Imorse vaknade jag med huvudvärk, inte hemsk som den kan bli då den är som värst.
Utan medicin så hade jag nog blivit liggande och kräkts tror jag. Nu låg jag ju förstås redan :), men fy så illa jag blir att må då huvudet värker.
Det var jättelänge sen jag hade sån här värk som imorse.
Inte förrän nu på kvällen så har den helt gått över, tack och lov.
Jag har ökat med en tablett av en medicin, och gjort det i en vecka, jag tror det kan bero på det.
Jag har haft lite ont i huvudet varenda eftermiddag, men imorse slog det rekord :)
Imorgon ska jag prova att ta en mindre igen och lika nästa dag, så får jag se hur det blir då.
Att ha ont i huvudet och magsjuka är det värsta jag vet, man blir ju helt "off", och man blir helt handikappad och orkar och kan inte göra någonting. Hemskt jobbigt är det.
Nu tror jag att jag har gnällt färdigt för idag haha :)
Vi brukar prata om hur det var förut, hur det var då hemtjänsten var här tex?
Hur det var innan jag fick min "turner", hur det var innan jag fick lyften, och innan jag började ta medicin mot min spastisitet? Ja hur var det??
Hemskt jättejobbigt var det, och nu kan jag inte förstå hur jag orkade faktiskt.
Att jag inte bara gav upp då?
Ja det var verkligen så att då jag blev sämre och sämre. Jag behövde mer och fler hjälpmedel och tog till slut hjälp med det, ja då blev jag mycket friskare!!
Ja jag blev att må så mycket bättre, fast jag egentligen var så mycket sämre.
Jag är så otroligt glad över alla hjälpmedel jag har, och över mina kära assistenter som hjälper mig så mycket och så bra.
Jag är glad att jag till slut vågade vara sjuk, att jag vågade ta emot hjälpen jag kunde få.
I början då jag blev sjuk så tänkte inte jag ha någon rullator, nej verkligen inte.
Till slut var jag tvungen förstås :)
Sen då det kom på tal med rullstol, nej minsann jag tänkte då verkligen inte ha en rullstol, och så där höll jag på.
Herrgud så jag inte skulle ha någonting!!
Jag minns att min doktor berättade om suprapubis kateter (ingång genom magen till urinblåsan), en sån jag har nu, en sån skulle jag då aldrig ha!!
Herregud så jag kämpat emot, allt för att jag ju ville vara frisk förstås.
Nu med alla mina hjälpmedel, och tack vare allt så har jag ett underbart liv, ja ett fantastiskt rikt liv har jag.
Det är väldigt många "friska" människor som inte har det så bra som jag har det.
Jag är lycklig över att jag till slut efter mycket kämpande med min kropp, att jag till slut gav efter och tog hjälp.
Ingen annan än jag, och speciellt min kropp, är så tacksam för att få leva och orka med de viktiga sakerna i livet, och inte bara kämpa på med att stå tex.
Att resa mig och då behöva ta i med all kraft för att förflytta mig till nästa ställe. Likadant varje dag, många gånger vecka ut och vecka in. Ja det blev år!
Nu kan jag inte förstå hur jag orkade, men jag är så glad att jag nu kan lägga min kraft och min ork på viktigare saker.
Nu till mina dagar som varit. Ja som vanligt så har här grejats och jag har haft toppendagar.
I helgen som var så var vi ute i världens blåsväder jag och Maria, ja allt för att göra kransar och en bock. Jättefina blev dom allihop förstås.
Vi drack lite kaffe och åt en lussebulle som Gert serverade oss, men det var lite för kallt för att sitta och njuta av fikat :)
Jag gör just ingenting då vi är ute och "kransar", men jag är sällskap iallafall.
I helgen lagade vi mat som vi ju gör varje helg och ja, varje dag :)
Vi stekte pepparbiffar och jag gjorde madeirasås och till det hade vi hasselbacks potatis.
Jag har inte gjort madeirasås på massor av år, ja kanske inte sen jag var runt trettio år.
Som tur var hade jag mitt recept kvar, men innan jag hittade på det så visste jag nästan precis hur enkelt man gjorde.
Det var en chansning då jag inte mindes hur den smakade, men oj oj vad himla god den blev.
Det kommer absolut att bli fler gånger här hemma hos oss.
En dag i veckan så kom vi på att vi skulle försöka att kramas stående jag och Gert.
Jag tycker det är mycket skönare att stå och kramas, än då Gert får böja sig jämt :)
Gert stod framför mig då jag satt i sängen, jag tog ett stadigt tag runt hans hals.
Jag kunde stå, lika som vanligt då jag försöker, men direkt jag kommit på fötter så sticker mitt högra ben iväg, och då blir jag stående på ett ben hängandes runt Gerts hals haha :)
Ibland sticker båda benen men inte samtidigt, och då blir det lite jobbigt kan jag lova :)
Ja en bild hade jag gärna visat er om jag haft någon.
Det viktigaste är ju inte hur länge vi kan kramas, utan att vi kan och det kan vi i några få sekunder haha :) Vi avvaktar nog någon vecka till nästa försök tror jag.
Det är många saker, både negativa och positiva med att sitta i rullstol som jag gör. Jag ska inte räkna upp alla nu, men häromdagen då det var jätte halkigt ute, ja då var jag glad att jag satt i min rullstol jag. Dom som gick kunde ramla lätt, men det var ingen risk alls för mig att ramla :)
Nu om det är för halkigt så kanske jag kör fast då förstås, men om inte så har jag det bättre då jag ju har fyra hjul medan ni alla andra som kan gå bara har två ben :) Jag slipper oroa mig jag för att ramla och bryta mig, jag sitter stadigt jag.
En dag i veckan så for jag och Gert till Örebro för att Gert skulle få träffa en ortoped där.
Han hade fått en kallelse från Falun där det stod att han skulle få vänta nio månader på att få en tid, och sen därefter kunde man ju själv räkna ut att det kunde ta månader för en eventuell operation.
I Örebro hade dom fler tider och vi behövde inte vänta länge alls, och han kommer att få en operationstid senast vecka 3, vilket ju är jättebra för han.
Han har problem med två tår som dom ska steloperera så det blir bättre.
När vi var dit så passade vi på att julhandla lite och så åt vi på ett gott ställe på stan som hette Hälls konditori. Jag åt en jättegod pasta och Gert en god varm smörgås.
Att julhandla med Gert är kanske inte varken lätt eller roligt haha :)
Men trots det så hade vi en härlig dag på Mariebergs shopping ställe. Och trots det så hittade vi på många julklappar. Vi är nästan klara faktiskt, och det känns toppenbra.
En kanondag och vi kom inte hem förrän halv tio på kvällen tror jag, men då var jag jättetrött.
 |
| Kolla in Tyke med huvudet liggandes på bordet <3 |
Nu till något som jag inte brukar gilla alls. Jag gillar inte att ha tider bokade.
Nej jag vill helst ta dagarna som dom kommer jag, vilket ju inte alltid kan bli så.
Nej ofta har jag fullspäckat schema, och det känns jobbigt tycker jag.
Nu har jag kommit på att det ju inte alltid är så, nej en sak som jag vill ha inplanerat och som jag längtar efter är ju då min massör/naprapat ska komma.
Ja jag verkligen längtar varje gång hon ska komma, och jag är så glad att hon vill ta sig an mig och min eländiga kropp. Elin Ek heter hon och hon är bara superbäst för mig.
Ni som brukar läsa det jag skriver vet ju hur jag skriver och hur jag är, ni andra får förstå att då jag skriver om min kropps konstiga sätt, så menar jag aldrig att jag är ledsen över den.
Nej jag fascineras över den, den är ju helt otroligt fantastisk!
Ja egentligen är den ju det! Jag är väl inte alltid överlycklig då den jäklas, men jag tar det med ro, jag har vant mig och blir inte så förvånad mer.
Elin var till mig igår och jag fick en duvning, ja ledbruten kände jag mig allt, men det är bara bra.
Allt jag känner och allt hon gör, gör mig att må bättre, ja det är viktiga dagar för mig, verkligen.
Jag följde med Gert till Fagersta en dag.
Han skulle på ett möte han, medans jag kunde åka runt lite på stan.
Ända sedan jag jobbade där så har jag gillat Fagersta. Då när jag jobbade där så tyckte jag att det var så skönt att få känna mig helt anonym, det var ingen som kände mig.
Då jag jobbat i Smedjebacken eller Ludvika så har jag ju liksom varit "känd". Ja jag menar alltså att många känt igen mig, och i Fagersta var det inte så alls. Skönt var det kan jag lova och kanske var det en av anledningarna till att jag trivdes så bra där. Nu trivdes jag ju med alla jag jobbade med och en av dom var Lotta.
Jag mötte upp Gert på stan för att få lite bärhjälp haha, ja jag hade handlat lite inne på jysk :)
När vi gick därifrån så gick vi på baksidan om gallerian och Intersport där jag jobbat, ja då stod hon där! Lotta stod och rökte där på kajen och jag blev så glad så glad.
Det blev lite kramkalas och ett kort förstås så jag kunde visa er alla min fina vän Lotta.
Hon brukar komma till Ludvika ibland, så nästa gång får vi försöka att ses lite.
Jag saknar henne och Lisen, Johanna och Jörgen, vilket team vi var och alla var ju där långt innan jag började. Jag är så glad att jag fick vara med i deras gäng liksom :) Det är verkligen inte så på alla arbetsplatser.
Idag har vi varit ute i friska luften, och som så många andra dagar så blåste det ganska mycket, iallafall väldigt kallt.
Bilden på mig och Maria blev suddig, men vi syns ju iallafall :)
Jag lagade något alldeles nytt till kvällsmat här hos oss, gnocci med bladspenat, bacon, mozzarella och parmesanost. Ja det blev jättegott och det är roligt att testa på något nytt :)
Jag har som ni läst så har jag haft toppenbra dagar, men också mycket på schemat.
Jag ska försöka framöver att få till lite lugnare veckor så jag och vi hinner bara vara lite också.
Jag hoppas att alla ni som läser har det bra och att ni mår bra förstås.
Kram kram till er <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar