En härlig vecka på Mallorca

Hej igen!
Ja nu har jag varit borta länge kan tyckas.
Jag var bara borta en vecka, men sen har jag varit så trött så jag faktiskt inte orkat skriva en enda kväll sedan jag kom hem.
Idag skriver jag då Melina och Gert är på sina jobb och jag är alldeles själv en stund.
Jag vill passa på att vara hemma och hinna ikapp lite med mitt jobb liksom. Ja skrivandet är ju lite mitt jobb nu för tiden, ett angenämt roligt jobb.

Jag har sedan vi kom hem haft fullt upp och ni skulle se min tavla där jag skriver upp allt som ska hända framöver.
Helt full,  och jag kan lova att det inte gillas alls.
Jag har sagt ifrån mig på min afrikanska dans, och på ett gruppsamtal jag varit med på.
Jag orkar inte och jag hinner faktiskt inte.
Då jag gjort det jag ska, som att gå till doktorn, mammografi, idag optikern och ännu fler saker, så vill jag bara vara hemma dom dagar jag är ledig.
Jag vill inte boka upp mig mer än det jag måste och verkligen vill.
Nej jag vill ha en tom tavla där inga tider alls finns att passa, jag vill ta dagarna som dom kommer.
Jag tänker ofta att nästa vecka eller nästa månad blir bättre, men det blir aldrig så riktigt. Nej inte som jag vill iallafall :) Men vissa saker bara måste man ju göra så det är till att gilla läget och anpassa mig.
Jag har lärt mig nu tror jag att jag inte ska boka upp mig på något alls nu framöver trots att det kan kännas roligt, nej det blir för mycket.
Bara att ha en sak om dagen bokad ibland kan göra mig stressad, och jag tänker och vill inte stressa eller känna mig stressad. Nej är ett ord jag måste lära mig att säga, Nej!

Det har ju hänt massor sedan vi kom hem från Mallorca som jag skulle vilja börja med egentligen, men jag tar Mallorca och våran härliga vecka där.

Rebecca och jag tar en "selfie" :)

Jag kan rulla på Marielles väska :)

Ja jag hade ju önskat som förra året sol varenda dag. Men varför skulle det bli så liksom?
Nej regn och åska och dugg och moln och blåst. Ja så var våran vecka, men lite sol några eftermiddagar, det hade vi också, och den finaste dagen var då vi skulle åka hem.
Ja då pressades det kan jag lova.

Min lånerullstol :)

Vi börjar på Arlanda, ja jag fick flytta över till en manuell rullstol som jag konstigt nog satt alldeles jättebra i.
Ja det var riktigt roligt och jag fick lite hopp om att jag ju faktiskt ska kunna börja använda min manuella en vacker dag.

 

 

När jag skulle på planet så skulle jag egentligen gå på först, men dom i gaten släppte på alla för tidigt så jag hann inte komma på innan, utan fick vänta till sist istället. Jag bjuder förstås på det då alla kan se hur duktiga dom är att lyfta. Ja vilka starka människor med bra teknik, jätteduktiga.

Att få in mig till min plats gick också jättebra men krångligt är det ju.
Att inte kunna få sitta ytterst är ju helt galet.
Herregud vilket krångel i onödan för att jag ska sitta innerst.
Ja, jag är minst viktig om något händer tydligen :) eftersom dom sätter mig innerst.
Inte dom bästa regler dom har precis och absolut inte dom enklaste för varken personalen eller den rörelsehindrade.
.
Jag hade beställt längst fram där det är större plats där och då skulle det ju vara enklare att få mig på plats också.
Jag blir lätt väldigt spastisk så jag behöver utrymme framför då mina ben blir helt raka och hårda, ja totalt spända kan man säga tror jag. Stenhårda!
Några dagar innan vi skulle åka så ringde dom och meddelande att vi inte kunde få dom platserna jag beställt eftersom jag var handikappad och rullstolsburen.
Tokigt och super drygt kan jag lova att det är att komma längst in, men det går, så jag ska inte gnälla över det :)
Men tokigt är det allt tycker jag iallfall.

Min rullstol :)

När vi kom till flygplatsen på Mallorca "Palma" så blev jag hjälpt ut sist, jätteduktiga var dom också men då jag flyttats till min rullstol, så gick den inte att få igång.
Att försöka förklara på engelska vad han kunde kolla upp var inte lätt då han inte var jätteduktig på engelska. Och jag är inte den mest tekniska person heller haha :)

Han fick putta på mig in på ett kontor för att till slut få igång den.
Yes liksom, och en kram fick han då vi äntligen fick igång den.
Melina var med mig då så hon hjälpte till så gott det gick hon med.
I Sverige fixar dom allt klart, så vi har inte behövt tänka på om batteriet är i och urkopplat, men nu vet vi :)
Han vart så lycklig då han krånglat och försökt ganska länge och var super svettig. Glada var vi både han och jag.
En vecka i en låne rullstol hade inte varit så roligt alls måste jag erkänna.

Till slut då jag fått igång rullstolen så gick jag och Melina, som var med mig mot utgången där vi skulle möta upp taxi personen,

 

Rebecca och Marielle hade åkt med bussen dom.
Vi skulle leta på min transfer som jag bokat för länge sedan. Vi letade, men den fanns inte.
Jag frågade runt och ingen visste vad taxi Am var för något?
Jag försökte ringa, men bara telefon svar och på spanska förstås :) ingen person som svarade, och det kan man ju förstå då klockan var mycket.
Jag frågade vid taxi kön om dom kunde hjälpa mig och Melina, och efter mycket ringande och säkert tio involverade personer så kom en bil till mig. Jippi!

Mörkt hade det blivit, och där jag satt i mörkret en timme eller drygt en timme så blev jag så dålig så dålig. Herregud så åksjuk jag blev.

Jag lyckades iallafall förklara för chauffören att jag behövde han och hans bil till tillbaka resan också. Han kunde ingen engelska och jag höll på att börja kräkas, så  Marielle tog över.

Viktigt att veta att man kunde komma ifrån Alcudia då vi skulle åka hem, så det inte blev som på ditvägen. Jag fick ett papper med namn och allt om bokningen som jag fick behålla.
Seriöst bolag verkade det.

Hur jag kunde backa ut ut bilen då på natten vet jag inte alls, fy då vilken mardröms start på semestern.
Jag lyckades till slut ta mig till våran lägenhet som jag nästa dag såg var hur fin som helst, rena lyx lägenheten kändes det som.
Jag hade hyrt både lyft och duschstol och det stod i lägenheten då jag kom, härligt att det fungerade så himla bra.

Jag hade min turkosa luvtröja på mig och jag svettades så kopiöst så tröjan var blöt igenom.
Vilken pers! Inget kort på det som tur är :)
Till slut somnade jag och sov till morgonen, och då jag vaknade så mådde jag inge illa mer alls.

Dagen efter resdagen och jag kände mig frisk igen, så såg jag att vi hade lyckats få ett jättefint hotell med underbar personal,. Ja alla vet jag ju inte, men dom i receptionen var underbart trevliga.

Jättegod mat och frukosten var bara underbar.
Synd bara att jag inte är så hungrig nu för tiden, och då jag väl äter så blir jag mätt nästan direkt.
Men flera morgnar så åt jag en pannkaka till och med, jättegott och melon och färsk ananas varenda morgon, mums.
Kaffet var inte gott dom tre första dagarna, men sen hade jag vant mig :) Som vanligt då man åker bort :)

Ja vilken härlig vecka, ja jättebra var allting förutom vädret då haha :)
Jag som är soldyrkare som ni vet, ja jag hade velat ha sol, helst varenda dag!

God mat, promenader och en drink här och där.
Ja jag har under våran vecka provat vin, öl drinkar helt uran resultat, haha,  jag tyckte inte alls om något så jag tog bara någon klunk innan jag gav upp.
Nej det är faktiskt så att jag inte tycker om, nej sprit är inget för mig.

Det gör ingenting alls förstås, men jag hade tänkt att det skulle vara lite mysigt att sitta på verandan och ta ett glas vin på kvällningen, men nej vi hade väldigt mysigt ändå förstås.

 

Hotellet var jättebra och fint och våran lägenhet var verkligen anpassad efter mig i rullstol.
Men självaste Alcudia vet jag då inte om jag gillade så särskilt mycket.

Våran veranda <3

Utsikt ner mot havet :)

En av dom saker som jag inte tyckte om alls, var dom andra människorna som fanns på hotellet.
Ja nu har ju inte det något alls med Alcudia att göra förstås:)
Nej dom hade nog aldrig sett en el rullstol, nej i Tyskland verkar det inte alls som det finns såna?.
Nu bjuder jag gärna på det, men en vecka med stirrande vuxna människor, ja det är lite smådrygt:)
Jag log åt alla, men ingen log tillbaka, nej det var som att jag var ett ufo eller något.

I slutet av våran semester vecka ändrades känslan på hotellet, ja folk kom och folk åkte kan jag tro. Då fanns det några som log och var vänliga och dom ville inte hoppa över mig.
Jag var inte lika i vägen och jag fanns. Dom såg mig.

Ja faktiskt så var det så förra året i Sa Coma också och det beror ju inte på spanjorer alls, nej det är tyskar och ryssar som i många fall saknar respekt, och så verkar dom väldigt självupptagna.
Ja inte alla förstås, men så gott som alla som jag träffade på, ja dom var verkligen inte trevliga.
Det jag kände med Alcudia var att det var svårt att ta sig fram med rullstol, jättehöga kanter nästan överallt och vid övergångar var det sådär.

Nej då var det bättre tycker jag i Sa Coma dit vi var förra året, inte hotellet eller människorna som turistade där, nej men bättre runtomkring där allt vara så handikapps anpassat och så himla mysigt.

Vi kommer att försöka åka någon annan stans nästa år, kanske ett helt annat land, vi får se.

Regn och lite mer regn :)

Jag kan inte åka långt bort då jag inte orkar sitta i planet mer än jag gjort nu till mallorca.
Runt fyra timmar får vara max, synd förstås men det går inte.
Min kropp och min rumpa orkar inte.
Så är det och det, det finns många ställen man kan åka till ändå.

Mitt drömställe är ju Egypten och "Dahab", men dit kan jag inte ta mig med rullstol, så jag hoppas hitta på ett nytt drömställe, så jag kan känna att allt fungerar så bra så jag vill åka dit igen och igen.
Man vet aldrig :)

Resor kommer det iallafall att bli, ja jag älskar att se nya ställen, gatstenar, hus, träd ja det finns så mycket fint som fascinerar mig. Vackra ställen.

Min rullstol och lyften jag hyrt, väntar på att jag ska sola klart :)

Efter veckan så var det hemgång och då sista dagen var fantastisk fin med sol och inte ett moln på himlen så for vi hemåt. Vi åkte hem halv sju på kvällen så vi hade hela dagen i solstolen som tur var :)

Taxin kom i tid och allt fungerade jättebra. Jag hade köpt åksjuketabletter för säkerhets skull den här gången och jag blev inte åksjuk alls på vägen till flygplatsen.

Hon var hur vimsig som helst :)

På flygplatsen blev det lite krångel med min rullstol och batteriet.
Jag hade papper på vilket batteri jag har men dom förstod inte riktigt.

Till slut så fick  jag åka igenom kontroller och sen blev jag buren in på planet för att åka hem.

Ja jag fixade allt, och det enda som inte fungerade som jag bokat var ju transfern.
Inte bara alls förstås,  för jag hade ju kunnat ha otur så jag blev kvar på flygplatsen med Melina jätte länge.
Jag behåller lugnet och känner mig rätt duktig då det blir lite krångligt.
Jag blir aldrig arg eller orolig, utan är lugn och sansad faktiskt. Allt ordnar sig till slut tänker jag.
Ja jag bokade allting själv och jag är nöjd och glad över att jag faktiskt kan, ja jag kan vara våran resebokare framöver också. Härligt.

Så härligt underbart tycker jag <3

Jag skulle kunna skriva massor mer, men jag slutar för nu och rättar vilket kommer att ta ett ganska långt tag.
Och så kommer jag snart igen med massor av skriverier framöver med allt som hänt sedan jag kom hem, jag ligger verkligen efter :)


Kram till er alla från mig.