Det känns overkligt!

 

Hej hej!

Idag skriver jag lite, ja jag ska försöka att skriva bara lite.
Jag har nästkommande inlägg i mitt huvud redan, men det jag ska skriva om sen. Eftersom det inte vara med redan nu, så skriver jag av mig lite nu inför den nästa jag ska skriva.

Jag hoppas att alla har en bra sommar. Vilken sommar!!
Många jag känner tycker att det är för varmt, men inte jag, jo på kvällen då jag ska sova :) 
Jag älskar att sola, ja då kan jag ligga och slappna av och lyssna på en pod och bara vara. 
Det är bland det bästa jag vet. 
Jag har skrivit om det förut flera gånger, men gör det igen iallafall. 
Min kropp mår inte så bra då det är soligt och varmt, nej det gör den inte, men. Ja så är det, men den får faktiskt lov att helt enkelt stå ut medan jag solar, för det vill jag, och tänker jag. 
Kroppen bestämmer redan så mycket över mig, så jag jäklas lite tillbaka kan man säga. Jag vill och behöver ha kommandot över iallafall något. Kroppen har inget att välja på då det gäller solning, nej då får den göra som jag bestämmer.

Nu till drömmarnas värld:Jag drömde en härlig samtidigt en väldigt konstig dröm innan klockan ringde. 
Rebecca och hennes familj hade en älg/rådjur som sin kompis. 
Ja den ville gärna vara med då dom var ute, och då jag skulle sova över hos dom så ville den sova med mig. Haha :) 
Jag önskar att jag kunnat rita hur den såg ut :) 
Den måste varit mer rådjur eftersom den fick plats bredvid mig i sängen haha :)
Den hade små blåsor i skinnet som såg lite otäcka ut, men jag klappade förstås ändå, för det var det den ville. 
Rebeccas Johan och tjejerna var i skogen och höll på med något bygge, och då gick den dit på morgonen för att vara med dom.
Ja det var bland den konstigaste dröm haha :) 
Jag drömmer mycket, ja men oftast otäcka hemska drömmar, men den här var inte hemsk någonstans :)

Dom har skaffat en liten hund, ja en labrador som ju är så söt så söt, kanske hade drömmen med införskaffandet att göra, konstigt iallafall. Zigge är ju verkligen inte lik något annat än en hund :)

Zigge <3

När jag var frisk för sisådär 7 år sedan, ja då var jag som jag ju är nu förstås, men jag hade ju lättare att vara jag då. 
Jag tyckte då lika som nu om människor, och ville hjälpa då jag kunde. 
Jag hjälpte tex en farbror som ramlade på sin rullstolsmoppe som han hade. Han tog en för tvär sväng så den välte. 
Då kunde jag springa fram och hjälpa honom upp och moppen med då förstås. Jag minns att han skulle till frisören och han lät mig gå efter för säkerhets skull, ifall han skulle bli dålig efter fallet tänkte ju jag.

Nu kan jag ju inte alls så som jag kunde då. 
Det kan jag känna är väldigt jobbigt att inte kunna göra det jag kunde göra förut. 

Jag brukar titta på facebook om vad jag skrivit förr om åren på just den här dagen, och det jag nu ska skriva om hade jag delat med mig av för 7 år sedan. 
Om jag inte kunnat se det inlägget nu, så hade jag ju inte haft en aning om när det var.
Mina barn har kunnat tycka att jag är jobbig ibland och kanske pinsam, men jag gör det jag känner är rätt. 

När vi åkte en kväll jag och Melina så såg jag en farbror som satt på sin rullator med helt tom blick. 
Jag sa till Melina att jag bara skulle parkera vid macken och sen gå till honom för att höra hur han mår. 
Sagt och gjort, jag gjorde det. 

Farbrorn sa att han blev totalt slut, ja inte undra på det.
Han hade alldeles för mycket kläder för den här dagen. Tjock tröja under en grov kavaj och så mjukisbyxor minns jag.

Jag hämtade bilen och hade ingen aning om hur man skulle fälla ihop rullatorn, men in gick den iallafall. 
Jag skjutsade honom hem och hjälpte honom in i huset och såg till att han satt i en fåtölj och med vatten till hands. 
Jag skrev mitt telefonnummer så han kunde ringa mig. Jag hade ju ingen aning om vilka anhöriga han hade och om det fanns någon att ringa.

Då jag kände mig säker på att han skulle klara sig så gick jag ut till en gråtande Melina. Men älskade vän sa jag. 
Hon blev att tycka så synd om honom, så det var väldigt känslosamt, och mamma du får inte göra så mer. 
Då sa jag och förklarade att tänk vilken tur att han nu kom hem och fick hjälp av mig, annars vet vi ju inte hur det hade gått. 
Jag fick höra sen av folk att han suttit där i flera timmar, i flera timmar och ingen såg att han mådde skrutt!?.  
Ja det var en sommarkväll och han hade suttit i solen då lång stund. Det måste funnits flera gående på den trottoaren under dom timmarna där, som hade kunnat fråga om han behövde hjälp?!
Jag är så glad över att jag hjälpte honom, det kändes så skönt i hjärtat, och Melina förstod och tyckte det var bra efter en stund. Men just där och då och se att han såg så ledsen ut, ja det gjorde ju ont förstås. 

Såhär skrev jag:

Nina Thidé Gustavsson

13 juli 2011 kl. 22:15 · 

Körde förbi en farbror som satt på sin rullator och tydligen suttit där länge utan att någon reagerat och hjälpt honom, jag såg till att han kom in i min bil och körde hem honom och är så glad jag åkte förbi och såg han mådde dåligt! Tänk om alla kunde visa lite medmänsklighet och hjälpsamhet, då skulle världen se helt annorlunda ut!!

7 kommentarer

8Mats Husander, Veronica Berglund och 6 andra

Kommentarer

Ja tänk så det var, jag var frisk och jag kunde gå och köra bil och, ja, jag kunde vara precis så som man kan då man är rörlig och frisk. 

Känns overkligt att det var så då, att jag varit frisk någon gång. 

Svårt att greppa nu faktiskt. 

Jag var samma "tjej" (nu tant) då som jag är nu, iallafall så finns ganska mycket av den Nina kvar nu från den Nina som fanns då. 

Jag tycker nog att jag blivit bättre nu än jag var då, ja faktiskt. 

Jag känner mig ju frisk trots att jag är begränsad i mitt liv nu. 

Jag är begränsad och kan inte göra precis allt jag kunde förut, men vad är ett par ben egentligen liksom? 

Jag har ju min rullstol och kan ta mig nästan överallt. 

Visst kan jag bli besviken då jag velat gå in i en affär men inte kan då det är ett högt trappsteg, men vadå liksom? 

Herregud så mycket jag fortfarande kan, ibland med hjälp och ibland kan jag själv. 

Alldeles själv!! 

Ja livet nu är fantastiskt, lika som jag ju tyckte då, då jag kunde gå och vara frisk. 

Då jag var frisk så ångade jag på i hundra för det mesta. 

Ja ojojoj vad jag grejade med allt möjligt. 

Jag älskade det! Ja det gjorde jag verkligen. Jag fick drömmar att uppfyllas och jag mådde så bra.

Jag skulle skriva lite grann skrev jag i början, haha :) Det blir som ett kapitel i en bok varenda inlägg tror jag minsann :)

Nu till lite vad jag och vi gjort sedan sist jag skrev.

En dag så skulle vi åka till Bjursås en sväng för att lämna tillbaka några grejer där som vi lånat till kaninerna. 

Då vi skulle åka hem igen så såg vi skylten Sågmyra och ingen av oss hade varit där, så vi tänkte att vi skulle ta en tur dit. 

Jag visste att lager 157 funnits där, men jag visste inte om det fanns kvar. 

Det visade sig att dom stängt igen för några år sedan, så det fanns inte mycket att se där. 

Men:

Det fanns en superhärlig affär, helt i min smak. 

Kolla golvet!!! Älskar det!

Allt på den här bilden ville jag ha! :)

Herregud så fint det var, ja jag menar själva lokalen, helt unik och åhh!. 

Jag hade kunnat köpa hur mycket som helst, men jag behövde ju ingenting, och allt med bra kvalité kostar ju därefter. Ja det blev inga inköp, men en härlig upplevelse.

Om jag vetat att dom fanns så hade jag inte behövt köpa dörren jag köpte  från Danmark :) 

Då hade jag kunnat köpa en på den här affären istället.

Det fanns ett fik/café också, så vi beslutade oss för lite kaffe i Sågmyra.

EN mysig utflykt blev det och sen så for vi hemöver.

Kassa apparaten!! <3 Såå fin!

Där lager 157 hållit till syntes då skyltarna fanns kvar, synd att jag aldrig åkt dit någon gång medan det var öppet.

Jag trodde att lokalerna var något gammal gruvkontor, men det visade sig vara en gammal ylle fabrik. 

På femtiotalet så var det tusen anställda, ja det var en stor yllefabrik!!

Tänk så lite man vet, jag tror vi ska börja åka till lite olika ställen vi aldrig varit till, det är ju spännande och roligt.

Då vi var där så gick vi in i en liten outlet affär och köpte en present vi hittade på, och så hade dom billiga julsaker. Ja julsaker mitt i sommaren kan man ju tycka är lite konstigt, och det gjorde ju vi med. Men lite julkort kan man ju alltid behöva, ja iallafall jag som brukar skicka ett gäng varje år. 

Jag tycker det är roligt med brev i brevlådan som man ju inte får så ofta, så jag fortsätter med det jag.

Vi hade varit på den fina affären, fiket och så den här lilla affären med outlet grejer i lilla Sågmyra.  Det visade sig vara samma ägare till alla tre ställen. Ja personalen var på alla ställen och täckte upp för varandra. Ett härligt upplägg kan jag tycka.

Den 22 Juli ska det bli auktion där, men då en våning upp, en låång lite brant trappa upp, så det var inget ställe för mig alls synd nog, det hade nog blivit en rolig auktion. 

Men kanske kan någon som läser det här nappa och åka dit för lite billiga fina inköp.

En dag så fick jag besök av den här lilla tjejen Wilda och hennes mamma Lisa.

Lisa är en av mina vikarier och nu då hon inte varit här på länge så var det jätteroligt att träffa henne, och hennes lilla gulliga tjej.

Hon ville gärna åka rullstol med mig, så det gjorde vi några varv. 

Först med lite sakta fart och sen lite fortare. 

Det var roligt med alla knappar, upp och ner och blinka och tuta. Härliga lilla tjej.

Det var en rolig stund, ja jätteroligt var det. Det känns verkligen som att vi, jag och Lisa kan prata på om vad som helst och hur länge som helst. 

Wilda hittade ganska direkt på hästen, ja den hästen som min morfar cyklade på då han var liten och som jag ärvde då han gick bort <3

Melina kom förbi en eftermiddag och behövde slå in paket till en kompis som fyllt år.
Ja här hemma finns det lite av varje och just paket inslagning tycker jag är roligt, så jag har och köper lite papper då jag stöter på.
Jag har beställt från lager house också några gånger. ja jag gillar att göra och kunna göra fina paket :)

Hon hade på sig sin fina ganska nya blåa topp, men sen då hon vände sig så såg jag att sömmen spruckit upp mitt på ryggen en decimeter nästan.

Hon har aldrig använt den, så det blev lite panik där då hon var sen och behövde ha något på sig. Det var väldigt snävt sytt, (med lite sömnsmån) och med min symaskin som är min farmors så går det inte att sy i det fina tunna tyget. 

Jag ska fråga en tjej jag känner om hon kan förbarma sig över den och laga till det. 

Lite kaninprat igen då haha :) 

Ja vi är liksom förälskade i det här paret. Bruno 9 år och Mimmi 6 år. 

Dom är så härliga och man blir varm i hjärtat då man ser att dom slänger ikull sig och njuter av livet, ja dom är för härliga.

Igår var jag in till dom och hälsade på, då är dom lite nyfikna på rullstolen, men sen efter en stund så bryr dom sig inte alls i oss :) 

Vi hade märkt, eller Gert hade märkt att Bruno tappade jättemycket hår, så vi bestämde att ta upp honom i mitt knä för att sen försöka borsta honom.

Det gick ju jättebra, men vi kommer att behöva göra det varje dag ett tag framöver, han och Mimma kan ju inte ta bort allt löst själva, så vi får hjälpa till lite.

Ja dom är så mysiga och så otroligt söta och snälla, jättefina.
Hon vi köpte dom av som driver "Varglyans", hon ville gärna ha en bild som hon kunde skicka till dom förra ägarna.
Det var klart dom fick, och jag sa till henne att hon gärna fick tala om att det var just vi som har dom. Att dom, om dom vill kan komma och titta till dom lite, eller bara skriva till mig, vi får se.

Dom har iallafall hur som helst gjort ett toppen jobb med kaninerna då dom är så härliga.

Våra "livsnjutare" verkligen, ungefär så som jag :)

Nu till något helt annat, något som inte har med någonting att göra, men som jag vill berätta.

Gerts son Simon är ju här under sommaren för att jobba, och han lär oss saker.

Jag vet inte hur vi kom in på det, men det var säkert Takida som han har gillat länge, och ja vi har också tyckt att han varit bra.

Han har nog talat om för några år sedan att han var svensk, han låter verkligen inte svensk.

Nu berättade han också och lät oss lyssna på någon låt med stiftelsen.
Vadå är det samma person som sjunger?? Tröga jag då :)

Ja det var samma, men stiftelsen är på svenska, och det är inte Takida??
Hade ingen aning och vilken tur att våra barn kan lära oss.

Ja tänk att Takida och Stiftelsen är samma person? Samma person som sjunger :)

Helt ointressant för dig säkert, och du kanske redan visste det jag och Gert nyss fick berättat för oss.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår i den varmaste sommar "ever" liksom.

Jag måste redan nu flika in med:

När jag förhandsgranskade inlägget så såg det inte ut som vanligt alls, men jag är ju helt oteknisk så det får lova att se ut så som det gör.

Jag hoppas att det inte är något någon störs sig på.

Nu ska jag rätta, och så ska jag i mitt nästa inlägg skriva om något helt fantastiskt roligt!!

Det här inlägget blev säkert lika långt som alla andra haha :)
Men men, fingrarna skriver det som kommer ut, och det är omöjligt att stanna då :)

Kram kram