Man lever bara en gång!

Hej hej!

Mina dagar går i rasande fart, ja jag vet inte hur jag ska kunna få dom att räcka till, det går inte!

Som jag skrev sist så önskar jag fler timmar per dygn, ja det gör jag verkligen.

Tidsoptimist är jag.  ja jag tror att allt går fortare än det gör, och jag hinner inte med allt som jag trott och tänkt att jag skulle hinna.

Jag är en riktig funderare jag har jag förstått, men bland vet jag precis hur jag tycker att det borde vara och då är det ju lättare.

Ja mycket planering av det mesta blir det i mitt huvud.

Jag har nu då jag inte kan gå och leta efter saker jag behöver, fått lov att veta vart allt finns. 

Jag har liksom bilder i huvudet som jag kan ta fram då någon undrar vart något är.

Inte till hundra procent alls, nej då, men ganska mycket vet jag vart det finns.

Om jag vill att någon ska hämta något eller om någon undrar vart något finns, så vet jag. 

Jag kan tex säga att nere i källaren i det högra förrådet långt upp till vänster, där ligger mattorna :) 

Ja det blir liksom som ett kontrollbehov från min sida. Inte alls så att det tar onödig plats i mitt huvud, nej då, det sker liksom automatiskt. 

Det är inget jag ens tänker på, förutom då jag talar om för någon av dom här hemma vart saken finns och den faktiskt finns där. 

För mig är det ju enklast att veta ungefär vart allt finns, att var sak har sin plats liksom. 

Det är viktigt för mig som inte kan springa iväg och leta, nej jag vill och behöver veta jag.

Gert har hållit på att greja ute i garaget och det blir så bra så. Fint kan jag inte påstå att det blir, men ordning och reda, ja det blir det verkligen.

Gert har åkt till soptippen flera gånger med skräp, så nu minsann är det ganska klart.

Jag får ha en hel hylla med mina saker också, ja en hel sektion har blivit min. 

Där ska jag ha mina pysselgrejer, rostiga saker och trä grejer som jag kanske kan behöva sen!? 

Kedjor, krokar, brädor mm.. Mycket kan vara "bra att ha grejer".

En dag i veckan så åkte vi till Norrköping för att hämta hem den fina orgeln som jag skulle få. 

Det är min morfars orgel som funnits i släkten sedan 1920 berättade han, och han var så glad att jag ville ha den.

Han har stått i kö massor av år för att få flytta in i en lägenhet där det finns matsal i botten, och framför allt hiss och handikapps vänligt. Jag tror att han stått i kö sedan han blev pensionär eller runt då och nu är han över nittio! 

Inte klokt att det ska behöva ta så lång tid, men nu så har han fått flytta dit och han trivs bra redan. 

Jobbigt att flytta och bryta upp och ta bort massa saker man inte får plats med längre, ja jättejobbigt måste det ju vara.

Det är skönt för honom nu att kunna gå ner och äta lunch varje dag förutom helgerna då det är stängt. 

Att slippa laga mat varje dag som han ju gjort. 

Ibland tar han förstås ut mat från frysen då han har ett litet lager där, men nu slipper han tänka på maten varje vardag.

Där bakom står orgeln :)

Vi fikade med blåbärspaj och vaniljsås som jag hade med mig och så var vi där en stund innan vi skulle till hans gamla lägenhet för att få hjälp ner med orgeln.

(Jag hade med mig några små pajer som vi stoppade i frysen så att han kan ta fram om han blir lite sugen.)

Vi fick hjälp av en flyttfirma som bar ner den och in i våran bil.

Då vi kom hem med den så kom Rebeccas man Johan för att bära in den med Gert från bilen. 

Jag är så glad över den, och är så glad över att jag kunde få hem den såpass lätt.

Min härliga morfar, han är verkligen bäst!

Vi pratade gamla minnen sedan jag var liten, och många skratt blev det.

Han har nyligen fått lov att operera sin ena höft som gått sönder då han ramlade, och trots att det är jobbigt efter en höftoperation så är han jätteduktig och klarar sig själv.

Jag har ju opererat mina höfter totalt fyra gånger, och jag vet hur jobbigt det är efteråt. 

Ja han har mycket "jävlaranamma" i sig min kära morfar som faktiskt fixat det trots att han är gammal.

Han fyller 91 år i höst, en riktig krut morfar är han. 

Ja en rolig mysig dag hade vi i Norrköping och med mig fick jag ju orgeln :)

Jag har fått blåbär som jag och Rebecca rensat och lagt in i frysen. 

Jag tog med några burkar med blåbär till morfar då han tycker mycket om blåbär och mjölk, och dom han fick av mig var så goda så goda tyckte han.

Han brukar köpa på affären, men nu slipper han det ett bra tag framåt.

Jag beställde igår en till hink med blåbär så att jag kan förpacka dom i fryspåsar, så han får många, jättemånga. Burkar tar sån plats i frysen, så nu gör jag portionspåsar har jag tänkt. Men först måste jag rensa dom, jag fick dom igår kväll så idag på eftermiddagen så blir det rensning, igen :)

Nu till något helt annat :)

Nu i tre veckor så har Melina sommarjobbat på ett dement boende där hon haft det bra, lite jobbigt ibland och väldigt roligt ibland.

Under en och en halv vecka tror jag det blev så har hon varit hos sin kille Oscar. Hans föräldrar har varit borta på semester.

Då hon kommit hem från jobbet så har hon lagat mat till både Oscar och hans bror, och så henne själv då förstås, och dom alla skulle ha matlådor till nästa dag. 

Det krävs planering och är inte jätte lätt, men hon har fixat det :)

Jätteduktig tycker jag att hon varit. 

För mig och oss här hemma har det känts tomt och nästan som att hon flyttat hemifrån. 

Kanske bra att få vänja sig lite med det då det ju en vacker dag händer, att hon flyttar hemifrån.

Min Marielle har sagt upp sig från sitt jobb i Lindesberg för att hon vill och ska studera igen istället.

Hon har kommit in på den linje hon sökt så det kommer att blir skoj för henne är jag säker på. 

Bra att hon passar på och gör det hon vill, man lever ju bara en gång liksom.

Jätteglad för hennes skull är jag. 

Hon har jobbat som konditor på ett café i Lindesberg och bakat tårtor och bakelser och har tyckt att det varit sådär roligt. 

Ja en stolt mamma är jag, och det är jag oavsett vad dom väljer i sina liv, ja faktiskt super stolt.

Ja hörrni alla! Man lever bara en gång! 

Jag är så otroligt glad över saker jag gjort då jag velat. 

Att starta upp min strandkiosk tex, en dröm för mig som jag förverkligade!

Nu kan jag ju inte göra allt jag kunde förut, men jag kan då vara glad och lycklig över att jag kunde och att jag gjorde det förut!

Ja jag har gjort många saker som jag är glad för, att jag passade på och tordes göra det då, medan jag kunde.

Nu menar jag inte att ni alla kommer att bli sittande som jag, nej det hoppas jag verkligen inte, men allt kan inträffa.

Man kan bli sjuk på olika sätt eller så händer det andra saker som gör att man inte kan, nej passa på!

Jag kan göra massor av saker även fast jag inte kan gå förstås, det är ju därför jag har assistenter.

Ja dom hjälper mig ju med massor av saker. Men jag känner mig ju ganska begränsad till mycket ändå.

Jag är glad över mitt liv och både hur jag hade det förut och hur det är nu.

Jag mår bra, ja jag mår toppen, verkligen toppen!!

Jag hoppas att ni som läser mår bra och att ni också har det toppenbra förstås.

Kram kram