Jag har valt att leva!

Den ska få vila lite över vintern :)

Hej hej!

jag måste bara får skriva lite igen.

Ja det har hänt så mycket och jag har så många fantastiska dagar bakom mig så ja det kan nog bli en aningen rörigt nu. Men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska bli det.

Jag börjar med att berätta om i Lördags, ja herregud vilken dag med många känslor, ja kärlek nu igen.
Rebecca var det som hjälpte mig upp på morgonen, och sen var det frukost innan det var dags att åka på lite loppis.

Alice :)

Elsa :)

Alice G var också där :)

Rebeccas döttrar stod och sålde på loppis på stan dom, ja det var barnloppis och dom var jätteduktiga och pappa Johan fick vara med lite eftersom jag och Rebecca skulle en sväng till gammelgården vi.

Elsa och pappa Johan :)

Ja jag har ju haft och har min kära farbror som jag gillar så mycket och han brukar stå där och sälja lite på gammelgården.

Jag har skrivit om honom förut och han är verkligen en go farbror han.
Jag har inte vetat vad han heter ens, och då det nu var sista gången på loppis så ville jag ju få hans adress så jag kan skicka julkort framöver. Ja sån är jag!!

Dom som betyder något extra vill jag förstås kunna nå, och han var och är en snäll gullig farbror som jag inte vill tappa bort liksom.
Tänk om något händer och jag inte ens vet vad han heter?

När jag såg honom på håll så vinkade han så glatt till mig och en kram fick jag med.
Han visade in mig bakom hans stånd där han stod, och skulle bjuda mig på tårta.
Ja hörrni han hade bakat en tårta alldeles själv och ja det går inte att beskriva den känslan jag har för honom. Kärlek!
Han bjöd på tårta på en papperstallrik men med en begagnad sked?
Ja det gick, men lite jobbigt måste jag erkänna att det var. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var besvärligt, men lite var det allt.
Tårtan var jättegod och han hade garnerat med bananer och hjortron, mums verkligen, men lite små äckligt att inte veta vem som ätit innan mig med den skeden :) Haha :)

Men självklart överlevde jag och glad var jag ändå.
Han hade garnerat tårtan där nere för han förstod att jag skulle komma lite sent haha. jag hade inte någon aning alls att jag skulle hamna på tårtkalas men det gjorde jag!

Ja en härlig stund verkligen och vilken tur jag ville dit en sista gång, men faktiskt var mitt mål bara för att få hans adress då.

Innan vi hamnade vid min farbror så hittade jag en fin tjock jacka till vintern för 100 kr.
Rena fyndet då jackan såg ut som ny.
Jag har lite svårt att hitta kläder då jag ju sitter hela tiden ute i rullstolen och jag faktiskt är några storlekar större då haha .)
Ja en stor jacka blev det men lätt att sätta på och en tjock tröja under får lätt plats.
Ja ett kanonköp enligt mig.

I söndags var vi till marknaden i Grängesberg.
Många getingar och väldigt lite med försäljare, men men vad gjorde det då vi ju var ett glatt gäng där. Jag och Rebecca och hennes fina tjejer.

Ja man kan då inte ha tråkigt med dom kan jag lova.
Strumpor var det Elsa ville köpa och strumpor blev det!
Både för henne Alice och mig haha :)
Ja strumpor för flera hundra men det är bra att ha fina strumpor.
Idag har jag tex haft strumpor med fina hjärtan på.
Ja en härlig dag var det.

Då vi nästan var på väg hemåt mötte jag en vän Britt- Marie som har samma sjukdom som mig.
Ja våran sjukdom beter sig ju så olika på olika personer så vi har ju inte lika problem vi två trots samma sjukdom då.
Men ett glatt humör har vi båda och det var så roligt så att äntligen ses. Vi är vänner på facebook men inte träffats på riktigt.
Vi är lika gamla så då vi var unga visste vi ju om varandra men var inga riktiga vänner då, men nu då vi är äldre ja då fick vi den här sjukdomen som ett brev på posten :)
Men vi fixar förstås det, vi är starka och glada personer i botten och hon verkar hur gullig som helst.

När vi pratat klart så for vi till en kiosk på väster för att äta lite då vi höll på att hungra ihjäl allihopa haha :)
Gott var det och vi behövde det verkligen efter alla strumpköp!

Häromdagen var jag och Melina till ishallen för att titta på Simon då han spelade.
Vi var inte kvar tills det var slut men då vi skulle gå hem och jag skulle åka nerför en ramp så stod det ett gäng killar där som blev lite impande av min rullstol!

Jag älskar då barn törs prata och fråga och jag fick frågor.

Åh vilken häftig, går den fort? nja den går inte lika fort som en moped svarade jag då jag kände att det kanske var lättare att förstå än att jag sa att den bara gick i 7,4 :)

Kan man stegra med den? det var nästa fråga haha, nej det går ju inte för då slår jag ju mig i huvudet om jag ramlar baklänges sa jag.
Ja härligt med barn och det är verkligen där jag ska börja.
Att vara i skolorna och barn får fråga mig precis vad dom vill och jag ska svara på allt jag kan så enkelt jag bara kan.
Det är min framtid det känner jag och alla barn i hela värden kan då förändra då dom blir stora för då vet dom ju att alla i rullstol  behöver inte vara utvecklingsstörda på något vis.
Det finns dom som kan prata!
Ja jag tror att jag kan få framtiden bättre genom att vara ute bland barn och ungdomar så dom ser att man kan vara frisk fast man sitter i rullstol.

Ja nu är jag ju allt annat än frisk haha, men jag känner mig rätt frisk måste jag säga även om jag inte kan gå och göra det jag kunde förut.

Jag är lycklig över att få leva det liv jag lever och kan leva nu, ja superlycklig är jag över det och dom fantastiska människor jag har i mitt liv.

Jätteviktigt att ha rätt människor runtomkring sig och inga energi slukande människor.

Nej tack, det finns alldeles för många såna och jag står inte ut! Nej faktisk så gör jag inte det.

Jag har rätten att bestämma över mig och mitt liv och jag är så glad att jag börjat göra det.
Ingen annan ska få bestämma över mig och oss, nej det gör vi alldeles själva och rätt bra dessutom om man frågar mig.

Jag glömde skriva en rolig sak som hände under hockeyn, ja Melina var allt för rolig hon.
En av domarna hette Springare och hans namn stod på ryggen.
Hon sa till mig att vad konstigt har dom bytt namn eller?
Jag fattade inget men hon trodde att dom bytt namn från domare till springare allihop haha :)
Ja ett gott skratt blev det allt. Underbara unge liksom!
Efter hockeyn for vi till mc Donalds för att få lite kvällsmat haha.) Inte alls någon favoritmat men mat var det iallafall, och mätta blev vi.

Nu måste jag skriva några rader om min mobil.
Ja jag har en samsung mobil, en sån man ska dra på ni vet, ja en sån sort som dom allra flesta har nu.

Jag har inte haft den så länge och jag känner att jag fått nog lite alltså.
Den är liksom inte ett dugg jag!.
Jag ska ringa mitt telebolag och be att få ett litet kort som jag kan ha i min vanliga telefon med knappar, ja i min Nokia.

Jag vill inte ringa från min nya och absolut inte sms a från den nya.
Den är inget alls för mig förutom om jag vill kolla facebook då tex.

Nej imorgon får det allt bli ett samtal och förklara läget, nu har jag ju verkligen försökt liksom, och då man försökt ett bra tag ja då borde man ju få ge upp?!
Jag ger iallall upp, ja så är det!

Jag kan förstå att alla som läser det här tycker att jag är lite knasig, men med mina händer och fingrar så lovar jag att det är mycket enklare med knappar. Ja så får det faktiskt bli.

Men jag kan ju ha min nya mobil här hemma och kolla på datorn med förstås, så lite nytta kan jag ha av den.

En del och väldigt många har svårt att komma upp på morgonen och klä sig och göra i ordning sig. Dom är trötta och är inge morgonpigga alls.

Då jag var frisk var jag morgonpigg och dushade och fixade till mig på nolltid och sen var jag redo för dagen.
Ja vilken önskedröm det vore att kunna kliva upp, klä på sig, gå och äta frukost, skjutsa barnen till skolan och sen åka till jobbet. Ja herrgud så jag saknar mitt jobb.
Att dra på mig mina jeans och min granngårds tröja, ja vilken dröm det vore!

Det är det jag önskar mest av allt, att kunna få jobba där igen, att få hjälpa kunder, att köra lite truck, att bära in säckar till kunderna ja åh vad jag saknar det.

Ingen som inte varit eller är i min sits kan förstå, nej inte ens i närheten förstå!

Det gör ont inuti hjärtat av längtan, längtan efter att få vara som vanligt.
Jeans och en tröja är verkligen något jag saknar.

Jag brukar ha jeans och tröja nu med, men det är inte samma sak även om det ju känns bra. Jobbarkläder och en kopp kaffe då man kom till jobbet, ja det finns inga ord.
Lukten där, ja tänk att man kan längta efter lukten som ju dom jag kom hem till på kvällarna ville att jag skulle duscha av mig haha :)

Jag vet att det inte skulle gå nu, men en vacker dag hoppas jag verkligen, det är verkligen en av mina drömmar!

Nu måste jag skriva lite om en viktig sak
Jag förstår inte hur en del människor fungerar.
Jag förstår inte ens hur jag kan tro så gott om människor och så blir det så totalt fel.
Hur kan jag bli så manipulerad av en del så jag går på det mesta?

Knepigt verkligen jag som trott att jag liksom kunde känna på mig.

Man kan tro man känner någon och så finns det massa som dyker upp efter ett tag som inte alls är bra.
Vill tro gott om människor men Ibland blir det helt fel och man trott fel.

Jag tror att alla faktiskt varit med om att man trott man känt någon rätt bra och så visar det sig vara helt fel.
Ja rådlös blir jag men borde nog inte bli det egentligen.
Men men, tur ändå att jag har fötterna på jorden och kan rannsaka mig själv för att veta om jag gjort fel i vissa situationer.
Ja det är viktigt att kunna erkänna att man gjort fel och inte skylla ifrån sig gång på gång.
Nej jag tar gärna på mig och ber om ursäkt då jag gjort fel eller något tok.
Viktigt och det finns allt för många som inte kan det.

Jag tycker det är läskigt att det faktiskt finns människor som vill en illa, nu vet jag att i mitt fall så finns det människor som är avundsjuka på mig och därför vill mig illa.
Ja att vara avundsjuk på mig kan ju tyckas låta lite konstigt då jag ju är i min situation, men avundsjuk på att jag mår så bra, att jag har mina älskade barn och ja över att jag är som jag är helt enkelt.
Jag kan bjuda på det förstås, men lite onödigt kan jag tycka att det är att lägga energi på det och på mig.
Om den personen la energin på sig själv och dom hemma där, så skulle dom ju må mycket bättre, men och andra sidan så skulle jag ju då bli att mår ännu bättre så hur skulle det se ut?
Ja hörrni jag skriver lite i gåtor nu, men den jag skriver om vet och jag vill inte skriva namn här och nu, känns inte som jag behöver namnge den!

Ja hörrni jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle få Ms och bli sittande förlamad i rullstol, nej det hade jag aldrig kunnat tro.
Jag visste däremot att jag så småningom skulle bli sittande i rullstol då eftersom jag visste att mina höft leder inte kulle orkar hur många år som helst.
Kanske beror det på den vetskapen att allt gått så bra och så självklart massor av jävlarnamma också.

Jag hade ju val att välja mellan och jag är helt säker på att jag valde rätt. jag valde livet, att fortsätta leva!
Jätteviktigt för mig och jag är så lycklig och glad över att jag har min älskade man och mina barn och ja alla som finns i min närhet.
Utan dom skulle jag nog inte alls vara samma Nina som jag är nu, men tur var och är att jag har dom!

Igår kom Marielle och Daniel en sväng och det var så mysigt, jag mår så himla bra då alla är hemma liksom, ja ännu bättre är det förstås att pojkarna också skulle var här, men svårt att få ihop och särskilt då Marielle och Daniel oftast bara dyker upp! Härligt iallfall.

Ja nu ska jag rätta och lägga in någon bild och hoppas att det går att läsa fast det nog blev lite rörigt.
Jag hoppas alla har det så bra det går.
kram kram