Det är så jobbigt!

  

Hej hej!

Jag börjar dagens inlägg med lite gnäll :)

Det spelar ingen roll hur mycket jag sover, jag är lika trött oavsett. Ja inte bara jag här hemma, Gert likaså. 

Vi är så trötta på kvällarna så vi lägger oss tidigt varenda kväll för att bli piggare, men det hjälper inte vidare värst. 

Det måste bero på våra sjukdomar, ja det är inte bara jag som är sjuk, Gert har också en sjukdom. 

Det var länge sedan jag skrev om den, men den heter "Psoriasis artrit". 

Han har psoriasis på utsidan av kroppen, men även i sina leder. Hans sjukdom är också obotlig, men går att bromsa som tur är.

Han tar en spruta en gång i veckan och en tablett som ska bromsa sjukdomsförloppet, och det hjälper riktigt bra. 

Ibland har han fått lov att sluta med medicinen, ja nu då han skulle operera sin fot tex. 

När han varit utan medicin några veckor så får han ont, ja jätte ont i fötterna och ja lite här och var. Psoriasisen utanpå kroppen blommar också ut utan medicin, så vi vet att den hjälper. 

Jätteskönt att han hittat på en så bra bromsmedicin, men med hjälp av sin doktor förstås :)

Sedan sist jag skrev så har jag haft bra lugna dagar, men ändå inte så lugna så att jag inte gjort något.

Nej jag har lagat mat, och jag har bakat ännu mer! 

Jag är alldeles hopplös med recept, ja jag kanske inte gör som det står riktigt, men ändå. 

Jag skriver ut recept jag hittar på, jag kan inte låta bli att läsa recept :)

Ja jag gillar att få känna mig som Nina, och för att jag ska få känna just den känslan så passar det jättebra med mat och bak. Då känner jag mig bra och frisk liksom.

Jag har bland annat lagat korvgryta, biffstroganoff, kasslerlåda. Här ovanför hjälper Maria mig att mixa ihop rotmoset.
Jag har gjort rotmos massor av gånger i mitt liv, men den här gången var nog den godaste.
Jag verkligen älskar rotmos :)
När det gäller bak så har det ju blivit långpannerutor, både ljusa och bruna.
Jag gjorde rutor förra veckan också, men killarna (i hockeylaget) skulle på bortamatch, och då självklart ville dom ju ha lite fika efter matchen tänkte jag :)
Syltkakor och brysselkakor gjorde jag också förra veckan eller om det var i helgen, ja det är så otroligt roligt!

Som ju alla som läser om mig vet så är inte min kropp alls som en vanlig kropp, nej jag har en väldigt knepig kropp:)

Jag har tex så superstarka ben, ja det är inte klokt!
Men trots mina starka ben så är det så otroligt jobbigt att ens vicka på tårna.
Ja det går inte att försöka beskriva med ord så att ni ska förstå. Nej det går inte.
Jag får ta i inuti, från huvudet och hela kroppen för att ens kunna röra på en tå.
Det går, ja lite kontakter finns, men fy så jobbigt det är!
Superjobbigt och det känns inte värt det. Jag blir helt slut av att försöka vicka på tårna, det låter inte klokt, men så är det. Eftersom det tar så mycket på mina krafter så blir det inte allt för ofta, men ibland så kämpar jag på med det.
Då jag gör det så är det oftast en kväll då jag ändå ska vila och sova, ja då känns det som bäst läge :)

En sak som jag känner att jag fått lov att ändra mycket sedan jag blev sjuk, det är att jag måste planera allt så mycket mer än jag behövde förut.
Jag kan inte bara dra iväg, jo nästan förstås, men det krävs lite planering och tänk innan jag ger mig iväg. Nu sker det på automatik faktiskt, men det krävs lite av mig iallfall.
Som vissa dagar då jag skulle velat åka iväg ut lite, men snön satte stop, jag vill ju inte bli fast med rullstolen någonstans.
Jag kan bli så less, så less på att inte kunna resa mig och göra det jag vill just för stunden.
Det är inte alls ofta jag känner så, men ibland dyker den känslan upp.
När jag får en sån känsla av lite hopplöshet så försvinner den ungefär samtidigt som jag tänkt det.
Jag motar bort alla såna känslor, dom får inte ta plats i mitt liv. Nej dom får inte förstöra för mig!

Jag har sällan dåliga dagar, Det är sant.
Jag vet inte vad det beror på. Jag vaknar och är glad och det är inget påklistrat alls.
Jag tycker det är spännande att vakna, och framför allt att leva.
Tänk att just jag kan leva, andas, svälja ha känslor och ja jag kan ju det mesta <3

Jag har fått en gåva, ja jag måste haft den sedan många år.
Jag minns väldigt och då menar jag väldigt mycket som hänt, hur det såg ut och hur det luktade. Känslan jag hade då det regnade ute, då vi var i Grebbestad på semester. Ja lukter och känslor och så klart bilder.
Jag minns allt i bilder, jag har så otroligt mycket bilder i mitt huvud, jag kan ofta berätta i detalj hur det såg ut i rum eller på vissa platser.
Om jag varit duktig på att teckna, ja herregud så mycket bilder jag tecknat då.

Jag har nog i hela mitt vuxna liv kunnat se hur det kan bli då man tex ska renovera, ja jag får bilder i huvudet hur det blir då det blir klart.
Jag har haft mycket nytta av just det där att se hur det kan bli att se ut. Då jag jobbade på en golvfirma, ja faktiskt så var jag där i tio år så hade jag stor nytta av den egenskapen.
Många kunder kom in till mig för att dom skulle göra om kök eller badrum tex.
Jag kunde se framför mig hur det skulle bli, men jag behövde en ritning eller skiss på rummet först förstås. Jag tror att jag var ganska duktig på att hjälpa mina kunder :)
Jag vet fortfarande hur en del har det, trots att jag aldrig varit där.
Jag minns vad dom bestämde sig för och hur det skulle bli då det var klart.
Jag kan minnas vilken tapet och vilken färg kunderna valt, ja helt onödigt förstås egentligen.

Det är lite ibland ungefär som att jag minns alla tågstations nummer. ( Jag jobbade på SJ biljettförsäljning i tio år också, men innan golvfirman ).
Det är ju totalt onödigt att minnas alla nummer eftersom jag inte ens åker tåg :)
Jag skulle om jag fick bestämma vilja ta bort lite tågstations nummer ur mitt huvud så jag kan få plats med annat istället.
Men just det där att se framför mig hur det kan bli då vi renoverar, nej det vill jag ha kvar, det vill jag aldrig vara utan. Det är en bra "grej" att ta till ibland :)

Filip är lite nyfiken på morfar <3

Nu till min fina morfar igen.
Jag hade namnsdag igår och den som alltid kom ihåg det var min morfar, åh vad jag saknade det samtalet från min älskade morfar.
Åh vad jag vill ringa till morfar vissa dagar, men vet ju att det inte går.
Det är snart hans begravning och det är så ledsamt att han inte finns längre.
Jag saknar honom så det gör ont i hjärtat, han betydde så väldigt mycket för mig.
Min älskade morfar. <3

Idag har jag och Rebecca gjort pajdegar. Det blev en hel hög med degar som en del ska användas imorgon och dom andra får flytta in i frysen.
Jag ska göra några olika pajer imorgon som jag ska stoppa in i frysen, det är så bra att vi kan ta fram då vi inte har lust att laga mat. Det är toppenbra att ha färdigt bara att värma.

Idag medan jag gjorde degar så fixade Gert mina "nya" fönsterlampor i köket.
Jag har gjort dom av två gamla rivjärn :)
Jag var designern, och han den som fick hjälpa mig att få till det som jag ville.
Jag är supernöjd och så glad att det blev precis så som jag tänkte mig från början.

I Tisdags var det dags för mig att åka till labb för lite provtagning. 
Jag hade emlat (bedövnings salva), ja haft kräm på mina båda armveck, men hon fick ta i handen!?? Haha:) Typiskt!

Det gick bra och hon fick blodet som behövdes, men det är väl då typiskt!

Hon som hjälpte mig visade sig vara en av mina chefer på en färgaffär i Fagerstas fru, så hon kände igen mig väl. Jag kände igen henne också först, men kunde inte placera henne alls.
Hon var duktig och allt gick bra, så nu har min doktor svar tills jag ska till honom till veckan som kommer.

Ja nu har jag skrivit på som en tok, mycket och lång läsning för dig som har lust :)

Jag har massor mer att skriva om, men det får jag ta nästa gång.

Jag hoppas att du har det bra och kramar till dig!

Kram kram