Tålamod!

Hej hej!

Allt jag skriver, kommer ut av sig själv medans jag sitter vid datorn. 

Ibland kan jag ha några komihåg grejer som jag skrivit in för att inte glömma det, men allt som oftast så kommer varje ord direkt från mitt huvud genom mina armar och slutligen till fingrarna som styr. Amazing!! Helt otroligt att det kan fungera så? Att just jag kan fungera så är ju ännu mer konstigt.

Då jag var liten vet jag att jag kunde skriva berättelser och sagor, ibland räckte inte en skrivbok till sagan eller berättelsen i skolan. Ja jag minns att fröken sa att jag skulle försöka att inte skriva så långt, jag vet inte varför, men så var det. 

Fantasin har det aldrig varit något fel på, nej minsann så var det då, och ja faktiskt nu med :) 

Kanske finns något med mig sedan jag var liten, jag tänker på skrivarlusten, eller så har det kommit på äldre dagar haha :) Borde inte funnits med mig då det var många många år däremellan som jag ju inte skrev något alls :) Men vad vet ja?

Ja nog är jag ju äldre nu än då, men jag känner mig inte så värst gammal. 

Jag har ju kommit på mig med att kunna räkna ut hur länge sen det och det var, och ibland är det 30 eller kanske 40 år sedan?? Det är ju då man förstår!!

Förstår att jag blivit äldre trots att jag knappt märkt det.

Nu kan jag ju inte påstå att jag känner mig ung på något sätt, nej minsann ibland under åren så har jag ju känt mig som hur gammal som helst, men nej så är inte fallet, inte än.

Jag känner mig ju pigg och glad och funderar inte så mycket mer på det, men ibland dyker det ju upp.Mycket, ja det mesta jag skriver om här har jag berättat om förut, ja säkert flera gånger. Men jag har svårt att komma ihåg vad jag skrivit om förut, så det får bli repriser även om jag ju inte vill det egentligen. Jag kan ju kanske ha en annan vinkling in nu än då, så lite nytt kan det ju vara.

Efter att jag blev sjuk så har jag fått ett jättebra tålamod.

När jag var frisk så hade jag inte det, men då kunde jag ju göra allt själv förstås. eller det mesta jag kom på att jag ville göra.

Jag ville göra det direkt då jag kom på en idé, medan jag nu säger att vi kanske kan göra något någon dag framöver, och jag faktiskt menar det. 

Ingen brådska finns det faktiskt, för jag vet ju att det blir en annan dag iallafall.

Det är så härligt att kunna känna så på riktigt, att inte bli att känna mig stressad om det inte sker på direkten, nej så bråttom kan det aldrig bli :) 

Men som sagt, förr i tiden då jag jobbade och hade massor av bollar i luften, ja då var det skillnad. Jag kunde ju fixa själv, ja väldigt mycket kunde jag fixa själv. 

Jag är glad för att min pappa varit så duktig med att snickra och han har hjälpt mig och oss så mycket medan han levde. Ibland kan jag bli att längta extra mycket efter honom då det är något som ska snickras, han var så duktig och så tyckte han att det var så roligt :)

Han var så himla duktig, och jag hoppas att han hör mig någonstans där han är, och att han vet att jag ibland går bet och önskar att han kunde komma. Att jag tänker på honom. Nu tänker jag inte bara på honom då han skulle behövts, nej inte alls.

Gert kan också det mesta förstås, men det är skillnad :) 

Nu då jag kom in på min pappa så skriver jag några rader om honom vad det verkar haha :) 

Huvudet och händerna som bestämmer. Dom bestämmer i rasande fart så jag knappt hinner med.

För er som inte vet och som inte läst mina inlägg sedan förut så berättar jag lite. 

Min pappa valde att ta sitt liv en dag i april för några år sedan. 

Han hade mått dåligt länge, ja sedan han var ung. Min fina pappa orkade inte mer.

Det var en jobbig tid och väldigt mycket tankar och sorgsenhet.

Trots att vi var i sorg så var vi ju tvungna att handla och leva, ja överleva kändes det som just då.

Jag minns en dag några dagar efter att det hänt, då var jag och Gert på Konsum för att handla mat. 

Det kom en man fram till mig (som jag kände igen, men inte kände), Gert kände honom sedan gammalt, och han hade hört att min pappa dött. 

Han undrade om det var hjärtat? Nej det var det inte sa jag och försökte avsluta samtalet. 

Han fortsatte att fråga fler saker och det märktes att han ville veta hur han dött, då sa jag till slut att min pappa valt själv att inte leva längre, och då ska ni få höra hur han sa. 

-Vad då, sköt han skallen av sig?? 

Vi stod vid kylarna vid mjölken, och Gert var längre bort så han hörde inte vad han sa till mig.

Hur är det ens möjligt att någon gör/säger så undrar jag?, och just då blev jag riktigt förbannad, det rök ur öronen på mig kändes det som, så förbannad!!  

Jag gick bara därifrån och har aldrig pratat med honom efter det.

Nej den mannen kommer jag aldrig någonsin att ens säga hej till, nej fy så illa han betedde sig. 

Han var i min pappas ålder och jag kommer aldrig att förstå hur någon kan vara/bli så nyfiken som han, så han betedde sig illa.. 

Vilken jäkla idiot kan jag säga fortfarande, ja som ni förstår så är jag det fortfarande, långsint, ja jag är ju det då det gäller viktiga saker.

Min pappa sköt sig inte, han tog inte heller tabletter, nej han hängde sig. 

Det har gått ganska många år, men det är då jag kommer ihåg och tänker på det, som den här händelsen med Konsum dyker upp. Det känns fortfarande, och jag blir arg över det han vräkte ur sig, inte ledsen längre, nej bara arg.

Ja det känns i hjärtat och jag blir att känna mig så ledsen, om min pappa fått hjälp, om han sluppit bli bollad med, och om han bara orkat. Många Om!

Jag och min familj valde då direkt att det inte skulle bli nå hysch hysch och låtsas att han dog av dåligt hjärta eller så, nej ärlighet varar längst heter det ju. Men det till trots så hade jag ingen lust några dagar efter det hänt stå på Konsum vid mjölken och prata om det, nej det hade jag inte.

Jag har här i min blogg inget hysch hysch alls jag, nej jag skriver på, det som faller mig in, ja så är det faktiskt. Den som inte gillar det får strunta i att läsa tänker jag.

Tillbaka till min bästaste pappa, ja jag har och hade ju bara en, men ändå. Jag är glad att vi hade en så nära relation som vi hade. 

När jag arbetade på Golvfirman så fick jag lära mig massor, och då jag kände mig redo så tog jag tag i projekt som kanske var lite för stora för mig :) 

Jag köpte ett hus själv tex, ja det var mycket att göra, jättemycket, men med min pappas hjälp så blev det hur fint som helst. 

Ja nu gjorde ju jag egentligen inte så mycket som han, men jag målade och jag spacklade och det allra viktigaste, jag bestämde.

Ja minsann, jag fick bestämma allt!! 

Det var inte alltid min pappa tyckte om mina val, men sen då det blev klart så gillade han det oftast, det han inte trott på alls innan.

Jag har fått mycket efter honom, att kunna se hur det blir då det är klart tex.  

Ja jag var faktiskt bättre än han på det :) Många fina minnen har jag som jag bevarar och spar, och jag hoppas att han har det bra och mår bra där han är.

Nu till lite nutid igen :)

Nu då Gert har blivit bättre så var det jobbar dax i Måndags. Ja för mig hade han fått vara hemma för evigt, men det fungerar ju inte så bra det, inte ekonomiskt, inte än iallafall.

Gert brukar ju vakna och åka till jobbet runt sex halv sju, och det betyder ju att han går till kaninerna först, innan han åker. 

Kaninerna har varit bortskämde och fått komma ut runt nio, halv tio på förmiddagen varje dag. 

Nu har dom alltså fått lov att gå upp så tidigt, och det var inte så populärt alls, nej då sträcks det på sig och dom har ingen lust alls att vakna. Dom är så söta så söta.

Maria är den som hjälpt oss sedan Gert blev sjuk att städa deras lekstuga. Gert kan inte böja sig nå bra än, så Maria har fixat det till honom.

Att stänga in dom har Rebeccas döttrar Elsa och Alice fixat förut då inte Gert kunde, så himla jättesnällt av dom.

En dag då hon städade i veckan så kom Maria och öppnade ytterdörren, och ropade att det var någon som ville säga hej. Lilla Mimmi, sötaste lilla Mimmi <3

Förra Fredagen var vi till Borlänge veterinär stället Anicura,  för en koll av lilla Filip.
Han hade haft lite dålig mage så vi behövde kolla upp honom lite, igen. Han har haft lite magbesvär sedan förut så det var bäst att åka.

Han fick medicin och droppar till ögonen där han var lite rinnig, och sen for vi hem.

Efter det så var han varit hängig och mest legat och vilat, så vi fick ta en dag i taget och se hur han blev att må.
Det är ju så svårt då dom inte kan berätta för oss vad som är fel.

Drygt då ett djur inte känns som vanligt, våran lilla Filip.
Han är 4 år så inte så gammal, inte om man jämför med Bruno här hos oss som är 9 år, snart 10 :)

Vi fick hålla tummarna <3

Vid veterinären så var han en tuff kille som till och med gick på det halkiga golvet, men helst på handduken förstås.
Han la sig väl tillrätta under mina fotplattor och sträckte ut bakbenen som tyvärr inte syns, så gullig <3

Ja i Fredags var vi till veterinären i Borlänge, och i Tisdags fick vi åka till Falun akut.
Dom fick kolla upp honom igen, då han inget ätit och inte druckit på ett par dagar. 

Han fick inte bli med oss hem, kära lilla älskade Filip.
Det är så otroligt svårt och ledsamt då man måste göra ett val, tillsammans med veterinären förstås. Melina och veterinären kom överens att det inte var bra om han hade ont i magen, då han kanske hade jätte ont och fick lida.
Han fick vara nära Melina hela tiden där på plats och det kändes tryggt för honom är jag säker på, våran lilla Filip.
Det blir så konstigt då något sånt här händer, någon saknas ju och det känns ganska direkt.

Det var inte alls länge sen Marielles ena hund Tyke plötsligt dog, ja så oväntat och så sorgligt, lika med han så var han ju lilla Tyke fast han var en stor hund.
Ja fy så jag saknar honom, ja ni vet ju hur jag är, jag vill inte ha någon hund. Nej det vill jag inte, men jag älskar Marielles hundar och Tyke var speciell, han var helt fantastisk på många sätt, och lite annorlunda, en så fin Tyke.

Marielle och Tyke <3

Jag har ju varit sjuk i hela mitt vuxna liv. Det började runt 1991 och har mer eller mindre fortsatt tills nu. Jag har varit frisk mellan allt jag varit med om, och det får jag försöka tänka på och vara glad över, vilket jag ju inte behöver tänka på ens förstås.

Lätt att tröttna ur och tycka att det räcker nu. Och nog har jag gjort det många gånger, men inte helt så att jag blivit arg över hur det blivit. 

Jag har inte en enda gång känt att det varit orättvist, att jag skulle behöva drabbas igen, men med något nytt. Nej aldrig har jag tänkt så.

Om jag fått välja, ja då förstår väl varenda människa att jag valt att vara frisk, men det är ingen som man får eller kan välja, man får det man får, och det man orkar. 

Ja jag börjar tro på att det är så det faktiskt är. Jag orkar tydligen en hel del jag haha :) 

Nej varför tröttna ur och vara arg eller irriterad för att det är som det är liksom? 

Varför slösa bort energin på det, då det finns roligare saker att göra för den energin? 

Jag behöver all jag kan få. Nej att gräma sig och vara bitter är inte min grej alls, nej det blir inget bättre alls av det, så jag tänker fortsätta vara Nina jag, bara så alla vet :) 

Jag har det superbra ja för det har jag men ibland hade det känts så skönt att kunna resa sig och dra på jeansen och en tröja. Att få åka till jobbet, att kunna göra det. 

Att få vara som vanligt, ja men vad är det som är som vanligt egentligen? 

För mig så är ju mitt liv nu som vanligt, ja efter alla år borde det ju vara vanligt det liv som jag lever nu. Men eftersom jag varit vanlig och haft massa saker för mig innan jag blev sjuk så känns det som att det också är det vanliga. Ja  och det är det ju, eller hade varit om jag varit frisk, men det är jag ju inte. Rörigt blev det där :)

Jag känner ju samtidigt att mitt liv nu är som vanligt, ja hur som helst så njuter jag av mitt liv och har det så bra som bara jag kan. 

Att njuta för stunden, ja det är jag rätt bra på, men jag skulle vilja göra det ännu mer, ja hela dagarna tycker jag.

Häromdagen så var det hockeymatch i Smedjebacken och Gert skulle dit. Marielle och Melina for också dit och dom fick sitta i "vippen" med Gert och kolla på matchen.

Dom hade gjort den här fina till Gert i fars dags present, jättefin och en annorlunda fin present<3

Jag fick en tid för flera veckor sedan till Gynekologen för att ta cellprov. 

Man får en kallelse med olika års mellanrum. Jag har ringt dom säkert fyra gånger för att behöva ändra tiden, men nu så var det dax.

Jag ville ha både Rebecca och Maria med så dom skulle kunna vara beredd med mina ben, dom känner ju benen bäst, förutom jag då:)

Anledningen att byta tid och dag har varit just det, att kunna ha dom båda med mig. Endera har Rebecca varit borta, eller så Maria.

Just den här dagen så hade Maria läkarbesöks tid som var viktig, så det blev bara Rebecca. 

Jag hade ringt dom "igen" för att fråga om det fanns någon mer att få hjälp av där ifall att det skulle behövas, och det fanns det. 

Då jag ringt många gånger för att ändra så har jag känt mig som en jättebesvärlig patient, men dom har varit så himla bra och snälla varje gång. Ingen har blivit sur eller irriterad alls, iallfall inte som jag märkt av haha :)

Det gick jättebra och det behövdes ingen mer person, benen skötte sig jättebra.

Veckan efter cellprovet så hade jag mammografi i Falun. 

Ultraljud gör dom istället för att jag ska försöka göra som vanligt, det är svårt för dom att få bra bilder då jag inte kan komma in ordentligt i maskinerna dom har. Rullstolen blir liksom ivägen, förstås.

Det gick bra och jag hade inga konstigheter alls i brösten tack och lov. Nu är jag helkollad känner jag och cellprovssvaret kommer på posten så småningom.

Här väntar jag på min tur :)

På väg hem från Falun så stannade vi vid Ikea i Borlänge och det är ju svårt att inte hitta på något som man kan behöva.
Jag hittade på flera saker och ett stort dubbeltäcke med fodral blev det till min fåtölj, gissa hur mysigt jag kan ha det nu då vi fixat till det? Det är så härligt att kunna dra täcket runt mig jag som fryser för det mesta :)

Nu till det jag gillar, att baka :)

Jag har bakat, ja det har jag minsann, flera dagar och ibland mycket på samma dag.
Ni som läst det jag skrivit om förut vet ju redan, men jag skriver så att alla vet.
Jag har tagit på mig att baka fika till alla killar då dom är på hockeymatch, ja ni förstår ju då att det blir lite bak.
Nu kan jag inte göra så mycket olika så det blir några sorter som kommer att gå runt.

Det är inte alla som har sån tur som jag!! 

Alla bakgrejer bara står där så att jag kan göra det allra roligaste! Jag slipper också disken och allting efteråt som ju är det absolut tråkigaste. 

Det kan bero på det att man låter bli att baka, just för att allt efteråt är drygt och tråkigt, men det behöver jag inte tänka på jag. Lyx!!

Det är inte bara lyx jag har då jag ska baka, tänk bara på allt annat i ett hushåll. 

När jag slängt en tröja i tvätten så ligger den ren och ihopvikt i min garderob efter ett par dagar? 

Vad hände där liksom?? 

Ja det är så mycket som jag reflekterar över och förundras över. 

Livet är ju helt fantastiskt och jag hoppas att du som läser njuter lite extra, tex av luften då du är ute, passa på att andas liksom.

Helt fantastiskt, först började jag lyssna då jag tränade varje morgon, och sen då jag stekte pannkakor, och nu ännu fler pannkakor :) Många timmar blir det.
Jag kom på att jag kan lyssna på boken medan jag varit ute och åkt och nog har jag åkt.
Jag har åkt så jag lyssnat klart!!
En bra bok tycker jag och väldigt utlämnande. Han berättar om både andra men mest om sig själv, han berättar om hur han gång efter annat "fuckat up" som han säger. Ja vilket liv, och vilket jobbigt liv han levt.
Jag hoppas verkligen att han inte hamnar i något mer återfall eller så, att han får må bra tillsammans med sin familj.

Ja tänk att jag kunnat lyssna på en bok, min allra första bok som någon läser, och inte vilken som helst! Något som nog är en träningssak är att inte försvinna iväg med tanken på något medan man lyssnar, nej det behöver jag träna på. Om man inte kan lära sig det så går det inte att hänga med, nej då får jag ju lov att lyssna om och lyssna om :)

Det kommer absolut att bli fler böcker, framöver.

Nu till något som säkert fler än jag varit med om :)

Något bland det svåraste att komma ihåg att handla då man är till affären är frimärken och saffran enligt mig. Hur svårt kan det vara??.

Jag får ofta gå tillbaka igen efter ha glömt det och kommit på det efter en stund, eller så hinner jag ända hem haha :) Ja så det kan vara och jag tror att det är fler än jag som har just det här problemet.

Nu till en ny procedur som vi tillämpat här hemma :) Eller Melina har :)

Melina jobbar på en förskola och där går det löss, ja inte hela tiden, men Melina oroar sig.

Är det inte hemma här, så är det hemma hos Maria eller Rebecca, ja lus kamning. 

Varje vardag efter hennes jobb. Inte en lus så långt ögat nått, inte än iallafall.

Gert har ju som jag skrev börjat jobba igen efter hans sjukskrivning, och inte bara börjat jobba, nej han har börjat på ett nytt jobb.
Han trivdes från första stund och är säker på att det kommer att bli toppenbra.
Det som inte blev toppenbra är hans förkylning med jätteont i halsen.
Ja vad skulle han göra utan dessa nedan :)? Det är lite som en livräddare då han har ont i halsen.

Jag åkte till apoteket igår för att köpa någon medicin mot hans onda hals och något som hjälper till då han har slem som behöver komma upp.
Tabletterna ovan hjälper inte alltid, så jag köpte någon spray han kan ta som ska hjälpa.
Båda dom medicinerna hjälper tycker han, och han tar dom men dom smakar allt annat än bra!
Gert är i vanliga fall inte ett dugg känslig för otäcka smaker, men båda dom här var hemska säger han. Ja jag lyckades ju inte så bra då, två av två smakar skit!
Han är duktig och tar dom iallfall och det känns skönt att dom hjälper lite :)

Gert fick en fin blomma av sina pojkar för ett tag sedan, och den lever och frodas här i vardagsrummet. Ja orkidéer är en blomsort som trivs här, bland flera faktiskt.
Ormbunken jag hade i köksfönstret efter att jag köpt den, den har växt ur sin kruka flera gånger men som inte kan få bli större nu, men det kan det nog. Den vill nog att dess ägare (jag) ska köpa en större kruka, ja minsann så får det nog lov att bli till slut.

Jag vill ju att blommorna ska ha jord att leva i, och har man för små krukor så har dom ju ingen jord alls liksom :) Jag har verkligen blivit att älska att ha blommor här hemma, förut hade jag bara några orkidéer, och jag kände inte att jag ville ha fler.

Jag har så mycket mer att skriva om nu, så mycket mer, men jag har sparat ner ganska mycket text till nästa inlägg, ja det går ju inte att ha hur långa inlägg som helst :)
Det här inlägget har tagit lång tid att rätta, ja faktiskt flera dagar.
På kvällarna då jag lagt mig brukar jag skriva eller rätta, men nu i flera dagar så har jag varit så trött så jag har inte orkat.
Jag har ju sovit lite dåligt då Gert hostat och mått skrutt. Jag har dåligt immunförsvar på grund av medicinerna jag får, men än har jag inte blivit sjuk, än har inte Gert smittat mig.
Det var jättelänge sen jag var förkyld nu och jag känner inte alls att jag kommer att bli det heller, men vi får se. Jag kanske inte skulle berättat det här för då kanske jag blir sjuk :)

Jag hoppas att ni som läser det jag skriver har det bra.
Det allra viktigaste, att du mår bra!
Kram kram från mig