring och en dörrlucka. Där inuti så finns det ljus av alla de slag, och lite ljuslyktor också. 

Här nedan före och efter kort :)

 

Efter att vi gjort ordning i skåpet så fick jag för mig att åka ner i källaren en sväng, och sagt och gjort!

Där nere skulle jag ta fram det jag ville ha upp igen efter julen, och så blev det, allt jag tog ner då innan jul fick komma upp igen. 

När allt kommit upp igen så blev det svårt att ställa sakerna där jag ville, för hur ville jag nu??

Dom står på vardagsrumsbordet och kommer nog att få stå där några dagar till innan jag får feeling!!

Det har blivit lite smörgåstårtsbak nu den senaste tiden, både för att bara vara snäll och så förstås när någon fyller år och vill ha.

Marielle och Billie kom förbi en sväng en dag. 

Dom hade varit ute och spårat och hade haft en bra dag i skogen. 

Marielle hade efter jobbet satt sig ner för att göra ett gäng, ja herregud så många kort hon gjort!!

Vilket tålamod, både "mönster på framsidan och text på baksidan!!

Korten skulle bli inplastade här med min maskin, och hon är så envis och gav sig inte förrän det var klart!!

Jag fick en mysig stund med henne och hon pysslade på med både inplastning och skärning av alla korten.

En dag kom hjälpmedel centralen hit med två lyftar, och så tog dom med dom två jag redan hade. 

Jag har haft dom så länge så det var dax att byta ut dom.

Jag fick den här gången två olika och enligt han som kom, så var den ena lite "konstig", den kunde sluta att fungera och då skulle man trycka på alla knappar, och så skulle den fungera igen?? 

Nu har det blivit så flera gånger sedan vi fått hit den så jag ska be dom att hämta den, jag vill ju inte ha oberäkneliga maskiner som kanske fungerar eller kanske inte?? 

Jag kan inte förflytta mig utan en lyft och min kropp behöver lyftas för att sätta mig på nästa ställe, tex duschstol, rullstol eller fåtölj. 

Min kropp som så lätt blir spastisk behöver lyftas upp för att liksom bryta spastisiteten, svårt att förklara. Man behöver ha sett hur min kropp fungerar eller rättare sagt inte fungerar för att förstå.

Ni som brukar läsa mina inlägg vet ju ungefär hur mina dagar brukar se ut, ja mycket bak och mat blir det här.  Så även nu, ja lite mindre bakdagar har det blivit, men en och annan deg har det blivit :)

Här nedan får Maria hjälpa mig att kavla ut lite, jag får ingen kraft eftersom jag inte kan vara liksom över degen :) Nej då får jag nöja mig med att sitta bredvid en stund :) 

Allt det andra kan jag i alla fall som tur är, jag vill ju liksom göra allt då jag bakar, inte titta på, nej det vill jag verkligen inte!! :)

Jag har sedan sist jag skrev stekt pannkakor igen, ja nästan fyra liter mjölk blev till pannkakor :) Jag sitter då vid spisen och lyssnar på en podd, ja när jag gör det så blir det inte alls så tråkigt att steka dom, nej då kan jag ju liksom göra två saker samtidigt :) Det är skönt på något vis att bara sitta där då, att helt enkelt bara vara där och då.

Jag sitter där i flera timmar och det blir inte mer än så här många lådor? Ja det känns ju som att jag stekt pannkakor så det ska räcka i flera år haha :) Och så blir det inte fler lådor än så som dom Gert är på väg ner i frysen med.

Jag har så svårt att äta just nu, ja det har hållit i sig ett tag. Jag vet ju att det inte är första gången, så jag låter det vara bara så får jag se om det går över.

Äta kan jag, men att bli sugen på något och vilja äta, känna att det smakar bra, nej det är svårt, jättesvårt. 

Jag har iallafall tre olika rätter som jag kan ta till och det är Spagetti o köttfärssås, wook med kyckling och ibland pannkaka. Oftast blir det spagetti flera dagar i veckan, men det är ju mat och så länge det fungerar så får det bara vara så tänker jag.

Nu häromdagen så var det Rogers födelsedag! 

Ja den här gången var det Roger som fyllde år och han ville gärna ha en tårta:)

Jag gjorde några stycken, en med glutenfritt bröd till honom och dom andra med vanligt bröd.

Någon av dom som bor där på boendestället orkade inte gå till Roger, så då gjorde jag en mindre till den. 

Ja det är inte så jätteroligt att göra dom, men då det är uppskattat så känns det ju ändå riktigt roligt.

Ett paket ska det ju förstås vara också. Då jag ringt till Roger så har han flera gånger erkänt att han suttit och sovit, så en skön filt tänkte jag skulle passa honom där i fåtöljen :)

Nu får det bli "tack för idag och slut för idag" :)

Jag har några rader att rätta nu först innan jag är helt klar.

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.

Kram kram från mig