Jag har så mycket att se fram emot!!



Hej hej!
Ja nu har både jul och nyår varit och det känns riktigt bra med ett nytt år.
Det har absolut inte varit något dåligt år det som varit, men nu tänker jag framåt, ja snart är det vår och sommar, ja så tänker jag!!
Jag är ju ungefär lika, eller ännu mer positiv då jag är ute och går med Gert, ja jag tänker då vi kanske har tre kilometer kvar tills vi är hemma, att vi är vi snart hemma, eller Nehej!! det tycker inte Gert :)
Ja man kan ju säga att vi tänker och känner lite olika där haha :)

Jag känner mig ganska hemma i Ludvika, ja det gjorde jag direkt vi flyttat hit, och då blir allt liksom nära hem på något sätt, som att jag är hemma hela tiden?? (Nu kommer jag ju härifrån från början, men hade inte bott här på länge).
Knepigt, men det känns inte jobbigt alls för mig att känna så, nej det är nog snarare Gert som tycker att jag är väl optimistisk och hurtig haha :)
Kan kanske bero på att jag inte kan gå längre, det är liksom inge jobbigt för mig att gå ut och gå då jag bara rör joysticken och kör.
Då jag var frisk och kunde gå, så gick jag ju jättemycket och tyckte inte att det var drygt, nej jag vet då rakt inte haha :)

 

Viktigt med reflexer så man syns!



Hur som helst så är det superskönt att komma ut i luften, och vädret för mig har ju varit helt underbart, då har jag ju kunnat åka hur mycket som helst ute, nja inte riktigt kom jag på, och det fick jag märka häromdagen.
Jag har fått dåligt batteri, ja det är så tråkigt och jag tänkte först inte ringa till hjälpmedelcentralen om det, nej jag tänkte vänta tills det blir vår, men nu går det inte.
Vi har tagit långpromenader flera av Gerts lediga jobbardagar och det har varit så härligt att kunna vara ute och få luft, tills, ja tills jag håller på att ladda ur mig den dagen och fick börja åka hem mycket tidigare än jag velat.
(Här nedan ser ni hur bra jag syns med reflexer, lite väl mycket kanske, men jag vill verkligen inte bli påkörd).

 

 



Vi har gått runt en mil varje dag, men sista gången kom jag bara sex kilometer, sen började det bli jättedåligt fort, och dom röda sista lamporna blinkade för fullt. (dom larmade)
Det finns gröna, orange och röda lampor som lyser beroende på hur mycket batteri som finns kvar, och då dom gröna slocknat, ja då är det dags att gå hemåt.
Den här dagen hade vi alltså gått kortare än vi gjort dom andra dagarna, inte roligt alls.

Min färdtjänst har tagit slut, ja många fler med mig har inte fått någon påminnelse om att förnya, jättedåligt och speciellt för dom som velat hälsa på någon över jul tex, nej då har färdtjänsten gått ut?
Jag använder den inte så mycket nu då vi har en egen bil jag kan åka med, men ibland så.
Jag tycker absolut mest synd om gamla människor och förstås andra som inte kunde ta sig dit dom tänkt fira julen tex.
När man har en beviljad färdtjänst så tror jag iallfall att min gällde fem år, då är det ju inte så lätt att komma ihåg när den tar slut. Nu är det ju förstås mitt ansvar egentligen, men förr har det alltid kommit en påminnelse och en ny blankett, men inte den här gången.

Jag skulle boka en bil i början av december, det var då jag fick då reda på att det gått ut i maj??
Jag skickade in en ny ansökan då direkt, men än har jag inget hört, så jag får lov att ringa och undra vad som händer snart?? Nu kom jag in på det haha :)

Jag kunde alltså inte ringa färdtjänst och våran bil stod hemma. Gert hade kunnat joggaa hem och hämta den, men vi ringde Rebecca och frågade vad hon gjorde, om hon kunde rycka ut, och det kunde hon.
Vad skulle jag göra utan alla snälla människor??

 

Hon hämtade hem mig och Gert fortsatte hemåt gående och joggande han.
Jag kanske ska berätta också att Rebecca bor på gatan ovanför oss så det var därför vi frågade henne i första hand.
Jag kom hem och alldeles efter en stund Gert också.
Ja ett samtal får det bli så jag kan åka lika länge som förut, så länge som man ska.
Jag brukar kunna åka flera mig, över tre timmar iallfall, men inte nu då :(

Tänk så mycket text det kan komma ut snabbt genom mina fingrar,  jag tänker inte ens och då jag börjar skriva om något så blir det massor av rader, haha :)

Nu fortsätter jag med det jag började berätta om, att det snart blir vår och sommar, som jag längtar.
Att kunna sitta ute i solen och bara vara, lyssna på en podd, slumra till lite grann och ja njuta helt enkelt, det bästa jag vet!!
En tanke som jag fick innan jag började skriva om att jag längtar till sommaren var :)
I somras, eller faktiskt tidigt i början på sommaren förra året så var vi till Grebbestad först för att sen fortsätta till Ullared, ja några härliga dagars semester.
När vi var på Ullared så köpte jag några härliga pös/mysbyxor skulle jag kalla dom, både till mig och mina tjejer.
Nu då vintern knappt börjat så längtar jag ju till sommaren då jag kan dra på mig dom mysiga sköna byxorna. En enda fördel med den här årstiden är ju att jag vet att våren och sommaren kommer framöver, och jag får längta, ja minsann det får jag göra.

Sen efter den härliga tiden här, så ska vi fara ett par veckor till värmen, ja det kommer absolut att bli härligt och så skönt. Att sätta sig vid dukat bord, att slippa allt som man annars måste.
Nu måste inte jag så mycket förstås, men någon måste ju diska och städa och sånt där som är lagom roligt :)
Ja hörrni, livet är och kan verkligen vara och kännas fantastiskt, det är precis så det känns för mig.
Jag har sån tur att jag lever, att jag finns och att alla mina närmsta runtomkring mig finns och låter mig finnas! Jag är lyckligt lottad.

Jag var ju som jag skrivit om förut sjuk i Hodkins sjukdom (cancer) 1991, en evighet sedan.
Då, ja just då hade jag turen att få rätt doktor och rätt medicin som gjorde mig frisk, och samtidigt gjorde mig till den jag är.
Medicin som gjorde mig frisk i längden, men som gjorde mig så otroligt sjuk där och då.
Så hemskt det var, ja jag vill aldrig glömma det samtidigt som det känns overkligt.
Att det var jag som fick all den där medicinen, allt gift som skulle ta död på cancern, att det var jag som behövde bli frisk?! Faktiskt svårt att förstå att jag var med om allt det då?
Jag var med om och gick igenom så mycket jobbigheter, ja fy vilken hemsk tid det var, men samtidigt så underbart efteråt,  att jag faktiskt klarade det.
Jag var jag och jag klarade mig, jag överlevde, ja faktiskt så gjorde jag det.
Om jag inte gjort det så hade jag dött 21 år gammal, ja vilken tanke, jag är tacksam över att jag fick chansen och att jag orkade allt som krävdes av mig.
Nu vet jag inte riktigt varför jag började skriva om det, men kanske just för att jag har så mycket att vara tacksam över, och vilken tur jag haft.

Nu till något som inte har med min sjukdom som jag hade då jag var ung, nej nu till den jag har nu.
Det jag ska skriva om nu kan låta väldigt gnälligt av mig, men ta det lite med en klackspark, det försöker jag göra och jag tror faktiskt att jag gör det, men lite gnällig måste jag få vara, det är inte så ofta tror jag faktiskt.

Jag kan bli tokig av att ha så dåligt minne, eller nej inte tokig, men så trött på att vara så som jag inte brukade vara, då när jag var frisk.
Jag orkar liksom inte ens tänka på vad jag gjorde igår, nej jag orkar inte.
Min hjärna orkar inte, den är så trött så det blir någon slags träningsvärk som gör att jag liksom ger upp tror jag. Ja och orkar inte försöka mer, iallfall inte den dagen, ja inte vet jag?
Då jag ska fundera på något jag gjort eller sagt eller något annat så får jag ge upp, ja jag måste ganska snabbt ge upp, jag orkar inte!!
Jag tappar ofta tråden då jag ska berätta något, och sen orkar jag inte fundera på vad det var jag pratade om haha :) Då måste den jag pratar med tänka istället så jag kan fortsätta med det jag höll på att berätta om. Just det här händer varenda dag, inte klokt!!
Så frustrerande kan jag lova, för egentligen orkar jag hur mycket som helst, förutom att tänka då.

Jag vet att man blir hjärntrött av den här sjukdomen jag fått (Ms för dig som inte läst förut), men att det skulle kännas så här jobbigt, nej det hade jag aldrig trott.
Att det skulle vara så förbaskat jobbigt att inte komma ihåg??
Nu är det ju som det är och jag lägger inte ner någon större energi på det, men när jag vet hur mycket jag hade koll på då innan jag blev sjuk, ja då känns det sådär måste jag säga.
Men jag är glad ändå, ja herregud, det hade kunnat vara så mycket sämre, och vad är väl lite minne i det stora hela? Ja det kan man ju undra haha :) Rätt mycket förstås, men det är så många saker som inte fungerar som innan, så det är bara att gilla läget, så det gör jag nu :)
Jag har inte mycket att välja på än att vänja mig, hur nu det ska gå till egentligen :)?
Ja så tänker jag ibland, men nog vänjer jag mig lätt, ja jag tror faktiskt att jag är bra på det till och med!! Utan att skryta :)
Nu har jag fått gnälla av mig lite och släpper det för nu :)

Något positivt är iallfall att jag fortfarande kommer ihåg saker sedan förr, ja faktiskt typ allting.
Jag har världens bildminne och kan minnas hur det ser ut där och där, det är som att jag har en bildbank i mitt huvud lite grann, svårt att förklara, men ganska häftigt och fascinerande tycker jag.

Nu till något som stör mig, som jag kan bli irriterad över, helt i onödan förstås, men då det sägs till mig så kan jag liksom inte komma undan skvallret.
Men jag brukar då det händer säga att jag har annat att bry mig om än just det den personen säger och berättar för mig, kanske låter kaxigt, men då får det lov att göra det, jag gillar det inte.

Jag har så svårt att förstå hur en del, ganska många människor går så igång på skvaller och saker dom hört. Och så mycket att dom måste skynda sig att berätta det vidare, på direkten.
Hur kan man tro att det man berättar som man hört ska vara viktigt för den i andra änden, alltså i telefonen?
Jag orkar inte lägga energi på onödiga saker, nej jag vill använda min ork och energi som faktiskt är ganska hög på viktiga saker i mitt liv.
Vad kommunen valt att göra i vissa fall är ju inget jag kan ändra på iallfall, nej det faller bort för mig.
Att gotta mig i sånt oviktigt, nej det vill jag inte vara med om eller ens höra faktiskt, nej det blir dålig energi och dåliga vibbar åt alla håll.
Så mycket gnäll, ja om saker som ju är helt oviktiga för mig, men hur kan då en del saker vara så viktiga för andra?
Jag vet och förstår ju att vi alla är olika, men att ha så enligt mig tråkigt liv så man måste hålla på, nej verkligen inte, det vill jag inte vara med om.
Jag har så mycket annat jag kan fokusera på och saker att göra.
Ja att tänka på saker som jag vill göra eller prata om, ja jag och Gert pratar mycket. Ja det finns ju hur mycket som helst att prata om, jättemycket.



Ja jag har i Gert, världens bästa man och människa, ja min allra bästa vän. Nu var han inte någon pratare eller funderare alls då jag träffade honom, så han har fått träna kan jag säga.
Ja jag vill och behöver kunna prata om allt, ja faktiskt så vill jag det. Nu kan det finnas ämnen som jag tycker mindre om att prata om, men då får jag träna på det, lika jag, det är ju så viktigt i ett förhållande att kunna prata med varann.
För mig är det nog det, det viktigaste faktiskt, kan man inte det så är det för mig helt omöjligt, ja faktiskt.
Nu har jag varit i förhållanden som det inte alls funnits någon vilja från honom att prata, att vilja eller träna på att prata, nej då går det ju helt bort för mig. Det uppkommer ju alltid saker i ett förhållande som man kan behöva ventilera och prata om, och fungerar inte det, nej då är det kört, tycker jag.
Det fungerar inte om man inte är på samma nivå skulle jag kunna beskriva det som.
Gert och jag var inte det alls till en början, men nu så, mycket jobb har det krävts, men så värt det!!
Vi är utan att skryta nu igen världens bästa team om man frågar mig, vilket man ju inte gör :) Men vi är det iallfall och jag älskar mitt och vårat liv!!

Nu till en liten sorg.
En sorg, ja faktiskt är det sorgligt för mig som älskar det.
Jag kan inte sjunga längre, jag som inte gjort annat i mitt liv, sen jag var liten.
Jag har alltid älskat att sjunga och jag har säkert skrivit om det någon gång förut i ett inlägg, men isåfall gör jag det nu igen.
Jag har inte tränat, nej det har jag inte, men det är tungt, ja verkligen tungt då jag ju hör att jag inte kan längre.
Då jag var liten och tonåring så gjorde jag inget annat än sjöng, eller jo då något mer, men väldigt mycket sång var det hemma i mitt rum och i duschen.
Mina föräldrar och min syster var snälla som aldrig, nej faktiskt minns jag inte en enda gång att dom knackat på och sa till mig att vara tyst, nej aldrig!! Jag älskade att sjunga och skulle göra det fortfarande om jag hade orken, mina lungor orkar inte, eller så beror det på något annat som gör att inte rösten kommer fram, nej det är ungefär lika som med minnet, jag orkar inte??

I ganska ung ålder så ville jag så gärna vara med i en kör som heter Fredagskören, ja såå jag vill det. Men jag visste att man var tvungen att sjunga upp för körledaren, för att bli godkänd och det tordes jag inte.
Nej fy så jag inte tordes det, tills en dag!!
Ja jag hade äntligen tordats ställa mig på kö, och en dag så ringde dom för att fråga om jag ville prova? Ojoj kände jag, ska jag ??
Sagt och gjort, jag tordes och jag blev godkänd!!Jag fick reda på vilken stämma jag skulle sjunga och det var stort!! Jättestort!
Jag var med och hade jätteroligt och fick lära mig massor, men det gick inte, nej jag fick ge upp.
En dag i veckan, en tid att passa plus alla andra tider i livet, nej det gick inte, jag orkade inte.
Mina barn ville ha mig hemma och jag ville vara med dom förstås, och jag slutade i kören.
Sorgligt men jag var glad att jag faktiskt tordats och att jag fick vara med!! Det var som en stor vinst för mig att jag faktiskt tordats och gjort det!!
Efter en tid så ringde en tjej som var ledare över min stämma i kören och undrade om jag ville börja igen, ja det ville jag och tänkte göra ett nytt försök. Men nej, efter några gånger så slutade jag igen, och slutar fortfarande:)
Jag är trots allt stolt över mig själv att jag gjorde det den gången!!
Jag hade och har svårt att ha någon tid som återkommer vecka efter vecka, nej jag vill ta dagen som den kommer och göra vad jag vill. Inte känna mig styrd eller låst.

Nu till något som dök upp från ingenstans häromdagen.
Ninisen!!
Ja så kallade min mormor mig då jag var liten och jag kom på det för någon dag sedan.
Jag har ju alltid tänkt att det inte går att ge mig ett smeknamn, nej då jag har så kort namn så har ingen hittat på något till mig, men mormor.
Ja då när många andra hade smeknamn i skolan så ville jag också ha det, men jag fick aldrig något och var nog faktiskt lite besviken över det.
Nu då jag är vuxen, ja mer än vuxen kanske, så förstår jag ju att jag iallfall har haft ett, Ninisen :) Ganska gulligt tycker jag nu då jag tänker på det.
När jag gick på högstadiet så sjöng någon eller några boktipslåten Ninaninna ninanna nanina...
Då fick jag bli kallad boktipset lite grann trots att jag ju inte läste nå mycket utan hette Nina :)

Nu till lite saker framåt i tiden.
Framöver så har jag och Gert att göra, ja jag har passat på att boka in oss på lite av varje.
Vi ska gå på flera föreläsningar och några konserter, ja vi har att göra någon gång i månaden och det ska bli såå roligt.
Dom flesta av sakerna jag bokat är det jag som vill gå på, men Gert är ju så snäll och följer med.
Några av föreläsningarna jag bokat skulle han ju aldrig ens tänkt på att gå på, men jag är säker på att han kommer att gilla dom, ja varenda en faktiskt.
Jag tänker lite som så, att man kan ju alltid snappa upp något liksom, lära sig någon sak varje gång, och det känner jag mig säker på att jag och vi kommer att göra.
Nu måste man ju förstås gå in med rätt inställning, men det vet jag att vi gör.
Vi har varit på flera föreläsningar dom senaste åren och faktiskt tyckt att dom varit bra, någon lite mindre bra och en del riktigt bra, ja alla tycker ju olika.
En härlig vinter vår och sommar, och faktiskt hösten också har vi framöver, med mycket att se fram emot.

Nu till lite bak och mat :)

En smörgåstårta igen!!

Ja en av våra vänner, Ingemar från Fagersta ringde veckan före nyårsafton och undrade om jag kunde baka en smörgåstårta till dom så dom kunde äta på nyår?

Ja det är ju klart jag ville göra det, och så fick vi ta en sväng till Fagersta på självaste nyårsafton och lämna den till dom!!

Det har ju blivit ganska många nu på några år, dom fyller ju år också, och då vill dom ju bjuda på det.

Den blir ganska stor den jag gör, så nu på nyårsafton blev det så mycket att dom kunde äta smörgåstårta två dagar, superbra och jag är så glad att vi kan hjälpa dom med det vi kan.
Om dom ska köpa en på affären så blir det jättedyrt för dom, och dom har inte många slantar alls så jag och vi ställer förstås upp, skönt att kunna hjälpa dom lite.

 



På kvällen då vi varit till Fagersta så var Gert kock här hemma hos oss. Jag behövde flytta ur rullstolen lite, för att sen sätta mig där igen tills vi skulle äta.
Jättegott och min planka var så fin så, ett fint egenhändigt hjärta av Gert, och så madeirasås som jag gjort, smarrigt!!.
En lugn och mysig nyårsafton fick vi här hemma.

 

 

 

Jag har haft en lugn jul och nyårs helg då det gäller bakandet. Hockey killarna har haft vila och inga matcher på ett långt tag, så nu innan första matchen så fick jag eld i rumpan haha :)

Det fick bli kladdkakemuffins den här gången.

 



 

Jag har hunnit baka en långpanna med rutor också och ska imorgon baka mazariner, ja nu får jag inte ligga på latsidan precis :) 

Ett steg före helst måste jag ju ligga för att jag inte ska bli att känna mig stressad.

Nu är det ju helt frivilligt av mig att baka, så om jag inte skulle kunna eller hinna en gång så är det ju ingen katastrof precis, men jag vill ju gärna :)

 



Och så fryslorten jag, ja herregud så jag fryser, för att mellan varven vissa kvällar bli febervarm.
Ja den här kroppen vet då inte hur den känner, den kan inte bestämma sig alls haha :)

Sedan jag var och klippte mig så har det varit lite svårt haha :) Ja hur vill jag ha det då det är klart liksom?
Jag har verkligen fått lockar på äldre dagar!
Min pappas bror och hans barn har också lockigt hår, mer lockar än mig förstås, men det kan ju vara något ärftligt, jag tror på det jag.

 



 



Jag var ju nyss till frissan och sedan dess så har vi försökt att fixa håret. Jag försöker hjälpa till lite jag med, men inser att jag har en dålig plattång (för att göra några extra lockar med).

När jag började fundera på när jag köpte varsin till tjejerna, ja jag har ju liksom ärvt en, så blev jag rådlös och i chock!!

Jag köpte dom på Ullared dit jag var med min granne och vän Therese, för ungefär 15 år sedan, ja mer tror jag men är lite osäker :) Ja ni förstås ju att jag måste köpa en ny, en alldeles egen haha :)

Min första egna vid snart 50 års ålder haha ;) 

 





 

Jag är inte egentligen noga alls, men visst vill jag ju att jag ska var fin förstås. Med eller utan plattång förstås, men det får bli en ny i alla fall och jag kommer att behöva träna som en tok, varenda dag tror jag :)

Ja hur svårt kan det vara??

Skitsvårt om du frågar mig, jag har ju aldrig ens använt en plattång för att göra lite finare lockar fram på sidorna mot dom som blir av sig självt, ja träning!!

Det är ju så enkelt och frisören gör det ju så lätt!?

Ja träna måste jag verkligen göra, sen så får jag se om jag någonsin kommer att kunna :)

 

I år ville jag verkligen ha en mysig jul, många tomtar plockades fram och några köptes, ja det blev så mysigt, precis som jag vill att det skulle vara.

Då jag tagit fram allt och julen kom och var förbi så ville jag snabbt ta bort allt.

Ja det är roligt att få fram allt tycker jag, men så himla skönt att ta bort allt också, direkt efter nyår så fick det bli dagen då allt skulle bort. Såå skönt!!

Knepigt det där egentligen, först vill man mysa till det med alla grejer, och sen är det så skönt att bli av med allt man ganska nyss tagit fram?? Men så är det för mig i alla fall och säkert för fler tror jag.



 

Jag skulle kunna skriva hur mycket mer som helst, ja orden formligen stömmar ut genom mina fingrar, jag sitter här och skrattar medan jag skriver och Gert skalar potatis.
Ja jag skrattar över hur det är, hur mina fingrar bara jobbar på trots att jag försöker stoppa inlägget för idag.

Det får nog bli så att jag skriver lite mer men i ett kommande inlägg, det verkar ju finnas hur mycket som helst som jag vill skriva om idag :)

Om du orkat läsa igenom allt jag skrivit så är det inte en dålig bedrift, nej då har du gjort det väldigt bra, för det kan inte varit ett lätt jobb :)
Men du som kanske läst vad jag skrivit förut vet ju, ja att det närstan aldrig tar slut.
Nu ska jag försöka ge mig på att rätta allt jag skrivit.

Jag hoppas att du har det bra och att du mår bra.

Kram kram till dig från mig.