Det känns tungt!

Hej igen!
Jag skrev i mitt förra inlägg att jag hade så mycket jag skulle skriva om nästa gång, och det har jag. Men jag måste få berätta om den här dagen, en av mina värsta dagar faktiskt.
Jag ringde till Krille som har hand om avlopps fixning då man får stopp i avloppet.
( han har hjälpt oss förut en gång, och jag hade sparat hans nummer)
Jag frågade honom om han hade en kamera så han kunde kika ner i kaninhålorna?
Jag sa att jag förstod att det lät knäppt och han skrattade, ja jag skrattade också för jag hörde ju själv hur det lät, men han ville hjälpa mig och det var det viktigaste.
Han var en liten bit bort bara så han var så snäll att han kom direkt.
Åh vad skönt det kändes då han direkt ville hjälpa mig. Jag hade varit beredd på att ingen skulle vilja släpa sig ut på ett sånt annorlunda jobb.

När Krille kom så var Polly borta och jag oroade mig för att hon var nere i en håla precis då när vi skulle komma ner med en kamera.
Rebecca och Melina var med och fick titta i kameran. Han gick ner i gångarna och det var väldigt spänt och läskigt för dom att titta.
Dom såg hår och halm, men det fanns ingen kanin, och ingen kanin uppe?
Nu var Polly borta också?!

Ovisshet och nu hade vi bara Filip helt plötsligt.
Det ena hålet var 4,2 meter och det andra 3,9. Ja våra kaniner har grävt och grejat åtta meter tunnel!

När Gert kom cyklande hem från jobbet så gick han över till grannen för att höra om han och hans fru sett något konstigt, för dom brukar ha lite koll.
Dom hade inget sett men han trodde att nog räven tagit dom.
Jag och Rebecca hade funderat lite över det på förmiddagen, med tagit bort det, för hur skulle en räv kunna ta sig över och sen iväg med en stor kanin?
Jo men dom var duktiga på att både hoppa och klättra berättade han.

Ja vi är ju inte helt säkra på att så var fallet, men troligast är det ju att det gått till så.
En kanin natten mot måndag både förra veckan och samma dag nu?
Det känns så vidrigt hemskt att vi inte kunnat skydda våra älskade kaniner.
Dom hade ju ett tryggt lugnt liv här hos oss, men så visade det sig att det inte var tryggt.
Kaninerna har aldrig varit rädda för nästan någonting, varken katter eller hundar.

Vi tog beslutet att Melina fick lov att komma och hämta hem Filip då vi kände att han kanske var nästa byte.

Vi känner oss så ledsna och att dom vi faktiskt älskade inte finns här mer, så tomt det känns.
Vi får ta nya tag och Filip får komma hit och vara här lite på dagarna istället, vi vill ju inte utsätta han för fara.
Jag har varit ledsen hela dagen och kommer att vara det tills jag vet då inte. Det känns tungt.
Jag tänker nu ta några dagar och bara vara, jag känner att allt jag velat skriva om får bli en annan dag, då jag är laddad liksom.

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni är rädda om varandra.
Kram kram