Jag behöver vinna mig själv.

Hej hej på er alla som läser.
Vilka dagar och vilken helg!
Oj oj vad mycket jag och Rebecca, och jag och Maria fått gjort, massor verkligen.

Jag vill innan jag fortsätter tacka alla underbara läsare för kommentarer på min facebook sida och ibland här på min bloggsida.
Jag blir så varm i kroppen och så tacksam över att jag har så många fina människor runtomkring mig. Jag verkligen älskar mitt liv och allt med det. Ja det är faktiskt så! <3

I det fina skåpet fanns ett getingbo :)

Nu till det jag började med :)
Vi har sytt, rensat ogräs och vi har städat och gnott på med alla mina auktionsfynd.
Mycket lort men åh vad fina alla saker jag vunnit blivit.

Jag har tränat, ja mer eller mindre hela helgen. Det känns faktiskt riktigt bra och jag hoppas på träningsvärk faktiskt. Min träning var två varv runt våran väg, och jag lovar, det räckte för mig :)
Men snart så!!



Inte mycket träning om du skulle se mig, men för mig är det jättejobbig träning.
Inte jobbig som jobbig, men jäkligt jobbig! :) :)
Det jag skrev nu är inte lätt att förklara, men min kropp får ta i och den får övervinna min spastisitet, det är jättejobbigt men jättebra.

Jag såg ett program häromdagen som verkligen inspirerade mig att träna, ja herregud.
Killen det handlade om hade brutit nacken, ja det innebar ju rullstol för all framtid egentligen.
Men efter en operation och massor av träning, ja han lärde sig att gå igen.
Inte lika som innan olyckan, men han kan gå nu. Ett mirakel verkligen.

Jag har ingen ambition att kunna gå, en önskan förstås, men inget mer.
Jag tror och hoppas på att jag kan bli mindre spastisk med tiden ju mer jag tränar, och utan den hemskaste kraften så kanske jag kan övervinna och vinna mig själv.
Det skulle jag verkligen, behöva vinna mig själv.

Här gör jag rent alla rostiga saker :)

Ja det finns mycket jag önskar och hoppas på innerst inne, men jag har tagit bort det lite, på avstånd.
Jag har accepterat min kropp som den är nu och jag har accepterat mitt liv som jag har nu.

Inte alls som innan jag blev sjuk, nej då var jag en självständig Nina som kunde fixa och ordna med allt. Nu är jag ju samma person, men jag behöver hjälp med allt jag kunde förut själv.

Ja, det var inte det lättaste att acceptera, att behöva få hjälp, jag som nästan aldrig bad om hjälp.
Det var inte lätt alls, men vad hade jag att välja på?
Jag fick bestämma mig för det nya livet, och jag gjorde det sakta men säkert.

Min chef på mitt assistentbolag Carina, hon säger att jag utstrålar  -Jag heter Nina och jag har ms och jag kan klara mig helt själv jag! haha :)
Ja lite så är jag nog faktiskt, hon har ju rätt, men så fel det är av mig, jag behöver ju hjälp.
Ja jag behöver hjälp vareviga dag.



Nu kommer det pinsamheter !
Ja jag tänker skriva om bland det värsta man kan vara med om då det gäller pinsamheter :)
Var beredda eller sluta att läsa redan nu :)

Ni kan ju kanske föreställa er en av dom saker jag tyckte och tycker är värst, ja det tycker jag egentligen fortfarande.

Att behöva hjälp på toaletten, ja det är det mest pinsammaste i hela mitt liv tror jag minsann.
Att få microlax (laxer medel) sittande på en duschstol.
När jag sedan är klar, ja det kan ta allt mellan fem minuter till en timme, ja ni fattar ju kanske!?
Tålamod, jag säger bara tålamod!

Jag har en toalett med "spolfunktion" tack och lov.
Ja det sprutar vatten, så då min assistent ska hjälpa mig att torka, ja då finns det inget att ta bort.
En viktig funktion för mig, jätteviktig.

Nu tillbaka till microlax, det är absolut inte säkert att det fungerar med ett eller två, nej ibland kan jaga behöva fyra fem stycken, ja inte samtidigt då.
Jätte besvärligt tycker jag, men vad ska jag göra?
Jag är så lycklig och glad över att jag har dom bästaste hos mig, och som kan hjälpa mig med det som jag tycker är så hemskt egentligen.
Tacksamhet för all hjälp är jag, men ibland är det mindre lätt att säga det, nej toalett besöken är en sån gång.
Ja nu bjöd jag verkligen på hela mig kändes det som, men nej då det finns mer som jag behåller för mig själv.

Melina tvättade bilarna en dag :)

Jag tänker med det jag skrivit nu att jag kanske kan hjälpa någon av att berätta hur det kan vara för mig, ja jag hoppas det.

Innan jag  fick hjälp av läkare, och sen personal på hemtjänst för att det till slut blev assistenter, så förstod jag inte alls vad min kropp höll på med. Jag visste inte då att det var Ms jag fått och att alla min konstiga grejer hade med någon sjukdom att göra.
Vi var tex till turkiet i två veckor med alla våra barn utan att förstå att jag kunde använda microlax, inga inkontinens skydd förstod jag att jag kunde behöva. Nej jag kunde klara mig själv jag :)
Precis som vanligt.

På två veckor gick jag inte på toaletten en enda gång, jo då jag försökte, men det var lönlöst.
Ni kan ju förstå hur mycket mat jag hade i magen och tarmarna borde ju kunnat spricka om jag haft otur.
Ja herregud när jag tänker till så här långt efter, hur orkade jag med allt jag var med om?
Jag gick på toaletten tusen gånger om dagen för att eventuellt kunna kissa, ja herregud.
(Jag överdrev lite, jag kanske var ett tiotal gånger på toaletten).
Det är så mycket som jag varit med om, så många jobbiga år faktiskt, men ändå hängde jag med, och är med fortfarande.
Ja då jag tänker tillbaka flera år så kan jag inte minnas allt, nej jag har förträngt det mesta faktiskt tror jag.




(Jag ville ha tyg i mitt skåp som jag har bredvid min fåtölj, och det var lätt fixat :))
Jag klippte och nålade medan Rebecca fick sy och stryka.

Man kan inte tro nu då man träffar mig att jag varit ledsen och deppig, men det kan jag lova att jag har.
Rädd för att bli lämnad, rädd för att bli ett kolli. Ja panik och sorg över hela situationen, det kan jag lova att jag hade.
Men inte så länge, någon månad kanske, ja som jag minns, men det kan vara längre och det kan vara kortare.
Jag hade ett val, jag valde livet och jag är så glad och tacksam över att jag valde rätt.

Jag vill inte vara bitter och arg och ledsen, nej jag vill vara jag, jag vill vara Nina mitt i livet.
Nu måste jag snart sluta, skriva lite till och sen rätta alla meningar som det blivit, mycket skit i mitt inlägg idag, men man behöver inte läsa, nej det är alldeles frivilligt.

Vi har varit en sväng till Marielle också den här veckan, hon har tapetserat och fixat så fint!
Den dagen blev det gardin uppsättning och plock, det blev jättefint. Ombonat och mysigt.
Maria och Rebecca var med mig och vi hade en riktig Nora dag, men bara hemma hos Marielle då. Självaste Nora får vi ta en annan dag :)

Min kropp har som jag skrev förut varit lite eller om jag ska vara ärlig, helt ur funktion nu någon eller några veckor :)
Jag är inte en person som lägger på minnet hur länge jag eller någon annan varit sjuk, nej jag kommer nästan aldrig ihåg hur länge, när det var osv.

Nej men nu vet jag varför mina ben är extra spastiska.
Dom är så otroligt hemska så det finns inget i hela världen som kan stoppa dom känns det som. Starka som tusan och jag får vara glad över mitt säkerhets bälte.
Bältet har nog räddat mig många gånger från att glida ur rullstolen :)

Min manuella rullstol törs jag inte åka i just nu, nej det går inte,  då kanske jag rasar ur så det får bli den vanliga. (Det finns inget bälte i den, än! )

Varit till doktorn idag och fått medicin, så nu hoppas jag att det är rätt medicin direkt, eller så får jag byta då jag fått svar på odlingen dom skickade iväg idag :)
Ja som så många gånger förut så har jag urinvägsinfektion, igen!

Imorgon blir det en riktig ringdag känner jag, jag kan inte gå och vänta hur länge som helst på en tid, nej då får jag åka någon annan stans istället. Jag har aldrig tagit hjälp av vårdgarantin, men nu så.


Jag hoppas att alla som läser har det bra, att ni har det toppen.

Kram kram från mig <3