Jag valde mitt liv!

Tyke och jag <3

Hej hej!

Jag tänker då inte gå med dig ner matte! Nej jag vill vara med mormor jag :)
Ja just så kändes det då Tyke la sig till rätta över mina ben häromkvällen :)
Till slut gick han med Marielle ner för att sova, men lite tveksam var han allt :)

Ja tänk att jag faktiskt är mormor jag, och inte vilken mormor som helst liksom, haha.
Ja hörrni, jag mår så oförskämt bra, alldeles otroligt underbart bra.
Jag känner förstås att det är jobbigt med alla hårstrån som man får med då man har en hund här hemma. Ja för mig som vill ha rent och ordnat är det lite jobbigt.
Nu är det ju inte för evigt, så jag får försöka ha lite terapi med mig själv, så det ska nog gå bra.
Jag skulle inte kunna ha en hund, nej jag skulle få städa ihjäl mig, eller mina assistenter skulle städa ihjäl sig åt mig. Inte bra alls, så jag väljer bort det alternativet.
Nu kan jag ju inte välja vad och hur mina barn gör och jag tycker så mycket om Tyke förstås även fast han "hårar" ner :)
Inte alls hela världen eller viktigt om man tänker på det stora hela, men för mig är det ändå viktigt.

Tänk så liten han var då han kunde åka med mig och värma sig under min regnkappa.
Vi var på julmarknad i Nora för två år sedan och det var kallt och regnigt. Tyke fick sitta och värma sig lite vid mig då jag körde.
Ja en riktig skruttig dag då man tänker på vädret, men ändå en supermysig dag. När Marielle träffade Daniel så hade han Stina, en amstaff tjej som jag tycker så mycket om. Hon var också med på marknad, men hon fick gå bredvid hon :)

Nu till något helt annat som jag så ofta brukar skriva:)

En sak jag tror man ska ta och fundera lite på. 

Tänk hur skulle det bli om jag blev sjuk, hur skulle jag må om jag blev förlamad? 

Du behöver inte fundera allvarligt så att du nästan på kuppen blir sjuk, nej men lite grann.

Hur skulle jag må om jag blev sjuk som Nina, hur skulle jag agera? 

Ja så tänker Gert ibland, ja han tror inte att han skulle varit lika utåt som jag är. 

Nej det kanske han inte skulle vara, men han skulle ju då haft mig vid sin sida, och jag tror faktiskt att min positiva läggning skulle smitta av sig på honom. 

Ja jag hoppas det iallafall. Jag skulle finnas för honom, vilket jag ju gör nu med haha :), men ni fattar. Jag skulle stå upp för honom och jag skulle strida för honom, ja jag skulle finnas hela tiden.

Nu är jag jätteglad att det inte behövde bli så, nej jag är glad att det var jag som blev sjuk, förstå mig rätt nu. 

Jag skulle göra vad som helst för att kunna gå nu, det skulle jag verkligen, det är en dröm som står högt upp på min lista. 

Nu då det blev jag som fick ta det, ta sjukdomen, så är jag glad att jag har accepterat läget och förstår att mitt liv är toppenbra, utan fungerande ben.

Ja det är viktigt för mig att tänka så, och det gör jag utan att tänka på det. 

Då jag ser mina ben efter duschen tex, i spegeln, ja då kan jag inte fatta att det där är min ben? 

Nej dom bara hänger där och dinglar ju liksom! 

Nej för mig är det som att jag inga har, men jag har ju det även fast dom inte fungerar alls, nej dom är som döda.

Jag har ju förut förklarat att dom känns som dom ska sprängas, mest på eftermiddagarna. 

Dom är liksom helt sprängfyllda/stinna, och spricker när som helst. 

Nu är ju det bara en sån där jobbig felkänsla som jag har, nervsmärta kallas det säger min doktor.

Förut hade jag brinnande ben, men nu för tiden, ja ganska länge, så spricker dom när som helst.

Ni tjejer som fått barn och ammat, ja ni kommer att veta vad jag pratar om. 

Jag och Rebecca pratade om just det, och inte förrän då kunde jag komma på vad benen känns som.

Jag har sagt stinna och sprängfyllda, men idag fick jag en annan känsla när vi pratade.

Då man ammar sitt barn och dom inte ätit på ett tag, då känns det som att bröstet ska spricka, ja det är precis den känsla jag känner. 

Då när barnet åt så gick ju den känslan över och allt blev bra, men nu i mitt fall så går det inte över.

Nej trots att jag äter medicin mot nervsmärtorna jag har, så hjälper det inte helt, nej ibland inte alls tror jag. Jag har ingen aning om hur benen skulle kännas utan medicin, och det vill jag verkligen inte prova, nej fy då, då kan det bli ännu värrä.

Jättejobbig känsla även fast man vet varför och vad det är. Stressande känsla måste jag säga.

Jag är glad ändå att det bara är mina ben som känner såna fel känslor, jätteglad är jag över det. Det finns dom som har så i ansiktet, armarna ja kanske över hela kroppen, jag vet inte.

När jag blev sjuk och sämre och sämre var jag en riktig nej Nina.

Jag ville inte ha rullator, jag ville inte ha en rullstol, jag skulle definitivt inte ha någon kateter eller någon medicin, nej minsann där gick gränsen. 

När jag till slut hade fått ge upp för sjukdomen så var det dax igen, permobil, nej men en sån tänkte då jag inte ha, haha ja ni hör ju!? 

Jag tror att jag hade ganska sunt tänk under hela tiden då i början, jag ville ju inte vara sjuk. 

Nej jag ville kunna allt jag kunnat innan, och absolut det viktigaste var att jag ville kunna klara mig själv.

Men jag kunde inte och jag kan inte!" 

Att acceptera det som hänt med i mitt fall min kropp och min sjukdom var inte superlätt, nej jag har gråtit och varit förtvivlad och trott att livet varit slut. Ja faktiskt så har jag det, men det har som tur är gått över, för länge sen tack och lov.

Jag vet att mitt liv inte är slut nu, inte än, det har jag verkligen inte tid med. Jag har ju massor kvar att göra innan jag är klar.  

Jag är stolt över mig själv och över alla runtomkring mig som låtit mig vara jag , att jag fått vara i det jag varit i.

Jag fick ta mig en funderare då jag var som mest förtvivlad förut, ville jag att mina barn och min man skulle ha en mamma och fru som satt och grät dagarna igenom?

Nej!, då och där så gjorde jag mitt val, jag valde livet, mitt liv!

Nu i helgen så har jag och Rebecca slagit in lite julklappar, ja ganska många faktiskt och det är så skönt att jag nästan är klar. 

Jag har ju haft problem med bilen, och har fortfarande, men vi kom på en bra lösning häromdagen.

Rampen i bilen som ska komma ut till mig vill ju inte göra det, så vi hittade en nödlösning. 

Vi tar med ramperna då vi ska någonstans och lägger ut dom, då kan jag komma in och ut.

Vi testade lite häromdagen så jag och Rebecca kan göra det då vi är ensamma också, och det gick jättebra, men det gäller lite mer att jag har tungan rätt i mun :)

På väg upp så blev det väldigt halt, ja jättehalt. Gert fick putta på mig så jag kunde ta mig upp.

Vi har varit till Borlänge en dag och vi hämtade upp Gerts mamma för lite shopping. 

Jag hade tänkt ta färdtjänst och Gert bilen så att vi kunde mötas upp, men nu kunde vi ju åka tillsammans igen.

Jag har ju ringt Hedemora och dom ska hjälpa mig att laga det som inte fungerar.

Huvudsaken jag kan ta mig i och ur så är jag nöjd och det fungerar ju med mina ramper, tur jag har dom.

Innan jag ringde till Hedemora så kom Rebeccas man Johan ner till oss för att slå sitt kloka huvud ihop med Gerts, jättesnällt.

Jag har varit och handla mat en dag i veckan så allt skulle vara förberett och klart. Så skönt att ha allt hemma så att vi kan laga till det vi tänkt göra. 

Om vi inte testat med ramperna så hade jag ju inte kunnat följa med och handla, och det hade varit drygt. Nu vet både Rebecca och Maria hur och vad jag brukar handla, men att kanske få lite inspiration behöver jag då jag går runt i affären. 

Nu har jag svårt att få inspiration faktisk då det gäller mat i affären. För mig är det liksom en hel affär med mat, men ändå finns det ingen mat?? Så har jag ofta känt faktiskt. 

Vi ska göra allt klart dagen innan självaste julaftonen så vi bara kan värma allt och slippa stå in i det sista, det gillar jag inte.

Jansson, omelett, kycklingpaj mm. Ja jag tänker göra en vanlig matpaj, mest kanske till mig som inte gillar julmaten så värst, men så har vi ju mat i flera dagar som ju är härligt superskönt. Jag tycker det är tråkigt att laga mat varenda dag jag :)

Som jag skrev så tog vi med Gerts mamma för lite shopping en dag, det blev kupolen. 

Jag var den som hittade på mest att köpa, men Gert hittade på en jacka som han gillade vilket ju var kanoners. 

Ja det har ju blivit så att jag inhandlat fler än en jacka i år om man säger så :) 

Många från köp och säljsidor, ja faktiskt dom flesta. Det var dax för Gert att hitta på en ny han också, så det lite mer, ja det jämnar ut sig lite mer då haha :)

Vi åt god mat och efter lite mer handling så tog vi en fika på "waynes" högst upp.

Synd att det inte syns att det är ett fik där, jättegott var det vi åt och drack, och ganska lugnt var det där uppe om man jämför med nere i rusningen. 

Gerts mamma är inte ut på så mycket och vi är dåliga på att fråga henne, men vi hade en toppendag och vi ska skärpa till oss med att hitta på något. 

Då vi var nästan klara så såg jag P-A från Hedemora anpassning (permobil heter dom numera), men jag vart lite osäker då jag såg han på långt håll, men visst var det han! 

Han har hjälpt mig mycket med min bil och det är han som ska hjälpa mig nu igen. 

Han ställde upp förstås, ja som förut ställde han upp på en bild :) 

Han vet att han blir med i min blogg :)

Då vi var i Borlänge så köpte jag en ram till min fina tavla jag köpt.
Jag skulle ha några småsaker också, så Gert skjutsade hem sin mamma medan jag åkte till Ikea jag.
Jag kan tyvärr inte visa något kort på den shoppingrundan, men ni får försöka se framför er.

Jag i min rullstol med en liten vagn som barnen brukar ha med en flagga i topp.
Ja jag tog lite plats då jag kom körandes, men det gick jättebra, ja till jag skulle få med mig ramen som var 50x70 :) Den gick inte ner i den lilla barnvagnen jag lånat :)
Ja hur som helst så såg det nog ganska roligt ut tror jag, och jag kanske gjorde så dom flesta log och fick sig ett gott skratt :) Det bjuder jag gärna på.

Idag fixade vi till den och satt upp den på väggen där den skulle vara.
Superglad är jag över den och hon som är konstnär är otroligt duktig att måla, hon kan allting.
Åkerlundkonst, (Marie Åkerlund) kan ni söka på så får ni se allt hon kan! Otroligt duktig tjej!

Jag kommer inte att jag hinna skriva något mer inlägg före självaste julafton, så jag säger God Jul.<3

Jag hoppas att ni alla som läser det jag skriver och till alla andra med förstås, att ni får en fin helg.

Jag hoppas och önskar att alla barn slipper ha föräldrar och släktingar som dricker och blir otäcka under jul. Alla barn förtjänar bra fina dagar med bara kärlek.

Jag är uppväxt i en liten by hemma med mina föräldrar och min lillasyster. 

Hos oss var det pappa och morfar som tog två snapsar till sillen på julafton och midsommar, ja det var det som blev. 

Ja inte för oss då haha:)

Aldrig någon öl eller grogg eller ett glas vin. 

Nej faktiskt så har jag och min syster varit helt förskonade och aldrig behövt ha föräldrar som blivit konstiga.

När jag fick Marielle bestämde jag mig för att hon aldrig någonsin skulle få se sin mamma konstig (full). Nej det var superviktigt för mig. 

Deras pappas familj hade inte samma tänk alls som jag, så det blev inte fler än en jul där vad jag minns sedan Marielle föddes. 

Nej alkohol hör inte ihop med julen alls tycker jag, nej om man frågar mig så hör den inte ihop alls med någon som har barn. Just den här frågan är väldigt viktig för mig, och självklar!

Oj oj oj så jag skriver, orden tar aldrig slut känner jag, men jag behöver hejda mig lite så jag orkar rätta också :)

Jag är expert på att komma av mig och fortsätta fast jag egentligen inte orkar haha :)

God jul till er alla och ha den bästa julen "ever".

Kramar till er från mig! <3