Jag vill börja med att tacka alla er som läser det jag skriver.
Jag vill tacka alla er, och alla förstås som kommenterar och gillar.
Jag blir jätteglad och ja fantastiskt lycklig, det betyder mycket för mig <3
Idag har vi sett på skidor på TV:n, så himla nära till en medalj för Charlotte Kalla.
Jättespännande, och jag blir nästan andfådd då jag tittar :) Bra träning för mig haha :)
Jag tycker att det är super roligt att titta på skidor, och har nog alltid tyckte det.
Här hemma hos mig är det egentligen aldrig tråkigt, nej jag hittar på och vill nästan alltid greja med något.
Nu är jag inne i ett "bak och matlagnings stim", men snart får det inte plats med mer i frysen.
Jag får lugna ner mig lite och göra något annat :)
Jag har bara ett par till olika bakverk jag vill göra innan jag är klar eller känner mig klar.
Tänk att det kan vara så roligt att baka!
En dag blev det pajbak, och det resulterade i 19 små pajer, och två stora :)
Pajer både med, och utan socker i. Blåbär, äpple och kanel och så några hallon pajer.
Det är så roligt att kunna göra nästan allting alldeles själv, och det är så roligt att ha i frysen.
Det blev ett gäng, och jag är glad att ha några färdiga i frysen.
Ja ett par tre dagar nu har det varit bak och matlagning för fullt, riktiga Nina dagar :)
Vi kommer kanske att behöva en till frysbox i den här takten.
Medan jag hållit på med bakning, så har Gert grejat på lite i våran trappa ner, här hemma.
Det har varit en tråkig ful trappnedgång, som snart ska få bli fin.
Det kommer att bli tegel på en vägg, och sen lite trolleri av min vän Håkan som är otroligt duktig :) Det blir spännande att se hur det blir då det är klart :)
Att riva ner gipsväggar är aldrig kul, nej fy så dammigt det blir.
Gert täckte med plast både uppe och nere.
När han börjat såga med sågen han köpt just för det här projektet så började vårat brandlarm tjuta, ja gud så det tjöt! Ingen av oss förstod någonting först!?
Samtidigt som det tjöt så ringde telefonen, men vem ringer nu liksom?!!
Sector alarm ringde och undrade vad vi höll på med haha :) Nej då, hon han aldrig säga något om det förrän jag sa - det brinner inte!
Vad bra tyckte hon, och så guidade hon mig så att det blev tyst i huset :)
När hon talade om vad vi behövde göra så fick ju Gert lov att öppna upp plasten, och ja ni förstår ju ni som vet!
Det blev dammigt!!
Nu fanns ju inget att välja på då ljudet är outhärdligt.
Stackars lilla Filip (våran en kanin )som också fick lov att höra ljudet.
Det var dammet som gjorde att varnaren satte igång.
Vi har haft larmet i några år men aldrig behövt höra det förut. Det var tur samtidigt, så att vi fick lära oss hur vi skulle göra för att stänga av det.
Vi fick ta bort brandvarnarna medan vi höll på, så att det inte gick fler larm :)
Nu ska vi bara vänta på att kunna ta hem teglet vi ska få köpa, dom står på pall och är ihopfrysta, så vi får nog vänta en månad till tror jag nog :)
Det kommer att bli så fint och jag har som jag skrivit förut bilder i mitt huvud hur det kommer att bli. Underbart roligt är det att fixa och inreda, verkligen bland det roligaste jag vet.
Oftast är det ju bara en assistent samtidigt, men ibland är vi alla tre.
Innan jag fick assistans så var jag väldigt osäker på om jag ville ha det, ville jag ha någon hos mig hela dagarna? Nja det var verkligen en fråga jag ställde mig.
Jag bestämde mig för att testa och ge det en chans, och det är jag så otroligt glad för.
Mina assistenter hjälper mig så att jag får toppendagar, dom hjälper mig med det jag inte kan fixa längre själv.
Jag brukar tänka på hur jag hade mått om jag fortfarande haft hemtjänst bara?
Ja jag kan lova att jag inte alls mått bra, nej det bästa som kunde hänt, det hände!
En av doktorerna jag träffade då tyckte att jag var för frisk för att kunna få assistans, men hur sjuk skulle man vara för att få assistenter egentligen om jag var för frisk?
Nej jag sökte assistans och fick det, en härlig tid och ett härligt liv var det som väntade då.
Vi kan prata hur mycket och hur länge som helst vi.
Samtalsämnena tar liksom aldrig slut.
När jag tex ska få min medicin "Mabthera" som kan ta en hel dag, ja då går dagen fort.
Jag har brukat ta med några tidningar så vi kan läsa eller göra korsord, men det hinns verkligen inte!
Vi pratar hela tiden, och det tar liksom aldrig slut.
Jag har dom absolut bästaste assistenterna i världen. Dom är verkligen mina bästa vänner.
Igår hjälpte Maria Gert att äntligen byta fonder i sitt pensionsval. Ja ni vet det orangea kuvertet som kommer varje år.
Han har haft samma fonder som han valt från början för länge sen, och pengarna har inte växt kan man konstatera, nej snarare gått back.
Han skulle fixat det för flera år sedan, men det har inte blivit av.
Maria gjorde åt sig själv dagen innan. så hon visste hur och vad man skulle göra för att byta.
Nu igår så blev det fixat tack vare henne, tack snälla du Maria <3
Nu till något helt annat :)
En dag ganska nyligen då vi satt och pratade om lite allt möjligt så kom jag ihåg Derek Hudson.
En jätteduktig trubadur jag bara lyssnat på en gång. (1989?)
För länge sen, innan jag hade barn så jobbade jag några gånger som servitris på "Saguaro" (som senare bytte namn till "trädgårn").
Jag skulle jobba en nyårsafton, och jag skulle jobba på nedervåningen. Den nyårsafton var Derek där som trubadur, på nedervåningen. För er som kommer ihåg var det disco på övervåningen.
Åh vilken röst och vad duktig han var tyckte jag då. Jag hade en toppen jobbarkväll faktiskt.
Jag har inte tänkt på honom dom senaste minst tjugo åren haha, men nu så tydligen.
Jag gick in och tittade efter honom på Internet och det var han!
Ibland undrar jag allt hur mycket gammalt jag kan komma ihåg.
Jag blir ofta förvånad och förundrad över hur mycket gammalt jag kan komma ihåg, men det jag gjorde igår minns jag knappt haha :)
Nu vet jag ju att min sjukdom gör att jag tappar mycket minne, men jag är glad att jag har så mycket minnen även om dom är gamla :)
Det blir jättegott!
Jag hoppas att alla har det bra!
Kram kram från mig, och tack snälla ni igen! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar