Det var så himla nära!!

Hej hej!

Idag har jag så mycket jag vill skriva och berätta för dig som läser. Jag får se hur jag ska få ihop allt utan att det blir rörigt. 

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att nästa skulle bli längre, och idag är det nästa :) 

Vi får se, men antagligen så blir det ett gäng meningar och ord. Det är verkligen en gåva jag fått, att orden bara kommer av sig självt, och jag är liksom inte med och bestämmer vad som komma skall. 

Ja författare skulle jag nog kunnat bli, jag har ju så mycket varje gång jag sätter mig med datorn.

Jag tror att jag börjar med att berätta om våra fåtöljer som nu äntligen har fått komma på plats, i vårat vardagsrum. 

Melina och Oscar kom hit en dag för att hjälpa oss på med vinterdäcken och så hjälpte dom oss ner med soffan där den ska få bo. 

Jätte tunga var däcken, men Melina kånkade och fick sin träning för den dagen :) 

Kallt var det ute också, ja det blåste svinkallt.Nu har vi iallafall vinterdäck på och det känns skönt nu då det faktiskt kan bli både halt och slaskigt på vägarna.

Jag hade kunnat fällt upp hissen så att det gick lättare för Melina då hon kånkade med däcken, men ingen av oss tänkte på det :)??
Ja det är så att vi haft däcken nere i källaren i ett förråd. Jättetunga är våra vinterdäck, jättetunga.

Fåtöljen passade inte mig alls då jag satt i den en kväll, så tråkigt. Men jag måste ju sitta bra, så det får bli min vanliga för mig, och för alla andra så får det bli dom nya :) 

Bild kommer framöver, men jag måste få fixa till allt lite först :)

Just nu så har vi hand om lilla Filip och hans bur står precis bredvid så att det inte ser fint ut, inte än. Vi ska ha honom någon dag till, så vi får passa på att mysa. 

Våra andra kaniner bor ju ute i lekstugan dom, så då blir det inte att man kan gosa med dom. 

Dom vill helst vara ifred dom, förutom om dom ska få något gott :)

Filip är en så lugn och mysig kanin, han går inte utanför mattan/mattor då det blir otäckt tycker han med halkiga golv. Vi har gjort så att han kan ta sig över lite på två ställen så han har lite yta att springa runt på. Han är en social kanin som gärna är med där man är.

Frigående är han då han inte törs sig utanför, så vi behöver inget staket eller så, nej han får göra som han vill :) Maria fick agera veterinär en dag då Filip fått något vi aldrig sett, men det visade sig vara helt normalt tack och lov.

Jag tog bort armstödet på en sida en kväll och böjde mig ner för att kunna klappa på Filip lite.
Han ställer sig gärna precis så långt bort så jag inte når då armstödet är på.
Det var så nära, så nära!! Jag höll på att ramla ur!!
Ja för första gången på dom här åren, det var så nära!!

I vanliga fall gör jag precis som den här dagen, bara det att den här gången hade jag tagit av mitt säkerhetsbälte som jag har. Ja jag har ett positionsbälte över låren i vanliga fall, pust säger jag bara.

Hade jag vält över som jag hade kunnat göra, ja då hade jag nog gjort illa mig, kanske inte mycket men jag hade ju då rasat över Filips höhus och bur, förhoppningsvis inte över honom.
Nu var det tur att det inte hände, och det händer inte igen kan jag lova, pulsen steg :)

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag inte var trött och var vaken en hel natt nästan. Natten efter var sen som vanligt tack och lov.

Jag brukar alltid sova bra även om jag är vaken många, många gånger varje natt. 

Ja så har det varit sedan jag fick Marielle för 25 år sedan, ja det var då det blev så.

Jag tog på mig det ansvaret automatiskt, jag ville ju ha koll på henne så hon inte slutade andas. 

Ja faktiskt så har det varit så sedan dess, ja inte riktigt så nu då, jag är inte orolig för att Gert ska sluta andas, och Marielle bor ju inte hemma hos oss längre. Det har hon ju inte gjort på många år, men känslan finns kvar.

Då jag fick Melina så blev det lite dubbelt på nätterna, ja då fick jag ju lyssna efter två, men jag var en hejare på det.

Gert säger att han inte förstår hur jag orkar vara pigg på dagarna när jag sover så lite? Ja det undrar jag också, men jag är väl van helt enkelt :)

Nu till hur vi haft det så länge.

Vi känner det som att vi varit mitt inne i en mardröm, en mardröm vi aldrig vaknade upp ur!!

Ja det här har varit våran prövning verkligen och tack och lov är vi starka.  Ja med den här smärtan som Gert haft så kan man egentligen inte vara stark, men det var han, och jag, så gott det gick iallafall :)

Vi har levt med hopp och förtvivlan i flera veckor, man visste ingenting men hoppades och oroade sig samtidigt. Så himla skönt nu då Gert inte har ont mer!!

Sakta sakta börjar vi få livet tillbaka <3

Slutat med morfinet och med Saroten, och alla andra mediciner. 

Så mycket starka mediciner han fått, jag har varit noga med att han ska trappa ner och inte sluta tvärt, för det vet jag ju hur det kan bli.

Nej han har fått trappa ner och både morfinet är borta och hans ångest medicin som även skulle kunna hjälpa mot långvarig smärta. Ja vi försökte verkligen med allt som fanns för att slippa ha värken.

Ingen medicin i världen kunde hjälpa honom, det fanns inget!

(Då jag var sjuk för länge sen så slutade jag tvärt med cortison och fy så jag mådde. 

Ingen hade berättat att jag skulle behöva trappa ner, nej fy vilka dagar jag hade efter det.) 

Han har nu känselbortfall i ena foten och vaden men som vi hoppas på ska gå över med tiden, ingen som vet.

Nu när Gert varit hemma och varit sjuk så har det känts som det varit helg.
Vi har liksom haft Lördag hela veckan haha :)
Det är förstås för att Gert annars är hemma på helgerna bara :) 

Jag som alltid är hemma har ju faktiskt Lördag hela veckan jag om jag vill :)
Ja jag kan ta mig för vad jag vill hela tiden jag.

En sak av flera saker som är tråkiga med min sjukdom. Ja det är ju ingen idé att vara arg över den, nej det hjälper inte ett dugg det.
Jo en av sakerna är mitt minne, ja herregud så sjukdomen snor minne av mig.
Inte dom äldre minnen jag har sedan jag var liten och framåt, men vad jag gjorde igår eller förra veckan?
Ja det minnet är snart helt tomt känner jag. Lite eller ganska drygt är det då jag ju har super koll annars, men jag får lov att vänja mig med att inte minnas allt, även om det känns helt omöjligt just nu.

Men om jag inte vänjer mig så kommer jag bli arg på mig själv varenda dag, och det känns onödigt tycker jag:) Med andra ord så har jag inget att välja på :)

Ett av alla minnen jag har kvar är mitt bildminne, tack och lov.

Jag har skrivit om det förut vet jag, men gör det igen :)

Jag tror att jag haft det sedan jag var liten, jag har massor av bilder i mitt huvud.
Bilder hur det såg ut överallt där jag varit. Ungefär som att jag tagit kort överallt med min hjärna?? :)

Det låter ju hur flummigt som helst, men faktiskt så är det så.

Jag bestämmer mig för att det är någon slags gåva det också som jag fått, ja kanske är det så.

Jag kan komma ihåg hur det såg ut där jag var, men också vilka kläder jag hade på mig?

jag tror dock att just det då beror på att jag tittat på något kort och sparat det i minnet :)

Min hjärna är som en bildbank, ja herregud så mycket jag har där inne :)

På tal om min sjukdom, jag har haft dagar som jag varit så otroligt spastisk i kroppen.
Ja mina ben har vibrerat, studsat och skakat, som dom levt rövare medan jag bara kan sitta och vänta ut det. Nu behöver jag inte vänta länge alls, nej det handlar om minuter och ibland sekunder bara. Men jag kan lova att den stunden är intensiv iallfall.

En av dom viktigaste sakerna för mig, iallfall bland det viktigaste,  ja det är att sluta stressa, superviktigt.

Innan jag hamnade i min rullstol så märkte jag det så jäkla tydligt.
Jag hade svårt att gå, ja om jag gick som vanligt utan att ha något att passa, så gick det skapligt, men så fort jag var lite stressad, ja då var det kört. Då totalvägrade benen. Det här är verkligen inget jag hittar på, nej så var det , på riktigt!! Jag förstår verkligen efter den tiden vad stress gör med oss.

Människor runtomkring mig, ja om det fanns människor i min närhet som stressade, så blev jag så dålig så dålig.
Ja jag kunde verkligen inte gå då jag stressade, eller lät någon göra så att jag kände stress.
Nej fy så stress gör med våra kroppar!!
Jag är ganska tvärsäker på att det är en av anledningarna till att jag blev sjuk, ja faktiskt stupsäker.

Min doktor kan inte säga varken bu eller bä, nej för ingen vet.

Om alla kunde stressa av, ja vilken skillnad det skulle vara för var och en, ja för alla verkligen.

Jag mår så himla bra nu då vi inte stressar, nej vi gör verkligen inte det.
Jag är glad för att vi alla här hemma tar det lugnt och ingen skyndar på, super skönt, och så viktigt!

Jag har i början av min sjukdom, då jag märkt att jag blev så dålig av stress sagt ifrån, ja jag har sagt ifrån på skarpen många gånger, helt utan resultat synd nog. Så om någon säger till dig att stressa av, försök då att göra det, det är viktigt.

Jag tänker ofta, ja jätteofta och jag säger det säkert nästan varenda dag, att vi har hela livet på oss, ja det har vi ju!! Ingen vet när ens liv ska ta slut så man har verkligen hela ens egna liv på sig.

Det känns lite som att jag och Gert kan det här med sjukdomar nu, nu känner vi att vi inte behöver lära oss mer :)

Nu lämnar vi sjukdomar :)

Nu till lite utepyssel vi har gjort, vi höst städade och gjorde lite klart inför vintern och snön som ska komma.

Jag gillar verkligen hösten med alla fina löv och luften som är så skön att andas, men sen då? 

Löven faller av snabbt och det blir inte fint längre med träd utan löv. men luften är fortfarande härlig. Ja jag hoppas på en kort vinter eftersom det krånglar till det för oss med snö och is, och det går verkligen inte att dra iväg med rullstolen då, nej jag blir lite inlåst kan jag säga.

(Höststädning här hemma hos oss, ja mycket fixning innan vintern är på ingång :)

Kaninerna har fått krattat inne hos sig och dom bara gräver och gräver :)

Jag vet inte riktigt vart dom här ska ta vägen, våra förra kaniner grävde åt andra hållet dom :)

Härligt att dom har något att göra och att dom mår bra nu inför vintern.

Vi tog dom ju till veterinären för ett par månadader sedan för en liten koll, så vi hoppas att dom får vara friska och må bra hela vintern :)

Dom syns knappt bland sand och löv :) Mimmi och Bruno, 6 år respektive 9 år.

Nu när vi varit ute och pysslat, ja inte jag så mycket, men jag har varit ute iallafall :)
Vi upptäckte att vi hade fulla gräsmattan med svampar helt plötsligt, vi har aldrig haft några förut så lite rådlös blev jag över så många. Jo förresten på framsidan hade vi några stycken härom året om jag minns rätt, men bara några, nu var det hur många som helst.

Vårat fina stora nästräd håller helt på att gå i ide, nästan inga blad kvar alls, men bladen har vi kunnat använda till resten av trädgården. Buskar och rabatter behöver lite extra skydd tänker jag :) 

Ja man ska ju ta hand om alla liksom haha :) Ingen aning hur man  gör, men har något minne av att dom visade på äntligen hemma för typ tio år sedan att man skulle göra så. Jag tyckte det lät bra så därför gör jag lika :)

Gert och jag har varit ute lite så han har tränat på att gå, ja han har lagt kryckorna på hyllan just nu, vi får se hur det går framöver.

Jag har haft lite konstiga dagar faktiskt, ja jag som alltid vet vad jag ska göra med dagen, jag har känt mig lite tom. Ja tom på idéer och inte haft lust till något alls egentligen. 

Men lagat mat och bakat har jag ju faktiskt gjort, så något har det blivit av. 

Ugnspannkaka med fläsk.

Jag brukar ju baka mycket som ni ju märkt då jag skriver ofta om det.
Jag har ju mina favoriter jag bakar och som det blir många av, så det räcker till hela laget.

Jag älskar choklad, ja det gör jag verkligen. Just därför får killarna ofta också chokladfika :)

En dag nyligen så tog jag tag i det där, jag bakade vita rutor med strössel :) Det tycker nog dom flesta om, kanske fler än chokladen :)

Min man Gert gillar ljusa mycket bättre, så det kan hända att han vill smaka en då dom tar med det fikat framöver. Rebecca har haft lite ledigt den här veckan då skolan har lov, om inte så hade hon ju gärna velat slicka av sleven och visparna :) Haha :)
Jag gillade det förut jag med, men nu, nej det vill jag inte ha :)

Jag ska baka fler ljusa rutor med med lite olika glasyr ovanpå, men nu sist fick det bli strössel igen :)

En dag av många andra så såg det ut så här efter att jag varit ute och åkt.
Det tog lång tid innan allt försvann :)
Ja så här är det ju då vi i rullstol kommer in efter en promenad, vi kliver rakt in med galoscher fulla med skit, ja så är det ju faktiskt, men men.

Gert och jag började förra sommaren på ett projekt som tyvärr glömts av, men nu så ska vi snart ta tag i det igen, direkt Gert blir helt bra.
Vi har ju uppfunnit en rengörare som nästan fungerar, ja det är inte mycket mer som krävs för att den ska bli superbra och då jag kan använda den, ja då slipper jag ha fullt så skitigt. Tur att jag har assistenter nu som kan hålla rent efter mig, för jag vill inte ha lortigt jag, nej inte alls.

Jag beställde hö och halm en dag som kom hem till oss direkt med lastbil.
Jätteskönt att beställa mycket på en gång så man vet att man har ett tag :)
Svårare var det att få in det i garaget :) Det har hunnit bli mycket emballage och annat medan Gert varit sjuk som tog plats, men Maria lyckades få in allt :)

Nu ska jag börja ge mig på att rätta allt jag skrivit. 

Jag hoppas att du har det bara bra och att du mår bra.

Kram kram