Vilka dagar!!

Kapten Ingemar!

Hej hej!

I det här inlägget kommer det mest att handla om Ingemar, om vad vi gjort veckan som varit då han varit hos oss, vad mycket vi hunnit med!

För att alla ska förstå så har han en intellektuell funktionsnedsättning, ( förr hette det att man var förståndshandikappad ), och en så härlig person.

Jag hade kollat runt lite på olika saker vi skulle kunna hitta på när han skulle bo här hos oss.

Ja så roligt vi haft, han är en riktig glädjespridare våran Ingemar.

Gert åkte och hämtade honom i Fagersta, för att bo här hos oss i Ludvika några dagar. 

Jag är ju tidsoptimist har jag ju fått förstå, och bara maten jag tänkt laga till oss, det hade aldrig funnits någon chans att hinna med att varken laga eller äta haha :)

Jag börjar från början lite grann.

Jag hade bokat in så att Ingemar och Gert skulle få åka ångbåt på Väsman i Ludvika, så det vart första dagens uppdrag :)

Det var uppskattat av dom båda, dom fick lära sig mycket om hur en ångbåt fungerar. 

Ingemar fick vara kapten en stund och lyckan var total, han tyckte det var jätte spännande och roligt.

Dagen efter bar det iväg till Flogbergets gruva som ligger mellan Ludvika och Smedjebacken.

Dom gick på en guidad tur i gruvan, och tjejen som guidade var superbra och duktig tyckte dom båda. Nästan två timmars guidning blev det. 

Han fick en T-shirt :)

När dom kom hem därifrån så ville dom åka till "Räfsnäs" som ligger alldeles intill här hemma där vi bor.

Där har dom ibland något som heter "åkdon och termos", och då är det massor med gamla bilar och mopeder som folk går runt och tittar på. 

Riktiga entusiaster dom flesta, och sådär roligt för mig som inte är ett dugg intresserad av maskiner eller motorer haha, men Ingemar hade en fin bra kväll, och det var huvudsaken.

När vi kom gående där bland alla bilar så var det någon som ropade NINA!! 

Det var Martin här ovan och hans Mona som var där med Martins rosa bil. 

Jätteroligt att träffa på dom, men jag vet inte varför jag inte tog något kort på bara självaste bilen, ja hela liksom haha :) Kan kanske bero på det jag skrev nyss, mitt ointresse haha :) 

Människor är ju viktigare och så mycket roligare än bilar :)

När Ingemar stod och kollade på traktorn så kom dess ägare fram till oss, och Ingemar frågade om han fick sitta i, och det fick han.

Mannen som ägde den frågade om inte jag var Nina? Jo sa ju jag då och såg fundersam ut och hade ingen aning om vem han var, då sa han att - jag jobbade med din pappa, eller alldeles bredvid där han var när han jobbade, åh! 

Ja det var ju jätteroligt att han gav sig till känna, och jag fick en liten extra "tänka på pappa stund" där och då. 

Nu tycker jag förstås att en del gamla, riktigt gamla bilar är finputsade och superläckra, ja mest då mjuka bulliga former. Men annars har jag väldigt svårt att tycka att någon bil varken ny eller gammal är fin.

Vi hade iallafall en fin kväll och sen då vi kom hem var det lite mys framför tv:n. 

Gert och Ingemar tog sig en öl dom, och testade våra fåtöljer som går att fälla bakåt :) 

Ingemar tyckte att vi hade häftiga fåtöljer :)

Vi hann också med en minigolfrunda innan han skulle tillbaka hem till Fagersta.

Simon och Stina var i Smedjebacken hos Simons mamma några dagar, så dom kom och spelade en omgång med oss.

Jag skötte sekretariatet jag haha :) (Jag menar att jag skrev alla resultat.)

Som ni ser nedan så hade vi en roligt härlig stund på banan, med många skratt och full koncentration.

 

Stina var den som vann!! Med riktigt bra poäng, överlägset bäst var hon :)

När vi spelat klart så var det dax för godis affären på stan för mig, Gert och Ingemar. 

Ja ska man gå på bio så vill man ju ha godis!! 

Jag hade bokat in oss på Lejonkungen på svenska då Ingemar inte kan läsa, och det var ett bra val faktiskt. Superbra gjord film och så himla bra med svenskt tal. 

(Dagen innan kollade vi på den tecknade lejonkungen hemma på tv:n, för att veta hur den var, det var ju ett tag sedan vi tittade på den med barnen)

Jag hade bokat så att dom två fick sitta längst bak i mitten, medan jag satt nere där det är enda stället jag kan sitta på, längst fram.

Det är inte alls bra att sitta där fram egentligen, men jag har ju inget val ;) 

Om jag ska se en film och sitta på ett bra ställe är är det i en annan salong.  

På avenyn, i den salongen får jag sitta längst bak jag med rullstol, och då är det mycket bättre för mig. Nu går inte alla filmer i den salongen, så det blir i den andra som är mindre för det mesta.

Nu tillbaka till Lejonkungen, jag somnade!! 

Ja flera gånger nickade jag till och blev orolig då jag vaknade till, att jag snarkat??, haha :) 

Ja jag vet ju att jag faktiskt kan snarka nu för tiden, på äldre dagar, har aldrig gjort det förut, men nu minsann, nu kan jag också :)!!

Efter bion var det pizza på schemat, ja "calzone" vill Ingemar ha förstås, så det fick han. 

Jag köpte en panini och Gert en pizza han med. 

För salt, ja pizzorna var alldeles för salta, så dit åker vi inte till på ett tag.

Jag föreslog att vi kanske skulle skicka ett kort till Eva, (hans fru), och det tyckte han, men! :) 

Det blev sex kort vi skickade, han valde kort, och jag fick skriva om allt vad vi gjort. 

Bra skrivträning för mig, och sen fick Ingemar sätta på frimärken och träna på det, och sen lägga dom på lådan. Samarbete kan man kalla det :)

Vi har haft sån tur med vädret, ja det har ju varit toppenväder för det vi hade planerat och tänkt göra.

Ingemar ville förstås hjälpa till med något här hemma, så självklart skulle han få göra det. 

Han fick sätta på sig lite "skrutt" kläder han lånade av Gert, och så han fick klippa lite gräs till att börja med. Efter det, ja efter det så målade han en liten vägg vi byggt på sidan av vårat hus.

När vi hade lite tid och lust så tog vi lite "sightseeing", och började våran lilla tripp till Gonäs där jag är uppväxt. 

Vi åkte förbi vårat hus och det var så skönt att få se hur fint det blivit där sedan mamma sålde huset. Jag skulle tagit något kort, men glömde totalt då det ju går fort att åka förbi :)

Dom hade flyttat lekstugan och gjort en lekplats på baksidan som var jättefin.
Dom hade bytt ut altandörren till en riktig dörr, en vit fin riktig dörr, och allt det bruna runt fönstren tror jag var borta, det var vitt, ja jag är nästan säker på det haha :)
Ja jag kände att det var skönt att det var ett levande förhoppningsvis kärleksfull familj med barn.
Efter att vi varit till "fridhem" som det heter där jag bodde, så for vi till utsiktplatsen en liten bit därifrån.
Ja det var jättemånga år sedan sist, så det var inte lätt att guida oss dit :)
Men till slut så hittade vi, det var inget fint väder just då. Det var grått och molnigt, så det var inte fint alls.
Efter Gonäs så blev det Saxdalen, Sunnansjö och sen hemöver till Ludvika igen, innan Allsång på skansen skulle börja ( Ingemar som ville se :)
En riktig myskväll hade vi ute lite överallt :)

Nu till den sista dagen.

Sista dagen var i Lördags och då var det loppis som stod på schemat för oss.

Där hittade vi först ingenting varken Ingemar eller jag, för att i sista stunden hitta på något vi ville köpa, ja vi båda haha :)

Vi träffade Min vän Leif på loppiset där han stod och sålde tillsammans med sin kvinna ( jag minns inte vad hon heter).

Det var så länge sen jag träffade honom så det var jätte roligt att träffa honom.

För några år sedan var Leif så snäll, han fixade till så Ingemar och hans fru Eva och hans syster Ulla fick hjälpa Leif att sälja. Med succé förstås! Leif hade ordnat så att alla som sålde och stod i närheten av hans bord kom och köpte saker av våra vänner. (Dom köpte på låtsas då :) )

Ja så himla bra av Leif att få till det så bra, och så roligt för dom alla våra vänner som kände sig delaktiga i försäljningen och att dom hjälpte Leif.

Medan vi gick där i lugnan ro och kollade på allt som fanns så träffade vi Martin Karlsson! 

Vi träffade hans föräldrar också som Gert känner sen förr. 

Självklart tog jag kort, jag som ska föreviga allt, och ett eller några kort på Ingemar med Martin var ju självklart. 

Martin är lite kändis också, för er som inte vet så spelar han hockey i Leksand, jo ni minsann!! 

Det var roligt att träffa på honom en sväng tyckte vi alla tre :) 

När jag tar kort då Ingemar är med, eller också när hans fru och kompisar är med, så framkallar jag bilderna till dom förstås. Dom vill alla gärna ha korten på det vi gjort så att dom ska kunna titta på, och minnas. 

Nu har Ingemar världens bästa minne, ja iallafall väldigt bra. 

Ja det har han, nej han behöver inte ha kort för att minnas, nej herregud så han minns, varenda människa och ställe, helt otroligt. 

Behöver man komma ihåg något så kan man säga det till Ingemar, så han kan påminna :) 

Härliga Ingemar.

I veckan som varit så har Maria varit den som jobbat med mig och då träffat Ingemar, förstås :)

I Helgen har det varit Hanna som jobbade och då passade han på, våran nyfikna, orädda Ingemar. 

Hanna som är hovslagare till yrket egentligen, men som är här och hjälper mig ibland, hade med sig sin jobbar bil. Då passade vi alla på att titta i hennes bil för att se vad hon hade för verktyg. 

Ingemar såg hästskor och ville gärna ha en, fick han en?? Självklart fick han det, och en stolt Ingemar fick vi här.

Korten blev suddiga, det kanske berodde på solen som sken och jag stod fel :)

Ja jag kan sammanfatta våran vecka som helt fantastisk. 

Så otroligt roligt är det då han är hos oss eller med oss, men efteråt så känner man sig helt slut, ja slut på ett bra sätt :) 

Jag är så glad och lycklig, och så förbaskat tacksam över att vi är vi, ja minsann!!

Nu till något helt annat :)

Ja nu ska jag berätta vilken "sull Stina" jag blivit. 

Ja som jag "sullar" på mig!! 

Det kan vara då jag planterar blommor, lagar mat, äter mat eller som nedan, målar. 

Ja, jag har flera förkläden som tur är, jag vill ju inte få fläckar på en del för mig fina kläder, nej då måste jag tänka till. 

Nu kan jag lova att jag inte kommer ihåg att göra det särskilt ofta, och dom gånger jag glömmer, ja då "sullar" jag!! 

Förklädet på, oavsett vad jag ska göra haha :) Den här dagen var det lite målning för mig :)

Maria fixade till två av mina orkidéer som verkligen fått växa fritt :) 

Ja minsann hur fritt kan man låta dom växa egentligen? Inte som jag iallafall.

När hon inte fixar blommor inne, så gör hon det ute :)
Jag som inte ville ha en enda buske eller plantering!!?
Nej jag ville bara ha gräsmatta, ja så var det ju, då!!
Nu har jag minsann planteringar, men utan Maria och Rebecca, nej då hade jag haft mest gräsmatta :)

En dag fick vi oss ett gott skratt, ja herregud så tokig hon är den här Billie hunden.

Hon fick inte plats, nej det fick hon inte, men med några tappra försök så var hon på plats!!
Mina ben som är förlamade och inte kan röra sig alls, hängde ner som dom alltid gör.
Just det krånglade till det lite då Billie ville lägga sig bakom liksom, men hon ordnade till det så det blev bra iallfall.

I morse så fick jag ett helt gäng pussar, eller kanske slick mer rättare sagt. Ja hon är då för gosig våran lilla fina ( Marielles hund) Billie <3

Här nedan är det pusskalas :)

Ja som ni nog förstår så har jag ett sånt fantastiskt superbra liv, ja jag har faktiskt det. 

Det finns så många, ja många runtomkring mig som fastnat. 

Ja, då man inte kan gå vidare efter att något hänt, utan allt är helt nattsvart och bittert. 

Jag förstår att det är lätt att det kan bli så, ja jag förstår verkligen det. 

Jag behövde inte gå och få hjälp, men om jag behövt så hade jag gjort det förstås. 

Det är så många som skulle få ett så mycket bättre liv om dom kunde få hjälp av någon att se allt lite ljusare och inte bara mörkt.

För mig var det ett val jag gjorde för många år sedan nu, jag valde att få må bra och att ha bra dagar istället för att gnälla över allt man kanske inte kan längre.  Jag tänker aldrig bli så, nej minsann så tänker jag inte ha det.

Jag försöker tänka på allt jag kan, ja jag kan ju göra hur mycket som helst. 

Ibland möter jag människor som fastnat, som slukar min energi på ett par sekunder känns det som, trots att jag kämpar som en tok inuti mig för att inte bli slukad. 

Det låter inte klokt, men såhär är det faktiskt ibland. 

Det tar mig en lång stund för att bli jag igen efter ett sånt möte, ja det tar på mina krafter som jag ju behöver till mig själv. 

Jag kan gärna dela med mig av min energi, men jag vill inte att någon bara tar den, nej det gillas inte alls.

Jag måste sluta nu för att rätta och så hoppas jag förstås att du mår bra och hoppas att du har det bra.

Kramar från mig :) <3