Inte på en enda fläck!

Hej hej!
Sist jag skrev så kände jag mig lite på bättringsvägen.
Men det visade sig att jag inte alls var det just då, men nu tror jag minsann!
Ja jag har verkligen känt mig rosslig och inge pigg alls, men nu ser jag en ljusning.

 

Jag har varit till sjukhuset för att få inhalera något som skulle vidga min luftrör eller vad det var :)
Ja, jag har ju så svårt att hosta, och om jag försöker hosta så finns ingen chans att hosta upp slem då jag inte kan ta i.
Nej det går verkligen inte.
Det är min kära följeslagare som gör att jag inte kan, min Ms.
Ja det är sjukdomen som gör att jag inte har koll på kroppen alls längre.
Jag och Gert säger nästan varenda dag att min kropp är ett mysterium.
Ja att det är konstigt då min kropp är så tokig.
Den beter sig så mystiskt, ja ibland undrar man verkligen :)
Det är mest benen som betér sig underligt.
Dom skakar, vibrerar,blir stela och ja ibland både stela och skakiga samtidigt.
Det går inte att beskriva hur dom är och hur det känns, man måste se hur dom uppför sig för att förstå!
Dom är inte riktigt kloka, nej inte på en enda fläck!
Nu var jag tvungen att bli lite kompis med min kropps alla fasoner, ja jag hade inget val.
Jag äter medicin som hjälper dåligt men den hjälper iallafall lite.
Och jag är och får nöja mig med lite.
Livet är så här knepigt men jag mår bra, ja jag gör ju faktiskt det.

Jag blir aldrig arg på kroppen, nej det blir jag aldrig, men lite frustrerad kan jag bli ibland.
Nej det är som det är, jag har accepterat allt som händer, men roligt, nej det är det absolut inte.
Jag skulle självklart göra vad som helst för att bli frisk, det skulle jag göra utan att tveka.
Nu tillbaka till nu:
Jag kommer nog få ha kvar hostan ett tag vad det verkar, och jag känner att jag "tönthostar" liksom.
Ja eftersom jag inte kan ta i så låter det som en "fisförnämhost" haha :)
Ja jag kan inte förklara riktigt på bättre sätt.

 

Vi har gjort mycket nu ett par dagar. Igår gjorde jag ugnspannkaka. Stekte bacon och skar äppelbitar som det skulle vara till. Ja stekta äpplen var det som vi skulle göra på kvällen till pannkakan.
Ugnspannkakan var klar att värma bara, men äpplen glömde jag!
Typiskt :) Det blev jättegott iallafall, men lite roligt med stekta äpplen hade det ju varit.
Jag får göra om och göra rätt nästa gång :)

Idag har vi bakat morotskaka, och så har vi gjort en kycklingpaj som vi ska äta imorgon.
Min Marielle ringde på dagen idag för att fråga om dom kunde komma förbi här, och sova kvar.
Självklart kan dom det!
Jätteskoj då jag inte träffat henne på flera veckor.
Jag har knappt pratat med henne heller, jo då men inte ofta, och inte på riktigt då jag knappt kunnat prata vissa dagar. Jag hostar och låter då jag pratar.
Alla som känner mig vet ju att jag inte är så särskilt tyst, men nu minsann så har jag varit tyst, jag har inte orkat få fram ljud och prata.

Tyke till vänster och Stina till höger <3 <3

Inte så många dagar, men tillräckligt många för att vara jag.
Det blir jättemysigt att få kramas med Stina lite och Tyke med förstås, men han är inte lika sugen han :)

Kycklingpaj.

Både igår och idag har vi lagat mat och bakat. Riktiga Nina dagar har det varit.
Jag gillar verkligen att baka och laga mat.

Ja fy då hur jag har känt mig i flera veckor, inte helt däckad, men slut. Ja jätteslut.
Ingen som helst inspiration och ingenting har jag velat göra.
Nu kommer jag att bli den gamla vanliga Nina, ja alldeles snart tror jag och hoppas jag.
Nu tar jag nya tag och tänker framåt.

Jag hoppas att ni alla klarat er ifrån det här som jag haft.
Mina assistenter och dom runtomkring mig har klarat sig förutom Melina.
Melina blev sjuk alldeles före mig och det håller i sig på henne med, men hon har kämpat på, så hon har inte varit liggande många dagar.

Kanske är det lättare då man kan gå, ja faktiskt så kan det vara så.
Om man är en vanlig människa haha :) Jag menar någon som kan gå, så kanske man håller sig piggare genom att man går på toaletten eller hämtar något i kylen? .
Jag som sitter där jag sitter, ja det kan ju vara så som jag beskriver.
Ingen aning, men kroppen behöver ju egentligen röra på sig, men det kan ju inte min..
Alla inre organ i min kropp, alla tarmar tex är ju säkert inte så glada i min kropp.

Nej dom vill sträcka på sig och få ta tillbaka sin plats.
Jag har min tipp bräda nere, men nu då jag varit hängig så har jag inte orkat mig ner där den står.
Men snart så ska mina tarmar få ta plats, och kanske andra organ i kroppen som vill ha mer plats än dom får då jag ju sitter hela dagarna.

Nu idag blev det ett riktigt gnällinlägg känner jag, men så menar jag verkligen inte.
Det är mest det att jag fått nog, ja det är nog nu.
Jag har testat det här nu i flera veckor och jag har fått nog.
Nu vill jag få kraften och orken tillbaka så jag kan ta mitt liv tillbaka.
Ja så enkelt är det.
Nu vet jag att man inte kan bestämma, och jag kan då verkligen inte bestämma över den här kroppen.
Drömma och hoppas kan jag göra, och jag lovar att jag gör det, ganska ofta.
Nu mår jag ju trots allt bättre än förut och jag har orkat sitta i rullstolen och göra saker i köket, det är framsteg som jag inte trodde för bara några dagar sedan.
Nej det är nog nu!

Nu ikväll myser jag i min fåtölj och sitter och skriver.
Det är jätteskönt att inte se på tv, utan bara skriva på och må bra.
Både Gert och Melina är i ishallen och Marielle skulle innan hon kommer hit, åka dit och hjälpa Melina och hennes kompis Stina där i kiosken lite.

Jag brukar också följa, men nu har jag varit hemma flera matcher då jag inte känt mig pigg.
När jag är med brukar jag sitta nere vid rinken för att titta på matchen.
Det innebär att jag kommer dit först, eftersom Melina behöver vara i kiosken och göra i ordning i tid.
Jag blir då värsta välkomst kommittén då alla kommer och går förbi mig där jag sitter.
Inte nog med det, då alla ska gå hem efter matchen så blir det hej då till alla som går förbi.
Ja det blir så då jag sitter där jag sitter.
Småprata lite ytligt blir det mycket dom dagarna, och jag har inte känt att jag haft lust med det nu :)
Ja det är verkligen så, folk känner sig tvingade att säga hej och hej då bara för att jag sitter där jag sitter tror jag :)
Nu gör det inget egentligen att det blir så, jag är ju där och glad och pigg dom dagarna jag är där.
Så nog kan jag säga hej och hej då :) Men inte nu då jag känt mig lite opigg :)

 

Häromdagen så gick Gert till en granne lite längre bort och fick lite mer äppelkvistar.
Ja vi har ju tre kaniner som vill knapra på något, så nu har dom så dom klarar sig ett tag.
Snällt att vi får ta lite, det bara låg där på gräset så Gert gick förbi förut för att fråga.

Ja alla ska ju få ha det bra och gott, både djur och människor.
Man ska tänka på alla <3

Kram på er alla!