Den lukten!!

Micke, Ros.Marie och Pia <3

Hej hej!

Idag blir det lite svårt att få till ett inlägg, ja det är känslan jag får, men jag får se.

Jag for en dag till Granngården för att köpa lite hö och halm till kaninerna. 

Om inte alla vet redan så skriver jag det iallafall. 

När jag blev sjuk så jobbade jag där på Granngården i Smedjebacken.

Ja jag var så glad att få jobba där och jag trivdes så jättebra.

På somrarna var det så varmt så svetten bara rann längs ryggen, på vintern var det så kallt så kallt. 

Då ville man inte vara ute i "ladan", nej då ville man helst vara inne vid kassan där det var varmt.

Rebecca var med mig dit den här dagen och hon höll på att frysa ihjäl, och hon fryser aldrig egentligen.

Ja hela huset är ju ett plåtskjul så det blir kallt, jättekallt och just den här dagen var det så där riktigt råkallt. Jag märkte inte av det alls, nej jag bara njöt.

Ros-Marie och jag :)

Ja herregud så jag önskar att jag fick vara frisk och kunna jobba där som förut, det är verkligen en av mina högsta drömmar då det gäller mig och min sjukdom.

Jag skulle vilja vara som vanligt, kunna hjälpa kunderna och få vara och må så bra som jag gjorde då jag var där. 

I början för några år sedan, ja det var faktiskt lite mer än sju år sedan, då mådde jag dåligt av att åka dit, jag blev så ledsen, mitt hjärta gick lite sönder.

Nu känner jag det inte lika, nej trots att det ju känns sorgligt att inte kunna jobba där mer, så bara älskar jag att vara där, att känna lukten haha :) 

Ja jag njuter av den lukten fast den egentligen luktar rätt illa :) 

Jag mår sammanfattningsvis så bra och är så glad då jag är där :) I love it!

När jag jobbade där fick jag höra då jag kom hem efter en dag, gå in och duscha mamma du luktar granngården :) Ja jag gjorde ju det och jag älskade det. 

Självklart gick jag in i duschen haha :)

Jag läste häromdagen en anteckning jag hade att det var ganska precis sju år sedan jag beställde min första manuella rullstol. Med hjälp då förstås för jag visste ju inte vad jag behövde.

Ja jag skulle ju verkligen inte ha en rullstol, nej minsann inte jag :)

Jag fick ge mig där;) 

Efter något år, när vi flyttat hit till Ludvika, ja då fick jag förslaget att jag kanske skulle ha en permobil, nej minsann en sån skulle jag då inte ha :) 

Jag fick lov att ändra mig igen och inse vad jag behövde. En permobil blev det.

Jag hade det svårt att kunna gå till toaletten med mina hemska ben som inte lydde mig ett dugg. 

Min doktor Claus berättade om en suprapubiskateter, nej aldrig, en sån tänkte jag verkligen inte ha!

Men lika där, det är ju det bästa som hänt mig, och som samtidigt krånglat mycket för mig.

Jag älskar den, då den inte krånglar, den har gett mig min frihet och mitt liv tillbaka.

Nu på slutet och ganska länge så har den krånglat väldigt mycket för mig, och jag har inte fått vidare hjälp av någon, jag kommer tillbaka till det i något av mina kommande inlägg då det blivit mycket turer kring den :)

Hur som helst så älskar jag den!! 

Ja motsträvig eller vad man kallar det då man sätter sig på tvären hela tiden haha :)

Jag tror ju i och för sig att det är ett sunt beteende eftersom jag ju ville så gärna bli bättre och inte sämre, men nej så blev det ju inte.

Jag väntade liksom på att vakna på morgonen och att jag var frisk igen.

Nu och för länge sen så har jag ju förlikat mig med hela min situation och trivs väldigt bra med mitt liv, ja jag gör verkligen det.

Nu tillbaka till Granngården och hö och kaningrejer. Ja det blir mest kaninskriverier en stund nu.

Jag och Melina for till Stockholm en dag för att eventuellt köpa två fina kaniner, som Melina kanske ville ha och ta hand om. 

Efter att ha träffat ägaren och kaninerna en lång stund så bestämde hon sig för att ta dom med sig hem.

Supersöta verkligen och dom bodde in sig direkt vid henne då dom kom hem. 

En är två år och en tre år,  en Doris och en Kalle. 

Dom skulle vara rumsrena och det är ju viktigt då dom ska bo inne. Första dagarna var det lite si och sådär, då kissades det inte bara på lådan, men nu så :) Små bajskulor lite varstans gör ju inte något, dom går ju lätt att dammsuga upp eller plocka upp. Det är ju bara hö och luktar inte ens.

Jag var med som sällskap bara, och med gps så hittade vi direkt. 

Tänk om det funnits för ett gäng år sedan, då hade jag sluppit köra fel överallt, ja jag menar överallt. Inte här hemma då, men om jag skulle någonstans. Kartbok, ja då fick man ta till den :)

Lite fika i bilen hade vi, lussebullar och smörgåsar, och så lite kaffe :)

Ja lussebullar kanske du tänker, ja visst är det så :) 

I år kanske det får bli saffransbullar, släta bullar hela året, ja både Marielle och Melina tycker så, och jag är med jag med haha :)

Vi var ju till Granngården för att köpa lite som vi behövde direkt, men jag hade också gjort en beställning från Granngården som skulle komma hem med lastbil några dagar senare. 

Maria var hemma här då bilen med allt jag beställt kom.

Nu är vi laddade ett bra tag framåt och det känns skönt.

Nu till lite av det jag ska göra framöver, varje dag ska jag försöka träna. Ja jag pratar om min returner som jag haft ett lite tag. Jag blir helt andfådd då jag reser mig i den, så jag förstår vilken nytta den gör. Ett väldigt bra träningsredskap och framöver förflyttnings hjälpmedel.

Jag ska ringa min sjukgymnast så att hon kan komma hit och vi tillsammans kan klura ut vad jag kan göra för att det ska bli så bra som det går.

Jag kommer så småningom kunna stå rakt, men det krävs träning kan jag lova.

Här nedan är mina finaste tjejer i hela världen. Som jag älskar dom.

Jag är stolt och tacksam över att få vara deras mamma, den bästa gåvan i livet <3

Såhär kan det se ut då jag ska sitta själv i några timmar vilket ju inte händer ofta, men det händer.

Ja som ni ser så går det ingen nöd på mig alls.
Pannkakor i en burk med sylt, päron i bitar i den röda burken. och så några hemma gjorda mackor med smör och ost.

Kaffe och vatten har jag att dricka.
Oftast då jag är ensam så skriver jag i min blogg, låter orden flöda, ja det lät som ett fint ord, men det stämmer. Jag ger mig hän i skrivandet kan man säga för orden verkligen strömmar ut.

Jag har det som en prinsessa och mår som en prins haha :)

Jag och Gert var till Borlänge en dag för inte så länge sen. Vi käkade lite och sen gick vi lite i affärer, inte så många men, ja just det, men! Jag behövde ingenting men Gert hittade ett par springskor till mig haha. 

Ja jag vet ju att jag inte kan springa, nej inte ens gå, men sitta kan jag :) 

Och han hade ju helt rätt i att det stod mitt namn på dom :)

Han hjälpte mig på med dom och det gick ganska lätt att få på dom så jag slog till :) 

Jag var till doktorn i början på den här veckan, och när vi satt i väntrummet så var jag bara tvungen att ta kort på Maria :) Hon har så korta ben så det finns ingen chans att hon ska nå ner :)

Ni som läser det jag skriver, eller ni som känner mig, ni vet ju, ja ni vet ju att jag älskar solen.

Häromdagen så passade jag på att sola mig lite, och det var ljuvligt. Så underbart skönt.

Nu längtar jag efter fler soldagar så att jag får tanka energi, massor av energi.

Nu är det ju inte så att jag är utan, men under dom sista två veckorna har sjukhuspersonal tagit min kraft och ork till sitt förfogande känns det lite som.

Ja det har varit och är drygt, men det är bara att deppa ihop lite och sen komma igen, så där är jag nu, jag har kommit igen.Nästa inlägg kommer nog mest bara att handla om just det tror jag :)

Nu till något för mig jätteroligt. Jag ropade in dom här jeansen på tradera (auktionssida på datorn) för några dagar sedan.

Jag har haft precis likadana förut, men då några storlekar mindre :) Konstigt det där haha :)

Jag såg dom och kände att jag ville chansa och så vann jag.

När jag fått dom så tvättade vi dom först och sen testade jag :) Ja ni ser ju, jag kunde ha dom och jag kunde knäppa hur lätt som helst.

Jag är en riktig jeans Nina egentligen, ja jeans och en tröja, det var jag det.

Jag ska sprätta bort två stora fickor bak på rumpan innan jag ska använda dom, det är inte bra med veck och kanske hårda sömmar, så det är bäst att ta bort.

Nu har jag inget ömtåligt skinn alls, nej jag har klarat mig jättebra utan sår, men jag vill ta det säkra före det osäkra, och ingen ser ju eftersom jag sitter :)

Sedan jag blev sjuk så har det mest varit mjukisbyxor för mig, inget som sitter åt och inga veck, ja så har det varit. Men jag ska minsann börja hitta på det jag tycker är snyggt och bekvämt samtidigt.
Nu då det är kallt ute så är det ju tröjor, varma tröjor som jag behöver och då jag endera är bara hemma eller har min täck kjol över så är det ju ingen som vet vilka byxor jag har på mig, jo jag!

Jag ska fundera hur Nina egentligen vill och så utgår jag efter det, vi får se om det blir jeans framöver.

Som jag skrev förut så har energin trytit ganska mycket och jag har inte haft lust att göra så mycket, men baka, ja det har jag gjort idag.

Frallor blev det och så tekakor. Jag har faktiskt aldrig som jag kan komma ihåg bakat tekakor så det var lite spännande. Dom blev jätte jättegoda, men dom blev ganska små. Ja men vad gör väl det, man får ju ta flera stycken då istället :) Lyckat bak och det blir fler av både frallor och tekakor :)

I början av mitt inlägg så skriver jag att jag inte vet hur inlägget ska bli, lite orolig över att inte ha något att skriva om. Men fingrarna gör som dom alltid gör, dom bara skriver och skriver, tack snälla fingrar och tack till hjärnan som gör så att fingrarna skriver det dom ska.

Jag skulle kunna skriva mer och mer och mer, men jag ger mig nu för idag.

Jag behöver ju rätta också, vilket kommer ta sin lilla tid.

Jag hoppas att du och ni alla har det bra och att ni mår bra.

 Kram kram