Vilket liv vill du ha?

Hej hej!

Vilket liv vill du ha?

Ja faktiskt så är det så lätt. 

Men trots att det egentligen är lätt, så blir det supersvårt!

Det är nog ganska lätt att veta hur man skulle vilja ha det iallafall, men kanske inte lika lätt att få till det rent praktiskt. 

Jag har mitt liv och trivs fantastiskt bra med det, jag vill inte ändra på något, med mina förutsättningar. 

Självklart så hade mitt liv sett annorlunda ut om jag fått vara frisk, men nu vart det inte så.

Det är jätteviktigt att man försöker tänka till och fundera på hur man vill ha sitt liv, för om inte, så kanske man blir att leva någon annans liv!! 

Man lever bara en gång, och det är ens eget liv. Det är ditt liv!

När jag nu ändå skriver om just det här med ens liv, och hur man vill ha det så kommer jag till något som faktiskt är lika enkelt, men så skitsvårt!

Att säga nej!

Att kunna säga nej, och att kunna göra det utan att behöva förklara varför man säger nej, och att man inte vill det någon frågar. Det är ens rättighet att kunna göra det.

Jag tränar på det, ja jag har gjort det i många år men det är svårt, ibland helt omöjligt.

Många runtomkring en kan verkligen göra så att man ska få dåligt samvete, dåligt samvete just för att man gör som man vill, man säger nej. Man bestämmer över sig själv, så otroligt viktigt!

Men nej, man har rätt att få göra som man vill, man har rätten att få säga nej.

Varför ska jag behöva försvara mitt nej? 

Nej, ett nej är bara ett nej, enkelt faktiskt men så otroligt svårt.

Träna, träna, träna, ja det är det jag måste fortsätta med.

Ett exempel på det jag menar är:

Om någon bjuder ut mig eller hem mig på middag eller fika och jag inte vill det.

Jag ska kunna säga nej tack det vill jag inte, men jag säger säkert nej tack jag kan inte då för jag ska... eller jag har så mycket nu, så vi får ta det en annan gång. 

Ja ursäkterna är och kan vara hur många som helst.

Det krävs verkligen en förklaring för att det ska vara okej för den som frågar, och jag förstår inte det?

Jag behöver och ska inte förklara mig, nej ett nej ska vara ett nej, enkelt och lätt som en plätt nu då jag skriver, och så otroligt självklart, men det är inte det i det verkliga livet! 

Nej det ska räcka att jag säger snällt att tack men nej det vill jag inte, varför ska någon veta varför jag inte vill? Varför tas det illa upp om man säger nej tack.

Jag tycker att man har rätt till sig själv och man ska inte behöva förklara sig tycker jag.

Det är en viktig sak det här, jätteviktig för mig, för att jag faktiskt ska kunna finnas och leva som jag vill. Jag vill ta tillbaka rätten på mig själv liksom. 

Jag tror faktiskt att det är många som tycker som jag, men säkert lika många som inte gör det. 

Det spelar ingen roll alls för mig, för jag tycker ju som jag iallfall, viktigt.

Nu till något helt annat, något jag aldrig gjort förut.

Jag hade en otroligt händelserik dag, för några dagar sedan.

Vilken dag! 

Jag och vi fick vara med om en fantastiskt rolig dag. 

Den mest händelserikaste dagen "ever" liksom. 

Fotografen var så otroligt proffsig, och ja vilken dag! 

Det blåste kallt och kändes som minusgrader då vi satt oss för att fika, till att det helt plötsligt var varmt och fint, för att nästa bli kallt igen?

Knepigt konstigt väder verkligen.

När fotografen Camilla, och Kajsa som är anordnare kom, ja då i början så var det verkligen supersvårt att bli "fotad "hela tiden, vad vi än gjorde. 

Det var verkligen en upplevelse att få vara med, och att kunna få hjälpa kanske. 

Kanske dom behöver just vårat kort, eller något av alla våra kort?

Dom båda jobbar åt länsstyrelsen och dom var ute på "turné" för att fånga olika konstellationer och människor,  för att eventuellt kunna använda i framtiden.

Det var en jätterolig dag och det ska bli spännande att få se resultaten sen. Hon tog väldigt många kort så något borde ju bli bra hoppas jag :)

Det är så skönt att ha Gert tillbaka från Dublin där han varit några dagar med sina söner, nu är allt som vanligt igen. Han kom hem dagen innan fotograferingen så han, hann vara med.

Jag är så glad och så tacksam över många saker, och det vi var med om under den här dagen som var en riktigt härlig dag.

När Gert kom hem från Dublin så talade jag om att jag köpt en kärra, en jättefin kärra. 

Rebeccas man Johan var snäll och följde Gert för att hämta den, vi fick låna både deras bil och släp (inklusive Johan).

Jag for med Rebecca en dag för att prova några nya glasögon häromdagen.
Hon på affären undrade om jag gjort någon synkoll på ett tag, ja det hade jag ju ganska nyss gjort tyckte jag.
Då jag sa mitt personnummer för att hon skulle kolla upp när jag var där sist, så såg hon att jag inte varit där sedan 2015, ja jag behöver alltså göra en ny koll på synen :)
Jag bokade en tid för det, och dom skulle kunna hjälpa mig utan att jag behöver flytta mig den här gången. Sist så ville optikern att jag skulle flytta mig till den stolen som var där. Då behövde vi ta med min lyft som jag alltså inte behöver ta med den här gången,vilket känns skönt. Nu tar jag ju med den då det behövs men lite krångligt blir det :)

Det blir jättebra att få kolla upp innan jag ska köpa nya, så jag vet att det blir rätt styrka så jag kan se ordentligt.

Som ni ser här nedan så blev det några glasögon med hem för att prova.
Gert, Rebecca och Maria fick ta kort på mig med alla jag tog hem, och sen var det "bara" jag som skulle tänka till och bestämma om det är något par som var bra.

Jag tyckte om flera stycken men jag kan ju inte ha hur många som helst.

Man kan nu på Synsam få välja tre par glasögon, och sen betala en summa varje månad i två år.
För mig vore det super roligt att ha flera olika par, och slippa ha samma par jämt som jag haft sedan 2015 :).
Jag kommer absolut att välja några som jag gillar.

Man kan tro att jag beundrar mig själv, men det gör jag verkligen inte. Tyckte det var roligt att få visa några jag tagit hem på prov bara.

Det blev många korttagningar, ute, inne och med olika kläder :) Jag var seriös och noga iallafall.

Samma dag som vi var till Synsam så bakade vi kladdkakemuffins.
Jag behövde minst sextio stycken till hockey avslutningen som var i Lördags..
En tjej som heter Malin skulle baka lika många som jag. Vi gjorde lika förra året Malin och jag, det är skönt att man kan hjälpas åt.

Det blev muffinsar som vi kan ha hemma i frysen också, ifall vi får besök. 

Jag tycker om att ha lite fika hemma så att man kan ta fram då det behövs.

Jag som slutat med fika och socker får härda ut med allt gott jag bakar. 

Nej då jag behöver inte anstränga mig alls faktiskt, jag har ju bestämt mig så jag blir inte sugen ens. Jag tycker utan att skryta att jag är jätteduktig som kan låta bli! 

Kladdkakemuffins är ju bland det godaste jag vet, så jag är duktig. 

Jag är inte någon godisråtta egentligen, förutom fika då. 

Jag älskar att fika, och bullar och kakor mm. En chokladbit gillar jag förstås då det är godis, men fika slår allt liksom.

Nu då jag slutat så blir jag inte sugen alls och det är skönt. 

Jag tänker inte slinka dit igen, nej det är nog nu, min kropp mår inte bra alls med socker.

Ja det har varit några hektiska dagar och jag är glad nu att min tavla som varit smockfull nu har blivit nästan tom. Jag har bara tre olika grejer kvar som jag ska göra. 

En av tiderna jag har uppskrivna är massage tiden då Elin ska komma och hjälpa mig.
Det kommer att vara skönt att slippa känna sig lite pressad och orolig över tavlan som varit full ett längre tag.

Nu var det ju mitt stipendium och utdelningen av det som jag var orolig för, nu behöver jag inte vara det mer, inte mer oro på iallafall ett tag. 

Jag fick så otroligt många kommentarer på mitt sista inlägg och jag vill nu tacka er alla för det.
Jag blir så glad och lycklig över allt snällt ni skriver till mig om mig. Tusen tack alla!

Jag hade sett fram emot  våran helg här hemma, med planteringar och så lite snickeri som Gert skulle göra. Men helgen var slut innan den ens hann börja! Hur är det möjligt?
Nu hann vi med det mesta iallafall, men gud så dagarna går fort. Och veckorna sen!
Det känns som måndag och fredag mest hela tiden :)
Haha, jag vet förstås att det inte är så, men vart tar all tid vägen?

Filip <3

Våran lilla Filip ska snart flytta hem till oss och bo ute bredvid Molly och Polly.
Det krävs ju då lite staket och pyssel för att det ska bli bra och fint där inne vid honom.
Han ska ju få det lika bra som tjejerna har :)

Förra året så fick Filip bo med tjejerna och vi trodde att det gick bra, tills vi upptäckte.
Ett stort sår hade han på magen som krävde operation.
Vi hade och har ingen aning om han blivit skadad av någon av kaninerna, ja Polly (den beige) isåfall för hon är liksom den som bestämmer. En riktig argbigga är hon ibland, men förstås världens sötaste också.
Det kan ju också varit en katt, eller ett annat djur. Hur som helst så fick vi bygga ett staket mellan dom så att Filip skulle få ha det lugnt efter operationen.

När hösten kom så ville Melina som äger Filip att han skulle få bli inne, så så blev det.
Nu då det snart är varmt ute s¨ska Filip få flytta ut igen, och för säkerhets skull så gör vi ett staket igen.
Dom kommer ha sällskap av varann iallafall, men dom får nöja sig med att lukta och pussa på varann. Vi vill inte utsätta honom för någon risk om det skulle varit Polly som gett sig på honom så hårdhänt, vi är ju rädd om dom alla. Nu blev det mycket kaninskriverier :)

Nu lite om glasögonen igen :)
Jag var tillbaka med glasögonen dagen efter jag lånat dom, då hade jag bestämt mig för två par :) Haha det slutade med att jag valde tre par helt andra mot jag tagit hem haha :)
Det tar ett par tre veckor säkert innan jag får hem dom eftersom jag måste vänta på synkollen först. Det blir roligt verkligen, och vad härligt att inte bara ha ett par, nej tre liksom.
Lyxigt och så roligt att jag kan variera mig.

Dom här blev det :)

För några veckor sedan så beställde jag lite växter som jag tänkte skulle bli fina här hemma hos mig. Maria som jobbade i helgen fick bli den som hjälpte mig att plantera, och planera vart dom skulle få växa. Några olika växter och så förstås lite fler lupiner, dvärglupiner har jag beställt. Det bli spännande att få se dom ta sig och växa upp.

För många många år sedan beställde jag växter från det här stället "Bakker", lika som jag gjorde nu. Alla plantor och växter såg otroligt fina och bra ut, så jag hoppas att alla klarar sig.

Vi har varit ute och planterat ner alla växter jag köpte från Bakker.

Det har blivit många påsar med taklökar som jag fått slänga.
Ja dom få jag hade från början , har förökat sig till tusentals.
Dom är jättefina och riktiga magiska konstverk, men jag kan inte ha kvar dom alla.
Nej dom alla går inte att få plats med.
Det fanns inge jord kvar någonstans, nej det kryllade utav bebisar.

Maria hittade på en liten larv som vi inte såg alls vad det skulle bli av. 

En mask såg vi och så flera springande spindlar, 

Ja ni som vet, ni vet ju att jag inte gillar dom, nej inte alls. Jag verkligen ogillar dom och det beror ju förstås mest på att jag är livrädd för dom. 

Nu vet jag ju att dom bor där ute och där får dom vara, men inte hemma och inne vid mig :)

Jag hoppas att ni alla har det bra och att ni mår bra.

Kram kram