Jag ska få prova!

Hej hej!
Ja så där som på bilden ovan ser jag ofta ut på kvällarna.
Jag har en liten släng utav feber och sjukdomskänsla varenda kväll, ja faktiskt nästan varenda kväll.
Det håller inte i sig så länge, och jag ska ju då ändå strax sova, så jag brukar inte bry mig om det så mycket.
Det kan ju bero på min medicin jag får, eller så kanske jag har urinvägsinfektion som märks av lite varenda kväll.
När jag har haft urinvägsinfektion "på riktigt" så känner jag ju av det ganska mycket. Ja det är väl knappast troligt att det är det som spökar just nu då.
Jag brukar bli durrig i kinderna, och jag blir alldeles jättemycket mer spastisk än jag brukar vara. Mina ben slår liksom bakut, och dom vill att jag ska fatta att det är något fel på mig, på riktigt.
Ja jag har inte koll på hur ofta jag fått lov att åka till doktorn för att få medicin, men många gånger har jag varit där.

Nu till något för mig väldigt spännande:
Jag fick ett brev från en tjej/kvinna som läst min blogg. Jag har skrivit lite om det lite förut, men gör det nu igen.
Hon skrev för att tipsa mig om att det finns en ny kateter sort som kanske kan hjälpa mig, kanske inte helt men iallafall mycket.
Jag har läst igenom materialet jag fick då en gång, men minns inte så bra.
Jag förklarar lite enkelt så att ni förstår, den är gjord utav ett material där bakterierna inte vill sätta sig fast, inte bo in sig :).
Med andra ord så kanske det inte fastnar bakterier alls, och då slipper jag urinvägsifnektioner mer!! Det är det jag hoppas på förstås.

För att veta om det fungerar så behöver man ju få prova.
Sist jag bytte kateter så berättade jag för sköterskan jag har i Falun på Gyn, och hon skulle ta upp det med sin chef.
Hon ringde ganska direkt till mig för att tala om att cheferna, två stycken hade godkänt och tyckte att jag borde få prova.
Dom lämnade "ärendet"vidare till dom som beställer, och det tog ett tag, men det gick igenom!

Inger som min sköterska heter från Gyn i Falun, ringde för någon vecka sedan och sa att hon fått hem katetrar nu! :) Gissa om att jag blev glad!?.
Jag ska byta nu i mitten av April och då får jag prova, äntligen!
Hon kom med jätte glädjande besked, och jag är så lycklig.
Jag byter kateter varannan månad och nu kanske jag får var frisk och slippa ta massor med penicillin av olika de slag.
Min kropp kommer att få må så mycket bättre om det fungerar som jag hoppas.

Jag skrev till Malin, hon på företaget som tipsat mig med broschyr och information om deras katetrar. 

Jag bad att få någon bild så att jag kan visa er som läser hur den ser ut, och jag fick två bra bilder. 

Det är svårt att förstå om man inte varit med själv, men det är en sån fantastiskt uppfinning! 

För mig är det den bästa! 

Innan jag fick katetern så var det jag som stretade emot, jag skulle inte ha en kateter, nej jag kunde gå på toaletten!! 

Till slut efter så lång tids kämpande så bestämde jag mig.

Jag ville ha en, och det nu liksom! 

Min doktor skrev en remiss, och jag fick en tid ganska fort.

Att ha en kateter in i magen, ett hål under naveln var något jag skulle tycka var äckligt. 

Det var nog mest därför jag inte ville ha någon först. 

Nu tycker jag efter att ha haft den i flera år fortfarande att det är äckligt. Ja att ha en slang in i magen, ja den går direkt in i urinblåsan och tömmer den vartefter.

Jag har inte kunnat kolla än, nej jag har faktiskt inte gjort det och kommer nog aldrig att göra det heller. 

Men vilken uppfinning! Jag älskar den!

Jag kan åka bort, vara borta i flera timmar, vart som helst utan att behöva veta att jag kan ta mig in på en toalett. Jag behöver inte ha med mig någon hela tiden utan jag kan klara mig lite själv då jag vill och behöver det. 

Förut innan katetern så kunde jag inte åka någonstans, nej då var jag rädd att kissa på mig hela tiden.

På den tiden förut innan jag blev så dålig som jag är nu, ja då hade jag inga inkontinens skydd? 

Jag förstår inte nu så här efteråt att jag inte tänkte på det då, nej inte en enda tanke på det att jag skulle behöva såna hade jag.

Nu klarade jag mig och kissade aldrig på mig, men en oro och rädsla över det kan jag lova att jag hade. 

Det är sån skillnad nu, jag är så fri, jag kan göra vad jag vill! Jag kan tömma min påse i en flaska eller i en buske längs vägen eller vart som helst. 

Helst på en toalett förstås, men ibland finns ingen toalett och då tar jag till någon annan lösning.

Ja som ni alla som läser mina inlägg förstår så är min kateter min räddning, en livsnödvändig hjälp.

Om någon läser det jag skriver och som har lika som mig, många urinvägsinfektioner och behöver hjälp. Kontakta ditt sjukhus och berätta om den katetern jag skriver om så du också kan få prova. 

Av erfarenhet med andra grejer så vet jag att det finns sjukhus som alldeles säkert sätter sig på tvären, ge er inte då utan kräv att ni ska få prova! 

Det hade jag gjort om dom satt sig på tvären, och jag hade en back up plan om jag inte skulle fått prova. Som tur var den här gången så hade jag jättetur!!

Det är enligt mig värt ett försök, bara att slippa alla mediciner vore ju så otroligt härligt. 

Och inte tal om att slippa åka till doktorn titt som tätt.

Som ni nu kommer att märka ett tag så har vi haft syning här hos mig för hela slanten. 

Ja inte bara dom här ett par dagar, nej vi har ju sytt upp Melina och Oscars gardiner också för någon dag sedan.

Ja i vanliga fall, ja då menar jag förut då jag hade friska ben och en frisk kropp, då var det jag som sydde. 

Jag sydde väldigt mycket förut faktiskt, jag har alltid älskat att sy och göra fint i fönstren.

Nu då jag inte kan gasa, så har det ju inte gått, nej det krånglar ju till det hela lite grann.

Jag har haft en symaskin där man gasade med benet, ja för jättelänge sen. 

Det var en pinne som kom ner från maskinen som man bara rörde på med sitt ben som hjälp. 

Om jag haft lite koll på nedre delen av kroppen så hade jag ju kunnat ha en sån maskin, men inte ens det skulle fungera.

Att gasa med handen hade varit idealiskt, men då kan jag inte styra med händerna så som jag vill.

Nej Maria och Rebecca får rycka ut och vara mina både händer och ben.

Jag har ju förstås kommit på att jag skulle kunna hålla i med händerna och någon annan gasar, men nej det har vi inte testat än.

Jag nöjer mig för nu med att klippa, stryka och mäta, och tänka till. 

Förr var jag duktig på att räkna ut hur mycket det skulle gå åt och så, men det har gått över. 

Jag är helt kass på det och jag liksom orkar inte tänka :) 

Ja ska jag skratta eller gråta liksom? Jag väljer det första, det känns lite enklare. 

Just den här grejen med minnet och tänket, det har med min sjukdom att göra så det är ju inte jag egentligen :) Ja jag tänker lite så så blir det enklare haha :) 

Minnet vet ni ju att jag har i behåll i och för sig, men det är minnet från förr jag har fått kvar. 

Det jag gjorde förra veckan, det minnet är väldigt dåligt. Inte helt minimalt kan jag väl säga, men nästintill :) 

Men jag får vara glad över alla tågstationsnummer och alla minnen jag har i form av bilder, ja det är helt otroligt hur mycket sånt jag kan komma ihåg. 

Jag hade beställt tyg och tyckt att jag räknat ut bra och jo visst det hade jag ju, ganska bra.

Det blev lite drygt en meter över och det tycker jag är bra.
Bättre att det blir lite över än att det är för lite.
Jag sydde draperier till tvätt stugan och små gardiner till fönstret och jag är supernöjd.
Jag har lite mer piff innan jag är helt klar så jag kan ta kort och visa er resultatet. Äntligen! 

En dag så var jag och Rebecca runt lite på olika ställen. Jag hade lite ärenden jag ville fixa. Jag brukar passa på att fixa det då Rebecca jobbar eftersom hon har körkort.
När Maria jobbar så gör vi lite andra saker, eller så tar vi en sväng iallfall men på cykel då :)

Då vi kom till Rusta för att byta patron till kolsyremaskinen så var Melina och Oscar på väg ut.
Dom hade också varit lite på en shoppingvända :)

Vi stannade och handlade lite smörgåsar och pålägg på vägen hem, så att jag kunde göra mackor till styrelsemötet i ishallen som Gert skulle till.
Det är alltid gott med något till kaffet tänkte jag :)

Varenda kväll, ja i säkert en vecka nu så har jag velat ha frysta hallon och bananskivor i en skål. 

Lite kvällsgodis liksom :) Jag är lite kinkig då det gäller bananer, så jag behöver köpa några var och varannan dag. Inte för gröna och inte för mogna, ja dom ska ju vara alldeles lagom :)

Helgen har varit lugn och skön, precis så som vi båda vill. Idag blev det lugnt för mig medan Gert bytte däck på båda bilarna och allt vad det innebär.

Det är väl kanske inte det jobbigaste att byta däck, men med muttrar som sitter fast och med däck upp och ner i källaren så blev det allt lite drygt tror jag. 

Nu är dom iallafall på och det blir förhoppningsvis inge mer vinter än på ett tag. 

Jag väntar gärna många månader än jag :)

Nu måste jag ge mig på att rätta alla rader jag lyckats få ihop den här gången haha :)

Jag kan ibland som oftast faktiskt tycka synd om den som ska läsa, just för att det blir så långt. 

Men som jag skrivit förut så är ju ingen tvungen att läsa det jag skriver, det är ju helt valfritt. 

Men jag är jätteglad över er som orkar med mig och mitt skrivande :)

Jag hoppas att alla har haft och har fina dagar.

Kram kram från mig till dig :)