Det blev en dag att minnas!

Hej hej!

Det blev inte en dag som jag inte vill minnas, det blev en dag att minnas!!

Den dagen jag trodde skulle bli en jobbig dag, en dag jag inte skulle vilja minnas, jag trodde fel!
Jag hade så fel, jag vill gärna minnas. Jag brukar tro det värsta lite,  mest för att bli glad då det inte vart så som jag trott, det blir enklare då tycker jag.
Det gjorde inge ont alls, men det är ju inte den behagligaste undersökningen jag gjort.
Han som undersökte mig hade en liten kamera grej som han kikade i.
Han hittade förmodligen det som gör att jag får urinvägsinfektion hela tiden, en sten.
Ja en sten i min urinblåsa, och den måste bort.
Han hade inget verktyg som han kunde använda för att ta bort den. Han ska skicka en remiss till urologen.
Ja med andra ord så måste jag iväg för att göra samma sak igen, men där kan dom förstöra stenen så den blir mindre och kan komma ut.





Liggande i en gynstol med Rebecca som har koll på ett ben, och Maria det andra.

Efter undersökningen så skulle jag byta kateter också, och det gör ont varje gång och lika den här gången.
Jag visste inte hur eller om jag skulle orka med både undersökningen och kateterbyte samma dag, men det gick bra och det är skönt att slippa åka två gånger.

Vi käkade på regementet och for hemåt efter det.

Jag kom på att jag ville stanna på en blomaffär i Borlänge för att köpa någon perenn till min slänt, men dom hade ingen bra alls.

När jag kom hem så for jag iväg lite med rullstolen för att få lite luft.
Jag var in på coop bygg, och där fanns det 10 stycken.
Maria fick hjälpa mig att plantera ner dom.

Rabarberskörd :)

Maria planeterar och rensar så det ska bli fint, och det blir det.
Jag bestämmer det mesta, men ibland kan jag inte, och då kommer hon med bra råd :)
Jag tycker att det är jätteroligt att få fixa ute, och nu har jag bestämt mig att göra klart från ett håll i slänten. Jag har börjat lite överallt förut och känner att det inte blir bra. Nej en sak i taget och det kommer att bli toppen.

 

Nu fick hjulen komma ut :)

Vi försöker ha kaninerna tillsammans lite då och då.
Vi bär över tjejerna till Filip, och det verkar gå hur bra som helst.
Lilla yngligen Filip ska nog snart få flytta in till tjejerna.
Han ska förstås få sitt hus med sig så han kan dra sig undan om han behöver eller vill.
Dom kommer att få roligt allihop är jag säker på.

 

 

 

Jag har varit till Ortopedteknikerna en dag här i veckan. Jag skulle testa stövlarna dom håller på att bygga åt mig.

Han är så duktig och vet vad som kan bli bäst.

Han fick "förmånen" haha att märka hur mina ben är då dom inte är bäst.

Han har nog varit med om det mesta, men han förstod nog bättre efter benens ryck.

Benen blir så otroligt starka, har man inte sett och känt dom, så förstår man inte kan jag lova.

Lite stolt över dom är jag ändå, att dom håller sig i trim av all spastisitet :)

 

I förrgår så blev det en lite akut utryckning till Falu djursjukhus då våran Molly var så hängig och kändes sjuk.
Vi fick träffa en veterinär som ju säkert var jättebra, men han kunde inget om kaniner :)
Han berättade det direkt och det var jättebra:)
Han tordes inte hålla henne utan Melina fick göra det.
Molly var så hängig, så vi var riktigt oroliga.
Hon fick ta blodprov, febern och en röntgen.
Inget riktigt som var tokigt förutom sockret i blodet som var väldigt ovanligt.
Han läste på datorn om diabetes på kaniner så han visste vad han skulle säga till oss.
Jag tyckte nästan lite synd om honom, men han och personalen lärde sig lite allihop tror jag.

Dagen efter fick vi komma tillbaka och ta ett nytt blodprov.
Molly fick bedövnings salva på innan, så det inte skulle bli för ont.
Dom tar i örat, och kaniners öron är inte speciellt tjocka. Nej det var nog inte det lättaste, men hon som stack var duktig.
Dom var fyra stycken som ville vara med då blodprovet skulle tas. Flera av dom hade aldrig gjort det förut så dom ville vara med och se.
På väg hem så ringde samma veterinär och berättade att det visade helt normala värden den här gången.

När han träffade henne dagen innan, såg han direkt att hon hade starr och kanske ser väldigt dåligt eller inget alls. Det kan man ju inte veta förstås, men lite tror jag.
Jag har sagt det en ganska lång tid om båda kaninerna att dom måste se dåligt, dom är dåliga på att hitta det man lägger in.
Att få starr är vanligt vid äldre kaniner, och våra räknas tydligen till gamla vilket ju inte vi tycker :)
5 år och i sina bästa dagar tycker vi :)

Hon fick ett pulver vi ska blanda i vatten och ge henne och hon är redan mycket piggare.
Melina gav henne direkt vi kom hem och då tyckte hon om,  men sen blev det inge vidare gott.
Hon grimaserar då hon ju förstod att det inte skulle vara så gott, vilket ju Molly först tyckte.
Melina får ge henne medan någon annan håller henne.

Glada är vi nu för att hon repat sig och mår som det verkar lika bra som före innan hon blev sjuk.
Jobbigt att ha djur då man inte vet alls hur dom mår.

Jag hoppas att alla har haft fina bra dagar.
Kram kram