Jag har gått vidare!

Hej hej!

Jag har haft en vecka som varit lite full med olika saker jag skulle göra. 

Min anslagstavla i hallen var ganska full, och jag tycker inte så mycket om det.

Tandläkaren och sjukgymnasten en dag, neurologen i Falun en dag. 

Dom andra dagarna så hade jag lite annat på schemat, och så förstås lite handling.

Nu har jag gjort allt jag skulle, och den här veckan som kommer ser ut att bli en lugnare och skönare vecka.

Veckan som varit har som jag skrev varit lite hektisk, men samtidigt jättebra.

När jag var till tandläkaren så fick jag en ny tandläkare, en ung tjej som verkligen var superbra. 

Jag är inte alls rädd för att gå till tandläkaren. 

Jag är inte rädd för bedövnings sprutorna man får där, nej inte alls faktiskt. 

(Till skillnad mot hur rädd jag är för andra sprutor.)

Jag tror mig veta varför jag inte är rädd, men jag vet inte om det kan bero på det.

När jag var liten och skulle dra ut två tänder så ville den ena inte gå ut, nej den gick av och dom fick gräva ur den, ja så kändes det.

Det gjorde jätteont trots många bedövningar. 

Min mamma var med och min syster, jag kanske har skrivit om det här för länge sen, jag vet inte.

Min syster var tre år yngre än mig, så då när min mamma nästan svimmat av och låg på soffan i väntrummet, så skulle hon gå in till mig. Hon ville inte vara där vid mig, för det blödde så mycket :) 

Jag bestämde mig redan då, trots att jag inte var så gammal att det aldrig kommer att bli värrä än det jag upplevt. Ja, faktiskt tänkte jag så, jag minns det tydligt.

Det har efter det aldrig blivit värre, så jag har haft rätt tanke med mig hela mitt liv.

Efter den gången då det var så hemskt, så fick min mamma inte följa mig mer. Det blev min pappa som följde mig dom gångerna efter det, innan jag kunde gå själv. 

Vilken start på min tandläkarerfarenhet, vilken tur att jag inte blev så rädd så jag inte tänkte gå till tandläkaren mer, det hade ju kunnat bli så. 

Jag är glad att det blev så som det blev, att jag inte blev rädd.

När jag var till neurologen en dag i veckan så skulle jag träffa min doktor som jag gör två gånger om året ungefär. Jag kan tycka att det är lite onödigt, men doktorn tycker att det är bra, och det får jag ju vara glad över förstås. 

Jag får ju min bromsmedicin två gånger om året, och det är innan dom gångerna som doktorn vill träffa mig. 

Jag har då gjort en röntgen och lämnat prover som dom behöver för att se om jag kan få medicin eller inte.

Då jag träffar min doktor så känner jag att jag kan prata på hur som helst, jag tänker inte ens på att han är doktor på något vis. 

Första gången jag träffade honom så satt jag och grät i en timme. 

Jag tyckte att mitt liv var slut, och jag var så rädd för att bli som ett kolli av sjukdomen. 

Han kunde förstås inte lova eller säga något alls om hur det skulle bli för just mig. Han visste ju lika lite som jag, och han hade inte en aning om hur min kropp kommer att fungera eller inte fungera framöver.

Ja efter det första mötet så har jag verkligen gått vidare, och nu tror jag att han blir glad av mig. 

Jag tror faktiskt att han är glad för min skull, för att jag mår så himla bra trots en hemsk diagnos till sjukdom. 

Jag är ju glad och lycklig, och det märks är jag säker på. Jag liksom sprudlar då jag träffar honom.

Jag har fortfarande ont i bäckenet och höften som jag haft i nästan ett år nu, doktorn hjälpte mig så att jag får göra en röntgen som jag inte gjort efter att jag fått ont.

Jag har gjort magnetkamera undersökning, men inte datortomografi, så nu ska det bli av.

Jätteskönt att få kolla ordentligt så jag kan vara lugn. Jättesnällt att han hjälper mig då det behövs.

Det finns ju olika sjukdomar som kan vara farliga, och jag vill vara säker på att jag inte har någon sån förstås.

Som jag skrivit förut så kan man ju bli att känna sig lugn i att man är sjuk, och liksom har fått sitt då. 

Nu är det ju inte så enkelt trots att man varit eller är sjuk, ja man är inte immun mot andra sjukdomar, man kan få vad som helst och det är lika bra att man är beredd liksom.

Nu vill jag verkligen få slippa fler sjukdomar, och att vara beredd på något annat kan ju tyckas knäppt, men jag är det iallfall. 

Jag kan lätt bli orolig över att jag ska få fler sjukdomar, men det beror ju på att jag fått flera stycken redan. Ja faktiskt redan, så himla gammal är jag ju inte än.

Min doktor pratar med mig som att jag är ganska ung tycker jag, så jag suger åt mig haha :)

Efter neurologen så for vi hemåt och stannade på China i Ludvika för lite lunch. Jättegott. 

Jag la mig till rätta för att få lite sol då vi kom hem efter att vi ätit gott.

Jag somnade ute i solen så då Gert kom hem så sov jag så där tungt,  ja så jag märkte inte ens att han kom hem.

Öppen mun och jag såg död ut, fy vad det är dumt och tokigt att det blir så där. 

Att inte kunna väcka mig och jag bara sover, som i en annan värld.

Jag vet inte och doktorn kan inte heller förklara varför jag blir som medvetslös ibland då jag sover. 

Vi har ju ingen aning om hur det är på natten, då är det ju ingen försöker väcka mig, men vem vet?

Jag har många gånger hamnat i sånt "koma" läge så jag brukar inte tordas somna på dagen, men som ibland, kan jag inte hålla mig vaken och då blir det oftast så.

När jag vaknar efter en sån "sovattack" så blir jag som åksjuk, jag blir att må illa och fy så drygt det känns. Jag känner mig helt väck och mår dåligt ett långt tag efter att jag vaknat, flera timmar ibland.

Rebecca tycker då jag ska sitta vid ytterdörren där det är vindstilla att det är lite otäckt. Det är inte så stor plats utanför ytterdörren där trappen finns för alla som kan gå.
Jag fällde ned min hiss platta för att inte känna att jag kan åka ner för trappen :)
Själva hissplattan är lite svajig, så hon tyckte att det var lite läskigt att stå där då hon skulle ta kort på mig, jag passade på att ta på henne också då :)

Jag har försökt att passa på att sola lite nu dom dagar det varit soligt ute. 

Det har varit jätteskön varm solvärme, tills jag lagt mig och blivit nedbäddad lite!? 

Solen har fortsatt att lysa, men framför solen har det kommit något som tar bort värmen, dis eller vad det kan kallas :) Ja jag förstår ingenting, den skojar nog med mig. Kallt blir det iallfall.

Jag ger inte upp så lätt, och i det här fallet kommer jag aldrig att ge upp, jag vill ha sol och värme.

Hur som helst, sol eller inte så har jag iallafall fått mycket luft varenda solig dag :)

Jag måste skriva lite om våran minsta kille här hemma.
Våran lilla Filip, ja egentligen är det ju Melinas, men lite min också :)
Han ska bo hos henne och Oscar på hösten och vintern, och sen bo hemma här hos oss på våren och sommaren. Nu kan han egentligen bo ute året om, men hon vill inte det nå gärna.

Våra tjejer som bor ute <3

Förra året så fick han flytta in med våra två tjejer där ute, och det fungerade bra trodde vi. Sedan en dag då vi skulle kamma honom så upptäckte vi ett stort sår på Filips mage. Det blev operation i Falun och sen en avgränsning där ute så att han fick vara ifred på sin sida.
Nu är det inte säkert att någon av tjejerna gjort honom illa, men för säkerhets skull så bestämde vi så. I år nu då det blir lite varmt så ska vi sätta upp avgränsningen igen så att han kan vara ute och springa, gräva och hoppa och ja helt enkelt få leva det bästa kaninlivet som går.

På tal om kaniner :)

Jag och Gert var ut och gick en sväng häromdagen. Vi gick förbi ett hus där dom hade en släpvagn full med äppelkvistar. Åh det skulle vi haft till kaninerna! - Vi ringer på sa jag.

Nja sa Gert, jag kan göra det imorgon, -nej vi gör det nu tyckte jag, och så blev det.

Dom skulle slänga allt på släpet så vi fick det gärna, dom var så snälla att dom körde hem det till oss redan nästa dag. Dom bor nära oss så dom behövde inte åka långt alls. 

Nu har kaninerna ett långt tag framöver. 

Jättesnällt av dom att köra det hem till oss och jag och vi är så tacksamma så. 

Gert har fått fixa till kvistar i en riktig hög idag, och inte så här som det ser ut på bilden  haha :)

Som nästan i varenda inlägg jag gjort och gör så kommer några matlagnings bilder. Lite enformigt :) Men jag lagar ju mat nästan varenda dag :)
Just den här dagen så blev det korvgryta med paprika och ris. Eftersom jag har spisen på samma ställe, så blir det ju kort i samma vinkel varje gång :)

Jag har en kaffebryggare, ja det har ju dom flesta :) Jag har en vit bryggare som blivit väldigt ful trots att den inte alls är gammal.

Mina assistenter är duktiga på att städa och göra fint men det har verkligen inte gått att göra rent den. Det sitter liksom fast av ångan som åker upp på den vita kanten.

Jag blev trött på att den är så ful så jag beställde en ny, en fin som det står mitt namn på. Ja en riktig Nina bryggare. Jag hoppas att kaffet blir gott och sen hoppas och tror jag inte att den någonsin kommer att bli så ful som den jag haft. 

Vi hämtade den på Konsum där man kan hämta paket och den var verkligen så fin som på bilden, nästan finare måste jag tycka.

Ja för mig är en kaffebryggare som en möbel, ja jag vill ha en fin sort.
Den jag haft nu köpte jag i ilfart då den vi hade innan gick sönder.
Jag fick bara ta en som jag tyckte var okej, och som fanns direkt.
Jag hade inte tid för att åka runt och titta på olika, eller beställa en. Nej vi var ju tvungna att ha en direkt, man vill ju inte vara utan kaffe i flera dagar.

Nu sitter jag här och skriver i min fåtölj medan det är hockey på TV. Jag är inte mycket till sällskap haha, nej jag är ju helt ointresserad av hockey, iallafall på TV.

När Gerts son Simon varit med och spelat, så har jag ju velat titta på honom, då är det skillnad.

I år har han inte varit med, så jag har inte varit och tittat en enda gång faktiskt. 

Nej jag är glad att jag kan få vara intresserad av det jag vill, lika som Gert får vara intresserad av det han vill. Vi två är verkligen ett bra team vi. 

Jag har det så himla bra, jag mår så toppen och är så lycklig så.

Jag hoppas att alla ni som läser också mår bra och har det bra.

Kram kram