Det är livsfarligt!

Hej hej!
Sedan sist jag skrev så har det varit lite full fart, nja kanske inte full fart i den takten som det låter. Nej snarare bara att jag har haft, och jag har lite i almanackan som ska göras. Det ska åkas till och det ska göras lite, ja lite av varje.
Min tavla i hallen som var alldeles tom för några dagar sedan, förutom ett par datum i Maj.
Ja den har blivit full igen. Ja jättefull.
Jag gillar inte alls att ha så mycket inplanerat, nej jag vill ha lugn och ro och helst ta dagen som den kommer.
Ni som läser vad jag gör om dagarna kan ju förstå, förstå att det inte fungerar alls så som jag vill.
Nej hos mig går det inte att ta dagen som den kommer :)
En vacker dag kanske, ja vem vet?
Jag stressar iallafall inte någon gång alls, nej det har jag sedan flera år bestämt mig för att inte göra mer.
Stress är så hemskt dåligt för kroppen och hjärnan, den är livsfarlig om man frågar mig.
Jag är ju ingen doktor, men jag förstår och vet iallafall, att det är livsfarligt.

Om jag inte stressat i mitt liv så tror jag faktiskt inte att jag skulle blivit sjuk.
Nej jag tror att den har haft betydelse i mitt fall, den har gjort mig sjuk.
Nu finns det ingen som vet hur det skulle varit om inte, ja man kan bara spekulera, om man vill?
Jag brukar inte göra det särskilt ofta, nej det är som det är, och det går inte att göra något åt.
Lev nu, ja nu, och inte i en massa grubblerier.
Jag har haft mycket stress, både bra och dålig stress. Det är självklart den dåliga som gjort mig sjuk, grubblerier och massa stress inuti mig.
All annan stress på jobb, och skjutsa hit och dit, ja det har inte varit en jobbig stress för mig.
Jag har alltid känt att jag fungerar som allra bäst på mina jobb om det har varit mycket, många kunder, och herregud så jag har älskat det.
Jag saknar jättemycket att inte kunna jobba mer, det är en stor sorg i mitt liv.

Nu tillbaka till det jag började skriva om, att ha en full kalender :)
Jag har fått tider till röntgen, jag ska byta kateter och min massör Elin kommer.
Jag ska till Falun för min behandling som jag får två gånger om året, Mabthera heter den.
Rebecca påminde mig idag om att jag ju ska ta prover en vecka innan Mabtheran, ännu en post på tavlan :)
Jag ska klippa mig och fixa lite slingor.
Vi ska lämna in bilen i Borlänge för underredesbehandling, och för att ta bort lite rost som redan har dykt upp.
Och mer än det jag skrivit här ovan, det har jag på tavlan :)

Ja allt känns inte jobbigt alls, särskilt inte då Elin kommer.
När hon ska komma så längtar jag efter varje gång, hon gör sån skillnad för mig, hon är verkligen jätteduktig.
Att gå till frissan är också en sak jag längtar efter, det gör också skillnad, verkligen.

Jag hamnade då jag satt vid datorn en dag nyligen på min blogg, och jag läste mitt allra första inlägg som jag gjorde i Juli 2012.
Ja tänk så åren gått fort, supersnabbt och många inlägg har det blivit.
Jag hade svårt att slita mig och sluta, så det blev en lång stunds läsning.
Jag är ju ingen författare alls men jag trodde att jag hade någorlunda koll på ord och meningar, men nej det hade jag inte, och har inte nu heller, haha :)
En mening i ett inlägg var så lång, nästan som ett stycke. Helt utan komman eller punkter med stor bokstav efter. Ja jag blev alldeles andfådd faktiskt då jag läste :)
Det har blivit lite som mitt jobb faktiskt det här med skrivandet. Ett kärt jobb måste jag erkänna.

I veckan så ringde jag till en vän, en vän jag aldrig pratat med och aldrig träffat.
En jätterar och gullig människa med samma sjukdom som jag, men inte med riktigt samma problematik, inte med allt iallafall.
Hon heter Marianne och hon har läst min blogg ganska länge.
Hon tycker att jag skriver så bra och att jag är så bra, och jag blir såklart glad, så glad.
Hon har fått inspiration utav mig så hon har en egen blogg nu där hon skriver jättebra och fint, men inte lika ofta som jag gör :) "Fröken Olsson" heter hennes sida ifall ni vill kika in lite.
Det var ett jättetrevligt och härligt första samtal, och det är så skönt att få en röst till orden.
Vi har ju skrivit till varann ganska länge, men aldrig pratat på riktigt.
I sommar är våran ambition att mötas upp och ses på riktigt, det blir kanoners är jag säker på.
En snäll fin människa och jag är så glad för att jag träffat på henne <3

På korten ovan så står min morfars trähäst sedan han var liten i mitt kök.
Jag ville jättegärna ha den hemma hos mig, och jag är så glad att jag fick den.
Min mamma hittade på ett kort då min morfar var liten och satt på just den här hästen.
Det är så mysigt att den står här hemma hos mig och att jag har det fina lilla kortet samtidigt :)

En dag i helgen så dammsög Maria våran bil, "gisses" vad mycket grus.
Jag drar ju in massor med min rullstol, så det behövdes verkligen.
Tänk att då man blir sjuk och sittandes i rullstol så ska man behöva lorta ner också?
Det känns lite taskigt :) Eller rättare sagt skit taskigt!
Ja det känns taskigt då man måste lorta ner, men man kan inte städa upp efter sig, orättvist tycker jag. Jag är så glad att jag har assistenter som kan hjälpa mig att få fortsätta ha det rent och fint.
Utan dom hade Gert fått det jobbigt, att först jobba och sen vara tvungen till allt då han kommer hem.

Jag sa till Gert häromkvällen när jag lagt mig att jag måste få en kaka (sockerfri) innan han skulle gå ner och sova. Klockan var runt elva tror jag :)
Efter två tuggor så kände jag , jag behöver något mer, så jag fick ropa upp Gert igen.
Jag kan bli alldeles skakig och jag tror att det är blodsocker fall jag får, men vet inte helt säkert.
Jag var tvungen att få något mer! Flingor och mjölk fick det bli, och efter den skålen och resten av kakan och lite dricka, ja då gav det sig.
Det är så otroligt drygt då den där känslan dyker upp, jag blir alldeles skakig och svettig, jättejobbigt men jag vet ju varför. Men trots att jag inte äter socker längre, det var ju flera veckor sedan, så kan jag bli så här ibland.
Nu är det ju riktigt bra och väldigt sällan som det händer, förut kunde det vara var och varannan dag.
Jag vet att det är sockret som gör det, ja det gör att jag mår superskrutt så jag behöver inte socker! Nej faktiskt inte ett dugg och jag hoppas att kroppen fattar det, den också till slut.

Här ser ni resultatet på min köksbänk med min nya fina kaffebryggare, gott blir kaffet dessutom så det var ett bra köp tycker jag.

I Fredags så hade vi Tyke hemma hos oss på kvällen då Marielle skulle jobba.

Vi tog en långprommis med honom jag och Gert, så på kvällen var han helt utslagen i soffan <3

Gert sprang lite med honom så det var nog inte bara Tyke som var trött haha :)

Han är så gullig och så fin lilla Tyke, ja han börjar ju bli stor nu, men han är och kommer nog kanske alltid vara lilla Tyke för mig.

Igår var jag och Gert till Melina och Oscars lägenhet för att titta hur dom har det.

Jättefint hade dom och det kommer att bli så bra så är jag säker på.
Dom hade köpt gardiner på Ikea som behövde fållas upp, så idag har jag och Rebecca fixat det.
Jag ville ha bilder sen när hon strykt och satt upp dom och det blev jättefint.

Vad ska man ha en mamma till liksom? Jo mammor syr och pysslar, iallafall Melina och Marielles mamma :)
Jag är så tacksam över att jag har Rebecca och Maria som hjälper mig så bra, så bra så att jag kan hjälpa mina älskade barn så mycket som går.

Jag önskar förstås att jag kunnat göra allt själv, men dom vet ju hur läget är.
Jag kan inte sy med maskinen då man behöver fötter för att gasa. Nu skulle jag ju kunna gasa med handen på bordet, men då kan jag ju inte styra tyget rätt. (Jag lovar att tanken slagit mig mer än en gång). Nej det är enklare någon av dom andra gör det :)

Nu kan ju mina båda tjejer sy om det behövs, men det är kanske inte det roligaste dom vet, så det är då jag finns :)
Jag hade symaskinen inne på service nyss och vilken skillnad det blev!! Nu låter den som den ska och syr stabilt och bra. Jag har min farmors gamla symaskin som jag bara älskar.

Jag ska ringa stället imorgon nu då vi har testat maskinen, bara för att tala om hur bra den blev, helt klart värt pengarna. 

Imorgon ska vi sy lite till tvättstugan, små gulliga draperier och så ett nytt överdrag till strykbrädan, med spets på. Ja det blir så jättemysigt där inne, och det är ju det som varit min plan hela tiden.
Att få en fin gullig mysig tvättstuga :)

Nu då Melina flyttat ut så har vi redan börjat riva bort tapet, vi ska göra om hennes rum till mitt träningsrum. Gert var lite ivrig att komma igång så han började i morgonrock :)
Nya tapeter och lite färg, ja jag ser fram emot att det blir klart så att jag kan åka in där och bara njuta. 

Det kommer att bli så härligt, och jag har drömt om en maskin sedan jag var till Frykcenter på rehab i Torsby för ganska länge sen.
Dom hade en "Uppertone", och jag har drömt om en sån sedan dess.
Nu då vi har gjort om i rummet så kommer det att stå just en "Uppertone" där till slut.

Jag kommer att vara världens lyckligaste då det är klart och jag kan börja träna.
Jag är ganska säker på att jag kommer att träna i den varenda dag, ja faktiskt så tror jag det :)

Jag ska ta kort framöver då vi gjort klart, ja då förstår ni vad jag menar.
Tapeten jag ska sätta där inne är min finaste tapet någonsin, ja faktiskt är den det.
Jag hade den i min lilla kiosk förut, ja jag den är verkligen den finaste och det kommer att bli hur fint som helst.
Nu kommer inte Gert eller dom andra i familjen tycka att just tapeten är fin, men huvudsaken är ju att jag gör det :) Det är ju jag som ska träna där inne :)

Min Marielle skickade så fina bilder på då hon och Daniel gick i skogen med hundarna i Lördags. Han jobbar borta, så Marielle for dit för att hälsa på lite, och vilken härlig skog som fanns där!

Jag delar med mig några så ni får se vilken härlig skog och stig dom gick på. Härligt för hundarna!

Nu har jag suttit och rättat allt jag skrivit, och medan jag gjort det har jag ätit bananskivor med frysta hallon. Vi la oss jättetidigt idag då Gert var så trött, och det var bra så jag slapp vara uppe och skriva tills mitt i natten.

Jag hoppas att alla har det toppenbra, lika som jag. 

Kram kram från mig.