Hej hej!
Jag börjar dagens inlägg med att tacka alla som läste mitt förra inlägg.
Så många som läste det inlägget har aldrig läst något av mina äldre inlägg.
Jag blir jätteglad då jag märker att många vill dela det jag delar med er, mitt liv helt enkelt.
Ja nu har ju inte livet varit så enkelt, nej inte än, men snart så.
Ja snart så borde väl det mesta vara ganska enkelt.
Kortet ovan tog Rebecca på mig i affären med en jacka som det stod mitt namn på med stora bokstäver.
Ja det stod NINA över hela jackan.
Det fanns inget att välja på, den skulle bli min.
Nu behövde jag ingen mer jacka egentligen, men vad ska man göra då man bara måste?
Nu köpte jag den och är så glad för det, jag älskar den. Färgen är liksom min på något sätt.
Nu dom här dagarna sedan i Fredags då jag skrev för att dela med mig av Mallorca resan så har vi hunnit med mycket här hemma.
Ja inte bara här inne då, nej jag har tex varit ute och kört min bil i Hedemora.
En lektion med en person som hade dubbelkommando i min bil. Det gick bra, ja jag kan inte säga annat.
Nu är det upp till mig, nu måste jag träna.
Jag har kört med Gert i helgen och ska göra det så mycket jag bara kan.
Jag behöver mycket träning så jag vet vart jag har bilen, viktigt.
Att styra gasa och bromsa med en joystick, ja det är faktiskt inte lätt alls.
Det är skillnad mot min rullstol, ja det är en helt annan sak.
Jag är väldigt feg nu i början, så jag kör sakta, så sakta det går :)
Tänk när den dagen kommer så att jag kan köra alldeles själv. Tänk då när jag kan köra själv och faktiskt får ta mina egna beslut, det är jag som bestämmer och jag kan och törs köra överallt, precis som innan jag blev sjuk!
Vi lämnade in bilen igår för att få den fixad efter Gerts lilla krock i Köpenhamn i maj. Ja ända sedan dess har vi fått vänta, men nu så!
Jag och Gert lagade enkel mat till hockey killarna som dom skulle ha med sig på sin borta match förra helgen. Pulvermos och köttbullar, inte roligt alls om man frågar mig, men så fick det bli.
Nu ska dom inte få lika varenda match förstås, nej vi får förnya oss lite framöver.
Maria hjälpte mig en dag att göra rent ugnen, ja herregud så mycket stänk det blir hela tiden som man inte tänker på, inte jag iallfall. Nu vill jag inte stoppa in något alls då den är som en ny ugn! :)
Rebecca och jag fixade i garderoberna med vinter och sommar kläder.
Jag och Maria hade fixat ytterkläderna förut en dag och nu var det mitt sovrums garderober som fick sig en duvning.
Flera Kläder fick åka till annonser på tradera för att säljas och en del saker fick slängas bara.
Jag lagade köttfärspaj en dag som gjorde att iallfall jag åt det fyra dagar i rad, haha :)
Tur att det var gott så jag ville ha det.
Igår gjorde jag rotmos och korv, jättegott vart det och ibland är det bara så rätt.
Helt rätt med den maten tyckte jag, jag menar med kålrötter, potatis och morötter.
En riktig höstmat gjorde jag.
Jag hade ingen fläsk korv som jag vill ha till egentligen, men falukorv gick bra det med.
Ja jag tror att man kan ha nästan vad som helst till rotmos :)
Min mamma kom förbi en dag i helgen med några tidningar och dom här gamla breven.
Hon har sparat dom sedan jag var liten, och det var jätteroligt att läsa och se.
Jag delar med mig så ni får se att jag, ja då som åtta åring, 1978, kunde skriva ganska bra för att inte vara gammal alls.
Ja tänk att jag bara var åtta år då jag fick åka på kollo, 1978.
Jag tror nog att det var rätt vanligt då, och jag måste ju velat åka på kollo antar jag ju.
Jag minns att jag åkte med en tjej som heter Marianne och som är något eller några år äldre än vad jag var.
Jag skulle nu aldrig skicka iväg mitt barn på en sån tripp om hon var bara åtta år, nej det skulle jag inte gjort.
Men då jag åkte så ville jag ju det och jag hade ju roligt. Jag till och med gifte mig!
Ja tänk er det, åtta år och gift?! :)
Det var en av ledarna Leif som jag gifte mig med, jag hade nattlinne och jag fick hjälp av flera andra barn minns jag, för att göra mig fin haha :)
Ja nu rann det ut i sanden förstås, men jag minns det än.
Det där med att minnas, jag minns väldigt mycket, mest i bilder och dofter.
Jag minns hur det såg ut och vilka tapeter det fanns. Jag minns hur huset inuti såg ut, vart rummen låg och sånt konstigt jag ju inte borde minnas sedan jag var så liten.
Jag har kommit på nu då jag är äldre att jag nog måste ha varit lika ända sedan jag var liten, att jag minns i bilder och dofter..
Nu är det ju så att jag tycker att jag minns för mycket gammalt och för lite nytt.
Min doktor har sagt att med min sjukdom och med mina mediciner så får man sämre minne.
Ja men tack känner ju jag då!! Jag vill komma ihåg, ja det vill jag verkligen.
Mina döttrar kan bli väldigt irriterade på mig då dom sagt en sak och sen får säga det igen, ja så har det blivit många, jättemånga gånger.
Jag får se framöver om det håller sig så här eller om det blir värrä, för om det blir värrä så måste jag ta ett ordentligt snack med min doktor.
Ja då vill jag nog byta ut eller testa någon annan medicin som kanske fungerar bättre för mig.
Jag måste nu bara få skriva lite om hösten, och vad jag verkligen gillar hösten.
Det är så skön luft att andas och det luktar härligt. Färgerna överallt är helt fantstiskt vackra nu på hösten.
Jag klär mig efter väder heter det ju, och idag blev det både "moonboots" på fötterna, och mössa och vantar. Ja jag måste klä mig mycket, jag avskyr att frysa.
Jag har tagit fram mina "elhandskar" och stora vantar ovanpå, ja då fryser jag inte.
Kruxet för mig nu blir ju att det bara är höst ute nu, hur ska jag klä mig då det blir vinter?
Hur många par vantar behöver jag då? :)
Det kommer inte bli lätt, och jag kommer se ganska påbylsad ut ni som ser mig :)
Men vad gör man? Jag kan ju inte ta bort vintern, nej det går inte.
Ganska lite ute tid kan det bli då det är som kallas, men ute ska jag vara.
Jag behöver luft, jag behöver solen oavsett om det är sommar eller vinter.
Jag behöver få känna mig fri, ja det är det jag gör då jag är ute och åker i luften.
Det finns egentligen inget väder som jag inte kan vara ute i, nej med rätt kläder så fungerar alla väder.
Nu till mina kalla händer igen. Jag berättar igen för dom som eventuellt missat mitt inlägg förra året haha :)
Jag fryser konstant om mina händer, någon dag i veckan kan hända att dom känns lite mer vanligt varma. Det är jättejobbigt att frysa hela tiden, jag kan bli galen av det känns det som ibland.
Jag fryser ju om axlarna hela tiden också, så jag vet inte hur det ska bli.
Bra underställ och polo tröjor, ja det kommer det att bli :)
Mycket kläder förstås och så mina härliga handskar som jag köpte förra året.
Dom går på batterier och dom blir så varma som jag vill ha dom.
Vilken uppfinning liksom!!
"Bucken.se" hittar ni dom på, och det finns förstås andra saker än handskar.
Ja för mig är dom livsnödvändiga, ja dom gör och hjälper mig att få ett bra vinterliv trots kylan.
Vetekuddar , ja jag har alltid en på gång så att jag inte fryser och spänner mig.
Jag har oftast en på nacken, men jag behöver ha en i knäet också, så att jag kan värma händerna.
 |
| Här frös jag inte :) |
Ja det går inte att åka med min vanliga rullstol ute då alls.
Jag har en större snabbare som jag får ta till istället, min X850.
Den stora rullstolen gillar jag, den går fort och är bekväm.
Även fast den är större så kan den inte ta sig överallt, men mycket lättare och bättre än min vanliga iallfall.
Den som är med mig får vara beredd på att knuffa på :) Än så länge har jag inte kört fast i snön :)
Nu blir det oftast att jag tar min långsammaste rullstol då jag är ute och då det inte är snö.
Den går sakta, men den är jättebra om jag ska in på affärer eller så.
Men bråttom får jag inte ha haha :)
Nu har jag för ganska länge sen tagit bort all stress, och jag har inte bråttom alls.
Nej att stressa gör att man blir sjuk, ja jag är övertygad om att många sjukdomar "ploppar upp" just för att man stressar.
Jag har stressat, ja herregud så jag stressat.
Nu har jag gillat den stressen, att vara på olika jobb olika dagar, att ha min kiosk mitt i mina andra jobb. Ja jag skulle göra lika igen om jag fick chansen.
Jag ångrar inget alls, men förstår ju att jag skulle ta det lite lugnare.
Jag är lycklig nu över att jag gjort så mycket som jag ville, då medan jag kunde. Jätteglad över det är jag.
Nu då jag slutat med all stress så mår jag kanon bra.
Dom runtomkring mig stressar inte heller, och jag är så glad över det.
 |
| Längtar till värmen :) |
Hon hade bara en manuell rullstol då jag träffade henne förut, och ville så gärna ha en lika som jag hade.
Jag mötte henne på stan och då berättade hon att hennes arbetsterapeut gett henne den hon satt i.
En elektrisk rullstol som dom säkert hade över, en jättedålig rullstol om man jämför med min.
Hon fick råd av mig hur hon skulle gå till väga, och att hon ju också har rätt till en bra stol som man kan använda både inne och ute. Jag sa att hon skulle hälsa från mig :)
Hon fick nog med sig lite styrka så att hon orkade ta tag i det och stå på sig, ja jag hoppas verkligen det.
Jag tror att jag skulle passa som en sån som hjälper andra att strida för sig, det känns lite så då jag ofta känner att jag skulle vilja hjälpa till. Ja hjälpa hela världen typ, det vore ju något det.
Hon är handikappad som jag, eller rörelsehindrad kan man ju kalla oss. Hon har bara ett ben.
Självklart ska hon ha det lika bra som jag, en permobil måste hon få, och jag hoppas då jag möter på henne nästa gång, att hon har en. Håller mina tummar. Om inte så finns det nog en chans att jag ringer åt henne jag och hjälper till.
Orättvist blir det att kännas, och hon som jag vill ju ha ett så bra liv vi kan, ja det förtjänar vi faktiskt lika som alla andra.
Nästa vecka ska jag läggas in över dagen för att få min broms medicin. Två gånger om året får jag den och den heter Mabthera.
Det är dropp och det tar en hel dag för att få det i kroppen.
Idag har jag varit och tagit prover som dom behöver svar på innan behandlingen, och sen om proverna är bra så är det bara att köra på.
När jag ska ta prov så brukar det vara svårt, idag fick hon tag i en ådra i den armen som det brukar vara svårt att ta i.
Jätteskönt då det fungerar, men jobbigt kommer jag nog alltid att tycka.
Många får olika biverkningar av den sortens bromsmedicin som jag får, men jag har inte märkt något alls.
Innan droppet på morgonen då jag åker dit så behöver jag ta kortison och allergi tabletter för att undvika eventuella reaktioner av medicineringen.
Ibland kan en del få allergiska reaktioner och man får lov att stoppa droppet lite, eller låta det gå in saktare.
Än så länge har jag inget märkt av något sånt, men jag får se nästa vecka om jag har tur igen.
Nu till något som gjort att jag håller på att få en bättre, en aning mjukare kropp.
Jag har fått hjälp tre gånger av en tjej som heter Elin Ek.
Hon har sin praktik på Östra Storgatan här i Ludvika.
Där hon håller till kan jag inte komma in då det är trappsteg, men hon är så snäll att hon tar med sig britsen och gör hembesök.
Hon är super duktig och jag tror verkligen att det kommer att göra skillnad.
Mina assistenter märker skillnad på min kropp, efter bara tre gånger så är min rygg rak!
Ja hörrni, det sker liksom under.
Det kommer att bli så spännande att se alla framsteg som det blir under tiden.
Hon är väldigt duktig och jag blir att må bra. Min kropp får blodcirkulation, ja hon får nog ta i och kämpa med min kropp tror jag, men bättre blir den.
Jag är så glad att jag sökte på naprapat och massör på datorn, det var där hon dök upp.
Min vikarie Otilia hade varit till Elin en gång och tyckte att hon var jättebra, så hon tyckte absolut att jag skulle ringa.
Jag sökte i början av sommaren, men inte förrän nyligen ringde jag henne och nu är vi på gång.
Jag är så tacksam, så tacksam.
Nu ska jag rätta allt innan jag kan lägga ut mitt jättelånga inlägg.
Jag kan inte riktigt förstå att jag kan ha så mycket att skriva om , men det kan jag!
Ja faktiskt så är det ju mina ord som dyker upp på skärmen framför mig :)
Hoppas att alla har det bra och att ni får det bra framöver.
Kram kram till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar