Jag vann!

Ett steg närmare!

Jag vann, eller hur man ska säga, jag fick ett stipendie!! 

Jag är så tacksam så det är inte klokt hur tacksam jag känner mig.

Jag har vetat om det i ett ganska långt tag, och det har varit så nervöst, så ni kan inte tro.

Då jag fick meddelande om att jag skulle få ett stipendie, så skulle dom vilja att jag berättade lite om mig själv. Ja 50-talet personer skulle det bli på mötet, och jag började redan då att våndas.

Jag har aldrig pratat inför så många förut, och jag skulle prata om mig själv!?? 

Det var inte bara jag som var där för att få ett stipendie, nej den var en 18 årig kille som heter William som också skulle få.

Då han kom dit så frågade jag honom om han var nervös, nej sa han helt lugnt. Du är en sån där "cool" kille du sa jag?, och då berättade han att han haft föredrag och var rätt van. 

Oj oj tänkte jag, hur ska det här bli? 

Han var helt fantastisk och så otroligt duktig, han hjälpte mig jättemycket bara genom att vara där bredvid mig. 

Nu då det är gjort så är det riktigt skönt, och vilken lättnad.

Jag hade pratat in i min mobil hemma, för att höra hur det lät, och tränat liksom. 

Jag pratade i ungefär fem minuter där jag berättar lite kort om mig och vad jag gått igenom, för att jag skulle känna mig lite förberedd.

När jag sedan stod där framme så kom det ut en massa ord, inte ett enda av det jag pratat in eller tänkt igenom innan:)

Ja jag är nu ett steg närmare mitt mål, ja faktiskt så är jag det, nu måste jag bara försöka spara ihop till resterande som en sån här maskin "uppertone" kostar.

Min dröm är att kunna köpa en sån här <3

Jag kanske ska skriva också att det var stipendie från Lions jag fick, jättesnällt och med världens finaste motivering. Jag är otroligt tacksam.

Jag ska träffa dom i Lions Ludvika om någon vecka och berätta mer om mig, då blir dom lite färrä skulle jag tro. 

Jag tänker inte tillåta mig att vara nervös då, nej jag kan faktiskt, och jag törs.

Rebecca som var med mig i Lördags, spelade in hela "framträdandet" och jag tvingade mig själv att lyssna efteråt.

Det kändes mest som att jag svamlade då jag stod där framme och pratade, och jag kände mig illröd i ansiktet. Men då jag lyssnade igenom det jag sagt så var det var inte svammel, nej det var helt okej för att vara min allra första gång.

Även fast jag känner att det gick skapligt bra så är det inget jag skulle vilja göra igen, nej att stå så i fokus, det är inte min grej alls. Och att vara så nervös, nej det är inte hälsosamt :)

Jag är så tacksam och lycklig över att just jag fick deras stipendie, ja och William också förstås. 

Att dom tyckte att just jag var värd det, det är stort för mig! 

Som jag skrev så är det nu till att spara så mycket och så fort jag kan, så jag får "min" styrketräningsmaskin så fort det bara går.

Min man Gert och hans två söner har varit i Dublin i några dagar. 

Dom har haft det toppen bra och hunnit med att se lite och samtidigt att bara vara. Härliga dagar, och nu då pojkarna inte bor nära så blir det ju inte ofta dom ses, då är det jättemysigt att dom tar några dagar som bara är deras. Viktigt! 

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag var bortskämd med våran bil. Jag är faktiskt bortskämd här hemma också, på att få kärlek. Jag är så bortskämd att ha en sån härligt snäll man som alltid finns där, han betyder så otroligt mycket för mig. I nöd och i lust heter det ju. 

Om situationen varit omvänd så hade jag ju funnits för honom förstås, så ett bra team som jag skrivit att vi är, ja det är vi verkligen. 

Vi stöttar varandra till det vi vill och tycker om att göra. Vi låter varandra finnas och göra det vi själva vill. 

Som ni ser nedan så använder vi koppor på mina ben, lite istället för massage.

Gert får så ont i sina händer då han ska försöka hjälpa mig, så Elin min massör kom på att vi ju kunde börja med koppor och testa det.

Hon hade såna så jag kunde först prova, och sen förstås köpa.

Kopporna suger upp skinnet så att när man drar så lyfter man och det blir blodcirkulation där under. Jättebra verkligen och mina ben som jag inte riktigt känner tycker nog att det är toppen.

Benens "matte", ja alltså jag, vet ju då att man gör något bra med benen, och då får jag en skön känsla i kroppen bara av det. 

Det är jättebra för Gerts händer så han slipper göra annat än att hålla i och dra, perfekt. 

Jag har skrivit det förut, men skriver igen :) Gert har psoriasis artrit, en psoriasis som inte bara finns i och på huden utan inuti sina leder också. Det är därför han får så ont i händerna då han försöker att massera mig. Tur att det finns koppor nu istället så han slipper få ont i onödan.

Nu till lite matlagning :)

Jag har som ett bra tag nu försökt att göra lite nya olika maträtter.

Ja jag utgår från ett recept, ja jag tänker alltid att jag ska göra som det står, men inte då. 

Nej jag kan tydligen inte göra precis som det står, jag hittar på vartefter jag lagar liksom.

Det är ju roligt på ett sätt då jag improviserar, men samtidigt så blir det ju aldrig någonsin som förut. Nej om man gillar en maträtt och vill göra den igen, nej då minns jag inte riktigt utan gör ungefär och så lägger jag till någon ingrediens eller tar bort, ja ni förstår ju.

Men huvudsaken vi har mat på bordet och det har vi ju, och ganska gott brukar det bli faktiskt, ja nästan jämt.

Köttfärslimpa på nytt sätt :)

Jag tycker att det är jätteroligt att laga mat, helst mycket så jag inte behöver laga varje dag, utan kanske varannan. Jag gillar att göra mycket så det blir lite matlådor till frysen också.
Ja jag gillar helt enkelt att ordna och planera, ja det är jag det.

Marielle var och tatuerade sig häromdagen, och jag måste bara få visa hur det blev. 

Tatueringen är på hennes smalben och det är verkligen porträtt av hennes hundar. Tyke och Stina <3

Han som tatuerat henne (Marcus Hanssom) är så otroligt duktig, värsta konstnären och jag kan inte för mitt liv förstå hur han kan! Amazing tycker jag. 

Han har gjort många andra på både Marielle och Melina och alla är super fina och så otroligt bra gjorda.

Jag har en tatuering på min axel, ja egentligen två då det är två hjärtan med barnens namn inuti. 

Jag hade gärna gjort två bilder av tjejerna under hjärtana, men det går verkligen inte. 

Jag tycker att det gjorde så grymt ont, så jag skulle verkligen inte stå ut, nej det får jag ha i min fantasi bara.

Vi har grejat lite både inne och ute nu i några dagar. Vi har planterat om mina inne blommor, och gjort lite fint. Jag hoppas nu på att dom ska bli glada och vilja bli större och finare nu då dom fått lite kärlek, vi får se.

Vart är solen? :)

Jag tog en "prommis" igår ute i det lite mulna vädret som faktiskt blev riktigt soligt innan jag kom hem igen. Det är så skönt att åka ut och åka, och bara vara lite.

Jag behöver verkligen luften, att få vara ute oavsett väder. 

Det är jätteviktigt för mig och mitt mående.

Jag har börjat läsa en bok efter att ha lyssnat på en podd (min första ). 

Podden fick jag tips utav Maria om, och då jag lyssnat klart så beställde jag hem en bok han skrivit. 

Jätteintressant och den kommer att ha betydelse för mig, och jag kommer att lära mig mycket och förstå varför det varit som det varit eller varför det är som det är. 

Inte en lättläst bok kan jag väl tycka, men väldigt bra tycker jag hittills.

Jag hoppas att ni alla har det bra, och som ni ju läser så har jag haft och har det bara bra.

Kram kram