Gå i liggande ställning

Hej hej!
Ja nu tänker jag skriva några rader igen, så var beredda!
Ja beredda på att det kan ta en stund att läsa, om man ens orkar läsa allt som kommer.

Jag har haft härliga dagar och jag är så glad över all hjälp jag kan få och får.
Vi har grejat nere i källaren nästan varje dag och det har blivit mycket som ska till loppis, och mycket jag vill ge bort, och så skräp förstås.
Ja lite sparar jag, men jisses vad grejer jag har!?
Knepigt nu då man förstår att det inte är mycket av det jag haft stående på hyllor och i kartonger, att dom sakerna inte betytt något.
Nej jag sparar bara sånt jag verkligen känner för.
Inget annat behöver jag, nej varför ska jag spara på saker som jag aldrig vill ta fram mer?
Nej det ska bort, ja mycket kartonger och sopsäckar blir det.

Jag gick igenom barnens saker som jag sparat under alla år. Varenda teckning, vartenda pyssel dom gjort i skolan, ja faktiskt sedan dagis tiden.
Jag kunde slänga ganska mycket, men mycket fick jag lov att ha kvar.
Vissa saker kan jag bara inte slänga.
Nej det är ju ingen av mina tjejer som ens vill kolla igenom, men en vacker dag kanske?
Jag spar det iallafall ett tag till :)



Bebiskläder, leksaker och mycket av mina kläder kunde jag lägga i ordning för att skänka till behövande.
Till flyktingar som inget har, ja det känns verkligen skönt.
Jag fick tips av min vän Martin på facebook att det var en tjej som skulle till ett sånt ställe där flyktingarna bor på, i Lördags.
I Fredags då jag skrev till henne var inte Gert  hemma så jag undrade om hon skulle dit fler dagar.
Jag kunde inte åka iväg med så mycket saker i rullstol :) Till och med jag förstod det :)

Hon jag skrev med var så himla snäll, så hon kom förbi här på lördag morgon och hämtade mina fyra Ikea påsar med sånt jag verkligen kunde avvara, för att ge till dom som behöver.
Det känns så skönt i hjärtat då man kan göra en god gärning.

Då Gert inte var hemma för att kolla igenom sina kläder så får han göra det en annan dag han.
Det kommer säkert bli mer kläder då.
Häromdagen gick jag och Maria igenom vintermössor och vantar mm, och då blev det ju en påse till med sånt jag inte behövde ha kvar.
Jag ska skriva till henne då jag är klar igen så kan hon ta med nästa gång hon åker.
Underbar människa, och jag vet att det ju finns många eldsjälar som vill hjälpa.
Tacksamhet känner jag :)

Jag har fått så mycket gjort, och det kommer att bli ordning och reda överallt känner jag.
Ja härliga fina dagar har jag haft och jag har börjat köra med min manuella rullstol ute också.
Gissa hur roligt det är liksom?
Super dunder roligt!

Jag tog det väldigt försiktigt första gången, ett varv runt här hemma som jag trodde skulle vara lagom.
Dagen efter körde jag tre varv! Helt utan att bli trött.
Tredje dagen vart det ett varv igen, bakslag som hette duga :)
Ja jag hade absolut ingen ork i någon del av kroppen. Jobbigt blev det.
Men nu har det bakslaget gått över och jag är på igen!
Superbra träning är det för mig att köra rullstol.
Att använda rygg mage och armar, ja nästan hela kroppen tror jag faktiskt då jag tänker efter.
Härlig känsla och jag är så lycklig att min kropp är lite medgörlig så att jag kan.
För jag vill ju, så otroligt jätte gärna.

Ja att kunna använda min manuella rullstol igen gör att jag känner mig en aningens friskare faktiskt, en skön känsla kan jag lova.
Nu är jag ju inte det, och utan en överaktiv urinblåsa så kan jag lova att det skulle bli ännu bättre.
Ja då skulle jag kunna böja mig mer framåt.

Det åter säkert helkonstigt men det är faktiskt så att jag inte kan böja mig framåt, ja knappt alls då min spastiska kropp vill bakåt.
Ja den vill verkligen bakåt, hela min kropp skulle vilja vara totalt rak och stel om den fick bestämma. Ja i liggande ställning vill kroppen vara om den fick bestämma.
Förut så har jag ofta sagt att jag skulle behöva gå i liggande ställning, ja eftersom jag tyckte att jag var smalast då jag låg haha :)
Ja kanske är det min önskan, eller alla gånger jag önskat då, som slagit in :)? Haha :)
Ja spekulera kan man ju alltid.
Ja nu får den ju lov att göra det ibland, alltså bli helt spastisk ibland. Men med min medicin som jag äter så kan jag få lite slappa ben som bara hänger med.
Det jag hade önskat med medicinen var att min rygg skulle bli lite bättre, ja alltså mindre spastisk. Men just det partiet i min kropp fick ingen hjälp av medicinen alls, nej varför det?
Det är ju klart att den inte skulle hjälpa det området där jag vet att allt startar.
Ja ryggen, och den tar liksom med sig hela kroppen då.
Den är så stark så stark, det finns ingen medicin som rår på den. En jätte stark kraft.
Så svårt att förklara, alla borde få se mig då det är som värst så skulle ni får se och känna på mina ben och min kropp då den drar ihop sig som den gör.

I helgen har jag och Gert hunnit med mycket ute, ja Gert förstås.
Vi har mysiga stunder ute i det fina vädret.
Jag var med ute då han fixade och städade åt kaninerna.
Dom är bara för härliga.
Ja Filip med förstås fast han är inne.
Sedan han är på lekis i vardagsrummet på dagarna har han blivit så himla mysig.
Jag önska bara att jag kunde nå ner till honom och kunna klappa eller lyfta upp honom ibland.
Men men, jag får prata med honom iallafall.
Tjejerna där ute dom är verkligen Gerts tjejer dom, ja dom är med han överallt.

Han krattade, städade, grävde fram plattor som dom grävt över.
Vi har en plan till deras gård inne vid dom, ja det är så roligt att göra fint åt dom.
En recond utav lekstugan ska det bli också, men det får vi också göra nästa år.
Det kommer att bli kanoners.

Nui har varit lite hos mig och jag kan inte nog berömma henne för hennes svenska.
I början av sommaren började  hon vara hos mig.
Då var det jättesvårt att prata, och man fick tänka sig för hela tiden.
Enkla ord och lite hackigt blev det.
Då var det ett ord liksom bara som hon skulle försöka förstå.
Nu är det meningar och herregud vilken skillnad.
Vilken resa hon har gjort, och jag har fått vara med på den!

Fantastiskt duktig är hon och jag beundrar henne för det, ja vilket jobb.
När hon kom till mig fösta gången så hade hon knappt tordats prata svenska med någon, men hos mig fanns ju inget att välja på.
Nej jag kan ju inte thailändska då, jag kanske ska tala om det :)

Nej hon fick lov att prata med mig på svenska och lite engelska ,och vi försökte, och vi förklarade både hon och jag vad vi menade.
Ja vi har varit så duktiga både hon och jag, men mest hon förstås.
Häromdagen så sa hon dom, jag fick förklara att jag skriver dom men att man egentligen skulle skriva de, ja och då kom vi in på egentligen.
Vad betyder egentligen och så sa jag exempel på varför och när man säger egentligen.
Jag säger egentligen ganska mycket och ofta jag har jag kommit på.
Att skriva dom, ja det gör jag också ofta då jag ju skriver som jag pratar tror jag.

På tal om att prata då. När Maria är hos mig så säger jag ofta så fina ord och meningar, ibland så jag blir rädd för mig själv. Vad kommer dom ifrån liksom?

Jag tror att jag ska komma ihåg orden och meningarna sen, men gör ju inte det förstås.
Bara då jag har Maria hos mig händer det, och ofta!! Som om det inte är jag liksom, helknepigt verkligen.
Vissa ord jag säger vet jag knappt att jag sagt någonsin förut, men jag vet vad dom betyder.
Konstigt och jag förstår ingenting. Maria blir också alldeles förundrad och vi skrattar varje gång det händer. Haha :)

Maria har gjort något helt magisk. Ja jag tycker det är underbart fint, vackert på något gåtfullt sätt.
Hon är så pysslig och fantastisk verkligen.

Jag har en gång fått mossa av min kompis Elenor, ja aldrig mer säger jag haha :)
Spindlar, ja jag säger bara spindlar!
Fullt av dom fanns det och jag vill aldrig mer ha mossa från skogen där dom finns.
Nej mossan får vara kvar i skogen för mig.
Men Maria gjorde verkligen något otroligt vackert, och hon är inte rädd för spindlar hon :)

Våran lilla Filip, han tycker mest om Maria och Melina. Ja oss andra gillar han inte alls lika mycket, det märks skillnad minsann.

Igår var jag och Rebecca till Lindesberg för att besöka konditoriet där Marielle jobbar.
Lindesberg var verkligen ett toppenställe då man som jag sitter i rullstol.
Lika förstås om man har barnvagn, rullator eller bara går lite knaggligt.

Ja jag tyckte det var bra i Torsby då jag var där, men här var det ännu bättre.
Det borde Ludvika kommun ta efter, ja verkligen.
Ett studiebesök kanske, och särskilt långt är det inte till Lindesberg.

Vi möttes av en fin Marielle i jobbarkläder som drack lite kaffe med oss då vi fikade.

Hon hade gjort små fina prinsessbakelser, jättegoda och jag köpte med mig hem till Melina och Gert.
Ja Gert fick en "budapest" då han inte gillar marsipan han.

Så roligt att få se hur fint det var på fiket, jättefint och alla tårtor och bakelser hade ju hon gjort.
En superstol mamma, ja den känslan slår nästan inget faktiskt. Kärlek <3
Vi fikade där och sen for vi mot Nora då Marielle slutat jobbet.

Stina och Tyke och Daniel var hemma och vi satt ute i solen och hade det mysigt en stund.
Ja en fin härlig dag förstås och sen for vi hemåt.

Stina är en riktig knähund <3

Idag har jag haft en liten stressig dag, ja inte stressig alls, men inuti mig har jag känt mig väldigt stressad och på gång liksom.
Maria har opererats idag och jag har varit orolig och känt mig ganska väldigt orolig faktiskt.
Jag fick ett sms på eftermiddagen där det stod att allt gått bra och att hon ringer senare, pust vad härligt!
Jag är så stolt över henne också som har gjort så mycket jobbiga grejer det senaste ett och ett halvt året. Ja kanske längre, minns inte men alldeles för länge iallafall.

Jag fick hjälp av Nui på förmiddagen och sen for jag ut och åkte, skönt att vara ute och samtidigt skingra tankarna lite.

 

Jag skulle till synsam igen för att fixa till glasögonen som bara glider ner tycker jag.
Nu kanske, tredje gången gillt :) Än så känns det ganska bra.
Annars får jag åka igen :) Dom är så gulliga där, så det är inga problem alls.
Det är bara deras dörr som inte fungerar alls för mig. Idag bad jag en person på gågatan om hjälp, hjälp att öppna dörren.
Om jag puttar på med mina ben då jag kör med rullstolen, är jag rädd att deras dörr ska gå sönder, och det vill jag ju inte.
Tur att dom flesta människor är hjälpsamma och vill hjälpa mig då jag frågar.
Än så länge har ingen sagt nej då jag frågar. Och jag frågar, ja väldigt ofta måste jag fråga om hjälp.
Speciellt i affärer då det jag ibland vill köpa ligger högt upp.

Potatis skruvarna på konsum tex :)
Ja jag skulle köpa häromdagen och fick fråga en kund som stod i närheten om hon kunde hjälpa mig, och självklart gjorde hon det.

Tur att jag har mål i munnen och kan och törs.
Inte lätt för alla alls, och i början tyckte jag att det var jobbigt också.
Jag har ju alltid jobbat och hjälp människor på ett eller annat vis, men nu var det liksom jag som behövde hjälp.
Inte lätt, men jag fick lov att förstå att jag måste göra det, så nu får alla liksom hjälpa mig tillbaka haha :)

Jag vill innan jag slutar säga extra mycket grattis till Oscar som klarade teoriprovet idag! Snart så också förhoppningsvis körkortet fixat och klart. Kanonduktig!

Nej nu ska jag sluta för nu och hoppas att det inte blev tokrörigt!

KRAM KRAM till er alla <3