Igår var det äntligen min tur!!

Hej hej och god fortsättning på det nya året.

Jag har, och har haft så himla bra dagar hela tiden, så för mig så vet jag ju att jag kommer att få ett nytt gott år.

Om det mot vad jag tror inte blir ett bra år så får jag ta det då, ingen idé att grubbla eller oroa sig i onödan.

Våran nyårsafton, min och Gerts kväll var lugn och skön,  ingen av oss ville göra något speciellt. 

Vi är som "Ferdinand", vi vill sitta under korkeken och dofta på blommorna :)

Ingen av oss känner sig social och vill umgås, nej vi trivs bäst här hemma, bara vi.

Nu kan det vara jätte trevligt också att ibland hitta på något, men helst inte om vi får bestämma, och det får vi ju.

Det är ju en fördel med att vara vuxen, att man kan få bestämma själv. 

Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det ju inte alltid så lätt att få göra som man vill, nej dom runtomkring spelar stor roll. I mitt fall så har det inte varit så accepterat att göra som man vill.

Jag kommer tillbaka om det lite längre ner.

Det är verkligen ett jobb att lära sig att säga nej till det man inte vill, mycket träning krävs det.

Nu är det egentligen inte alls svårt längre känner jag, nej om jag inte vill, eller om vi inte vill, nej då vill vi inte, och då är det bara så. 

Inte så bara förstås, men det borde vara så egentligen då man ju har rätt att få leva som man vill.

Men fortfarande kan det där dåliga samvetet infinna sig där och göra sig påmind.  

Men då det blir så, då måste jag mota bort den känslan.

Jag kan inte förstå varför någon vill ge någon dåligt samvete, att någon vill att man ska få bli osäker och få må dåligt? Att den personen/personerna gör/säger saker för att till vilket pris som helst få som den eller dom vill?

Nej det är verkligen ingen bra egenskap man har om man gör så mot någon, nej det gillar jag inte.

Nu är det inte säkert att det är med vilje, men oavsett så är det inte snällt någonstans.

Jag måste förtydliga det jag skrivit om nu. 

Jag har i så många år, ja jättemånga år inte funnits. 

Jo då, funnits har jag ju gjort, iallafall kroppen, men inuti har jag inte funnits, utan gjort saker som andra tyckt att jag ska göra. 

Jag har tyckt som andra, inte som jag. 

Jag kan inte skylla på någon alls, nej, men nu då jag vet hur det varit så vill jag verkligen inte tillbaka till den tiden, tillbaka till den Nina. 

Nej nu finns jag, ja jag heter Nina och jag finns och jag tycker saker alldeles själv. 

(jag har funnits i lite mer än 13 år, kanske till och med 15 år) 

Jag som aldrig egentligen tyckt förut, nej inte tyckt så som jag tyckt, jag har tyckt som någon annan.

Det är lika med det, hur kan man vilja att någon annan ska tycka som sig, varför vill man det? 

Varför vill man äga en annan människa?

Ja det finns så mycket att ta upp då det gäller just det här ämnet, men då blir det massor av fler rader och det får jag skriva om en annan dag :)

Att vilja, tycka och göra det jag vill, det gör jag inte för att vara taskig eller dum mot någon annan. Nej jag säger inte -nej det vill jag inte, för att någon ska bli ledsen eller besviken över det. 

Nej jag gör det för att jag inte har några skyldigheter mot någon, att göra inte måste göra något jag inte vill. 

Nej jag gör det bara för att jag vill leva som jag vill, vi vill leva på det sätt vi vill. 

Jag och vi vill må bra, det är den allra största anledningen till att jag står upp för mig och oss.

Jag tänkte egentligen bara skriva ett par rader nu på kvällen innan det är läggdax, men det blir bara fler och fler rader. 

Det är verkligen något jag kan bli förundrad över, att alla ord, meningar stora bokstäver, komman och punkter kommer av sig självt? 

Ja jag behöver inte tänka ett dugg jag, fingrarna och min hjärna gör jobbet alldeles utan min inverkan.

Så jäkla konstigt måste jag säga, skitkonstigt haha, nu skrev jag svärord nästan haha :) 

Jag brukar väldigt sällan svära, nej jag bestämde då Marielle föddes att jag inte skulle svära mer, och så blev det, för 25 år sedan. 

Ibland kommer det något svärord förstås, men jag blir rådlös då det kommer något, för det är verkligen inte mina ord och än mindre jag, men ändå dyker dom upp ibland.

En gång för många år sedan så var jag riktigt förbaskad på en kille, en pappa till en av mina barns kompis. Han betedde sig enligt mig skitdumt i telefonen, så jag skulle ta i det allra värsta jag kunde. Efter det skulle jag sen lägga på bestämde jag mig för och vad kom då ut. -SKIT PÅ DIG!!! och efter jag sagt det så la jag på :)!!?? 

Ja det var det fulaste jag kunde säga??

Efteråt så kände jag mig skit larvig och tänkte nästan ringa och be om ursäkt, men gjorde inte det.

Nej det var inte så illa sagt tänkte jag, och han behövde få höra att jag blev arg på honom också.

Ja nu förstår ni ju lite då hur jag är, orden kommer liksom inte av sig själv då det gäller svärord, nej, men andra ord, ja dom kan dyka upp lite lätt och kvickt.

Nu till något för mig jätte superviktigt!! 

Reflexer, ja det är så himla viktigt att man tänker på att utrusta sig med reflexer. 

Det är ju ofta man kanske åker till stan på dagen då det är ljust, för att sen gå över en gata till bilen på parkeringen på eftermiddagen och det har blivit mörkt ute. 

Då har man oftast eller alltid inga reflexer med sig eller på sig.

Hur många har inte gjort så många gånger?, ja jag med måste jag erkänna. 

Det är så viktigt att tänka till då man går eller åker hemifrån hur länge man ska bli borta, det kan bli mörkt innan man är hemma och då behöver man synas. Både för sin egen skull och för andras.

Föregå med gott exempel tycker jag att jag gör då det gäller att klä sig med reflexer. att vara rädd om sitt liv och se till att ingen kör på dig och får leva med det resten av sitt liv.

Jag blir så irriterad då vi är ute och åker ibland och det är mörkt, och hur många har reflexer på sig?? Alldeles för få, inte många alls och det gör mig faktiskt förbannad. Så jäkla dåligt.

Ofta har folk en liten reflex som hänger ut ur jackfickan och som funnits där år efter år. 

Det är i och för sig bättre än ingenting, men syns man då ordentligt tror man? 

Nej det gör man inte, inte alls.

Jag har utrustat mig med alla tänkbara varianter, ja jag vill leva och jag vill inte bli påkörd.

Jag skulle behöva ha en stor säck med reflexer att dela ut då jag är ute och far, ja det skulle jag gärna ha som uppgift när jag ändå är ute och åker. Kanske kommunen skulle vilja ge mig ett gäng som jag kan dela ut? :) Vore en önskedröm och självklart skulle jag göra det gratis.

Det händer ofta att jag skulle vilja stanna och veva ner rutan för att ge en reflex, ja det är faktiskt så :)

På min kjol så har vi sytt på två reflexband som jag köpt på "Hema" (en tygaffär), och jag är säker på att jag syns bra där nu.

Bakpå rullstolen så har jag satt en väst jag hittade på "Claes Olssons" (också en affär), den var mycket finare än dom gula som finns, om man nu måste och vill att det ska vara lite fint, haha, som jag då tydligen.

Jag har också armreflexer på båda armarna, och lysen på rullstolen har jag ju också,  ja jag är verkligen utrustad så jag ska synas.

Mina döttrars en vän berättade att han och hans kompis åkt bil häromveckan och undrade vad dom såg för något med reflexer haha :) 

Ja det var "bara" jag som kom farandes :) 

Dom hade ingen aning om vad det var som kom farandes :) 

Såg säkert ut som ett flygande tefat haha :)

Nu till lite jul igen :)

Gert har pratat om en liten filmsnutt på julafton som heter "Karl Bertil Johnssons jul". 

Han har kommit in på den filmen många gånger under ¨årens lopp :) 

Varje julafton på kvällen har dom spelat upp den här filmen, men inget jag kunnat minnas.

Jag hade aldrig hört talats om den, så Gert har härmat hur han låter då han pratar i filmen, då han blir arg tex. Jag har inte känt igen något som Gert sagt och berättat.

I år så kollade vi på Karl Bertil Johnssons jul på julaftonen, och det kändes verkligen som innan jag tittade, att jag aldrig sett den förut.

En väldigt fin historia om att ta från dom rika och ge till dom fattiga. En god gärning verkligen.

Jag är glad att jag såg den nu och den kommer jag nog faktiskt att titta på varenda jul framöver. Verkligen en fin berättelse. Kanske finns det fler än jag som missat den här berättelsen hela livet? Eller så är det bara jag?

Nu till lite nutid.

Oftast på kvällarna så fryser jag, ibland ganska mycket. 

Gert tänder då våran lilla kamin och ställer den vid mig, och så har jag både vete kudde och filtar, ja jag gillar verkligen inte att frysa.

Jag har alltid fryst om händer och fötter, men nu är det axlar och nacken också som fryser, iallafall mest då vi är inne. 

Jag har läst lite om hur andra har det just med att frysa, och det är väldigt vanligt har jag förstått. 

Ja många med Ms har lika som jag. 

Det går ju bra, och jag har ju filtar och vetekuddar att ta till så jag klarar mig, det är bara att gilla läget.

Det är lika då vi ska gå ut och gå, ja då klär jag mig ordentligt så jag slipper sitta och spänna mig, nej jag vill inte frysa.
Jag har handvärmare i vantarna och har kommit på vad jag ska göra för att händerna inte blir stelfrusna.
Jag köpte speciella cykelvantar för flera år sedan som man kan ha på styret då man cyklar ute i kylan. Nu har jag aldrig cyklat, eller jo det har jag ju gjort då jag var yngre, men inte så jag behövt såna här vantar.
Jag ska sy om dom lite bara så min körspak, min joystick går att få in i vanten, så kommer jag slippa frysa mer om händerna. Helt fantastiskt att vi har såna ögon så att vi ser vad som skulle kunna bli bra.

Bra att vi har rätt tänk allihop :) Fleece är det inuti så dom är riktigt varma.

Till mina fötter så har jag och Rebecca fått försöka trolla fram något att trä på/trä över mina skor.
Vi sydde och ändrade lite på ett par av Gerts värmebyxor.
Ja vi sydde ihop benen och så kan vi sätta i mina fötter med skor på så jag får lite extra skydd mot vind och kyla.
Bra att Gert kom på att han hade dom byxorna som han inte använder så ofta,  så att jag kunde få sy till dom så att det blev bra.
Perfekt blev det verkligen.
Man får lov att vara finurlig, man får lov att tänka till hur man kan  göra för att det ska bli bäst, varmast och se finast ut och så vidare.
Nu bryr jag mig inte alls hur något ser ut, nej det viktigaste är att det fungerar för mig.

Jag har haft någon dag extra ledig från träningen under jul och nyår, ja julafton och nyårsafton måste man ju få slippa tyckte jag :) Det är ju tur att jag är chef över mig själv :)
Förutom dom dagarna har jag kört på så mycket jag orkar.

Jag och Gert har försökt vara ute och gått nästan varje dag, ibland med den vanliga rullstolen och ibland med den stora. 

Den stora är verkligen den bästa, förutom att den har noll i stötdämpning, den är riktigt "stuttig".

En dag så råkade jag köra på laddarsladden i rullstolsrummet med min vanliga rullstol då jag skulle vända, ja då körde jag fast och laddaren till den stora gick sönder.

Jag ringde och felanmälde och efter ett par dagar fick jag en ny. 

Han som jobbade och skulle komma visste att jag ju hade en annan rullstol så jag inte satt i sjön, men! Han fick en annan lite akut utryckning till Ludvika, och tog med laddaren till mig.

Dom är helt underbart gulliga dom på hjälpmedelcentralen, verkligen dom bästa.

Det brukar vara två stycken killar som är här i Ludvika, iallafall är det någon av dom två stycken som brukar dyka upp här då jag behövt, och dom är ju bara så himla bäst!! 

Jag kan inte nog skryta om dom faktiskt!!

Den stora rullstolen som jag har kan jag göra längre än den är från början, jag visar på kort nedan.

Den är mycket mer stabil då jag har den utdragen, men tar mer plats om jag behöver in någonstans och om jag glömmer att fälla ihop mig igen.

Jag visar också bilder på då jag åker ner för trappen med hissen så ni ser och förstår hur jag tar mig in och ut här hemma:) När jag har den här rullstolen som nedan så åker jag in och ut genom dörren rakt fram, medan då jag har min lilla rullstol kan ta den andra dörren. 

Dörren rakt fram gjorde vi bara för den här rullstolen, den går inte att manövrera som den andra jag har. Nej den här rullstolen kör man lite som en bil, som en gokart kanske man kan jämföra den med.

Nu vill jag ta bort dom enda tomtarna jag satt upp i år, jag har inte ens en ljusstake i år, men några stjärnor har jag allt. Nej jag hade ingen lust alls, nej verkligen inte.
Jag är så nöjd med fönstren iallafall och tycker att det är fint som det är, då vill jag ju inte ta bort saker och pressa in ljusstakar. Superskönt att faktiskt kunna bestämma själv, ja nu igen kan jag välja själv :)

Fick så fina tulpaner av Maria <3

Nu till något helt annat :)

I förrgår så lagade vi mat, ja gisses så vi lagade mat.

Det skulle komma två killar från Finland. och en kille från Stockholm för att spela hockey, och dom behövde ju lite mat. Jag tycker att det luktar matos fortfarande nu, men det ger sig nog snart :)

Jag gjorde köttfärssås och spagetti, korvgryta med ris, pannkakor, och så kyckling gryta med ris.

Ja många lådor blev det, men dom är ju tre stycken och måste ju klara sig och äta som dom ska.

Laget behöver lite extra hjälp för att dom ska kunna orka sig kvar, så det var välkommet.

Lite fika fick dom också förstås haha :) 

Ja ni vet ju hur jag är ni som läser, jag ger gärna bort och skämmer bort dom lite. Bullar, choklad kladdkakemuffins och rutor med kokos på.

Ja jag är nöjd med den dagens arbete, många timmar i köket blev det, men mycket mat blev det.

Vi fick ta en paus från köksarbetet och åka till doktorn med mig mitt på dagen. 

Jag har haft svamp i munnen flera gånger och trodde att det var lika nu igen. 

Jag fick träffa distriktssköterskan som skulle göra sin bedömning innan jag eventuellt skulle behöva till en doktor.

Hon visste inte säkert men kanske var det på gång så det var lika bra att börja direkt ifall att.

Då man äter penicillin så brukar det bli svamp, eller när man har dåligt immunförsvar vilket ju jag har av medicinen jag får varje år. 

Nu är immunförsvaret inte sämst eftersom jag ju aldrig blir sjuk nästan, nej jag vet inte då jag hade en förkylning  ens. 

Svamp i munnen trodde jag, och kanske var det så, fick recept och ska skölja med det medlet som inte smakar så gott precis.  Många gånger om dagen i flera veckor.

Och så sist men inte minst Ingemar. Ja allas och våran Ingemar!!

Han är så gullig och rolig, alltid glad och får hela truppen på bra humör. 

Jag väntade på Gert en dag i ishallen, och medan jag väntade så kom Ingemar och pratade med mig lite. 

Ja vad skulle väl alla göra utan han. och vad skulle väl han göra utan dom?

Ja han är lite allt i allo, fyller på vattenflaskor och ropar "kom och köp!!" då folket kommer för att se på matchen, då säljer han puckar som dom ska slänga ut på isen mellan två perioder.

Ingemar och hans fru och hans syster Ulla brukar vi träffa lite då och då. Han har sovit över hos oss också ett par gånger, det tycker han är mysigt och han sover så länge så.
På somrarna följer vi dom på marknad i Norberg, och dom oss på marknad och loppis i Ludvika.
Ja det blir så många skratt och vi tycker så mycket om dom.

Igår så var det äntligen min tur!! Det lyxigaste jag vet!!
Frissan!!
Det var så länge sen jag var till frissan, så härligt tycker jag att det är, så jag hade en riktigt lyxig start på dagen igår :)

Karro heter frisören som jobbar på "Zynk". Det var första gången på den salongen, men jag lovar att det kommer att bli fler. Det är inte så lätt för mig i rullstol att ta mig in, och framför allt kunna använda min lyft för att komma till schamponeringen. Oftast så är just schamponeringen ett steg upp eftersom dom har rör och grejer i golvet. På det här stället så fungerade det jättebra och inget steg upp hade dom. Jag är nöjd och jag hade en skön härlig Ninatid på Fredag morgon.

Det blev jättebra tycker jag och jag kommer att trivas bra med min nya frisyr. När jag har lite kortare hår där bak, så blir jag jättelockig :) 

Nu ska jag försöka rätta lite innan jag blir helt klar :)

Kram kram till er som läser.

Jag hoppas att ni har det och mår bra.