Jag ska ta det på allvar!

Hej hej ska jag ju börja med förstås.

Vilka dagar!
Ja herregud säger jag!
Vi har grejat med allt möjligt och haft det både kaotiskt, och bara bra.

I Fredags var vi i ishallen och hade en helkväll där.
Melinas kompis Stina kunde inte vara med henne i kiosken, så Gert fick rycka in.
Det gick hur bra som helst, och dom var så duktiga både han och Melina förstås.
Jag var med jag också, men mest i vägen haha :)

I Lördags var vi mest hemma hela dagen och det var på kvällningen som jag liksom försvann, ja försvann från livet en stund.
Ni som inte läst förra inlägget så var det lite kaos här hemma hos oss.
Gert fick inte mig att vakna då jag somnat i fåtöljen.
I ungefär trekvart var jag totalt "väck" och helt okontaktbar.
Han fick ringa 112 så att han fick hjälp.
Jag vaknade och var omtumlad, men mådde bra.
Lite läskigt att vakna och det står fullt med folk överallt :)
Ja det gick bra iallafall och jag var vaken en stund innan jag somnade om.

 

Söndagen blev en dag med mycket prat om Lördagen och hur allt gått till.
Ja läskigt är det faktiskt.
Jag läste lite om medvetslöshet och koma på datorn och det är inte lätt att veta varför man hamnar i det jag gjort flera gånger. Dom andra gångerna kanske högst fem minuter bara.
Men alla nätter som jag sover, och ingen försöker väcka mig?
Ja faktiskt så kan det ju hänt många många gånger men ingen märkt det.
Man kan ju inte väcka mig stup i ett för att se om jag vaknar, nej det går ju inte.

En kväll för inte allt för länge sedan så sov jag i sängen och vaknade inte hur Melina än försökte prata. Hon hade nästan skrikit och knuffat på mig, men jag sov.
Hon berättade det dagen efter och jag förstod ingenting.
Ja det har hänt lite då och då, och kanske många gånger som jag inte vet om.
Det är nog faktiskt så att kroppen vill säga mig någonting. Jag måste lyssna på signalerna nu, och inte bara skaka av mig det som jag gjort dom andra gångerna.
Det är inte normalt att bli så totalt borta, nej inte normalt alls.

Jag har ringt till vårdcentralen, jag vill att dom kollar upp mig lite, eller mycket, så ett läkarbesök kommer det att få bli. Men jag kommer nog att få vänta i några veckor tror jag.
Lite prover behövs nog tas, och lite undersökning, för att kunna utesluta vissa saker.

I Januari ska jag på röntgen och jag ska kolla upp så att dom kollar allt på den röntgen i huvudet.
Kanske ska jag försöka skynda på röntgen lite om det går, vi får se hur jag gör.

Man kan få så här som jag haft, om man har en stroke, och om så skulle vara fallet så har jag ju haft många "mini" stroke ar jag.
Inget att skämta om förstås, men det låter ju inte rimligt.

Ja jag ska ta det på allvar iallafall så dom kan kolla upp mig.
Det känns lite sådär nu faktiskt, lite jobbigt att somna, men det går nog över snart :)

På söndagen så städade vi bilen, ja Maria då förstås. Efter det så hjälpte hon mig att "reconda" min ute hiss, den har blivit lortig som tusan i regn och rusk.
På eftermiddagen så tänkte jag mig ut för att åka bil, ja träna då förstås först.

Vi skulle testa hemma först, träna på att flytta stolen till passagerar platsen, och få in mig på förarplatsen.
Man ska ställa om från vanlig körning till min också, så det är inte bara att dra iväg.
Vi gick lite bet, det var så länge sedan och jag och Maria kom inte riktigt ihåg.
Gert var inte med den gången då jag fick bilen, det var då som jag och vi andra fick lära oss allt.

Vi fick ringa Rebecca för att fråga henne om hon kunde komma ner en stund så vi kunde slå våra kloka huvuden ihop. Ja det behövdes bara hennes kloka huvud!
Hon kom ihåg alldeles utmärkt och vi fick till det.

Jag körde en liten sväng här hemma innan jag verkligen vägrade mer haha :)
Gert tyckte att jag var så duktig så han tyckte att det ju bara var att åka han.
Men jag kan lova att det inte alls går att bara åka! Helt omöjligt!

Jag kommer att behöva träna flera gånger i veckan varenda vecka känns det som :)
Nej då men till slut så kommer jag att tordas åka ute på vägarna, men det kommer att dröja.
Det är jättesvårt.
Det som är svårt är att få till all körning, både fram och bak och gas och allt på samma joystick.
Ja det är inte som att köra rullstol kan jag lova.
Till slut kan jag, men det kommer att dröja.

Gert fick prova på en parkeringsplats, och nu förstår han att det inte var så lätt som han trodde.
Nej det är verkligen svårt, jättesvårt.
Men jag fixar det och jag har ju inte bråttom.

Jag lovade min vän Elisabeth att jag skulle kunna åka själv hem till henne nu på hösten, vilket jag kommer att bryta.
Det kommer att dröja innan jag törs köra till Borlänge själv :)
Men tills i vår eller till sommaren, ja då kommer jag att vara klar.

Nu till något helt annat :)
På fredag så kommer en av mina drömmar gå i uppfyllelse.
Ja jag har ju kunnat för länge sedan, men nu äntligen.
Jag ska till en skola och träffa barn, ja jag ska få träffa barn för att prata lite om mig och för att dom ska få fråga.
Framför allt så är det ju det som är viktigast. Att dom får prata med mig och fråga om allt dom undrar.
Jättespännande och super roligt ska det bli.

Barn är så härliga och dom säger allt dom undrar och som dom kommer på, och dom törs!
Det kommer att bli en dag jag kan minnas i hela livet tror jag faktiskt.
Jag vill ju så gärna börja med barnen, att dom får lära sig att alla i rullstol inte är jättesjuka och att det inte är otäckt med någon i rullstol. Att vi faktiskt kan prata också!
Om barnen lär sig, så finns det ju en chans att dom uppträder annorlunda än vad deras föräldrar kanske gör nu. Att barnen får lära sig så att dom lär sina barn.
Att dom visar respekt och ser alla människor som dom är, att dom inte tycker att vi är i vägen hela tiden. Ja det finns så många vuxna som beter sig ganska illa.
Jag vill ändra på det genom att prata med barnen, och låta dom få fråga hur mycket som helst.
En upplevelse ska det bli, ja en upplevelse för livet!

Jag och Maria har fixat till mina lådor i rullstolsrummet.
Ja jag kallar det för det då jag har mina rullstolar där inne på laddning.
Jag har haft rosa "postit" lappar på så länge, ja tills jag visste hur jag ville göra.
Jag är så glad över mitt val och jag tyckte det blev jättebra. Ja snören och rep kan man aldrig ha för mycket av, man kan ha det till allting.
Just det här snöret har jag fått av Rebeccas barn i julklapp förra året. En perfekt Nina present <3

Jag fick först träna lite på att skriva, och sen skrev jag på alla, alldeles själv!
Vissa dagar och med vissa pennor så kan jag inte skriva alls, men idag var en bra dag.
Och en bra penna! :)

Vi har städat och fixat till inför imorgon.
Ja imorgon har vi lite anställnings intervjuer, det kommer att bli jättespännande, ja verkligen.
Jag hoppas att jag tycker att någon av dom som kommer ska kännas bra.
Jag går på min magkänsla.
Både Maria och Rebecca och min chef kommer förstås att vara med.
Jag är rädd för att jag inte kommer att tycka att någon är bra, men så blir det nog inte.

Ikväll har Melina och Gert varit på hockeymatch, och jag var hemma själv.
Ja jag orkade faktiskt inte följa.
Jag ville hellre vara hemma och bara göra ingenting. Eller ingenting är ju fel för jag skrev ju.
Ja ganska mycket blev det till slut.
Jag har mer att skriva egentligen, men spar det till nästa gång.
Jag måste rätta nu och sen sova så jag orkar vara lite pigg imorgon.

Kram kram till er <3