Vad mer kan jag begära ?

Frusen yuogurt, choklad och jordgubbar :)

Hej hej!
Jag har haft många toppendagar här hemma sedan jag låg på sjukhus.
Jag har visserligen fått tillbaka min urinvägs infektion och fått börja med medicin igen, men nu får jag hålla mig så pass frisk så jag kan vara kvar hemma.
Jag har bestämt mig för det, hur roligt är det att ligga på sjukhuset liksom. Urtråkigt!
Det känns verkligen som att man blir ännu sjukare än vad man är då man ligger på sjukhus. Nej jag vill verkligen undvika det.

Då jag låg på sjukhus och hade svårt att vakna, ja då gjorde det mig orolig.
Ja jag kanske fick ångest av all oro tror jag. Jag vet inte riktigt, då jag aldrig haft så förut vad jag vet.
Efter att jag fått hjälp att rätta till medicin doserna så fick jag jättesvårt att somna på kvällen, jag tordes nog inte somna ifall jag inte skulle vakna.
Min känsla och dåliga sömn resulterade i att jag fick prova en sovtablett.
Första natten med den tabletten gick sådär. Jag kan tillägga att jag aldrig tagit en sån någonsin.

Kvällen efteråt så tog jag en annan sorts tablett, som jag gillade bättre.
Ingen man blir beroende av, men just det är jag inte så rädd för faktiskt.
Nej om det är en medicin som jag behöver så behöver jag ju den, och då spelar det ju ingen roll alls om jag blir beroende eller inte.
Nej jag har sovit så mycket bättre nu i några nätter, bättre än jag gjort på 22 år.
Ja sedan jag fick min Marielle så har jag varit lättväckt. Onormalt lättväckt kan jag säga.
Jag har aldrig sovit en hel natt, inte ens flera timmar i sträck. Nej jag vaknar av allt.
Jag tänker fortsätta med min tablett så länge jag känner att jag behöver den.
vem vet, kanske resten av mitt liv.
Nu då jag äter penicillin igen så mår jag inge vidare alls faktiskt.
Nej jag känner mig lite sjuk och mår illa. Inte hela dagarna men någon timmer efter att jag tagit tabletten.
Min kvällstablett tar jag precis innan jag ska sova så jag kan sova bort den känslan.
Jag har nog alltid varit lite eller mycket känslig för mediciner så jag blir inte så förvånad egentligen. Men bra onödigt är det iallafall tycker jag :)

Vädret ute är tråkigt nu då det är jul, men underbart är det för mig.
Det går inte att köra rullstol ute i snön, helt omöjligt.
Nu har jag ju min stora rullstol som jag kan ta, men med den kan jag inte åka iväg i bilen, och inte åka runt inne på en affär som jag brukar vilja ibland.
Jag gillar verkligen vintern egentligen, ja det gör och gjorde jag.
Men nu i mitt läge så vore jag ganska super nöjd om det inte kom någon snö alls.
Ego känsla, ja det är det, men sann.



Vi skulle spela bingolott jag och Melina kvällen före julafton, men det gick inte alls.
Vi var så trötta så trötta.
Klockan tio blev det läggdags för mig iallafall, och tills dess var det ingen vinst.
Jag får rätta någon dag på datorns så får vi se. Jag får hålla tummarna.

Jag blev intervjuad för ganska länge sedan, nu är reportaget om mig klart och det blev riktigt bra.
Jag gjorde några ändringar i texten innan dom publicerade den, och jag är så nöjd.
Roligt verkligen och jag hoppas att många får veta att man kan får hjälp.
Om någon är sugen att läsa så gå in på svancare.com så finns reportage om både mig och flera andra där.



Dagen före julafton lagade jag och en av mina nya vikarier Otilia mat.
Ja laxpaj och köttfärspaj blev det.
Har inte smakat, men goda såg dom ut.
Efter att vi fixat det och Otilia skulle åka hem så tog Gert över köket. Ja så kan man säga.

Han fixade Jansson, köttfärs biffar och julskinkan som skulle griljeras.
Superskönt att vara klar med alla förberedelser dagen innan julafton.

Jag och Melina skulle egentligen åka till Örebro för att shoppa loss lite innan julafton.
Vi skulle hämtat upp Marielle och så skulle vi tagit oss en "vi tjejer" tur i Örebro.

Det blev inte så eftersom jag kände att jag inte orkar sitta still i rullstolen så många timmar än.
Min kropp har inte riktigt återhämtat sig om man säger så.

Våran lilla Filip fick få flytta lite, han bor i vardagsrummet egentligen, men Marielle och Daniel skulle komma med hundarna på julafton.
Filip fick flytta in i Melinas rum så vi kan stänga och låsa, så vi är säkra. Jätteviktigt att Filip får vara instängd och i lugn och ro.

Det blir mysigt att få rå om Noraborna lite.
Det är bara stråna och allt dregglet som jag inte gillar.
Men men jag vänjer mig efter någon dag hoppas jag.

Den här fina dosetten hittade jag på apoteket då jag skulle köpa en, jag köpte den direkt.

Jag har haft en röd förut, men jag orkade inte leta reda på vart den var, så jag köpte en ny.

Jag har så många tabletter varje dag tre gånger om dagen, så jag kände att det vore skönt att bara ladda den en gång i veckan. Och nu då jag testat är det superskönt!
Slippa ha koll varenda dag hur mycket jag ska ta. Jättebra!

Shoppingbrudarna <3

På söndag kommer Rebecca och hennes härliga familj hem, jag har längtat må ni tro.
Alice har fyllt år och just då var jag sjuk så jag glömde skicka ett meddelande till henne och säga grattis. Det kommer bli skönt då dom är hemma igen.
Två veckor går fort, faktiskt jättefort. Men även fast jag längtat efter dom så är jag så glad för att dom for iväg. Dom har säkert haft underbara dagar <3

Alice och Elsa badar <3

Jag glömde att skriva sist jag skrev, om vårat goda julbord som vi var på. 

Vi var bjudna av Libra i år igen. ( mitt assistentbolag )

Jättegod mat var det och när vi ätit och minglat runt lite så åkte vi hemåt 

Jag och Gert blev lite "läskiga"på kortet :)

Nu till något helt annat.
Jag och Gert pratade om hur det är, ja själva livet liksom.
Han tänker inte så mycket på att jag är sjuk, förutom om någon frågar.
Då säger han att jag egentligen inte är sjuk, men att jag är det ändå. Haha :)
Hur ska folk tolka det? :)

Jag funderade lite och konstaterade lite över hur det är, och att på en vecka så kanske jag 95 procent av tiden inte tänker på att jag är sjuk.

Dom andra fem procenten är jag lite frustrerad, funderar på vilken väg som har minst höga trottoarkanter. vart jag inte kan ta mig in då det är trappsteg osv.

Jag har det bästa livet! Ja precis nu!
Förut för länge sen så hade jag inget vidare bra liv, nej det var ett pytonliv. Men nu!

Gert tycker väl att jag kanske inte har så hundra bra nu då jag är lite sjuk, men jo det har jag!
Jag har ju bara haft en för jäkla otur.
Att mina små och enda plack (ärr) satt sig så tokigt, ja dom frågade inte mig alls utan bestämde sig alldeles själva :)
Taskigt ja visst, men vilken tur att jag mår toppen iallafall, och att jag är lycklig trots alla motgångar.

Men vad är väl allt egentligen.
Jag har världens finaste bästaste barn, en underbar man och hans barn.
Mina assistenter som finns för mig och som är mina allra bästa vänner. Jag lever!
Ja vad mer kan man begära?
Jo då visst vill jag kunna bestämma mig för ett par nya ben, eller varför inte en ny kropp, ja iallafall halva :)
Så enkelt är inte livet, men önskar och hoppas gör jag lite grann, men bara lite. Jag hoppas lite grann, men tror inte det kan bli verklighet, nej faktiskt så tror jag inte det.
Loppet är liksom kört om man säger så.
Jag kände det på mig ganska direkt. Att det skulle vara så som det blev.
Jag försökte streta emot, för jag tänkte inte sitta i en rullstol, jag kämpade som en tok för jag tänkte inte bli förflyttad med hjälp av lyft.
Ja hörrni, vad Nina har stretat emot, kämpat för allt jag var värd.
Jag ville inte sluta stå eller gå, nej jag tänkte inte ge upp.
Men till slut fick Nina lov att göra det, jag fick ge upp och inse att jag inte orkade mer.

Från den dagen jag gav upp så har jag haft ett så mycket enklare och bättre liv.
Jag slipper slösa energin jag har kvar på onödiga grejer som att försöka resa mig.

Nej sedan den dagen då jag bestämde, förlikade mig med mig själv, så jag jag mått toppen.
Det där med procent jag skrev om nyss vet jag ju inte riktigt om det stämmer, men mest för att ni ska förstå hur och vilken skillnad det är.
När jag ville skiljas från min förra man, mina barns pappa så fick jag höra hur mycket procent som var mitt fel och jag lovar att det var ganska många :)
Jag minns det inte nu men har det uppskrivet på ett ställe dit jag inte når just nu.
Ja då när han räknat ut hur många procent som var mitt fel så var han helt allvarlig, han var helt säker på sin sak!
Haha :) Jag säger då det.
I mina procent som jag skrev om så är det ju förstås cirka, och inte alls allvarligt på något vis, nej det var bara så ni skulle förstå skillnaden :)

Jag började skriva för några dagar sedan, men orkade inte bli klar.
Men nu känner jag att jag börjar bli det för idag.
Jag är liksom redan i nästa inlägg, ja jag har redan i huvudet börjar spåna lite om det.

Kram kram och jag hoppas att ni har en fin jul och nyårs helg.