Jag är så himla pigg!!

Hej hej!

Jag hade inte tänkt skriva så här på kvällningen idag egentligen. 

Nej jag trodde att jag skulle sova så här dax, men inte då :)

Igår så var jag till Falun för att få min bromsmedicin mabthera. 

Jag har fått den tre gånger förut, en gång i halvåret. Förut har jag fått 1000ml, men nu hade min doktor sänkt till hälften, vilket för mig kändes underbart. Då skulle jag ju bli klar tidigare än förra gångerna!

Jag gruvar mig varje gång jag ska ta prov eller sätta en nål då mina ådror inte alls är så hjälpsamma. Lika var det den här gången, men i handen hittade hon en tunn åder som iallfall fungerade. 

Emla (bedövnings salva) hade jag  på båda händerna och i armvecken, ja det måste jag ha, ja utan det vet jag då inte. 

Nu gjorde det ganska jätteont i handen iallfall, men jag stod ut. 

Jag gillar inte alls nålar och det onda, men jag måste ju, så då går det på något vis. Jag kan ju inte heller springa därifrån haha :)

Det som är värrä är sprutor, ja sprutor där dom sprutar in något, nej fy det vill jag verkligen inte. Många år sedan sist, men nej då skulle jag nog resa mig och springa därifrån haha ;)

Förut då jag hade cancer 1991, ja då var det lika svårt att ta prover på mig, så då fick jag en "portacath"innopererad. Jag verkligen älskade den och skulle gärna haft den kvar, men jag fick lov att ta ur den efter fem år, så den är ett minne blott. 

Jag nu har jag den kvar, den bor i ett litet tittskåp jag har i förrådet.

Ni som inte vet vad en "portacath" är så är det en liten manick som sitter under huden kopplat till en åder i halsen. Där kunde man få medicin och man kan ta blodprov ur. En underbar uppfinning som räddade mig och mina armar då, och skulle gärna fått vara kvar nu om det gått. Det finns säkert ännu bättre grejer nu kanske, men då var det suveränt för mig att slippa få ont och personalen slapp göra illa mig och krångla.

Tur är att jag inte behöver ta prover eller sätta nålar så ofta, och går jag till labb så är dom superduktiga dom som jobbar där.

Många som får den här medicinen får biverkningar så dom får avbryta eller sänka farten på droppet. Men jag känner inte av någonting jag, jätteskönt och tur tycker jag.

Det som brukat ta en hel dag liggande i sjukhus sängen tog nu bara en halv. 

Ja kvart över tolv var jag klar för hemgång! Då fick jag checka ut!

Ja då jag var klar så tidigt så fick det bli en vända till Ikea. Jag skulle köpa några innerkuddar, men det slutade med ganska många fler saker än det.

Nya tvättkorgar tittade jag på, och den jag ville ha skulle utgå, så jag frågade en personal om dom hade fler än den enda som låg där i hyllan.

Nej men dom skulle få några stycken om någon dag. Tråkigt tyckte jag tills hon sa att man kunde beställa och få dom på posten för 49 kr. 

Yes liksom. Jag beställde fem stycken likadana, ja jag skrev ju häromdagen att jag har åtta olika nu haha :)

Det ska bli ordning och fint där nere, det är ju redan ordning nu förstås, men finare blir det iallfall. Tvättkorgar, dom är enkla vita med hjul på. Lätt och praktiskt är viktigt för mig. 

Det ska vara enkelt för alla som är i tvättstugan.

Jag ska göra någon slags skyltar som det ska stå kulörer och grader på så det blir lätt för alla, ja kanske speciellt för Gert haha :) 

Det jag skulle komma till som nu äntligen ska få skrivas är att innan jag åkte till Falun för att få medicinen, så skulle jag som dom andra gångerna ta allergimedicin, alvedon och cortison.

Det är på grund av dom åtta tabletterna som jag löste upp i vatten, ja på grund av dom så är jag så pigg som jag är nu.

Jag har sovit jättelite både inatt och den förra natten men ändå är jag pigg nu?.

Ja två gånger om året får jag känna mig lite pigg i ett par dagar och det är cortisonets förtjänst.

Inte alls bra med cortison för kroppen, men en härlig känsla för mig att få känna mig så pigg som jag aldrig någonsin gör annars nu för tiden. 

Jag känner att jag nog kommer att bli vaken flera timmar till, så jag hinner nog rätta och lägga ut det jag skriver innan jag somnar. 

Men då sover nog ni alla tror jag nog :)

Häromdagen så beställde jag kakel från ett ställe som jag ska ha på bänkskivan i tvättstugan, ja mycket "tvättstugeprat" blev det idag :)

Ja kaklet är enligt mig jättefint, men många håller nog inte med mig. Lite slitet och gammalt, ja det älskar jag :) Det är verkligen ett "Ninakakel".

Nu tillbaka till vårat Ikea besök.

Vi käkade där först, eller rättare sagt Rebecca åt, för jag hade fått mat på sjukhuset precis innan vi skulle få åka därifrån,  jag hann inte säga till att jag inte behövde mat. 

Jag tyckte att jag varit så duktig på sjukhuset, så jag slog till med kladdkakemuffins med både grädde och vaniljsås! Jag är ju lite förkyld, så jag hade ingen vidare smak, men gott var det iallfall även fast jag inte riktigt kände att kladdkakan smakade choklad :)

När vi ätit så åkte vi ner en våning för att handla. Jag hann inte många meter förrän det kom en tant och en farbror. Farbrodern kom fram till mig och lutade sig fram, jag visste inte vad han skulle göra så nära mig :) Hans fru eller kvinnan han hade med sig gick iväg, hon tyckte kanske att han var pinsam :)

Det han ville var : Är det Ms? Ja sa jag lite frågande? 

Han hade haft en bror som hade haft Ms i tjugo år, så han visste precis. Ja vi pratade lite och jag blev glad över att han kommit fram och pratat, även fast det var lite konstigt. Hur kunde han känna på sig det liksom? Jag hade ju kunnat ha vilket fel som helst :)

En rolig start på shoppingturen vart det iallfall.

När vi var klara och skulle gå till bilen så är Rebecca rolig som vanligt.
Hon vill inte gå i samma som mig, nej hon går alltid i en efter så att jag får åka ensam jag.
Hon tror att jag tar mer plats än jag gör haha :) Hon är nog rädd att jag ska göra något så vi fastnar tror jag minsann haha :)
I början då jag åkte rullstol så var jag ju inte så duktig på att åka igenom såna här in och utgångar, men det är jag nu, ja faktiskt.
Men hon får väl lov att ta en egen hon, det gör ju ingenting alls, men det är lite roligt.

Nu till några vanliga toppendagar här hemma.
Jag är en riktig ur och skur Nina jag. Jag klär mig efter vädret och åker ut och njuter av alla väder.
Ja jag tror faktiskt att jag gör det. Jag andas och tittar, nu är det ju massor av fina färger att titta på och ja, allt är så vackert. Att behöva glasögon då det regnar, nej det är inte bra :)

Jag, Maria och Rebecca var ner i källaren en dag för att jag skulle stå på min tippbräda nu igen.
Jag och Gert var med mig till en ortoped sjukgymnast i Falun för inte så länge sen.
Jag skulle få vänta flera månader på att träffa en ortoped så jag fick träffa den här personen istället lite.
Han förklarade jättebra och det han sa gjorde ju att jag förstod varför jag har så ont i min rygg och i mina höfter. Jag hade en spricka långt ner i ryggen, och det var den som gjorde att jag fick ont tex då jag lägger mig och ska lägga mig rak på rygg. Det går över jättefort, men innan det går över gör det tok ont.
Nu har jag blivit bättre ska jag ju berätta och det är tack vare min träning i den manuella rullstolen och så tror jag att Elin, min massör och naprapat har gjort lite underverk.
Det gör inte ens ont varje dag längre som det gjorde förut, ja ganska lång tid har det gjort ont.
Jag har inte tordats stå på tipp brädan i källaren då det gjorde så ont att lägga mig på britsen.
Sjukgymnasten vi träffade berättade att jag kunde ha en dyna under så det inte blev så hårt och att det var bra för kroppen att få stå. Så nu minsann ska jag stå. Flera gånger i veckan ska jag stå har jag bestämt.

Slapp stil :) Benen bara hänger haha :)

Jag är så glad över min trapphiss som gör det möjligt att åka ner i källaren, att få komma ner till en våning med massor av möjligheter.
Ja minsann, det finns att göra där nere kan jag säga, men det är fint som det är också tycker jag.
Lite små justeringar och förändringar så blir det jättefint.
Det är så roligt att planera och tänka till, men lite jobbigt också förstås.

Ja hörrni, jag riktigt känner hur pigg jag känner mig. Mina händer går varma på tangentbordet här, helt overkligt för mig att det kan fungera så himla bra och snabbt.

Idag har vi lagat mat och bakat. Ja Gert har fredagsfika på jobbet imorgon, så det fick bli lite enkelt. Blåbärspaj med vaniljsås. Dom har fått det förut, men jag tror och hoppas att det går hem iallafall.



Det var inte bara paj jag skulle fixa idag, nej jag skulle göra matlådor till trettio hockeykillar också. Ja i vanliga fall är det jag och Gert som fixat det, men nu fick Rebecca och jag fixa så det skulle bli klart inför imorgon.
Gert har haft lite mycket på sitt jobb så idag jobbade han först på sitt vanliga jobb, för att sen jobba eftermiddag på ett annat ställe.

På alla borta matcher tas det med mat, och i år ska vi fixa det han och jag har vi sagt.
Dom yngre lagen, ja pojklagen menar jag, dom har haft hockeyskola och då blev det både köttbullar och korv över som vi förvarat i våran frys här hemma.
Nu använder vi upp den maten tillsammans med mos eller makaroner, enkelt får det bli, men mat iallfall.



Nu då korven och köttbullarna äntligen ska lagas så får jag ju massor av plats för mina kommande bullbak haha :)
Jag tycker ju att det är roligt att baka bullar och framför allt ha något att ta fram till fikat om någon kommer :)
På eftermiddagen så kom Maria för att hjälpa mig lite.
Hon hjälpte Melina att fixa Filips ställe så att det blev bättre och sen hjälpte hon mig att flytta mig från rullstolen till fåtöljen.
Hon bäddade in mig i fåtöljen med en filt och kuddar, och så fick jag dricka och kaffe så jag skulle klara mig ett tag :)
När hon gått hem så löste Melina av. Hon gjorde mat till oss och sen la hon mig i sängen ifall Gert skulle bli sen. Melina skulle sova hos Oscar så hon fixade med mig innan, så att hon kunde åka.
Vi visste ju inte hur länge Gert skulle bli kvar, så det var bäst att räkna med att han skulle komma hem sent.
Att för mig bli sittande i fåtöljen väldigt länge är sämre än att sitta i sängen som jag kan röra lite upp och ner, så det fick bli sängen.
Nu blev det ingen sen kväll för Gert, men det visste man ju inte.

Jag ska nu försöka rätta lite för att sen bli klar för den här gången.
Mitt rättningsprogram har inte fungerat det senaste, ja iallfall halvåret.
Det kan därför bli extra många fel som jag hoppas att ni inte bryr er om förstås :)
Jag kan lätt bli lite "blind" då jag suttit och skrivit länge.

Jag hoppas som vanligt att ni alla mår bra :)
Kram kram