Jag är en stolt mamma!

Hej hej!

Jag börjar med att berätta om vårat restaurangbesök i Torsdags på Pitchers.

Marielle (min äldsta dotter) var jätteduktig, och det var så roligt att komma dit och få se hur fint dom gjort där inne. Det roligaste var förstås att se Marielle hjälpa alla besökare som var där. Ja inte alla då, det var ju fler än hon som jobbade där förstås.

Jag blir så glad och lycklig, och en stolt mamma förstås.

Vi hade med mina ramper eftersom vi visste att det var ett högt steg för att komma in med mig i rullstol. 

Dom som ägde restaurangen och han som ägde huset stod lämpligt vid utgången då jag skulle åka ut. Jag tror att dom fixar till så det blir bättre framöver, så vi alla kan komma in.

Jätte, supergod mat och jättefint där inne, ett riktigt kanon ställe.

Melina (min yngsta dotter) har också fått jobb förutom på Åhléns där hon jobbar extra vid behov, och så är hon lärling där genom skolan.
Hon har börjat på Sibylla också,  det är ju jättebra så att hon får lite lön varje månad.
Jag har inte hunnit komma dit för att köpa lite mat, men snart så.
Ja jag är så stolt över henne också förstås, glad för att dom båda tar sig fram och är så duktiga.
Det är en sån härlig känsla i hjärtat då man ser att det går så bra för dom båda. Mina älskade barn!

Nu till lite "sjukdomar", haha ja det jag ska skriva om först är ju ingen sjukdom precis :)
Till något helt oväsentligt, helt onödigt haha, men jag skriver ändå tydligen.
Jag skrev ju om mitt onda munnsår för ett tag sen, ja det har gått över men,  jag har sedan dess haft flera.
Ja, jag har haft flera stycken sedan dess, men som tur varit inte några värstingar. I förrgår fick jag ett till på andra sidan, på insidan av underläppen, och det är inte litet!
Ja jag vet då inte hur det blev den här gången, men jag hoppas och tror att det ska gå över snabbt och inte göra så himla ont.
Förra gången fick jag ju lov att till och med dricka kaffe ur sugrör :)
Varje munsår brukar ta en vecka, ja sen efter en vecka börjar det gå över, så snart så :)

Nu kommer jag till sjukdomen.
Urinvägs infektion, ja jag hade det precis som jag visste. Jag känner min kropp alldeles bäst trots att den inte riktigt är riktig.
Jag hade samma doktor som sist, och han tycker inte om att jag vet vad jag har då jag kommer:)
Efter provtagning och att jag lämnat urinprov så var det precis som jag sa, jag hade urinvägs infektion, igen.
Medicin nu i tio dagar, jag är lite osäker på den sorten jag fick den här gången.
Jag vet att jag haft den förut och tror att jag blev att må ganska dåligt av den, men jag ger den en chans och provar.
Jag behöver egentligen skriva ner då jag äter en sorts medicin så jag kommer ihåg, men det är samtidigt skönt på ett vis att jag inte minns så bra.
Det är lika då jag är förkyld eller som nu då jag har en infektion, jag minns inte då jag hade det sist :)
Sunt tror jag, det är onödigt att komma ihåg allt och kanske till och med veta vilken månad och vilket år man varit förkyld.
Nej jag har fått så dåligt minne så jag sparar det till något viktigare.

Jag har varit ensam lite på kvällarna nu då Gert varit på hockey var och varannan kväll.

Vi har bakat på lite några dagar vilket resulterat i lite kakor och rutor i frysen. Det är viktigt för mig att ta fram om vi får besök eller blir sugna. Ja jag ska inte äta någon alls jag.

Det är liksom inte nog med att man först blir sjuk och ful, sen sittandes i rullstol för att då bli tjock också. Hur tänkte man där liksom? :)
Jag skriver det här med ett leende, så tro inte att jag är arg på riktigt :)
Det är ju väldigt svårt för mig att gå ner några kilon, men jag får göra det lilla jag kan. Det viktigaste då är ju att inte stoppa i mig i onödan.
Kroppen kan inte ta hand om det och göra sig av med det onyttiga, nej jag får låta bli.
Lite orättvist kan jag ibland tycka då jag ju älskar att fika, men men jag får fika med nyttiga saker istället. Bananer, hallon, mango och så förstås morötter och gurka.
Det är väldigt gott med sånt lite nyttigare också :)

En kväll här så skulle Maria komma på kvällen för att hjälpa mig i säng.
Gert skulle komma hem mitt i natten, så vi gjorde mig klar så att han skulle slippa hjälpa mig på natten.

Jag borstade tänderna som vanligt i fåtöljen, och sen skulle vi tömma ur min kateterpåse i en plastlåda/behållare som vi brukar använda.

När Maria skulle gå iväg med burken till toaletten så tappade hon den på golvet, kiss blev det både på golvet och på mina ben.

Det blev städning för Maria, och så in med mig i duschen så vi kunde tvätta mina ben och fötter.

Merjobb för Maria men det fixade hon enkelt.

Tur att jag inte hade en full påse med kiss som det ibland kan vara, haha :)

Det var första gången det hände, och någon gång måste ju vara den första:)

Jag hoppas att alla har det bra och att ni får fina dagar framöver.

Kram kram

Jag gillar det inte, men jag älskar den!

Hej hej!

Jag hoppas att alla mår så bra det bara går. 

Här hemma har veckan varit lite späckad som vanligt. 

Jag förstår inte varför det ska bli något varenda dag, varför det inte kan få vara tomt i kalendern? Dålig planering av mig är det förstås eftersom det blir så, men tider man får vid sjukhus och så kan man ju inte rå för :) Vill inte boka om, om jag inte verkligen måste.

Vi har pysslat på, lagat mat och bakat har jag gjort. 

Vi har också varit hundvakt ett par dagar, Marielles Tyke har vi haft hos oss då hon varit och jobbat. Ja hon har börjat jobba på en ny restaurang i Ludvika, "Pitchers". Dom har varit där och grejat lite för att öppna nu ikväll.

Roligt och bra för henne att ha något på hemmaplan, mellan pluggandet. 

Hon jobbat på en restaurang i Örebro också, i baren och hon tycker att det är jätteroligt. 

I Örebro är det  full fart och massor med människor och högt tempo, här i Ludvika blir det lite lugnare skulle jag tro. Bra att kombinera så att hon får lite av varje förstås.

Men det är huvudsaken att hon trivs och har det bra, sen får tiden utvisa hur det blir med allt:)

Tyke är så snäll och så otroligt söt. Han vill inte gå ner i källaren här hemma hos oss. 

Nej det är trots att både Maria och Gert är där nere läskigt. Han får hålla sig uppe vid mig och stå och vänta på dom, då dom är där nere. 

Han är lite vaktig över mig då vi är hemma bara han och jag, han vill gärna vara lite ivägen haha :) Eller visa mig att han finns nära då han lägger sig lite över mina fötter tex då jag ligger och vilar lite. Mesta tiden hänger han över soffan för att se när Marielle kommer hem .)

En dag i veckan så hade jag mitt varannan månads möte på Gyn i Falun. (byte av kateter)

Inger heter min sköterska och hon fixar det ju lika bra varenda gång. 

Trots att jag vet att det går bra och att det bara gör ont en liten stund så gruvar jag mig. 

Ja jag får verkligen bita ihop och knyta mina händer allt jag kan. 

Stackars mig!! :)

Varannan månad ska jag ju byta min kateter och även fast jag inte gillar det alls, så gillar jag ju min kateter. Ja jag inte bara gillar den, jag älskar den! 

Den har gett mig sån frihet och jag kan vara borta utan toalett hur länge som helst. En underbar uppfinning!

Nu då man har en kateter så är ju risken överhängande för att få urinvägs infektioner. 

Jo minsann jag vet ju det. 

Jag har skrivit om det förut, flera gånger och just nu känner jag att jag har det igen, jag blir så trött på dessa infektioner.

Jag har ju skrivit om min kateter förut, men om det är någon som inte vet vad en suprapubis kateter är, så är det en kateter som går in under naveln direkt till urinblåsan. 

Ja alltså inte den "vanliga" vägen. 

Min kateter är alltså typ en smal slang som går från urinblåsan genom magen till en påse som jag byter varje dag. Hur smidigt som helst och jag slipper bekymmer med toalettbesök. Underbart!

När jag skrev om det förut i ett inlägg, så fick jag en broschyr och ett lite brev från en person. 

Ja det handlade just om suprapubis katetrar och dessa urinvägs infektioner. 

Det var en person som läst om mig och ville hjälpa mig. Så otroligt snällt att tipsa mig och vilja hjälpa.

Det finns en ny sorts kateter som är gjord av något som inte bakterierna ville fastna på. Gissa om jag vill prova??

Nu då jag var i Falun så gav jag broschyren till Inger som lovade att prata med en doktor där. 

Nu väntar jag på att få svar på om och hur vi kan beställa hem såna till mig, som dom kan använda då dom byter. 

Det kan ju faktiskt bli så att jag helt enkelt slipper fler urinvägs infektioner, och gissa hur gärna jag skulle vilja det?!

Jag får säkert svar imorgon eller på Måndag, så tills dess håller jag tummarna för att dom kan hjälpa mig.

Robban tog kortet som jag "lånade " lite :)

På väg till Falun, innan jag skulle till Gyn så stannade vi till vid mitt assistentbolag "Libra" för att prova arbetskläder. En av cheferna där, Robban, han förevigade oss då vi tittade och provade :)
Det är roligt att träffa dom på kontoret lite, dom är så gulliga och hjälpsamma allihop.
Jag har verkligen ett toppen bolag jag, jag är så himla glad för dom allihop, och särskilt Carina då som är min "Chef" :)

Efter att vi provat och kollat kläder så for vi till sjukhuset och vi blev en timme för tidiga. 

Ja hellre det än att behöva stressa. Jag gillar inte att skynda mig eller oss, nej jag vill ha tid på mig.

Vi tog en kaffe på sjukhuset medan vi väntade och jag började gruva mig :)

Efter bytet så gick vi till Dalasalen för lite lunch. Jag tog några kort på oss, men Gert blev inte med på bild, men han var med.
Det var så härligt soligt så ingen av oss såg någonting, vilket ju syns haha :)

Brysselkål, ja jag gjorde ju såna här hemma en dag ganska nyligen, och dom blev inte goda alls.
På restaurangen fanns det brysselkål i en skål så jag tänkte ge dom en andra chans, men nej tack.
Trots att dom var gjorda på en restaurang så gick det inte att äta.
Ingen av dom andra tyckte om dom heller, så det var inte bara jag. (Men Maria och Rebecca tycker om i vanliga fall )
Rebecca fick lov att spotta ut sin bit, men jag tog en halv halv bit, så jag tog lite mer köttfärs biff till min lilla bit brysselkål så att jag kunde svälja. Fy så ogoda dom var!
Jag får försöka lära mig att tycka om något annat istället jag, och det ska väl gå bra. Det finns många olika grönsaker som jag aldrig testat än.

Jag älskar att baka, ja jag tröttnar aldrig på det.
Jag har nu för säkert hundrade gången slutat med godis och fika, ja det går ju inte då jag sitter still och inte kan göra av med något. Jag blir ju att få alldeles för många extra kilo om jag inte skärper till mig liksom :)

Nej jag måste låta bli allt det goda, och det går, det går riktigt bra.

Jag bakar för att det är roligt och det är roligt om någon annan äter och tycker om.

Det blev hallongrottor, och en långpanna med rutor igår, idag blir det ingen bakning då jag och Gert ska få gå på "Marielles" restaurang. Dom ska ha en testmiddag ikväll, så det blir spännande.
Melina kunde inte följa eftersom hon har någon studenfest ikväll och hennes Oscar jobbade kväll.

Det är jätteroligt och mysigt att få gå ut och äta lite god mat, och så då slipper att laga den själv. Lyxigt tycker jag att det är :)

Kramar till er alla <3

Ont i hjärtat!

Hej hej igen!
Det har tagit mig några dagar innan jag fick lite skrivlust tillbaka igen.
Det har känts tungt, tungt i mitt hjärta av sorg då fina människor man tycker om går bort.
Det gör så ont i hjärtat.
Dom flesta av oss har mist någon som vi tycker om, den smärtan som man känner, ja den går inte att beskriva. Ont i hjärtat och ont i magen och hela kroppen är så ledsen.
Sorgen är inte enkel, nej den är smärtsam och jag känner mig alldeles tom inuti.
Inte tom på känslor, men tom, en konstig känsla jag inte kan förklara med ord.
En känsla jag inte önskar någon annan, nej det är en väldigt jobbig sorgsam känsla.

Mitt bland alla tunga känslor så har jag på något vis fått lite ork, ork till att vilja greja klart lite här hemma. Ja jag har pysslat på trots att jag varit ledsen.
Vi har ju hållit på med projekt tvättstugan någon vecka. Nu är det nästan klart, så gott som.
Det som saknas är lite tyg till draperi och en gardin jag måste hitta på först, men sen så. Ett nytt överdag till strykbordet har jag letat efter på affärer, men inget har "dugit" :)
Jag fick helt enkelt bestämma tyg och beställa hem det.
När det kommer hit så blir det lite "syning" för Rebecca här hemma. Det kommer att bli fint och det kommer att passa bra in i tvättstugan.
Det kan låta i andras öron att jag inte är riktigt klok som håller på att matcha och fixa, men det gör inget alls. Jag får vara lite "wild and crazy" liksom, jag älskar att pyssla till det så jag blir nöjd.
Ingen brådska alls med det sista,  jag vet vad jag söker till gardiner och draperi, så jag avvaktar tills jag ser det jag vill ha.

Jag och Gert har kaklat klart på bänken, och det blev jättebra.
Jag hade hoppats på att kunna göra det mesta själv, men jag nådde inte.
Jag hade ju bara min manuella rullstol, och den är för låg.
Jag nådde inte varken upp eller längst bort och in på skivan.
Gert fick rycka in och vara mina armar, och det blev hur bra som helst tycker jag.
Det är lite jobbigt att inte kunna det jag kunnat förut. jobbigt att inte klara sig själv liksom, men det är bara att gilla läget. Rebecca fick vara med och agera hantlangare, och fixa med annat förstås.

När vi skulle foga så behövdes så lite så lite. Jag blandade lite av olika färger tills jag fick rätt kulör. Gert fick sen gå ner och foga i det, så jag slapp åka ner igen bara för det. 

Jag har inte varit nere på några dagar nu så jag har inte sett slutresultatet med lister och allt, men fint är jag säker på att det blev.

Här blandar jag lite :)

En dag så ville jag byta gardiner, både i köket och vardagsrummet. 

Jag ville få in lite ljus och få känna att våren är på gång. Vi putsade fönstren också, så nu minsann känns det toppen kan jag lova. Jag är redo för våren och solen.

Jag hade tänkt att vänta med gardinerna iallafall en månad till, men nej.
Dom jag har satt upp nu är mina absoluta favoriter, dom finaste jag har enligt mig, så det känns skönt. 

Lugnt och skönt då det blir att kännas rätt igen.

Solen har skinit i flera dagar och gissa då vem som är lyckligast. Jo det är ju jag! 

Jag behöver solen, jag behöver ladda mina batterier så jag får kraft och ork.

En av dom soliga dagar, ja det var soligt flera dagar i rad, så var jag tvungen att åka på röntgen i Falun.  Mitt i det fina vädret??.

Inte första gången jag lyckas behöva åka iväg då solen skiner :( 

Rebecca följde mig och det gick som vanligt jättebra.
Dom som ska ge mig kontrast i armen är så proffsiga så det är inte klokt.
Hon kände noga på båda armarna. men sen bestämde hon sig för en. Hon valde den armen som det inte brukar lyckas i alls.
Träff direkt och ingen kan vara gladare än jag. Hon var jätteduktig!!
Jag avskyr när det ska letas efter ådror i mina armar.
Jag kan inte förstå varför jag ska ha så dåliga ådror?
Jag om varit sjuk så mycket och så länge borde ju fått bra ådror tycker jag, men inte ens det liksom :)

Innan vi åkte till sjukhuset så skulle vi in på kupolen (köpcentrum) en kort sväng, och sen in på Klas Olssons. 

Vi parkerade bilen vid Ikea för att det alltid finns plats där, och det är så kort att gå beroende på vart vi ska. 

När vi var klara med allt och vi ätit lite på Ikea, så hittade vi inte bilen?? 

Haha, jag och Rebecca alltså! Ni som inte kommer härifrån där vi bor är säkert vana med jättestora parkeringar, kanske på flera sidor om byggnaden. Om det är så stort så kan det ju bli knixigt, men inte här!

Nej går det knappast. Vi hittade den bakom en jättestor snöhög som ingen av oss hade sett då vi parkerat :) Haha :)

En annan dag, en mulen dag faktiskt så for vi till Filipstad.

Vi for dit för att hälsa på Gerts ena son Oliwer. 

Han bodde jättefint och det verkade vara ett lugnt ställe. Jätteroligt att få se. 

Nu bodde han på tredje våningen, så som vi gjort förut så fick Gert och den här gången Oliwer ta i.
Dom fick dra upp mig med min manuella rullstol. Jobbigt för dom, men det gick bra iallafall < 3

Roligt att jag också kunde få se hur det såg ut och hur han hade det, annars hade Gert fått tagit kort förstås så jag fått se lite iallfall.

I helgen som var, så grejade vi med lite av varje här hemma. 

Jag satt ute en stund i solen och sen lagade vi mat, och vi var ut till kaninerna för att städa till dom. 

Ja jag satt utanför jag, men Maria fixade fint.

Kaninerna är så nyfikna då det är någon där, ja sugna på godis också förstås haha :) 

Dom sprang runt hennes fötter mest hela tiden och höll koll på vad hon gjorde. 

Dom brukar inte bli så glada då man gjort rent, nej då förstör man liksom deras ordning och dom måste jobba på igen. 

På kvällen så var hela deras trapp  full med spån och hö som dom puttat ut haha, dom är så gulliga så det är inte klokt.

I Fredags var jag och Gert på begravning, ja många många fler än vi. 

Det var en fin stund, men förstås jätte sorgsam.
Så himla onödigt att det ska finnas sjukdomar som tar liv, i det här fallet cancer.

Mycket tankar och funderingar och framför allt minnen. Jag är så glad att jag har alla minnen.

Jag har så mycket att skriva om egentligen och dom alla idéer jag har, har jag skrivit upp. 

Ja faktiskt så har jag kommit ihåg att göra det. 

Jag skriver kanske om allt det jag vill skriva om i mitt nästa inlägg. 

Just idag ville jag skriva men orden flödar inte ur mig så som dom brukar, nej inte riktigt. 

Jag avvaktar alltså till nästa gång.

Nu ska jag rätta lite för att sen försöka somna i tid.

Kram kram till er alla från mig.

Sorg

Hej hej!

Jag har haft några jättejobbiga dagar, ja fy så ont det gör i hjärtat. 

Jag känner verkligen i både hjärtat och magen hur det gör ont, så maktlös man är.

Min vän som kämpat på i flera år mot sin sjukdom, han har gått bort. 

Jag är så ledsen och tycker det är så otroligt orättvist att han skulle bli sjuk och inte få fortsätta leva.

Han var bara lite äldre än mig. Då jag var liten så var vi nog alla tjejer lite kära i honom. 

Nu gick den kärleken över då jag vart äldre, men han var en fin omtänksam och supergullig vän.

Jag har så många fina minnen. Jag skulle kunna skriva om många, men den gången han körde mig till Leksand för att jag ville se Björn Skifs. Ja jag skriver några rader om det.

Mina föräldrar var i våran stuga i Grebbestad och jag hade inget körkort då än. Jag var så lycklig över att få skjuts, och förväntansfull förstås. 

Jag hade aldrig sett Björn på riktigt och jag fick stå längst framme med fotograferna, (gråtandes) med min rosa kamera. Efter att jag fått ta några kort så fick jag inte stå kvar där, så då ville jag hem. 

Han var allt lite arg och sur på mig länge efter det :) Nej då, men han tyckte att jag var helt galen!

Han hade inte förstått att det var så på allvar för mig bara :)

Åka ända dit för att ta några kort och sen åka hem knappt innan det började!?

Jag hade fått sett han, min Björn Skifs liksom! 

Jag var så lycklig och nöjd bara genom att ha sett honom på riktigt, i det verkliga livet.

Det var ju så att jag skulle gifta mig med Björn Skifs, ja så var det! Då efter mitt "möte" där i Leksand, så blev det ju ännu mer verkligt.

Jag var så säker på att han skulle se mig, hitta mig.

Nog om Björn för nu :)

Ja jag är så glad att jag har så fina minnen av honom, men sista massa åren så har vi inte träffats, men skrivit till varann ibland. 

Då vi skrivit lite så har han ofta tyckt synd om mig, men mig har det ju aldrig varit synd om. 

Han hade en livshotande sjukdom, det hade och har inte jag.

Han verkar ha världens gulligaste fru, ja jag känner henne egentligen inte, men jag bara känner och vet det liksom. 

Så sorgligt och ledsamt för henne och alla hans nära och kära förstås. Det är så hemskt sorgligt och ledsamt att det ens ska behöva hända. 

Dumma dumma sjukdomar som finns!

Dagen efter att min vän gick bort så dog min älskade kära morfar. Mina barns gammelmorfar och min mammas pappa.

Morfar <3 Ja en bättre morfar kan inte finnas, ego där är jag, men jag har liksom rätt.

Han var så pigg och glad och han skulle fylla 93 år, så han var ingen ungdom precis. 

Han var så otroligt härlig min morfar. 

Vem ska jag nu ringa till då jag vill berätta något först liksom?,  ja han fick ofta reda på saker först. Han var alltid så positiv, så jag ringde ofta till han först.

För att få lite feedback kanske, jag vet inte.

När jag bestämt mig för att öppna min kiosk tex, då var det han som fick reda på först. 

Ja Gert och mina barn fick förstås reda på det under tiden jag höll på att fixa med allt, men sen var det morfar.

Han var så glad för min skull jämt, alltid var han det.

Jag försökte i säkert flera års tid lite då och då, att bearbeta honom så han skulle skaffa en rullator. Nej men han behövde ingen rullator, det var ju bara gamla som hade en sån haha :) 

-Ja morfar kunde jag säga, du är ju bara runt nittio så det är ju klart :) 

Ja gud så vi kunde skratta han och jag. Han var så toppen!! 

Till slut så blev det så att han köpte en rullator och då ringde han mig och sa att han inte förstod varför han inte lyssnat på mig?! Haha, nej inte jag heller sa jag. Men huvudsaken du har en nu :)

Han flyttade förra sommaren till en mindre lägenhet. Han hade haft så svullna fötter, och då sa jag till både han och min mamma att han borde ha stödstrumpor. 

Ja lika med det, det behövdes nog inte. När sen en sjukgymnast eller arbetsterapeut kom och sa att han behövde stödstrumpor ja då fick det väl lov att bli ett par då. 

Dom ordnade så att hemtjänsten kom varje morgon och satte på dom, och varje kväll för att ta av dom. Ja det blev skillnad och lika då, att jag inte lyssnade på dig haha :) 

Ja vi har haft en sån härlig relation, och min morfar har betytt och betyder väldigt mycket för mig.

Han var duktig på att sms:a också, ja han var så duktig på att vilja lära sig nya saker. 

Min morfar <3

Det kommer att bli så otroligt konstigt och tomt utan min morfar.

Då min mormor var ung så gifte hon om sig med en annan man, han har varit borta i några år nu, och han var också världens bästaste morfar. 

Båda mina morfrar var jätte jätte bra, men otroligt olika var dom. 

Min riktiga morfar (som jag nyss skrev om) bodde i Norrköping, så vi träffades inte jätteofta. 

Min andra morfar, han bodde i Ludvika och han träffade jag ju nästan varje vecka. 

Då jag var sjuk för länge sen i min hodkins sjukdom så var det han eller min pappa som skjutsade och ställde upp för mig.

En av kurerna jag fick innebar en heldag i Falun med ett dropp som kallades för ABVD.

Jag fick dropp en hel dag istället för en spruta i rumpan som tagit sekunder. 

Jag tordes inte, nej jag var skräckslagen för sprutor! 

Jag är det fortfarande, men lite mer samlat "skräckslageri" liksom. 

Tur att jag inte behöver ta mer sprutor nu, nej nu är det bara provtagningar. 

Sist jag var dit var i Måndags, jag skulle ta prov inför min röntgen i veckan som kommer. Hon hittade ingen åder i någon av armarna, det fick bli fingret.

Varför inte ta fingrarna från början kan jag tycka? Slippa utstå allt letande och att det gör ont.

Den här sköterskan grävde inte, utan gav upp direkt och det var skönt.

Vi pratade lite om att dom flesta tycker att det gör ondare att ta stick i fingret än i armen. 

Då sa jag som det var att i fingret så träffar dom ju alltid, och förr då jag var sjuk så tog jag prov i fingret varenda vecka, så jag vande mig vid det. 

Ja jag kommer ihåg det säger hon! 

Jag blev alldeles rådlös, hon har alltså jobbat på lab ända sedan jag var sjuk 1991, och hon mindes mig! ? Jag vet att jag inte var en dryg patient då på den tiden eftersom jag inte var rädd för sticken i fingret, nej hon måste komma ihåg av någon annan anledning. 

Jag blev faktiskt glad oavsett hur hon kan minnas.

Nu till något helt annat, långt från tråkigheter.

Jag hade en tid bokad vid Sanna en dag mitt i all kaos i hjärtat. Jag fick hjälp att fixa till mig lite i håret nu igen. Lyx är det verkligen och bland det bästa jag vet. 

Vi har fortsatt att greja i källaren, i tvättstugan, och då mår jag så himla bra.
Min energi har liksom kommit för att stanna, iallafall ett litet tag.

Nu har jag mitt i allt haft sorg i mitt hjärta, men jag har lyckats att ha det under tiden jag grejat ändå.

Snart är det mitt jobb, det är då allt är klart och jag får inreda, ja det är verkligen jag det!
Jag ska kakla bänken ovanpå tvätt och torktumlaren som Gert byggde, då blir det jättebra och praktiskt.
Och fint!

Jag har massor av idéer som jag vill förverkliga om det går. Superspännande och fint blir det.

Marielle var hos mig en kväll en stund, hon är så duktig på att klä sig och sin Tyke tycker jag.
Det är ju så viktigt att ha reflexer på så man syns. Det är så otroligt många som går utan.

Det var en kväll då jag skulle åka över stan lite med min manuella rullstol, och det hade hunnit bli mörkt. Då var jag arg på mig själv och skämdes faktiskt, jag hade ingen reflex då jag skulle åka över vägen.
Nej alla människor som kanske glömt eller inte tycker att det är så noga, ta på dom!
Om man inte tycker att det är fint nog, hur fin är man då man ligger påkörd på vägen någonstans?
Nej det är jätteviktigt.

Ikväll är det borta match för hockey killarna.
Bortamatch innebär att jag behöver lite extra hjälp här hemma.
Jag och Rebecca for iväg lite på dagen för att handla, och då köpte jag lite frukt så att vi kunde skära i bitar som jag kan ha nu på kvällen.
Jag är så dålig på att äta frukt, jag är liksom aldrig sugen.

Men nu ikväll då Rebecca skurit i bitar i en skål så ska det nog gå bra att få i mig några bitar.
Melina har hållit mig sällskap i soffan innan hon skulle åka iväg och sen fick jag hjälp av Rebecca till sängen.
Jag ska skriva klart här och rätta innan jag nog ska försöka ge mig på min bok jag fick av Simon och Oliwer i julklapp, jag tror faktiskt det.

Det är inte bra att sitta och titta i datorn in i det sista, jag känner hur jag blir lite stressad av det, inuti.
Jag måste nog faktiskt trappa ner och försöka mig på att försvinna in i böcker framöver.
Jag brukar alltid bli så trött då jag ska läsa, men det gör ju inget eftersom jag ligger i sängen redan då.
Jag har skrivit förut flera gånger att jag behöver trappa ner med min mobil. Börja att ta den nya med knappar som jag köpt istället, men jag är inte där än. Jag vet ju att det är ett gift med telefonerna, alla går runt med dom och man blir ju inte riktigt närvarande. Nej jag måste bara bestämma mig.

Jag hoppas att ni mår bra och att ni har det bra.

Kram kram till er alla