Idrottsgala och massa pyssel!

Hej hej!
Ja jag måste backa lite, till i torsdags.
Jag och Gert var medbjudna på idrottsgala i Borlänge.
Lite mat och roligheter, ja så det skulle bli jätteskoj verkligen och jag såg fram emot det.

Rebecca fixade iordning mig och jag själv sminkade mig haha, ja att ha på mascara kanske inte är att sminka sig riktigt, men det gjorde jag iallafall.
Det är verkligen inte ofta jag gör något alls, men det var roligt och vi fick en kanon kväll.
I vanliga fall brukar det vara Maria som har på lite mascara, men den här dagen kunde jag alldeles själv! :)

 

Ja nu blir det ju faktiskt alltid nästan som man tänkt sig, och jag ville ha en rolig kväll och det blev det!
En tjej som heter Malin som har samma assistentbolag som mig var nominerad i en klass för funktions nedsatta, hon dansar och är jätteduktig.
Jag träffade henne då vi var på mallorca och hon är en supergullig tjej.
Hon vann tyvärr inte då men jag hejade förstås och jag hade även röstat före på henne.



Gert visste om att Uno Svenningsson skulle uppträda, men hade glömt att säga det till mig!?
Ja herregud så bra jag tycker att han är och vilken kalas kväll det blev för mig.

Linda Bengtsing uppträdde också och hon var riktigt bra och en rolig fyndig tjej.
Ja det finns inga ord egentligen mer än att vi hade en toppenkväll.

Den allra och absolut bästa för mig är förstås min älskade Gert <3 men han sjunger inte riktigt lika bra som Uno :)

Jag var ju lite orolig över att jag skulle bli illröd som en kräfta på kvällen av en flusch, men jag hade tur och än så länge har jag inte haft någon riktig vad jag vet.
Men varm har jag  varit på kvällarna, men det kan ju bero på vad som helst.

Dom andra som var med från Smedjebacken åkte i en minibuss dom, men jag skulle ju inte kommit i en sån så Gert valde att ta med mig och köra våran egen bil.
Ja det resulterade förstås i att han inte fick dricka någon öl som dom andra, men jag drack ett glas vin och njöt av hela livet.
Ja nu gick det ju ingen nöd på Gert alls då han lika gärna kan dricka vad som helst och jag är glad och lycklig över det.
Hade jag fått min bil fixad så hade jag förstås kört jag, men till sommaren ja då borde jag vara körklar!
Tänk vilken känsla! Att få kunna köra själv! Tror faktiskt inte jag kan fatta det på riktigt än!

Vi hade ju förstås kunnat ta färdtänst, men det är skönast att bara kunna åka hem när man vill tycker Gert och jag med förstås..

Gert <3

Ja jag vet inte hur jag ska fortsätta men helgen var kalasbra och jag och Maria var ute och grejade för fullt, eller rättare sagt hon.
Johanna kom förbi en sväng och hon och Maria for iväg och hämtade lite mer ris, för man kan liksom inte ha för mycket haha.
Det blev en krans, en jättefin krans Johanna gjorde till sig och vi hade en mysig stund.
Det hann bli mörkt ute men supermysigt var det.

 

Vi hade ingen julmusik då jag inte hade något att spela på, tråkigt för vad bättre kan man ha än att julpyssla och lyssna på lite julmusik :)

Nästa dag kom jag ju på det! Jag hade ju min musikmaskin som jag kunde ta till och Maria hjälpte mig att hitta på lite jul låtar, ja Carola blev det, hon sjunger så fint så fint.

Ja jag skrev ju om det häromdagen, men nog är det något visst med granris?
Maria gjorde två lite vildvuxna bockar haha, vi får se om dom ska få vara så eller om dom ska fixas till lite kanske :)
Maria ska åka till sin syster i Norge i några dagar så nu får hon vila upp sig från mig och allt granris ett tag, men då hon kommer hem tar vi nya tag.

Nu till något helt annat haha :)
Mina fötter har tendenser till att bli dropp fötter, ja så varje morgon hjälper mig Rebecca eller Maria, och ibland på kvällarna försöker Gert hjälpa mig igång lite och försöker få fötterna lite raka.
All beröring och allt man gör är bra så man behöver inte kunna, nej huvudsaken man gör något och jag är så glad så.

Ja dom där fötterna och benen! 

Dom är då verkligen inte alls som dom ska, men jag har dom och jag börjar känna lite mer och mer. Underbart men knepigt då jag inget känt på så länge. 

Men än kan under ske förstås även om jag ju faktiskt inte tror det sker just mig.

Men om jag ska erkänna så visst drömmer jag lite om det även om jag inte riktigt går och hoppas.

Ja nu tänkte jag sluta för idag och nästa gång kanske blir imorgon. 

Man vet aldrig hur och om jag är på humör. 

Jag har sovit ganska jättelite och dåligt dom senaste nätterna och jag vet inte om det beror på min nya medicin eller varför det är så helt plötsligt, men det visar sig framöver om det ger sig så jag kan sova som vanligt. 

Jag hoppas alla har haft en fin helg och fina dagar trots solbrist, men idag kom den allt!

Ja jag har tagit bort stygn och träffat en viktig person i mitt liv idag och haft en bra dag, men jag berättar och visar bilder nästa gång jag skriver.

Kram kram

Granrislukt! Ja det är liksom lukten på livet!

Hej hej!

Ja nu skriver jag lite och tänker göra lite varje dag, och sen gör jag ett inlägg i efterhand.

Den som brukar läsa det jag skriver måste idag förbereda sig för att det kommer att ta lite tid.

Det blir alltså lite konstigt kanske, men jag ska försöka skriva så läsligt som jag kan och som det går.

Vi har inget Internet av någon anledning och jag har inte orkat ta tag i det, men skriva av mig behöver jag ju så det får bli lite skrivande i Word istället och så lägger jag ut det sen då jag orkat kolla upp vårat Internet.

Det kommer alltså inte att stämma med dagarna men det är lite som en dagbok för mig.

Ja sist jag skrev så skulle jag operera bort en grej/ fläck jag hade på ryggen, och det är gjort nu.

Jag var lite lagom nervös, men då jag såg att jag skulle ha doktor Thomas Lewrents och en sköterska jag kände igen från Smedjebacken, då jag bodde där, så gick min nervositet faktiskt över.

Dom är pensionärer båda två egentligen, men rycker ut då det är kris.

Thomas och hans fru känner jag igen sen förut så det blev lite prat innan, som gjorde att jag blev ännu lugnare. 

Han berättade att hans fru läst vad min Marielle skrivit förut om mig, och både hans fru och han hade blivit alldeles berörda. Inte konstigt alls förstås då det stod så himla fint!

Nu vet dom båda min bakgrund och känner min mamma och min pappa med förut då han levde förstås.

Thomas brukade låna min pappas folkdräkt ibland vet jag, ja dom har känt varann länge så det blev en bra stund före.

Ja ända tills jag låg där på britsen!

Det var krångligt att få dit mig då min lyft inte gick under britsen och vi fick liksom sätta av mig vid fotändan och sen dra mig upp. 

Britsen var inte så värst stadig så det blev lite krångligt, men det gick.

Jag skulle ligga på sidan ja herregud så illa jag blev att må. 

Jag var så nära att kräkas så herregud.

Jag blev spastisk som tusan i mitt ena ben också mitt i illamåendet, så Rebecca som var med mig hade nog fullt sjå.

Usch vilken pärs och jag förstod inte varför jag blev att må så illa.

Spänningar förstås som släppte också, för det där med sprutor gillar jag inte. 

Jag hade haft på "emla" kräm, men faktiskt hjälpte det inte ett dugg, nej fy då! 

Jag kommer då aldrig att vänja mig jag! 

Då själva ingreppet var klart så skulle jag ju tillbaka i min rullstol då illamåendet gått över, men då kom det tillbaka när jag skulle harsa nerför britsen igen till fotänden för att kunna lyfta mig till rullstolen igen.

Ja jag blev så svettig så usch. Vit i ansiktet var jag också sa Rebecca:)

Då jag väl kom hem så förstod jag bättre, jag måste ha fått tillbaka mina känslor jag hade då jag gjorde ryggmärgsprov och det inte gick nå vidare, usch jag tror faktiskt det var det!

Det gjorde förstås ont att få bedövningen men sen skulle det ju vara över tänkte jag innan. 

Haha det spelade inte ett dugg någon roll hur jag tänkt, för illa blev jag att må, som tusan!

Jag brukar alltid vara så glad att det är klart så jag inte behöver gruva mig mer, men den här gången vet jag då inte hur det blev hahaJ lätt att skratta efteråt förstås.

Usch jag mådde illa då jag la mig hemma på kvällen också och vi fick palla under med kuddar så jag slapp ligga direkt på såret som gjorde ont. Lite avlastning liksom.

I normala fall om jag varit frisk så hade jag ju legat på sidan för att avlasta såret, men det kan jag ju inte.
Nej för mig är det bara ryggläge som fungerar då jag ska sova.

Ipren blev det och jag ställde klockan på natten för att ta nya ipren.

Jag ville inte få ont, för det gjorde ganska rejält ont. Larvigt, men det gjorde det!

Jag har ju gjort väldigt större operationer än det här haha, men det spelade ingen roll tydligen!

Om jag gjort det här ingreppet innan jag slutade med mina sprutor så hade jag nog inget känt, men nu får jag se det positiva då, och det är att jag kände! 

Ja skulle egentligen börjat med min bromsmedicin tecfidera för flera dagar sedan, men då min kropp varit så dålig efter det lilla ingreppet så valde jag att vänta lite. 

Nu har jag tagit den i två dagar och det fungerar bra än så länge.

En grej jag märkt som jag vanligtvis inte har särskilt ofta, och det är synbortfall ungefär som att man ska få migrän snart.

Ja jag har haft lika två dagar i rad nu och kanske beror det på medicinen, eller så är det något annat. Jag har inte fått migrän utan bara synborfallet.

Knepigt, men om det är enda biverkningen så låt gå liksom.)

Nu tror jag att det kan komma mer och min mage känns ju lite sådär stabil, så en önskan är ju att slippa bajsa på sig, men man vet då aldrig med någonting, så hoppas på att det inte blir så är det jag får göra.

Ja ni, det är så mycket på gång tycker jag hela tiden och det är sådär bra, jag behöver lugn och ro.

Den här helgen och veckan som kommer är en lugn vecka faktiskt så jag ska njuta så mycket jag bara kan.

Jag vill kunna ta dagen som den kommer, att bara få vara liksom. Lite sol vore skönt också!

Nu ikväll så var Gert på borta match med hockeyn så jag skulle bli själv vilket absolut inte gör något. Men då kom Maria med en påse med grejer för nu skulle bakas lusse bullar.

 

Jag är så lycklig och glad för det förstås, men tycker det är så hemskt att hon blev kvar här till mitt i natten då hon hjälpte mig över till sängen också.

Melina hjälpte till så dom bakade ihop, ja om ni bara kunnat känna lukten!

Underbar lukt och jag älskar lussebullar verkligen!

Dom var så duktiga så och bullarna blev jättefina och framför allt goda.
Russin väljer vi bort här i familjen, synd om Gert förstås och pojkarna som vill ha russin, men vi får ställa ut en skål då vi ska fika så kan dom ta, haha J

Russin som varit i ugnen är verkligen inte goda om man frågar mig, nej fy dom förstör hela bullen och ska man pilla ut det blir man alldeles sullig, så här gör vi bullar utan.

Vill baka lussebullar som vanliga bullar också med mandelmassa i, mums verkligen men även det gillas inte av Gert haha, nej och inte av mina tjejer heller, men av mig!

Vi får göra lite olika nästa gång så det passar alla kanske J?

Imorgon är det lördag och Gert måste fara iväg och jobba lite medan jag kan ta sovmorgon.

Klockan är nu mitt i natten så för mig blir det nog lite sent imorgon, att vakna alltså.

Jag har haft en riktig ringkväll nu ikväll innan Maria kom och baket började.

Jag ringde till min ena farbror Harry som jag inte sett sedan i början av sommaren på loppiset.

Jag blev lite orolig då jag inte sett honom alls, då jag förra sommaren träffade på honom lite titt som tätt.

Jag fick tag i honom hemma på telefon och det var skönt att höra att allt var bara bra.

Han är ju lite mer morgon pigg än mig så han har minsann varit ute han med bara det att han nog åkt hem då jag kommit till loppiset jag haha. 

Jätteroligt och skönt att allt var bra iallafall.

Jag ringde också min tant Monica i Borlänge som jag inte pratat med på så länge, inget svar så jag ska försöka fler gånger.
Är lite rädd att hon blivit sjuk men det är en känsla jag har bara.

Hon är ju gammal och jag träffade henne då jag opererade min höft sist, då hade hon opererat sitt knä och hon låg alldeles bredvid mig på salen. Ja vi blev att tycka om varann och hon är en härlig snäll människa som tyvärr inte har det så lätt.

Ja och så ringde jag min morfar och pratade lite skit med honom haha ja faktiskt så gjorde vi det. Ibland blir det lite bajs prat men det är härligt att det inte är så tabu.

Nej med min morfar kan man prata med om allt och det är jag jätteglad över.

Ja mycket telefon blev det men det var skönt.

Jag har svårt att ta mig för att ringa, jag gillar verkligen inte telefonen.

Men men ibland slår jag liksom på stort och då får jag må bra och slippa ha dåligt samvete för att jag inte hör av mig så ofta.

Kom på en grej nu som jag ju måste skriva och berätta om, det var att efter själva ingreppet då jag blev så dålig så väntade vi lite tills jag blev bättre och sen for vi till rusta.

Jag skulle köpa något från tjejerna i farsdags present till Gert.

Ja nu är han ju inte deras pappa, men eftersom deras riktiga pappa inte vill finnas i deras liv, nej han har valt bort dom totalt, så är det ju självklart att Gert finns för dom.

Nu skulle förstås Gert finnas i deras liv även om den riktiga pappan haft kontakt.

Det är ju självklart då Gert valt att leva med mig att då finns både hans och mina barn med i våra liv förstås.

Vi älskar ju dom och dom är ju det viktigaste i hela vårat liv!

Marielle och Daniel kom hem med hundarna, ja nu har dom en liten Tyke också, alltså en liten valp som bara är så urgullig.

Underbar verkligen och så Stina förstås.

Vi käkade lite med dom och sen lite kaffe och Gert var så nöjd med sina presenter han fått.

Ja vi fick en riktigt lång mys stund med hundarna och Marielle för mig då förstås.

Våran lilla Filip fick vi stänga in i buren och sen stänga vanliga dörren till Melinas rum också för säkerhets skull.

Inga olyckor vill man ju ha och Stina skulle nog gilla Filip tror jag faktiskt.

Ja nu är det natten mellan fredagen och lördag jag skriver och ska rätta lite innan jag ska sova. Kanske gör jag en patiens också på datorn innan, jag får se hur trött jag är då jag rättat klart.

Livet är så fantastiskt och imorse stod jag, ja faktisk den bästa gången sedan jag slutade med sprutorna och jag bjuder på kort som ser ut lite sådär, ni får ta det bara haha Jjag kände mig superstark så ja i den här takten vet jag faktiskt inte vad som kan hända.

Jag håller på att trappa ner med en medicin jag tar mot min spasticitet, men samtidigt trappar jag upp med en annan så resultat har vi nog att vänta.

Jag förstår inte riktigt bara varför jag inte testat lite förut, men men jag har ju varit feg och helst inte velat ta medicin alls. 

Men nu orkar jag inte riktigt oroa mig känner jag för allt utan blir det tok så får det bli tok.

Jag kan inte var rädd för biverkningar och sånt man kan få av mediciner utan vara glad för om det fungerar.

Jag är superglad för att jag tordes sluta med sprutorna, jag tror verkligen att det är dom som gjort mig helt förlamad, nu känner jag! Inte jättebra och inte överallt, men jag känner!

Kram på er och jag skriver lite ännu mer imorgon.

PS: Martin S! jag hoppas du har datorn eller mobilen full laddad haha :)

Idag har varit en ny dag!
Ja nu är ju alla dagar nya, men en riktigt ny underbar dag idag!

Maria kom på att Nina när du köpte din dator och mobil, fick inte du en sticka med Internet då?

Ingen aning säger jag haha men hon kom ihåg och idag har hon installerat det på min dator.

Nu känner jag att jag inte vill lägga ut det jag skriver iallafall just inte idag, men superbra att det fungerar och att ta till i nödfall såhär. Hon installerade och hon kan hon min Maria.

Vi var hemma hela förmiddagen och sen då det nästan var dags för henne att åka hem undrade hon om jag inte ville med ut och åka, och självklart ville jag det. Luft ni vet!

Ja vi åkte till rusta där hon skulle komplettera med en rulle tapet och sen förbi ner till kyrkogården. Hon ville ta lite granris och sätta på graven tillsammans med ett ljus och självklart!

Jag tände ett ljus för min pappa också och mina andra som inte finns längre.

Medan hon plockade granris så satt jag med rullstolen och lyste upp för henne lite och då kom idéerna!

Ja om ni alla bara visste vad mycket man kan ha granris till om man frågar mig!?

 

Vi eller rättare sagt hon plockade lite extra som vi ska pyssla med imorgon och sen måste vi hämta massor av mer så hon kan pyssla till på hennes balkong och jag ute på altanen. 

Ska berätta sen för er eller visa bilder efter imorgon dagen så får ni se.

 

Jag tackar äntligen hemma på TV, Ernst, och tack min kära pappa och mina alla kunder jag haft genom åren som faktiskt gett mig massor av energi som jag tankat och som jag nu kan få utlopp för.

Ingenting någonsin är omöjligt och ja nu längtar jag tills imorgon.

Imorgon ska jag pyssla lite inne också, skruvhål ska Gert fixa igen och sen ska en fin tavla upp som jag fått av Rebecca.

Ja hon tänkte slänga den!

Nej nej nej liksom, den kommer att passa så himla bra i både färger och lite udda stil här hemma. Längtar tills den kommer upp faktiskt. Den ska få den bästa platsen och det är ovanför soffan. Minsann vad bra det kommer att bli.

Jag har köpt en fin ram också som jag börjat planera bilder i och den ska jag börja göra rent alla glas i så att den blir klar någon gång, jag har haft den ett tag nu så det är liksom dags.

Jag har haft en riktigt superbra dag och då jag kom hem hade Gert kommit hem efter att ha fått jobba fast det var lördag, han hjälpte mig i fåtöljen och värmde vetekuddarna så jag fick värma upp mig lite. Jag är lite frusen för det mesta, men det beror nog på självaste sjukdomen eller någon medicin kanske :)

Ja supermysigt var det det mitt nya täcke i fåtöljen med varma kuddar.

Jag ger mig redan för idag och så skriver jag lite imorgon med.

Kram kram

Ja nu är söndagen snart slut, eller egentligen är de ju det då jag faktiskt har lagt mig nu.

Ja vilken dag vi har haft idag. Vi började med att ta lite sovmorgon, och sen körde vi igång.

Massage, stretchning och sen dusch och påklädning. 

Efter det började som jag oftast gör nu för tiden med att sitta på sängkanten en stund och träna för att sen stå. 

Ja faktiskt kan jag stå!

Jag har typ tre försök på mig varje dag och det brukar fungera. Om jag inte kunnat på den tredje gången ger jag inte upp utan fortsätter haha. Ja jag vill ju kunna stå.

Häromdagen då Nuji och Maria var här så kunde jag stå på första försöket och länge dessutom.

Det kändes helt fantastiskt!

I morse fick det bli på tredje försöket och sen var det tipp brädan och frukost stående, ja vilken start på dagen.

Jag stod och åt och tog medicin och ja en helt vanlig bra dag helt enkelt. 

Gert var ute och städade åt kaninerna och jag och Maria klädde mig och sen var det rullstolen och ut som gällde. Ja faktiskt hela dagen. 

Maria gjorde en superfin krans, en rejäl och tung krans blev det. Kanoners.

Igår då vi plockat granris så fick jag miljoner idéer i huvudet vad man kan göra med det, så efter kransen fanns det inte så mycket kvar än att sätta lite åt kaninerna ihop med deras Ljung och så vid vårat hus.

Lite kaffe och lussebullar blev det ute på altanen och ja jag bara njuter.
Tänk att vara ute en hel dag liksom?! Lovely!

Eftersom allt tagit slut så for vi på en ny jakt! 

Samma ställe och ja herregud så jag njuter!

Livet ska liksom lukta så här känner jag i hela kroppen då jag är ute och åker med fulla rullstolen med granris. 

Det luktar ljuvligt och en gran borde nog jag verkligen ha på tomten så jag kan åka dit och lukta.

Ja på vägen hem så hade jag som igår fullt med granris bakpå och en stor säck som jag hade i knäet.

Ni som läst vad jag skrivit om förut vet ju att jag inte gillar spindlar! 

Och vilka gillar bäst att bo i granar liksom?J Jo spindlar! 

Usch jag åkte runt med hundratals spindlar kändes det som och det kändes som dom byggt bo i mina öron typ då jag kom hem och Gert hjälpte mig bort och av med allt.

Ja herregud, men vad gör man väl? 

Jag fick verkligen ha terapi med mig själv både igår och idag, vad gör man liksom inte. 

Jag vill ju ha riset!

Elakt låter det här nu, men jag hoppas det blir kallt så dom försvinner snart, ja det hoppas jag faktiskt. Jag klär på mig massa mer kläder då jag ska vara ute bara jag slipper dom!

När jag är ute och åker så blir jag allt annat än ren, ja min rullstol pratar jag om förstås. 

Gert fick både igår och idag dammsuga av den då det torkat, inge vidare att få allt det inomhus.

När jag kommit hem efter granristuren så satte vi upp tavlan jag så länge velar få upp, och det blev enligt mig jättefint och passar så otroligt bra här både färgmässigt och stilmässigt tycker jag.

Jag är jätteglad att inte Rebecca slängde den så som hon faktiskt tänkt.

Jag hade först tänkt måla ramen, men har ångrat mig för nu, kan ju hända jag ändrar mig sen men just nu får ramen vara original.

Ja jag känner mig så frisk och levande då jag pysslar och grejar med något, nu idag har jag ju inte gjort mycket då det var Maria som gjorde kransen, men jag var med liksom!

Ja frisk känner jag mig verkligen och då jag kan stå ska ni veta känslan i min kropp, ja tänk om ni alla kunde känna min känsla då. 

Jag är så överlycklig över så många saker och jag är en stolt och lycklig mamma och fru. Vad mer kan man begära?! 

Enligt mig ingenting alls faktiskt.

Jag är frisk men min kropp jävlas lite med mig har jag ju skrivit förut och det gäller fortfarande.

Ja den jävlas då inte så lite, men men den får en match med mig för jag tänker inte ge mig så lätt!

Nej den har kommit till fel kropp faktiskt, men samtidigt på något vis är jag glad för att det var just jag som fick det, för jag fixar det liksom! 

Tänk om någon annan fått det som inte orkat och gett upp bara? 

Nu finns det ju massor av människor som har samma sjukdom som mig och det finns många som är lika starka eller starkare än mig och som fixar det. 

Men så finns det jättemånga som inte orkar och det är så sorgligt.
Visst får man ha svackor och vara ledsen, men för mig hjälper ju inte det.
Så jag har liksom bestämt mig för att inte ha svackor, men om det skulle komma en så tar jag tag i det då! 

Tänker då inte oroa mig för det, då jag ju faktiskt mår toppen.

Nej jag vill leva och jag vill leva nu!

Jag tränar på att sitta på en vanlig stol.

Jag vill finnas så mycket jag kan för mina älskade barn och se dom växa upp.

Jag vill att dom ska slippa oroa sig för sin mamma och jag vill att dom får bra liv.

Dom är ju det viktigaste av allt, ja nu vet jag ju att jag är viktig också, men för mig själv är jag rätt oviktig.

Jag mår nog faktiskt bättre än många friska om jag ska vara ärlig, ja livet och dom nära jag har i mitt liv, ja dom betyder så mycket och det är alla dom som gör att jag mår så bra!
Ja tillsammans med mig då förstås, det är ju ett jobb också att må bra, man bara får det inte gratis liksom.
Nej man måste finnas först och för att göra det krävs det ett och annat.
Men då man får finnas och känner sig älskad och omtyckt som man är så kan man också må bra och få njuta av livet.

Jag menar förstås inte att det kostar i pengar eller annat, nej det kostar i känslor om jag ska kunna få till det och förklara så man kan förstå.
I mitt fall iallafall har jag fått jobba med mig själv och gör det hela tiden för att få kunna få må bra. Jag förtjänar faktiskt det och du med!

Alla förtjänar att få finnas och få finnas för den man är och man ska inte behöva låtsas eller vara någon man inte är. Nej man ska få vara sig själv och finnas!

Jag har skrivit om det här massor av gånger och kommer tillbaka till det ofta då det är så viktigt.

Jag har inte fått funnits förut!

Nej jag har fått göra och tycka som andra.

Inte så att jag tänkt på att det var något konstigt alls då det var vardag för mig, det var liksom så det var.
Tills jag vaknade upp tack och lov!

Ja jag vaknade upp med lite hjälp av vänner som fanns för mig hela hela tiden.

Jag vaknade upp och fick äntligen finnas!
Den dagen då jag faktiskt kom på att det var jag som var Nina! En väldigt konstig men underbar känsla!

Då Så, snälla du som kanske läser det här som har människor runt dig som gör att du inte

får finnas, försök att börja förstå att du är bra precis så som du är och att du förtjänar att få finnas precis som alla andra. 

Låt inte någon annan bestämma över dig eller vad du ska tycka eller känna! 

Så jätteviktigt, men var beredd på att det tar tid, man kan inte på en dag från att vara någon som inte finns, finnas! 

Nej det tar tid, men så länge man lever kan man!

Ja jag vet och jag är så glad för min egen skull att jag tog mig ur det och jag hoppas och önskar att alla som har det så orkar!

Nu ska jag rätta lite för att sen försöka sova en skvätt. 

Kram kram

Hej hej igen!

Nu är det måndag kväll och jag har lagt mig. Ja med datorn i knäet då.

Det har verkligen blivit som min dagbok det här då jag skriver varje kväll lite, eller ja rätt mycket blir det,  om ni orkat läsa allt.

Idag har jag haft en superbra dag som alla andra och idag har jag och Rebecca pysslat med lite mössor och vantar och så. Sjalar ska vi då inte tala om haha :)
Vi behöver då inte frysa om våra halsar någon av oss, ja nu är det ju mest Melinas och mina, men ja en hel korg full blev det.

Skönt att ha fått ordning på det faktiskt och jag som fryser som en tok, ja iallafall mina händer fryser. Men nu har jag hittat på alla vantar jag trodde var försvunna.

Vi har också pysslat lite med kort, nu blev det inte riktigt som jag tänk mig, men till dess att jag skaffat fler kort i rätt format så blir det jättebra så som det blev. 

Jag har inte haft sån riktig energi till att pyssla faktiskt, men nu är jag lite på gång, eller hur man säger. Man kan ju inte vilja pyssla varenda dag förstås, men att ha lite extra ork att planera ja det har jag iallafall varenda dag.

I morse hände något fantastiskt som jag egentligen skulle firat stort!

Rebecca masserade och stretchade mig och sen duschade jag för att sen klä mig.
Ja en helt vanlig morgon helt enkelt.
Men det blev inte en helt vanlig morgon!

Då jag klätt mig eller rättare sagt då Rebecca klätt mig så skulle jag som vanligt sitta på sängkanten för att sen om jag orkade stå lite. Och om jag stod!

Herregud säger jag!

Jag stod och fick först hjälp av henne att hålla i mina ben som annars vill sticka, och sen fick hon släppa för att putta in min rygg och rumpa som annars har svårt att sträcka på sig självt då ju inte jag kan kontrollera det.

Då hon puttade lite på rumpan så kände jag att jag stod ordentligt och rakt och då tordes jag släppa händerna och jag stod!

Ja alldeles själv faktiskt!

Bara två korta stunder, men jag stod!!

Hurra för mig liksom! Eller för min kropp kanske mest då!
Men den har ju liksom lite ”Connection” med mig haha J så vi får ta åt oss äran både jag och min kropp!

Nu ska jag rätta lite igen och sen börjar det svåraste, att få in allt jag skrivit i min blogg och dessutom lägga in lite bilder.
Men men vi får se hur det blir till slut och jag hoppas att ni vet att jag inte är ett dugg kunnig på datorer alls. Men det får bli som det blir.

Jag kom på att jag ju ska berätta också att synbortfallen som var i två dagar har slutat, så det var nog bara något just då eller så var det medicinen som gjorde det, men nu är allt bara bra!

Nu då jag sitter och rättar kommer jag på en sak efter den andra, jag fick en kallelse från Falun för att byta kateter nu igen, pust!

Ja det är ju nu bara var tredje månad jag ska göra det men attan vad ofta det känns!

Usch jag gillar det verkligen inte, men jag älskar min kateter som verkligen befriat mig liksom, ja utan den så skulle jag ju kissa på mig hela tiden och hur fräscht hade det varit och hur hemskt skulle det kännas tänker jag?

Jag verkligen älskar min suprapubis kateter som den heter, ja den betyder mycket för mig och mitt liv!
Just därför måste jag vänja mig vid bytena, jag vill ju inte var utan den, nej aldrig i livet, men det är ingen kul alls att byta kan jag lova.
Men jag får som vanligt bita ihop och överleva!!

Kram kram

Nu har jag gjort kanske det längsta och rörigaste inlägget någonsin, men jag lovar att det blir bättre. Nu har jag Internet igen och kan lägga ut efter varje gång :)
Kram igen!!