Så motiverad och taggad!!



Hej hej!

Nu har jag så mycket att skriva om så jag tror att du som läser knappt kommer att orka läsa allt, haha :).

 



Jag börjar skriva om auktions sommar, ja tänk att för ett år sedan ganska precis så var vi med, jag och Maria var med på TV. ( programmet spelades in sommaren före )
Jag visste inte att det var det programmet just idag, men min mamma ringde och trodde jag skulle titta på det, hon trodde att jag hade koll och visste att det var första avsnittet idag.
Det känns så totalt overkligt att vi faktiskt varit med, att vi tordes och att vi gjorde det.
Även fast det känns overkligt så var det samtidigt ett minne vi får ta med oss för resten av våra liv, det var ju en jätterolig upplevelse!!

 





Jag hade mycket oro efter inspelningen, jag var jätteorolig att det skulle bli hemskt!
Jag trodde inte att jag skulle tordas titta på det ens, men det gjorde jag!
Det var inte super hemskt alls, nej men hemskt att höra sin röst förstås, men ändå helt okej tyckte jag minsann att vi skötte oss :)
Nu kan jag låta lite kaxig och säga att det var okej, men inte innan programmet sändes, nej då var jag inte ett dugg kaxig :)

Nu till lite som hänt sedan sist jag skrev :) Inga gamla minnen mer just nu iallfall, vi får se.

Jag har haft toppendagar sedan sist, ja faktiskt som vanligt, ja så är det och det är sant.
 

En dag förra veckan så hade jag äntligen fått en tid till urologen i Falun. Remissen skickades i September förra året och jag fick komma nu, ja det tog lite tid kan man ju säga.
 

Då jag har min suprapubis kateter (ingång genom magen direkt till urinblåsan) som inte riktigt fungerar som den ska, så behövde jag få komma till urologen (kirurgen).
 

Jag har en gång förut haft en urinsten som gjort att jag kissat på mig då den suttit tokigt, och nu har jag känt lite likadant.

Jag och Rebecca for iväg, lite spänd var jag, men väldigt förväntansfull samtidigt!!
Jag gruvade mig lite, ja jag brukar inte gruva mig så mycket förrän jag är där, dit jag ska, ja oavsett vad jag ska göra.
Den här dagen skulle doktorn gå in i min urinblåsa för att se vad som kunde vara fel där inuti?

Det var en äldre doktor, en man som var riktigt superbra, lugn och duktig tycker jag det verkade.

Han och sköterskan fick till det bra och utan att det gjorde ont, och det var då!!

Herregud!
Ja där jag låg och där dom andra var, så såg vi inuti min urinblåsa i en skärm, som en liten TV. Herregud!! Jag har sett förut hur det ser ut inuti, men det här!!

Jag hade som en hel stenmur, som ett stort avlångt stenröse i min urinblåsa!! Haha, ja jag förstod varför det krånglat kan jag ju säga :)
Ja vad ska man säga eller skriva, mer än just våran första känsla, herregud hur gick det där till?
Jag trodde på en sten, och där inne fanns det lilla vi såg tio femton stycken, hur hamnade dom där, hade dom någonsin sett värrä??
Dom hade sett värrä båda två som jobbade där, skönt för mig :)

Doktorn tyckte ändå mitt i våra reaktioner att det var bra så vi vet orsaken till mina problem, ja det var skönt att veta att jag ännu en gång haft rätt.

Ja jag känner mig ofta otrodd på, det har blivit så då, att jag blir glad att jag haft rätt, så dom inte tror att jag överdriver eller hittar på liksom.
Nu har jag aldrig varken överdrivit (Synd nog) eller hittat på, för det hade ju varit så mycket bättre(för mig), nej jag har tyvärr haft dom besvär som jag sagt :(
Eftersom jag varit sjuk så mycket i mitt liv så kan det ju kanske verka osannolikt att jag har det jag säger att jag tror jag har, men så är det även om jag önskat annorlunda.
Jag får ju inte bestämma vad jag ska drabbas av, synd nog.

Nu tillbaka till stenarna :)

Om det bara funnits en eller några och små, då hade han kunnat ta ut dom direkt, men nej inte dom här!!

Dom var såå stora, som potatisar såg dom ut tyckte jag, så sköterskan påminde oss om att det var förstoring på skärmen, tur säger jag!
Hur som helst så var dom större än dom gick att plocka ut. Min kropp skulle inte fixa att vara med om att spränga dom och spola ut resterna i vaket tillstånd förstod doktorn.
Kroppen blir spastisk av många saker och en sak är smärta, ja väldigt spastisk, och då blir det inte bra att försöka få ut dom med en skakande stel kropp :)
Nej jag ska få en kallelse och så får dom söva mig så jag kan hålla mig lugn haha :)
 

Om jag kunnat, och om jag fått så hade jag delat med mig så ni fått se hur det tydligen kan se ut :) Men jag fick inte ta kort på skärmen, nej trots att det ju var min urinblåsa så fick jag inte det, synd :) Jag vill ju gärna visa och förklara så att alla vet, men nej det blev inte så nu.
Nu tjatade jag inte alls, jag frågade bara snällt, men fick nej.
Jag önskade att Maria och Gert varit med så dom också fått se hur det såg ut där inuti!!
Fascinerande är det där inuti i urinblåsan, helt otroligt knepigt att se från insidan :)
Men vem vet framöver, kanske blir det någon repris, vilket jag absolut inte vill förstås.
 

Jag ska nu få gå och vänta och längta så att jag kan få bort dom där rackarna som sitter där och gottar sig, eller vad dom nu gör. Helt otroligt hur det kan bli tycker jag.

Jag måste nu börja dricka mer, ja herregud så mycket mer jag behöver dricka, det kan underlätta stenbildningen och lika uro tainer som jag spolar med flera gånger i veckan.

Jag får vara extra noga med det framöver så jag slipper göra det här så ofta, helst inte alls.
 

Ja det var det, nu fortsätter jag med något annat, kanske lite roligare haha :).

 

Jag har skrivit förut men gör det igen ifall att du som läser kanske läser för första gången.

Vi har några vänner som är lite förståndshandikappade som vi tycker så mycket om och som vi träffar ibland. Vi tar med dom på marknader och loppisar, går ut och äter med dom ibland.

Riktiga toppenvänner och människor är dom, och vi har så roligt tillsammans med dom, och vi får så mycket tillbaka. Älskade människor.

 

 



Nu till en dag, ja inte vilken dag som helst :)

Den här gången var det Roger som fyllde år, och han ville ju lika som dom andra ha en smörgåstårta.

Och visst fick det väl bli en sån då, så att dom får en mysig stund tillsammans, och fira födelsedagsbarnet :).

 

 

 

Dom är många vänner som bor där, och dom bjuder alltid varandra då dom fyller år. Det är väldigt viktigt med födelsedagar har vi fått förstå.

Dom har inte så mycket pengar, så det känns bra att dom slipper köpa på affären då det kostar mycket.
 

  



Den här gången då vi skulle lämna tårtan så träffade jag en tjej som jag aldrig pratat med förut, jättegullig, och hon hade en liten hund med sig.

Hunden var väldigt skällig först, den skällde liksom ut oss, men bara en stund.
Den fick sen sitta i mitt knä och åka lite rullstol med mig. Såå mysigt verkligen!!.

 





Tjejen jag träffade sa att hon tyckte att jag kunde göra så fina och goda tårtor ( Dom har ju fått några under åren) Hon undrade om jag tyckte det var roligt?, Hon tänkte att jag skulle ju kunna sälja tårtor också? En jättesnäll komplimang förstås :)

Nej så roligt tycker jag inte att det är, berättade jag för henne då :)

Vi åkte hem efter en timme med ett leende på våra läppar, dom är för härliga allihop.

 

Roger blev glad och nu dröjer det ända tills April då Eva fyller år, jag får njuta tills dess, njuta av att jag inte behöver göra någon på ett långt tag :)



 

Jag skrev ju förut att jag haft lite dåligt med batteri i min rullstol, och att jag fick ett nytt.

Jodå jag fick ett nytt, men det hjälper inte, nej jag kan inte åka alls som jag brukat förut.

Den här vintern är för mig världens bästa vinter, helt utan snö, det älskar jag och min rullstol, mest jag då.
Då det är snö törs och kan jag inte alls åka ut och åka, nej aboslut inte ensam ifall jag behöver puffas på. Nej då blir det bara mellan bilen och affären typ, ja det är det som brukar vara och bli på vintern. Nu har jag ju kunnat åka runt hur mycket som helst, och Gert kan följa med på promenader, eller så kan han springa han.

Nu tillbaka till batteriet.
I förrgår kväll så hade vi bestämt att testa rullstolen och batteriet.
Jag tänkte åka tills det inte gick mer, för att kolla hur långt jag kunde åka. Ett test bara, jag ville veta det innan jag ringer för att få hjälp.
Jag ska kunna åka tre, tre och en halv mil, och jag vill ju inte behöva vara orolig då jag är ute och åker. Vårat test var lite ruggig och kall, ja men mycket kläder och sen hem och ta på en filt över benen extra och så fortsatte jag direkt efter det.

 



Gert följde en mil först för att sen för det säkra ta bilen och åka till olika ställen ifall jag skulle behöva bli upplockad.
Ja 1,5 mil var vad som blev, och det räcker inte för mig. Nej jag behöver kunna åka längre, jag behöver ha den friheten att jag kan om jag vill.
Ja nytt batteri och ändå inte fullt så bra som det ska och bör vara efter en vecka ungefär, det kanske är något annat fel?
Jag ska ringa och fråga så får jag se om det kan vara något dom behöver byta ut.
Rullstolen har ju rullat ganska många mil, 770 mil så kan hända att den är lite trött på något vis :)



 

Jag fick en fin julgrupp av min systers ena dotter Amalia, och där i fanns dom här blommorna nedan.
Jag hade inte hjärta till att slänga dom så jag får se hur länge dom vill leva, länge hoppas jag.
Det kan vara ett omöjligt fall, men jag ska göra mitt bästa :)

Som jag skrivit flera gånger så brukar vi vara ute och gå, det är så skönt att få luft, nu får inte jag motion precis, men skönt att vara ute är det iallfall.
Här nedan var vi på väg ut i regnet, så glasögonen var ingen idé att ta på, trodde jag.
Fy så otäckt det kändes utan, det var som att jag var två meter hög (utan glasögon), nej det gör jag inte om fler gånger. Det var vingligt och läskigt mest hela vägen :)
Ni ser att jag verkligen syns då jag är ute och åker, viktigt för mig, jätteviktigt!!

På tal om motion, ja nu har jag kommit på hur jag ska träna, ja förutom i mitt gym som jag verkligen har kämpat på med. Det går ju jättebra egentligen i gymmet, men gud så tråkigt det är!!
Som ni ser på min tavla nedan så är det träning av något slag varje vardag, ja så är det.
Nu har jag hittat på flera olika varianter av träning, så nu är det istället för jätte tråkigt, jätteroligt, och då menar jag det verkligen!!

 

 



Jag är och har varit så less, ja jag tycker att det är såå tråkigt att träna där inne i gymmet, super tråkigt!! Samtidigt är jag ju så lycklig att jag har det här hemma så jag kan åka in där när jag vill och kan :)

Jag har tagit mig i kragen nu och känner mig supermotiverad!!
Att få in all träning under en vecka med olika moment är superbra för mig, då får jag lust och känner att det är roligt igen :)

Att sitta på sängkanten och träna balans med bollen och stretcha ryggen är jätteviktigt.

Jag har också tränat lite på att stå, härligt och bra tror jag. Jag kan inte stå många sekunder, men varje sekund är viktig.

 





 

Jag har stått på tipp brädan också, ja jag tar det lugnt med den så jag inte ska bli att må dåligt, det är så lätt att jag blir att må illa då jag ju alltid sitter annars.

 

  



Jag har också cyklat, ja det känns inte att jag blir bättre av det, men jag känner mig säker på att det hjälper mig och min kropp.

 

Nu till det jag kommit på, och som jag tror minsann är det bästa för mig.

Jag tränar med hjälp av en kille från USA, han pratar på tok för mycket, men gisses så han inspirerar mig!!  Ja jag tror faktiskt att jag ska kunna bli så mycket bättre genom att göra rörelser och övningar med honom, och med hjälp av honom.

Superbra träning att lyssna på Engelska också samtidigt, och den här killen kan prata, ja så han pratar, det blir aldrig tyst haha :)
 

 



Förra veckan så gjorde jag alldeles för mycket och för många repetioner, och då kan jag lova att jag fick känna av det.
Ja jag måste spänt mig då jag gjorde rörelser samtidigt, jag fick ganska ont i huvudet och nacken så jag får sluta vara så ivrig, ta det lugnt helt enkelt, men det är svårt.

Jättesvårt då man känner att det är såå roligt, ja det är så roligt och självklart så vill jag då helst göra massor av övningar, och slippa gymmet haha :)
Men nu ska jag förstås vara i gymmet också, men inte vareviga dag kanske :)

Ja jag kommer att blir riktigt bra tror jag då jag blir klar, eller inte klar kanske utan mer van och få till allt så det passar just mig.

 

Nu har jag räknat upp allt jag gör på veckorna och en av dom viktigaste är kanske vardagsmotionen.
Ja motion kan jag ju inte kalla det, men vardagsträningen iallfall.

Som ni ju alla som läst mina inlägg förut, vet ju om att jag bakar och lagar mat och pysslar med lite av varje. Ja det är ju jätteviktigt för mig att kunna och orka med allt jag tar mig för och vill.
All min träning kommer att göra så att jag orkar ännu mer i vardagen kanske, ja vem vet :)
Nu behöver jag ju egentligen inte orka mer än jag orkar, men vad skönt att få känna att man faktiskt är lite pigg också, och stark.
Jag är egentligen inte alls pigg på dagarna, men jag motar bort det trötta för jag vill ju så mycket.
Det är viktigt för mig att göra det jag vill, och jag har lyckats kommit på något sätt att mota bort det trötta men på något sätt som jag inte har en aning om hur det går till haha :)
Det kan säkert bli något bakslag framöver, men just nu fungerar jag så bra som bara jag kan, och det är underbart härligt!!

 

En superhärlig dag med mest inomhus grejer som bak och matlagning hade jag i veckan, då var det skönt att åka ut i solen en liten stund och andas. Ja tänk så härligt att kunna andas uteluft!!
Nu bakade jag inte alla sorter på en dag, men vardagsmotion är just bakningen nedan :)

 

 

Jag och Gert var till Rusta en dag för att kolla efter några lämpliga gardiner till ett par rum i ishallen som behöver fräschas till. Vi hittade, men det krävdes lite "syning" för att dom skulle bli bra.
Det var öljetter överst som inte passade, så jag klippte bort dom och gjorde sedan en helt vanlig kanal :)
Eller jag och jag, jag klippte och strök och nålade medan Rebecca sydde.
Jag var så inne i det jag höll på med så jag glömde ta kort på henne då hon sydde??
Hon blev förstås inte ledsen för det, haha :)

  



 

Häromdagen då vi var till affären så slog jag till, vem vill inte ha ett gäng vita tulpaner liksom??
Jag vill förstås, jag älskar tulpaner och om dom är vita, ja då kan det inte bli bättre.

 

Marielle kom förbi här igår på kvällningen, några matlådor och en påse lussekatter fick hon med sig till jobbet :) Hon jobbar natt.
Hon har på sig sina nya glasögon och hon passar så bra i dom, jättefin.
Nu medan jag skriver så kom hon förbi för att låna en av våra bilar, och då hämtade hon en påse till med lussekatter haha :)
Jag kommer inte att få sluta med saffransbak förstår jag ju då båda tjejerna älskar mina dom :)

 

 

En annan dag kom Melina förbi med en av sina kompisar, Emmelie.
Dom hade varit och tränat och kom förbi här en sväng :)
Jag hade precis bakat vita rutor med strössel, så det följde med några stycken med Melina och Emmelie fick smaka förstås :)

 

  



Nu då jag hämtat in posten så hade jag fått ett brev från landstinget, jag står på kö, det kan ta upp till två månader!!??
Hur många fler urinstenar hinner jag få på två månader känner jag?
(Skulle frågat doktorn hur mycket mer plats det fanns för fler?)

Nej fy känner jag nu då jag nyss öppnat, så länge kommer jag inte att kunna vänta!
Imorgon ska jag försöka ringa runt lite, så jag kanske kan få hjälp på något annat sjukhus istället.
Jag vill ju att dom ska försvinna så fort det går, så jag slipper känna mig kissnödig och ibland kissa på mig.
Det kan ju vem som helst förstå att jag inte vill, nej det är inte en rolig lösning alls på mina problem.

Nej nu måste jag sluta för idag. Jag hoppas att ni har det bra alla ni som läser det jag skriver.
Jag har någon timmes rättning framför mig nu haha :)
Inte klokt så mycket jag kan behöva skriva av mig :)?

Kram kram till dig från mig!!