Jag sprang!

Hej hej!

Jag sprang!
Jag sprang för mitt liv.
Ja när jag vaknade var jag andfådd och livrädd, en mardröm nu igen.
Den här mardrömmen var en av dom värsta jag drömt.
Ja fy säger jag vad hemsk den var, men jag sprang!
Jag kunde springa och jag sprang fort och mycket.

En blandning utav två personer sprang efter mig ( ja en person sprang efter mig, men var liksom två personer jag känner), ja vi sprang för våra liv.
Vaknade innan jag eller hon dog, ja han som jagade oss hade en stor kniv som han tänkte mörda oss med.
Det kanske inte alls låter otäckt nu då jag skriver förstås, men i drömmen var det på riktigt.

Här i veckan kom dom från tidningen, dom som kom var så mysiga och trevliga.
Spänd kan jag lova att jag kände mig ändå, men vi pratade och fikade i två timmar, och det kändes som en kvart ungefär :)
Det kommer att bli bra är jag säker på och jag skriver förstås då det är klart, så den som vill får se och läsa.

Vi har fixat till ett förskoleklassrum till Filip, Maria fixade till det så det blev jättebra.
Stor plats för Filip att springa runt och hoppa på :)
Precis vad en kanin vill ha och behöver tror jag.

Han boade in sig direkt, haha han hade fullt upp att stöka till direkt :)

Vi vill att han ska få vara med oss på dagarna lite så han blir lite mer tam och socialiserad, eller vad det heter eller hur det stavas :)
Han tycker nog att det blev toppen att få vara på "lekis" på dagarna.
Det blir en lekis plats för honom på dagarna, så att han kan springa runt lite om han vill, som han gjorde då han var ute på sommaren. På kvällar och nätter får han bo i sitt vanliga hus :)

Nui har varit här och masserat mig i veckan, och jag är så glad över hjälpen jag får av henne.
Jätteviktigt med massage för mig, superviktigt.
Läkarna tycker kanske inte att det är viktigt, men det är det.
Vad vet en doktor liksom egentligen?
Nej han eller hon kan inte veta, inte mer än det vi berättar,  och då det gäller kost och massage, så lyssnar ingen doktor. Nej ingen jag har träffat iallafall.

Nej man får göra det som känns bra och rätt, men massage skulle alla få gå på.
Kroppen mår bra av det och självklart borde det finnas med i behandlings planer, massage.
Jag var ju på frykvcenter på rehab i tre veckor, och det var lika där.
Ingen sjukgymnast eller annan personal tror på det, så dom tar inte in det alls då man berättar.

En dag var jag och Rebecca till hjälpmedelcentralen,  jag behövde få hjälp med min manuella rullstol.
Rakel som hjälpte mig har hjälpt mig förut också då jag bara hade den stolen.
Jag fick jättebra hjälp och jag känner mig nu redo för min "nygamla" rullstol, ja det kommer att bli mitt bästa träningsmoment faktiskt.
Det var jättesvårt att känna efter hur det kändes bak i ryggen, då jag ju inte känner så mycket haha :) Men jag tror att vi fick till det bra iallfall :)
Jättebra träning för mig att sitta och köra, bra för hela min kropp.
Kanon träningspass kommer det att bli.

Maria och Rebecca ska få fota lite sen då jag är ute och åker, det är så roligt så!!

Jag har börjat att plocka ut grejer från förråden.

Ja jag har världens bästa förråd i källaren med hyllor och stänger. Jättebra är det.
Jag sorterar i olika högar.
En släng hög, en loppis hög, en spara hög, och en ge bort hög.
Ja det kommer att bli mycket i varje hög är jag säker på.
Jätteroligt är det, och jag hittar på saker jag glömt och saker jag inte visste jag hade.

Rebecca ringde häromkvällen för att höra om jag behövde flyttkartonger till min sortering i källaren, och ja det behöver jag. Skulle köpt, men glömde.

Hennes Alice och hennes kompis Alice G kom ner till mig med kartonger. Rebecca bor på gatan ovanför mig, så det var inte så långt för dom att gå :)

 

Samarbete, ja vi har faktiskt väldigt bra samarbete vi allihop, ja vi tre.
Igår då vi var nere så hade vi världens flyt, det gick så bra för mig att bestämma vart olika saker ska vara. Svårt är det, men då vi plockat i alla förråden. ja då blir det ordning och var sak på sin plats förstås. Det gillas.
Jag körde på med min rullstol, ja så mycket att jag ramlade baklänges!
Igen!
Ja nu var det länge sedan sist och då var det katastrof för mig.
Den här gången måste jag ha lyckats ta emot mig lite och hålla upp huvudet iallafall lite på väg mot golvet.
Jag kände hur huvudet slog emot betong golvet, men inte alls som förra gången.
Hur gick det till? Varför ramlade jag nu?
Jag hade glömt att jag skulle fälla ut tipp skydden där bak, ja dom gör så att man inte ska kunna ramla baklänges.

Typsikt!
Både Rebecca och Maria var här, och jag fick ligga kvar en stund innan vi lyfte upp mig.
Det kändes bra och jag hade bara ganska ont i armen.
Ja lite blåmärken blev det, men huvudet klarade sig. Det är värt massor, härligt att det inte blev så illa som förra gången.
Nej förra gången för ganska länge sen var bland det värsta jag varit med om.
Då man rasar bakåt, ja rakt bakåt med huvudet före liksom så är det inte lätt att hjälpa till så det går bra. Nej man är inte beredd alls, nej det händer på nolltid.
Jag hinner inte bli rädd ens, nej bara då jag landat så blir jag lite rädd.
Den här gången landade jag bra tydligen då jag inte ens fick en bula.
Nej jag hade tur, super tur!

 

Mina ute blommor fick sig lite vatten häromdagen :)

Jag har alltid, eller iallafall dom senaste femton åren gillat att sortera och få ordning och att slänga.
Att åka till "humboberget" (sopstation)  i smedjebacken då vi bodde där var något jag gärna gjorde.
Ja att kasta är en befrielse verkligen.
Jag gillade det så mycket att jag faktiskt gärna hade jobbat där.
Inte alls alla som gillar sopstationer, men det gör jag.
Jag gillar inte att kasta sånt som är helt eller kan vara nytta åt någon annan, så då ger jag hellre bort.
Nu då det finns så många flyktingar och så många hemlösa så ger jag helst bort till såna ändamål, då slänger jag inte alls om det inte är trasigt.
Jag håller på att rensa bland mina kläder för att kunna skänka bort.

Nu till något jag tycker är viktigt, något jag inte begriper alls egentligen.

En sak jag alltid tyckt, och alltid kommer att tycka, är att det är så tråkigt med människor som säger en sak och kommer överens om det, och sen inte gör så!?
Sorgliga människor som inte kan stå upp för det dom tycker. Som fegar ur.
Hur människor kan vända kappan efter vinden som det heter också.
Nej jag tycker inte alls om det, dom känns falska och ingen man kan lite på.

Hur kan människor vara så? Helt obegripligt och jag förstår det inte.
Det finns tyvärr massor av såna. Såna människor sjunker, som en sten för mig.
Ja dom betyder inget och är verkligen inga vänner på något sätt.
Nej man ska enligt mig våga stå upp för det man tycker eller känner.
Kan man inte det så ska man inte heller komma överens innan, nej då får man vara ärlig och säga att man inte vill eller kan vara överens.
Jätteviktigt att man är ärlig. Rak och ärlig och inget trams.
Nej att tramsa och få folk att tro på något som dom sen inte tänker genomföra, nej det är trams och inget vuxet beteende alls.

Ja hörrni vilken tur jag har, ja jag har såna otroligt underbara människor i mitt liv.
Jag är lycklig ifrån mitt hjärta, ja lycklig på riktigt.
Livet är förstås inte alltid underbart, eller jo det är det ju! Knepigt men så är det.

Kanske lite mindre underbart då något hänt eller så, men i grund och botten är jag så lyckligt underbart lottad.

Kram kram till er alla <3