Hej hej!
Jag måste börja dagens inlägg med att berätta att jag måste ha världens bästa rumpa jag!
Ja ibland blir det många timmar, ja väldigt många timmar helt still i rullstolen.
Ja helt still, jag sitter fast med säkerhets bälte då jag är ute och åker.
Rumpan blir förstås att röra sig lite då underlaget på backen inte är slätt och rakt.
Men ändå är jag helt still. Jag har en dyna med luft "grejer" i, som följer med mina rörelser liksom, ja dom är inte många, men ändå :)
Nu är det ju inte rumpan som är bäst, nej det är ju mitt skinn på rumpan som är bäst, världsklass!!
Jag har en "världsbra" rumpa och så förstås en superbra dyna.
Ja herregud så jag fick kämpa för att få en bra dyna.
Jag satt så illa i både min rullstol då när jag precis fått den, och så en dålig dyna till det.
Ja det kunde inte bli värrä.
Jag satt från morgon till kväll i den rullstolen, ja jag var helt fast i den.
Jag kan lova att jag kände mig totalt inspärrad, på den dynan och i den rullstolen, totalt!
Jag fick ibland lite smått panik över att jag inte hade någonstans att ta vägen!
Jag avskydde då både stol och dyna, och förstås hon som inte hjälpte mig så att det blev bra eller bättre.
Hon som var min arbetsterapeut sa att man inte fick åka till hjälpmedelcentralen för att få hjälp förrän man hade sår, ja men eller hur? Då är det ju för sent!!
Jag ville ju ha hjälp och förebygga sår då. Usch så arg jag var.
Jag visste att det var jättesvårt att få sår att läka, så för mig var det jätteviktigt, jag var livrädd för att få sår.
Om jag fått riktiga, kanske både stora och små sår, så visste jag att jag skulle få lov att avlasta rumpan. Ja kanske så mycket att jag skulle bli liggande i sängen på sida och på mage.
Det var och är fortfarande något jag är rädd för, det vill jag aldrig vara tvungen att göra!
Efter ett tag, ja kanske flera veckor eller månader, jag minns inte men då fick jag början till sår på flera ställen på rumpan, och fick ta hjälp för att ringa.
Jag orkade inte ringa mer. Att få höra i andra änden att det kanske inte var det jag behövde?! En ny dyna!?
Min mamma ringde till min arbetsterapeut och sa att nu hade jag fått små sår, och då gick det fort. Inte klokt så jag fick strida i onödan.
Jag fick inte strida bara för en rullstol och dyna som passade mig, nej det var allt jag ville ha och behövde.
En sån hävert tex (tror jag att det heter), som hänger ovanför sängen som jag använder för att flytta mig i sängen med.
Jag hjälper till att vända mig med den då jag ska klä mig på morgonen.
En sån kände jag var väldigt viktigt för mig, men nja det var inte så bra för jag skulle kunna göra mig illa??
Ja det var lite så hela tiden. jag är ju ändå vuxen och känner väl vad som är bra och dåligt och vad jag kan och inte kan. Enkelt tyckte jag.
Jag fick en till slut och jag använder den varenda dag, många gånger om dagen.
Utan den vet jag då inte hur jag skulle orka, den är verkligen ett komplement för mig.
Att jag kan känna att jag hjälper till att lyfta mig då vi ska ta på byxor tex, ja den är jätteviktig för mig!
Ja kämpat kan jag lova att jag fått göra, men nu så behöver jag inte göra det mer, så skönt!!
Nej nu har jag allt jag behöver, och så har jag en annan arbetsterapeut också :)
Nu till något helt annat :)
 |
| Melina till vänster och Marielle till höger <3 |
Sedan dess så har jag knappt sett skymten av henne :)
Jätteskönt för henne att bara kunna dra iväg när hon vill, superskönt.
Den här veckan har som alla andra veckor gått i rasande fart.
Jag har hunnit med massor och jag har haft fina bra dagar.
En dag bakade jag små "frömackor" som jag gillar, och som det var länge sedan jag gjorde sist.
Det är så roligt att jag kan fixa och göra såna saker ganska mycket själv.
Självklart inte allt, men ganska mycket, nästan allt.
Maria hjälpte mig att ta bort alla pelargoner och göra rent krukorna till nästa år.
Det är så skönt att bara kunna ta fram och plantera till våren utan att börja göra rent det första man ska göra. Nej det fixade vi på en fin solig eftermiddag.
Ja vädret har varit hur toppen som helst. Jätteskönt verkligen.
Jag köpte ett par begagnade "converse" av en tjej på en köp och säljsida.
Jag hade ett par såna gråa förut som jag gav bort till Melinas en kompis då.
Jag kunde inte gå i dom, nej fy så ont jag fick i fötterna direkt.
Inga bra skor alls tycker jag, men nu så köpte jag ett par mörkblå iallfall :)
Ja nu då jag inte kan gå så kan jag ju iallfall ha dom på mig om jag tex har jeans på mig, då blir det fint med blåa såna tycker jag.
Gert provade dom på mig på kvällen och det gick nästan, jag hade benen raka då han provade, så i "neråt" ställning då jag sitter så kommer det att bli bra. Jätteroligt.
En dag i veckan for vi till Marielle i Nora för att hjälpa henne med lite allt möjligt. Rebecca, Maria och jag, full styrka liksom :)
Hon hade fått sina nya glasögon så jag var ju tvungen att ta massa kort.
Jättebra passade hon i dom tycker jag.
Igår eftermiddag fick jag ringa veterinären, då vi upptäckt att Filip hade ett stort sår på magen.
Det fanns ingen tid varken i Ludvika eller Borlänge så vi fick fara till Falun på deras jour tid.
Vi fick träffa en duktig kunnig veterinär som ville behålla Filip där för att han behövdes opereras.
Vi skulle få hämta honom sent på kvällen.
Vilken himla tur att vi borstade honom just igår, såret vi såg var på magen syntes inte om man inte lyfte upp honom och tittat.
Vid tio tiden på kvällen ringde dom för att tala om att det då var Filips tur.
Vi åkte hemifrån då för att vara framme tills han var klar.
 |
| Molly till vänster, Polly i mitten och Filip längst upp till höger <3 |
Dom var jätteduktiga och otroligt snälla då vi kom lite trötta för att lösa ut honom.
Dom hade hittat två sår som dom sytt ihop och så hade han lite tomma ställen på kroppen utan hår.
Ja, vi hade märkt dom två sista dagarna att det var en massa tussar med Filips hår överallt, så vi trodde förstås att det var Polly som gett sig på han.
Det var alldeles säkert Polly och hon har säkert rivit honom så att han fått såren
Så tråkigt förstås, men det är liksom hon som är chef där inne.
Vi fick göra en nödlösning, lika som vi hade i början av sommaren. Avdelat med nät så dom iallfall kan lukta och pussa på varann :) Ja för det gör dom minsann :) Polly med!
Nu i helgen ska Gert fixa så det blir bra.
Jag var till apoteket idag för att hämta medicin till Filip, smärtstillande.
Han ska få det varje kväll i fem dagar, och idag fick vi lite problem till att börja med bara.
Filip hade sprungit ner i hålan, och då kan man inte få upp honom.
När Melina kom hem från jobbet så lockade hon på han, och han måste hört hennes röst, för han kom upp efter en liten stund.
Det skulle han aldrig gjort med min eller Gerts röst :)
Vi la för handdukar och stenar så han inte kan ta sig ner mer dom här dagarna som han måste få medicin. Sen efter dom fem dagarna så är han fri och kan springa ner dit om och när han vill.
När Melina gav han medicinen idag så var han så otroligt duktig och söt, och jag önskar att jag kunde visa er, men jag hade inget batteri i min mobil, så det blev inte något kort synd nog :(
Ja vilken tur att det gick bra med Filip och jag hoppas att det inte ska bli något tok med såren bara. Stygnen skulle gå bort av sig själva, om tio dagar ungefär.
Tänk så mycket man kan tycka om dom små liven där ute.
Ja vi är så rädda om dom och tycker så mycket om dom <3 Härligt faktiskt!
Jätteskönt att bara kunna få låta orden komma och inga ljud någonstans, lovely!
Ja jag kan inte skriva om någon mer är hemma och vaken, nej jag behöver vara alldeles själv. Förutom då jag skriver sent på kvällen, då är det ju bara jag som är vaken, och då räknar jag det med att jag är själv hemma :)
Maria bäddade in mina fötter så bra så jag kan sitta här länge utan att det blir att göra ont, ja det är jättebra med just den här ställningen för fötterna och benen.
Jag hoppas att alla som läser det jag skriver mår bra, ja att ni alla mår jättebra önskar jag förstås.
Kram kram till dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar