Hej hej och god fortsättning på er!
Jag har haft en fin julhelg, men återkommer lite längre ner i mitt inlägg om det :)
Jag har sedan sist kommit på ganska många olika ämnen som jag vill ta upp och skriva om, att liksom få ut mina funderingar från huvudet, till dig.
Ni kommer att få ta del av om ni vill, lite av varje framöver.
För länge sedan var jag ju riktigt sjuk, ja jag hade min "Hodkins" sjukdom som härjade lite fritt inuti mig ett tag. Jag skämtar lite om det, men ni förstår ju att det inte alls var varken roligt eller bra med en cancer tumör i kroppen. Nej fy vilken hemsk tid det var då. Jag var bara 21 år.
Nu såhär väldigt många år senare så känner jag ju, och vet att den har präglat mitt liv.
Ja nu kom ett sånt där ord jag inte använder, eller knappt vet vad det betyder, präglar? :)
Jag menar i vanlig svenska att den gjort mig till den jag är idag, bland flera andra saker och händelser förstås.
Det var då min resa började, min resa till mig själv.
Ibland kan jag nästan tacka den för att jag är som jag är nu idag, att jag finns, Nina finns!
När jag blev sjuk den här gången, många år senare. Ja jag menar nu då jag fick Ms för ungefär fem år sedan, så tog mitt liv liksom slut.
Ja jag kände så i början av min sjukdom att jag liksom skulle sluta leva, helt på allvar kändes det så. Jag kan inte nu förstå att jag kände så då, att jag tänkte så?
Jag gav bort eller sålde bort kläder, jackor och skor.
Jag slängde smink( jag hade inte mer än en mascara och en rouge typ haha, men jag skulle inte behöva det mer ), jag liksom skulle inte behöva något längre eftersom jag var slut.
Nu idag kan jag inte förstå hur jag tänkte då, det var ungefär fem år sedan och jag var ju Nina då också, ja det trodde jag!? Varför skulle jag inte behöva mina skor mer?
Mina vinter jackor som jag sålde, varför skulle jag inte behöva klä på mig när det blev kallt?
Nu så här efteråt så tänker jag att allt som hänt mig nu under den här resans gång, ja allting har ju också hjälpt mig att bli den jag är idag.
Det låter inte klokt det jag skriver vet jag, men trots det så är det verkligen så här jag känner!
Jag läser det jag skriver och ser att det ju är "övermagiskt" att kunna vara så positiv som jag är, men det är jag! Ja jag trotsar allt, och är lycklig och underbart glad.
I början då jag fick Ms så fick jag försöka tänka på allt jag fortfarande kunde och inte bara på det jag inte kunde.
Nu behöver jag inte tänka alls, nej det blir automatiskt och jag ser inga begränsningar alls, jo förutom trappor då :)
Ja jag är så glad för så mycket runtomkring mig, och framför allt annat, så är det ju mina barn förstås. Ja min fina man och hans fina pojkar, mina assistenter och ja, listan kan bli lång om jag skulle räkna upp alla. Det är och finns många som betyder mycket för mig, och en del allt!<3
En sak som jag tänkt på mycket och funderat kring.
Jag har funderat över vilken tur det är att jag blev sjuk nu, ja innan jag blir för gammal.
Ja jag pratar om assistans, hemtjänst, eller kanske till och med någon vårdinrättning.
Tänk om jag blivit sjuk då jag var runt 65 år, ja då hade jag fått flytta till något boende om inte hemtjänstens tjänster varit nog för mig.
Nu då jag har assistans, så har jag ju det liksom, då får jag ha kvar det fast jag blivit gammal.
Ja så är det nu förstås, allt hinner ju ändras, men jag får hoppas att det förblir så iallafall för mig.
Ja jag känner mig då ego när jag tänker så, men att vara fullt frisk som jag :), och behöver flytta till ett boende, ja det skulle vara förgörande, så hemskt! Då skulle jag verkligen känna att allt var slut.
Jag får hålla tummarna för att det blir bra då jag blir äldre, jag har ju några år tills dess haha :)
Jag och Maria blev att prata lite om fobier häromdagen, och jag som är så totalrädd för sprutor kom ju in på det då.
Vi pratade lite och jag berättade om en händelse då jag var liten och skulle få stelkramp sprutan.
Då jag berättade om händelsen, så kom jag på då och just då, att det var där min sprutfobi kom till.
Vi skulle ta sprutan i bokstavsordning, och jag hette Thidé vilket var ganska sist bland tjejerna.
Vi var i ett rum, och fick gå in i skolsysterns rum en och en. Jag var LIVRÄDD med stora bokstäver, inte då vi kom dit innan tror jag, men jag blev det under tiden jag satt och väntade på min tur.
Tre stycken höll fast mig liggande på golvet. Lite bryskt kan jag tycka, nej skämt åsido.
Hemskt, hemskt var det!!
Jag har skämtat bort det i alla år, ja det var ju inte kanske jag som skämtade bort det från början.
Nej det skrattades åt det ganska mycket, och jag fick ju liksom göra det jag med.
Min stackars klasskompis Janne Nordin hade sin tur efter mig, ja han blev ju jätte orolig då han hörde mig skrika där inne precis innan det var hans tur. Han satt i ett annat rum mot oss tjejer.
Dom vuxna gjorde helt fel!!
Det vet jag nu, och är glad för att jag vet att jag inte gjorde något fel.
Det är på grund av den händelsen som jag är rädd förstås, och den rädslan har jag fått burit med mig under alla år, och gör fortfarande.
Jag tror att jag kommer att få ha det så i resten av mitt liv faktiskt.
Man kan ju tro med min sjukdomshistoria att jag vant mig, men jag lovar att det inte har gått att vänja sig för mig. Nej jag har inte velat vänja mig, jag tror att det är så.
Nu har jag ju ett problem som inte är att leka med, jag har inga ådror som syns eller knappt känns då jag ska ta prover.
Att inte ha det innebär extra oro för mig, och en massa onda gånger då sköterskorna försöker få blod. Nu tar jag till Emla kräm (bedövnings kräm för dig som inte vet ), och jag har gjort det i många år, vilket ju hjälp mig jättemycket.
Rädslor är inte att leka med, och jag som varit sjuk i mer än halva mitt liv, jag hade fått det lättare med allt jag varit med om, om jag sluppit min sprut rädsla.
Ja lite arg kan jag vara på det nu då jag tänker, ja jag blir lite förargad, men det är ju ingen idé alls. Nej nu är det så här och jag har fixat många många år, så nog ska jag fixa resterande också, ja det ska jag!
Ett par år efter stelkramp sprutan så skulle jag ta röda hund sprutan.
Vi åkte till samma skola (Lorensberga), det var samma personer där och jag satt still på en stol då jag fick den, ja sprutan.
Ja jag var ju tvungen att visa att jag var större och duktigare då.
Jag är helt övertygad om att dom mindes mig från stelkramps tillfället och vem vet, dom kanske minns mig än idag.
Jag hoppas att inte fler än jag behöver utstå det jag fick göra, jag önskar att dom som är lite osäkra och rädda kan få komma en annan dag med sin förälder kanske.
Något sånt var det inte tal om då jag var liten, nu var det ju länge sen, men ändå.
Nej nu till något annat :)
Jag och Rebecca var till Falun i veckan då jag skulle byta min kateter.
Det är alltid en jobbig stund, men det onda går över väldigt fort och det gick bra.
Vi fikade lite på cafeterian på sjukhuset innan jag skulle till stället där jag byter, och sen då jag var klar där for vi till Ica maxi i Borlänge för att handla lite smått och gott.
Jag ville köpa lite olika goda saker till julmaten som vi skulle ha bara ett par dagar senare.
Då vi handlat klart stannade vi till för att köpa något att äta, och dom hade en god citron dricka där som verkligen smakade citron. Jättegott med en varm smörgås och citron dricka till det.
 |
| Tyke då han var en liten valp :) |
Jag och Marielle har varit ute lite med Tyke, så vi alla fått luft och motion, ja jag fick bara luft jag haha :) Jätteskönt att komma in i värmen sen då man varit ute lite.
Jag är lycklig nu då det inte är någon snö som sätter käpparna i julen för mig.
Utan snö kan jag åka vart jag vill och vara som vanligt, med snö så blir jag mer låst.
Nu har jag ju en större rullstol att ta till, med stora hjul, men den fungerar inte överallt.
Men den rullstolen är super rolig att åka med då den går snabbare och med stora hjul kan man ta sig nästan överallt. Man behöver inte tänka på höga trottoar kanter, nej man är ganska fri faktiskt :)
 |
| Jag gjorde pajdeg till en kyckling paj jag skulle göra. Tyke vill vara med :) |
 |
| Lite inlagd sill :) |
Jag hittade på lite gamla bilder på mig både då jag kan gå och då jag åker rullstol med Jennifer som tyckte det var lite spännande med min rullstol :) Jennifer är min systerdotter.
Hon fyller 13 år idag och kortet är några år gammalt. Grattis till dig Jennifer!
Studentbilden är nog den sista som togs med mig stående, jag fick hålla i mig där på bilden för att kunna stå :)
Bilden längst ner är på Marielle och Melina då vi var till Teneriffa för väldigt många år sedan <3
 |
Torsdagen innan julaftonen så var Gert, Melina och Marielle i ishallen hela kvällen.
Jag och Tyke klarade oss själva hemma en stund. Rebecca och hennes man Johan, och deras barn kom förbi till mig för att ta ut Tyke en stund. Jättesnällt verkligen och Tyke fick en rolig stund :)
Nu börjar jag närma mig julafton som jag ska skriva lite om.
Dagen före julafton så skulle vi vara vakna och titta på Bingolotto och uppesittarkväll.
Vi hade en myskväll, men vann ingenting förstås :)
Vi hade bestämt att vi bara skulle värma upp allt och slippa laga mat då, bara att umgås och mysa ville vi göra.
När självaste julaftons dagen kom så mådde Gert riktigt illa och fick gå och lägga sig igen.
Vi fick bestämma att det bara fick bli skinka och lite sånt då pojkarna skulle komma.
Gerts pojkar har alltid kommit till oss en sväng på förmiddagen för att sen vara vid sin mamma, och det kunde dom göra i år med.
Mina tjejer var hemma här också på förmiddagen så vi hade riktigt mysigt tyckte jag då vi var allihop igen. Det är ju inte alls ofta alla kan ses, så det var en härlig julafton.
Gert piggnade till så passa att han kunde vara med. Våran lilla familj var samlad :)
Nu har det blivit juldag och Gert mår lite bättre. Ingen av oss var särskilt sugna på julmat idag, ja vi har ju ganska mycket mat kvar eftersom den inte kom fram igår. Jansson, kycklingpaj, sill, köttbullar, skinka och prinskorv mm. Imorgon ska jag göra lådor för frysen, bättre att ta fram framöver om vi behöver och inte orkar laga mat :)
Vi tog ett bra beslut om nästa år redan nu .
Vi ska äta något annat, något som är mycket godare än all mat i världen, iallafall om man frågar mig.
Pepparbiff a´la Gert, hasselbackare, och Ninas madeirasås :) Det blir gott och den maten kommer det nog att bli till nyår tror jag faktiskt :)
Jag och Marielle tog en långprommis idag, ja i nästan två timmar var vi på språng och så Tyke med förstås. Det var riktigt skönt att komma hem sen då det blåste ganska mycket hela vägen vi tog :)
Ja trots el vantar och sjal och massor av kläder så tyckte jag att det var ganska kallt, fryslort som jag är haha :)
Jag hoppas att alla haft fina dagar :)
Kramar till er alla
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar