ONCE IN OUR LIFETIME!!

En förväntansfull Nina.

Hej hej!

Jag börjar det här inlägget med att berätta om något roligt som jag och Maria varit med om. 

Det kan hända att det blir jättemycket skrivet, ja kanske det blir ett inlägg som bara innehåller just det jag vill skriva och berätta om :)

Jag börjar nu från början.

Det började redan då jag såg ett avsnitt på SVT kanal 1. "Auktions sommar" hette programmet. 

Jag hade sett avsnitt tidigare, men just den här dagen var det det sista avsnittet och final.

Dom behövde nya sökande, och jag kände att jag ville skicka in. Sagt och gjort. 

Jag kände och visste just då att det ju skulle kunna passa mig och Maria.

Jag skrev ett brev där jag berättade lite om mig själv och om Maria som ju är min vän och auktions kompis, och har varit i några år nu. 

Programmet går ut på att det är två par i olika konstellationer. Varje lag får en viss summa pengar att förvalta väl, och försöka ropa in saker med så högt värde som möjligt. 

Den som får högst värde totalt av det man ropat in vinner, och kan kanske gå till Final.

Jag ska berätta lite, eller det kanske blir mycket, men jag ska inte tala om hur det gick .) 

Det får man se i januari/ februari, ja om ganska lång tid.

Att förvalta pengarna visste jag ju inte hur bra jag och vi skulle vara på, men det får ni också se på TV.

Jag kommer att titta med händerna för öronen och blunda haha :) 

Ja jag vet då inte hur det där ska bli, men jag får bjuda på allt, ja jag och Maria gjorde vårat bästa.

Nu tillbaka till början :)

Vi blev utvalda för en intervju, jag fick ett mail i april, och jag mailade med någon lite fram och tillbaka, någon jag visste som /redaktionen bara. Det var redaktions Gunnar . 

Maria och jag tillsammans med Gunnar.

Vi fick bestämma om vi endera ville komma dit och träffa dom, eller skypa (vet inte hur man ska stava till det), oj oj hur skulle man göra då?, nej vi åker dit bestämde vi.

Vi bestämde att vi skulle fara till Stockholm för ett möte, men efter ett läkarbesök så blev det ändring då Maria fick besked om att cancern var tillbaka!!!

FY så hemskt!! Hon opererades snabbt, och efter det skulle det bli cellgifter.

Vi bestämde att vara med iallafall, och hoppades på att hon skulle orka.

Vi ändrade oss och valde att skypa istället, och fick tid och datum av honom via mail. 

Anton som jobbade på TV var det som vi skulle prata med, och det kändes jätte nervöst då jag ju aldrig gjort det förut.

Jag fick hjälp att få till det med skype av först Melina och sen Marielle. 

Tur man har händiga barn måste jag säga.

Jag och Maria var spända som bara den, medans Anton tog en kopp kaffe och en snus, helt lugn?? Haha :) Han är från Umeå så ni kan ju tänka er kanske hur lugn han var haha :) Nej det berodde nog inte alls på det, han var inte nervös alls, så enkelt var det nog :) 

Vi måste gjort lite gott intryck där iallafall, eftersom dom valde just oss.

Efter att vi "träffat Anton på datorn", så dröjde det några veckor innan vi fick höra något.

Jag fick då ett samtal som jag inte kunde svara på just då, där Anton pratar in på min telefonsvarare att han vill att jag skulle ringa upp, för han hade goda nyheter att meddela.

Jag ringde upp direkt jag lyssnat av hans meddelande.

Han säger att dom vill ha oss, ja av alla flera hundra som sökt så ville dom ha oss!??

Jag ringde till Maria direkt!! 

Vi hade känt oss lite kaxiga jag och Maria och sagt att det är klart vi blir med, men kanske inte varit lika säkra egentligen, men jo men visst!!

Ingen av oss, eller iallafall inte jag, jag kan egentligen inte någonting haha, nej Maria är mycket duktigare. Jag ropar bara i vanliga fall in det jag vill ha, och nu var det ju tävling.

Flera dagar innan vi skulle åka så räknade jag ner för varje dag, och dagarna rusade som vanligt iväg.

Maria mådde skapligt och vi skulle kämpa på, vilken grej liksom!!

Här är vi med Anton.

Nu tillbaka till världens bästa Maria, hon kämpar på som bara den.

Den starkaste jag känner är hon verkligen! 

Hon vill vara som vanligt och jobba som vanligt, och hon har kämpat på, och som hon kämpar! 

Det är det som är bäst för henne, att vara som vanligt.

Hon får cellgift och mår egentligen skit för det mesta, ja det gör hon, men hon biter ihop och ska vinna över den skit sjukdomen. 

Maria är stark och envis, ja hon är mycket mer än så, hon är bäst <3 

Det är bra förstås att vara envis, och kanske så som jag tror och hoppas, så ger man cancern en rejäl match. Den ska verkligen inte få vinna!! Världens bästaste Maria <3

Jag har ju också fått cellgifter då jag var sjuk för hundra år sedan sisådär. 

Nu vet jag ju att det finns massor av olika sorters cellgifter med olika biverkningar förstås, men jag hade inte fixat att jobba då. 

Nej fy så illa jag mådde, och nej inte en minut hade jag orkat. Jag var helt slut, och var mest hemma. Då jag ju vet hur det var för mig och då, så förstår jag inte hur det går till. Hur hon orkar?

Nu tillbaka till Auktions sommar.

Efter samtalet med Anton så har det varit mycket mail kontakt, inte med han då men med flera andra. 

Ja vilken upplevelse vi varit med om. 

En oförglömlig upplevelse, som nu någon dag efteråt känns helt overklig. Det är som att det inte hänt!

Ett minne för livet iallafall, och att få göra det här med Maria!! :) Det kanske känns mer på riktigt om några dagar då man liksom landat, om man gör det? :)

 

Jag delar med mig av lite bilder, jag kunde ju inte ta kort, så det fick Gert göra. Några av dom som var där på plats har också tagit lite kort, som dom ska skicka till mig sen.
Jag ville förstås föreviga det vi var med om, särskilt eftersom det kändes så himla overkligt.

Jag har glömt att berätta att både Gert och Rebecca var med, ja dom kunde kolla på oss lite på avstånd. Jätteroligt att dom var med och var lite moraliskt stöd. :)
Roligt också att vi alla har varit med om det här, att vi alla har minnen.

Här nedan är det lite förberedelser , både på grejerna och så på ljudet. Ja proffs var det verkligen.

Någon dag innan vi skulle åka till Arboga, ja just det har jag  ju också glömt att berätta, det blev Arboga dit vi skulle.  

Någon dag innan så ringde en i produktionen och berättade lite mer vad jag och vi kunde behöva, och så frågade hon lite saker om hur jag ville eller behövde ha det.

Hela allihop som var med dom här dagarna har ju varit fantastiska, så snälla och ja bäst har dom varit.

Ja tänk: Dom hade tänkt till om allt extra så det skulle fungera för mig med rullstol.

Vi hann knappt bli nervösa på självaste auktionsdagen, det var ju full fart lite hela morgonen och dagen.

Nu lite reflektioner och lite grann om känslan då vi spelades in.

Vi fick tydliga och bra instruktioner av Henrik och Tomas som liksom var med i "vårat lag":)

Ja alltså, vi ska bli med på TV!!? 

Dagen innan auktionen så var det lite filmningar ett par timmar, och efter det skulle vi äta middag med alla inblandade, vilket var ganska många. 

Vi for dit och fick träffa alla, och det andra laget som vi skulle tävla emot. 

Auktionsdagen började ganska tidigt, vi gick runt på visningen och det började kännas att det skulle bli hett. Dagen skulle inte bli lätt.

Sju föremål fick vi köpa och minst tre. Ja minsann vad spännande det var, och vad roligt, verkligen. Vi var så fokuserade så vi tänkte nog inte mycket alls på kameror eller att vi hade en mikrofon på oss.

Auktions sommar värmen var inte bra för någon, men särskilt inte Maria.

Det blev varmt, ja herregud så varmt, inget puder i världen hade kunnat hjälpa oss haha :) 

I början så hade vi lite skugga med det var en liten stund bara.

Nej vi blev helt enkelt svettiga, ja som alla andra som var där. 

Att TV:n skulle komma dit var något som drog är jag säker på, ojoj vad mycket människor det var.

Svetten rann efter min rygg, ja håret vart lockigare än vanligt där bak då det blev fuktigt och blött.

Jag har inget emot att bli svettig, eller jo det är ju inte så mysigt i vanliga fall, men i TV?  

Ja då man ska vara med i TV för första och säkert sista gången så vill man ju inte sitta och svettas haha :) Men det fick vi bjuda på, alla var ju ungefär lika svettiga som jag :) Ja vilken dag!

När vi satt där i värmen så kunde vi bara säga till när och om vi behövde något. Dom hade full koll på oss, lyxigt :)

När jag och Maria var klara och hade köpt klart så gick vi till skuggan, ja det fanns inte mycket av den varan.

Ingen som inte varit med om något liknande kan förstå vilket jobb alla gör, allas engagemang, alla som bara gör allt så enkelt.

Jag är imponerad av dom allihop och Sofia som hade tålamod och kunde allt utantill som hon skulle säga, ja att kunna koncentrera sig och göra omtagningar så glatt, ja vilken tjej!

Alla kameramän och ja, allt måste ju sättas, och allt måste klaffa, dom var helt fantastiskt duktiga!

När vi var klara så skulle domarna kolla vad vi köpt och värdera sakerna, det var spännande som bara den. Då hade solen försvunnit och det blåste upp till åska och regn, ja åska iallafall, men bara några droppar regn. Vi hann precis bli torra, ja svetten hann torka av vinden haha,  då kom solen tillbaka och med den, värmen.

Experterna Maria och Mats.

Precis lika varmt som innan, jag förstår då inte hur någon av varken oss eller dom andra orkade med hela dagen :) Jag är ganska värmetålig jag som älskar att sola, men det finns ju en gräns även för mig haha.

Imponerad är jag av alla, en jätterolig upplevelse som man inte förstår att man varit med om. 

Nu blir det några månader med ångest, nej då, men jodå lite.

Vi fick ju höra att vi var jätteduktiga, och vi behövde inte göra omtagningar nästan alls, mest då vi själva tyckte att det blev svammel och fel.  

-Nej nu måste vi göra om!! kunde jag eller Maria säga några gånger haha :) 

Det var svårt att prata på med en kamera och mikrofon på sig kan jag lova.

Våra "killar" som var med i "vårat" lag gjorde det enkelt för oss, ja vi var verkligen ett bra team.

Lite fika i skuggan inför nästa :)

Det är ju slutresultatet man undra hur det ska bli, hur har dom klippt till allt? 

Det kommer att dyka upp när man minst anar det, ångesten och oron. Oron över hur jag skulle sagt,  eller skulle jag gjort så?  

Jag skulle inte varit så där då, jag pratade nog alldeles för mycket,  och så vidare... Ja ojoj så mycket ångest det blir bara jag tänker på det.

Nu menar jag inte att jag kommer att ha ångest på riktigt, nej så illa kommer det inte att bli. 

Men lite mycket jobbigt kommer det att bli, ända till Januari/Februari eller när det sänds.

Vem vet, till slut kanske jag glömt bort att vi varit med, jag tänker att mitt minne är rätt dåligt haha :)

Nej då, jag kommer att minnas, så länge jag lever.

Två hektiska dagar, full fart hela tiden egentligen, så inte undra på att vi var trötta då vi kom hem. Varmt i rummet och väldig tidig uppgång och ja, vilka dagar.

Ja nu har ni fått vara med på inspelningsdagarna lite med mig och oss, två helt fantastiska dagar för oss.

Nu ska jag försöka rätta för att sen låta er alla veta vilket äventyr vi varit med om.

Jag hoppas att ni alla har det bra förstås.

Kram kram